EU - den goda stormakten

Den här Europaparlamentsvalkampanjen har verkligen fått mig att inse värdet med att samarbeta över nationsgränserna. Jag måste erkänna att jag var negativ till EU-inträdet. Det skedde ju samtidigt som de baltiska staterna blev självständiga från Ryssland. Jag röstade också nej till euron. Jag måste erkänna att man "blir som man umgås". Om jag umgås med rädda och pessimistiska personer så påverkas jag. Om jag umgås med positiva och fritänkande personer så påverkas jag på ett annat sätt. Jag påverkas av åsikter och goda argument. Att se resultat av något kan också göra att jag ändrar uppfattning. I förra EP-valrörelsen, som för övrigt var min första, stod jag i valstugan och ursäktade mig för att vi var med i EU. Det är framförallt Lena Eks effektiva arbete med miljö- och energifrågor i Bryssel som har fått mig att ändra inställning. Men det är också Abir Alsahlanis vision om EU som den goda stormakten som får mig att tänka på vad man skulle kunna använda EU till mer: Freden, mänskliga rättigheter, demokratiarbete, bättre handelsavtal med Mellanöstern osv. Det handlar också om att skapa en balans i världspolitiken. I min vision är Ryssland ett EU-land, när de jobbat klart med mänskliga rättigheter så att tex gayrörelsen får demonstrationsrätt i samband med Eurovisionschlagerfestivalen. Då har vi tre stora poler: USA, EU och Kina-Indien. Med tre jämnstarka parter kan USA inte mer tillämpa big-brother-fasoner, som man ju faktiskt implicit gör tex i och med Obamas tal till muslimerna (även om det var bra).Vi kommer inte ifrån att USA ställer sig över övriga länder lite grand, vilket gör att vissa länder med en negativ historia till USA kanske varken lyssnar eller förhandlar, på samma sätt som länder med historia av kolonialverksamhet från europeiska länders sida hyser misstro mot Europa. Det finns så mycket att göra i EU med en utrikespolitisk röst, då vetorätten tas bort. Abir har en plan för hur EU kan bli den goda stormakten. Ge henne ditt kryss och låt henne genomföra den.