Miljöpolitik 2.0

Stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö höll i förrgår i budgetfullmäktige i Stockholm ett brandtal för den ändrade syn på miljöpolitiken han och Stockholmscentern står för.

Per kallar politiken för Miljöpolitik 2.0, dvs att politiken gör det möjligt för människor att vara miljövänliga. Utan pekpinnar. En politik som bygger på förtroendet för människor att vilja vara miljövänliga om förutsättningar och ekonomiska incitament ges. Givetvis i kombination med kloka miljöval av staden. Det finns många godbitar i talet, men jag väljer att citera synen på lagstiftning:

"Miljöpolitiken som vi känner den bygger mycket på den gammaldags 70-talssynen. En fabrik producerar en vara. Ur skorstenen kommer skum rök. Röken visar sig vara skadlig. Man stiftar en lag som förbjuder röken och stänger fabriken.

Så fungerar det sällan i Stockholm idag, eller i klimatdebatten. Istället är det vi själva som medborgare eller konsumenter som står i fokus. Det är vi själva som väljer maten vi köper, som väljer inomhustemperaturen, som bestämmer hur länge vi duschar, som bestämmer vilken bil vi köper och hur vi kör den. Eller var vi åker med familjen på semester.

Och en familj kan man inte konstatera som farlig för miljön för att sedan lagstifta emot den och lägga ned den."

SvD skrev om Pers miljödebatt mot Miljöpartiet som ju gjorde att grönytorna i Stockholm minskade under den tid man styrde staden senast. Albin Ring Broman bloggade.