Flykting-NIMBY uppfattas som rasism

Riksmoderaterna reagerar på situationen i Vellinge, vilket är bra. Oron kniper nämligen tag i hjärtetrakten: Att det inte bara är tradition eller osäkerhet som gör att kommunens företrädare tackar nej till flyktingbarn. Att det skulle vara rasism och inskränkthet. Kommunalrådet själv informerar om vad som har hänt och hur han tänker. Jättebra! Det visade sig vara den vanliga NIMBY-grejen, fast nu gällande människor, vilket är rejält lätt att uppfatta som rasism. Nu behövs fler kommuner som tar sitt ansvar för asylsökande under arton år. Jag sa det på partistämman: Det som krävs är utbildning och en familj - det kan alla kommuner ordna. Men det är ju lätt för mig att sitta här i Stockholm och säga... Samtidigt greppar Billström debatten. Mycket bra att det blir lättare för personer som har barn i Sverige, men har fått avslag på ansökan, att söka asyl inifrån Sverige. Det som också skulle behövas är att man inte har strikt tidsbestämda utredningar. Målet är att utredningen ska klaras på sex månader och det är bra. Men vissa asylfall behöver mer tid på sig för att bli rättssäkert bedömda. Kanske ett samtal till med den ansökande. Migrationsverket har information om asylprocessen och rollfördelningen på sin hemsida. Merit Wager bloggar också. Jag anser att en lösning finns i civilsamhället.

Lösning för ensamkommande flyktingbarn

Flyktingbarnen behöver kärlek, Billström säger jag idag på Politikerbloggen.

Flyktingbarnen behöver utbildning och trygghet

I dagens SvD anges att en tredjedel av Sveriges kommuner tar emot ensamkommande flyktingbarn. Toppen! Det är en fantastisk insats beslutsfattarna och människorna i dessa kommuner gör. De fortsätter den fina och viktiga insats som svenska folket gjorde under andra världskriget då judiska och finska barn togs emot. Visst var samhället annorlunda då med en annan organisation. Fler arbetade i hemmet. Föräldrarollen var en annan. Ett extra barn spelade inte så stor roll. De äldre tog hand om de yngre. Men när vi tänker efter krånglar vi ofta till det och tror det är något märkvärdigt. 1500 barn väntas. Visst är det ett stort ansvar att ta emot flyktingbarn. Fast nog skulle alla kommuner klara av det. Det som krävs är utbildning och en trygg värdfamilj med vilja att kommunicera och kärlek att ge. Det skulle ju ge så mycket, för det är tacksamt och en betydelsefull insats. Nog måste nästan två hundra av våra kommuner kunna sträcka på ryggarna och säga att det är dags. Dags att ge hem åt några av de 1500 barnen. Ge utbildning och trygghet. Det är ju ändå basen i kommunens verksamhet och ett gott samhälle. Och såpass mycket tror väl varje kommun på sina invånare att den vill tro på dem fullt och ut, när de behövs för något så viktigt. När två hundra kommuner sträcker på ryggarna kan vi prata om Sveriges Förenta Krafter och att 9 miljoner svenskar kan mer.