EU som global ledare i Gaza

2001 hade vi en palestinsk elev i förberedelseklassen på Kärsbyskolan i Botkyrka. 2006 var jag på Dramaten och såg Kristina Lugns finstämda, allvarliga monolog om muren som avskärmar Gaza. Under decennier har konflikten mellan israeler och palestinier överskuggat Europas samvete. Det dåliga samvetet sedan 1940-talets fasor. Situationen har gynnat läget för islamistiska fundamentalister som å sin sida vill åtnjuta makt i form av Hamas. Den politiska grenen valdes av folket, men den militära Hamas-grenen är inte folkvald. Nu har konflikten blivit krig. Och äntligen sätter världens ledare lite press på båda sidor, hoppas jag. Oskyldiga civila ska inte behöva dö. Barn ska vara varken redskap eller offer. Barn är individer med rätt till skolgång, en kärleksfull, trygg uppväxt med förnödenheter och drömmar om en positiv framtid. Det inflammerade kriget är inte lätt att reflektera över. Man gör det med risk för att bli betraktad som antingen antisemit eller islamofob. Som om man lägger sig i familjära angelägenheter (läs: religion). Lägg därtill ett diffust hot om terrorism. Men att inte säga ifrån är att fega ur. Igen. Och det handlar ju inte om vem som har rätt eller fel, vem som började eller inte, utan om att metoderna - dvs dödande för att uppnå ett mål - är fel, enligt internationella överenskommelser. Internationellt känns det som en tung början på 2009. Centerpartiets kurs om Mellanöstern-konflikter är väl fulltecknad vid det här laget. Det är i alla fall positivt att Sverige och EU-topparna tar sitt ansvar. Det är dags för gemensam utrikespolitik nu. Läs gärna Centerpartiets valplattform s 7 om "Drömmen om EU som global ledare". Det handlar inte om att skapa nya krig, utan om konfliktlösning.

Följande personer har också skrivit om kriget: Ankersjö, Annie, Magnus Andersson, Isak, Hedin, se centerbloggar