Dagens arbetsmarknad individbaserad

"Visst hade det väl kunnat vara bra med ett nytt "saltsjöbadsavtal", men den tid
då 10-15 herrar med varierande slags rökverk i mungiporna kunde fatta beslut
för alla arbetande människor är sedan länge förbi. Dagens arbetsmarknad, och
framförallt morgondagens, är mångfacetterad och individbaserad. Kollektiva
överenskommelser passade finfint 1938, där den stora tillväxten under
överskådlig framtid ägde rum i stora industrier med behov av lågutbildad men
talrik bemanning. Framtidens tillväxt förväntas ske i mindre företag som säljer
högkvalificerade tjänster på en internationell marknad. En näringspolitik
anpassad efter de villkor som gjorde arbetarrörelsen stor underlättar inte en
sådan tillväxt..."

skriverJohan Hedin på sin blogg idag. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Är vi så vana vid att se allt ur arbetarens ögon där jobbet är en rättighet? Där alla har rätt att få (inte förtjäna) ett arbete. På vems bekostnad? Antingen skattebetalarnas eller en företagarhjälte. Självklart ska man inte bli utnyttjad eller lurad av sin arbetsgivare. Men dialogen, överenskommelsen, ansvarstagandet, att individen tror på sin egen förmåga och inte överlämnar ansvaret till tredje person måste ju vara grunden för att få ett starkt samhälle. Sedan måste det finnas rätt att organisera sig i fackförbund, såklart. Men de svenska fackens roll måste diskuteras och omvärderas i en tid där alltfler träder ut ur facken. De svenska avtalen måste ju också förhålla sig till övriga europeiska. Men då är tydligen transnationella fackförbund på gång att bildas. Jag har skrivit här och här och här. Och här och här. Och här och här bara i år. Annie skrev här. SvD här. Dick Erixon tipsar här om Expressen som menar att bollen ligger hos Littorin. Intressant är las, arbetsmarknad, arbetsrätt.