Gröna tak kan ge spridningsväg
Stockholm är begåvat med en Nationalstadspark som är en oas för många i staden och dess kranskommuner. Det är viktigt med rekreationsområden i storlek med Nationalstadsparken, vilken Görel Thurdin, fd centerminister i en borgerlig regering tog initiativ till.
Men Stockholm växer till en miljonstad inom tjugo år. Då behöver vi bygga och det ska bli den gröna, täta staden. Norra Djurgårdsstaden ska bli den nya miljöstadsdelen. Svaret på frågan om spridningsvägar kommer att finnas är gröna tak, som Centerpartiet i Stockholm jobbar för. A tt låta människor odla på taken kan fylla dubbel funktion. Det ger dels en biologisk spridningsväg, dels blir det en rekreations- och samlingsplats för människor i huset i den stora staden. Så ska det vara: Staden ska fungerande för både människor och miljö.
Men Stockholm växer till en miljonstad inom tjugo år. Då behöver vi bygga och det ska bli den gröna, täta staden. Norra Djurgårdsstaden ska bli den nya miljöstadsdelen. Svaret på frågan om spridningsvägar kommer att finnas är gröna tak, som Centerpartiet i Stockholm jobbar för. A tt låta människor odla på taken kan fylla dubbel funktion. Det ger dels en biologisk spridningsväg, dels blir det en rekreations- och samlingsplats för människor i huset i den stora staden. Så ska det vara: Staden ska fungerande för både människor och miljö.
Etiketter: gröna tak, stadsbyggnad, Stockholm, Stockholmscentern
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 07:07
5 Comments:
För det första ska staden vara byggd för människor. En del arter trivs med det (duvor, råttor, änder), medan andra inte trivs med det (björn, älg, varg, en del insekter). När Stockholms innerstad byggdes ut mellan 1252 och 1930 hade man inte en tanke på det här med biologiska spridningskorridorer. Istället hade man bra koll på de urbana, mänskliga spridningskorridorerna. De ekologiska spridningskorridorerna fick istället hålla sig utanför innerstaden. Och det är väl knappast någon idag som lider av att de ekologiska spridningskorridorerna under nästan 700 års tid fick stå tillbaka för de mänskliga?
Så: Jag har inga problem med nationalstadsparken så länge det är en park för i första hand människor, och inte en lekstuga för biologer som inte orkar ta sig ut i den verkliga naturen. Men nationalstadsparken fungerar idag inte som en riktig stadspark. Det är svårt att navigera in i "parken" från staden. På en del håll i parken, ex Stora skuggans värdshus är det många som tar bilen dit. Jag känner inte till någon annan stadspark i världen där folk väljer bilen för att ta sig runt (då kan det imo knappast längre klassas som en stadspark). I parkens gräns finns det ogästvänliga områden som få vill vistas i.
Det stora problemet med parken är reglerna som säger att landskapet inom parken ska hållas intakt. Detta har i en del fall tolkats som att reglerna skulle gälla utanför parken, varför man inte gör något åt de skjulområden som ligger i parkens rand. Vid Storängsbotten borde man för länge sedan byggt en innerstadsdel. Denna del kommer även i framtiden förbli obebyggd så att N Djurgårdsstaden kapas av (detta kommer att vara en mycket känslig urban spridningskorridor som fått stå tillbaka för de påstådda ekologiska spridningskorridorerna mellan Liljanskogen och Ladugårds gärde). I värsta fall kommer Hjorthagen inte bli något annat än en tätbyggd förort.
Ett annat exempel på hur nationalstadsparkens regler tillåts gälla utanför parken är vid Norra Stationsområdet, där vissa lobbygrupper arbetat hårt med att rensa den framtida stadsdelen på bebyggelse i anslutning till Hagaparken. Att de mänskliga spridningskorridorerna mellan parken och stadsdelen går om miste är av mindre vikt för dessa lobbygrupper, eftersom de anser att parken i första hand inte ska vara till för människor.
En annan stadsbyggnadsmiss är Valhallavägen som bara dör ut då man närmar sig TV-huset. Sedan följer ett folktomt blåsigt gärde till glädje för få. Valhallvägen och stadsdelen kunde gott få fortsätta ut mot Kaknäs.
Som jag ser det finns det väldigt mycket dyrbar mark som man underlåter att bebygga pga nationalstadsparkens regler, detta trots att bebyggelse faktiskt skulle kunna bidraga till att förhöja parkens rekreationsvärden. Att bygga tätt på dessa platser skulle även bidra till en grönare stad då transportbehoven minskar och underlag för god kollektivtrafik (dvs spårbunden sådan) ökar.
Så för att i framtiden få en bättre nationalstadspark tror jag att
1. det krävs att reglerna förtydligas så att en stadsplan tydligare ramar in parken (såsom det fungerar i ex Finland). Detta skulle öka parkens tillgänglighet drastiskt.
2. allt inom parken har inte rekreationsvärde och bör inte längre vara del av nationalstadsparken (ex Ladugårdsgärde). Denna yta bör istället vara föremål för en stadsplan (där kvarter och mindre parker ingår).
3. Hänsyn till ekologiska spridningsvägar ska inte tas om de står i konflikt med de mänskliga.
Vad gäller grönska på tak är det positivt som rekreation för stadsborna. Det kan även ha positiva sidoeffekter för andra arter.
Hej Niklas! Stort tack för din fylliga kommentar som har många intressanta aspekter. Vi är inte nationalstadsparksfundamentalister, utan tycker att man måste få bygga så att man ser byggnader från parken, vilket en tolkning varit att man inte kan göra. Jag ska föra vidare delar av dina åsikter i diskussioner vi har internt. Mvh /Helen
En annan aspekt (så som en biolog kanske skulle sett det): Många av de djurarter som lever i staden har nischat sig kraftigt och utnyttjar staden som deras naturliga habitat. Skulle de bo i naturen skulle de snabbt konkurreras ut av andra arter. De överlever eftersom få andra arter trivs i stadsmiljön.
Vad händer med dessa stadsnischade arter om vi plötsligt ska börja skapa ekologiska spridningsvägar tvärs genom staden för andra arter? Kommer dessa att hota de traditionella "stadsarterna"?
Hej Niklas. Den frågan brukar vi diskutera en gång om året då vi är på fågelvandring. Tänker du på några särskilda arter? Mvh Helen
Jag är tyvärr inte biolog. Har på min höjd sett ett intressant TV-program som sändes för något år sedan, som handlade om naturen i staden. Vad som togs upp är just det faktum att staden på sätt och vis efterliknar en del natur (klippor) och därför passa vissa arter av fåglar. Något annat som togs upp var ett antal arter, som trivdes i staden eftersom de troligtvis inte skulle bli utkonkurrerade i naturen där många andra arter trivs. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad programmet hette eller vilka arter det gällde.
Eftersom det verkar tas för givet att ekologiska spridningsvägar genom staden är något bra (ur biologisk/ekologisk synvinkel) kanske denna aspekten borde lyftas något (iaf om den är relevant).
Skicka en kommentar
<< Hem