fredag 16 april 2010

Undanta unga sommarjobbande från kollektivavtal

Magnus Andersson föreslår idag i Metro att sommarjobbande ungdomar ska undantas från LAS och kollektivavtal. Hellre en fot in än att inte komma över tröskeln. Om sedan lönen skulle vara tio kronor lägre än kollektivavtalets är det väl upp till ungdomen att säga ja eller nej till anbudet. Inte förvånande säger de som ska vara arbetarnas företrädare, LO, blankt nej.

Jag hade det alltid väl förspänt som ung genom att kunna få sommarjobba i mammas och pappas perennodling. En solig sommardag svängde en vit bil in på parkeringen. Ut ur bilen kom en kontorsklädd man, som kom ned till planteringsbordet där jag och en anställd till stod och krukade lavendel. Min mamma mötte honom som en kund, men han ville hellre tala med oss sommarjobbare. Han presenterade sig som någon form av facklig representant. Med ett lite försmädligt flin ställde han frågor som jag frejdigt besvarade: "Ja, vi har skrivit under anställningsavtal - jajamän, vi får god lön varje fredag, jo då raster har vi. 20 min på förmiddagen och 15 min på eftermiddagen, på betald arbetstid.Arbetsskydd? Ja vi bär inte mer än en låda i taget och har regnkläder på oss när det regnar." Han kom inte långt, men min känsla är att han ville sätta dit arbetsgivarna dvs mina föräldrar, småföretagarna.

Annie Johansson som är Centerpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor stödjer Anderssons förslag.

Etiketter: , , , ,

6 Comments:

Blogger Leydock said...

Det kanske hade fungerat för dig som jobbade på mammas och pappas perennodlig.

Men för oss som ibland tvingas packa upp varor i 17 timmar utan OB efter 4 timmars sömn så skall jag säga dig att de där rasterna är otroligt viktiga.

Jag blir ständigt lika förvånad över varför CUF ständigt skall insistera på att kämpa för SÄMRE arbetsförhållanden för ungdomar...

lördag 17 april 2010 kl. 10:45:00 CEST  
Blogger Erik Rune said...

"Med ett lite försmädligt flin ställde han frågor ..."

Högerns historiska fackföreningshat uttrycker sig just på det sättet. Men oavsett detta, Helen, tycker du inte att det är bra att det finns uppmärksamhet från yttervärlden på vad som händer i ett småföretag? Jag påstår inte att företagare är onda, utan bara att de är människor precis som alla andra, med goda och mindre goda egenskaper. Och om det sker något oegentligt på ett sommarjobb som företaget ansvarar för, är det då inte bra att någon utifrån intresserar sig för det? Eller tycker du att företag ska vara som slutna religiösa sekter eller som hemliga frimurarordnar? Är inte öppenhet ett liberalt ideal?

lördag 17 april 2010 kl. 12:09:00 CEST  
Blogger Helen Törnqvist said...

Tack för era kommentarer. Leydock: Rast och vila är otroligt viktigt. Det låter som om du har långa arbetspass. CUF och Centerpartiet arbetar för att ungdomar ska komma IN på arbetsmarknaden. Detta gör vi genom att sänka trösklarna. Jag respekterar dem som väljer att vara medlemmar i ett fackförbund.
Erik: Självklart måste företagen hålla sig inom ramen för lagstiftning vad gäller att inte diskriminera samt att hålla vad man ingått ett avtal kring. Jag tror att människor löser frågor allra bäst med en dialog på arbetsplatsen, istället för att en yttre kraft ska komma som räddaren i nöden. Media finns ju också som granskare.

lördag 17 april 2010 kl. 14:42:00 CEST  
Blogger Roger Irve Malm said...

Snacka om att döma andra människor och den välgärning fackförbunden gjort för Sveriges arbetare. En sådan vedervärdig syn på vad fackförbuden står för är skrämmande. Jag borde inte reagera som jag gör, då jag vet att begreppen solidaritet, hederlighet och empati inte direkt står högt i kurs hos borgare, men du ska skämmas!
Måste kännas bra att kunna sparka på hela arbetarrörelsen, antar att du får dig uppmuntrande dunkar i ryggen av din akollegor i Stureplanscentern! Om det inte vore för att jag visste att du aktivt kämpar mot SD så skulle tillskriva dig epitetet fascist!

lördag 17 april 2010 kl. 15:57:00 CEST  
Blogger Erik Rune said...

En yttre kraft ska inte komma som räddaren i nöden, tycker Helen och syftar på facket. Media däremot - som tydligen inte är en yttre kraft - ska dock få besöka företaget. Betyder rimligen att en facklig tidning får komma. Betyder likaså att tidningar som Proletären, Internationalen och Flamman får hälsa på. Eller hur?

Dialog på arbetsplatsen vill Helen ha men i så fall utan stöd av facket. Så var det förr i tiden, i andra sekler än vårt nuvarande. Helen är ingen fascist - sådant snack är dumt - men reaktionär måste man nog säga, i betydelsen vrida klockan tillbaka.

Och varför kan en dialog inte föras lika bra eller bättre av en yttre kraft? Den som kommer utifrån kan se problemen på ett nytt sätt, kan se nya lösningar, vilket kan vara svårt att göra när man är mitt uppe i dem dagligen.

lördag 17 april 2010 kl. 17:46:00 CEST  
Blogger Helen Törnqvist said...

Grundinställningen måste ju vara att nästan precis alla arbetsgivare vill sina arbetare väl och tänker på sitt eget rykte som arbetsgivare. Jag tycker också att huvudprincipen är att arbetstagare och arbetsgivare ska föra dialogen kring hur man utvecklar arbetsplatsen och vilka förändringar som skulle behöva göras. Men där måste arbetstagarna också inse att det är arbetsgivaren som står för det ansvaret - både det ekonomiska och det moraliska.
Fackförbunden spelade en otroligt stor roll i början av 1900-talet och har fått en förändrad roll, som jag ser det.

Jag respekterar dem som är medlemmar i ett fackförbund. Men jag respekterar också företagare som inte vill krångla in sig i kollektivavtal eller att bli motarbetade av facket. Det kräver ju mycket energi och tid. Om nu ungdomar gärna vill känna mening, få erfarenhet, knyta kontakter, tjäna pengar medan företagare ställer upp med sommarjobb - arbetsuppgifter, lön, sociala avgifter och tid att introducera - kan man inte då tänka sig att facket kan ställa upp med en liten pusselbit, nämligen att låta arbetsgivarna anställa på sina premisser. Mvh /Helen

lördag 17 april 2010 kl. 23:10:00 CEST  

Skicka en kommentar

<< Hem

Design: Denna blogg är skapad av Daniel Runvik | Foto: Christina Bodelsdotter