Religionsfrihet ingen självklarhet

Idag är det sjuttio år sedan andra världskriget inleddes. Nazisterna klampade in på polsk mark för att tillskansa sig större livsutrymme åt sin ledare. Andra världskriget kom att bli vår historias största svepskäl för etnisk rensning. Framför allt judar, men också homosexuella, funktionshindrade och svarta sattes i koncentrations- och arbetsläger. Målet var förintelse. En sådan händelse upprepas inte. Men ändå har etnisk rensning och religiös förföljelse pågått under flertalet krig: I ex-Jugoslavien, Rwanda och Kongo. Metoderna har varit olika, men alla haft samma mål. Det är just det att det är så svårt att se och genomskåda utifrån. Vittnena överlever liksom inte. Och när vittnen finns, flyr och talar är det så himla svårt att se sanningen i vitögat. Det onda, hemska vidriga av människors gärningar. Vi hör, men lyssnar inte. Vi ser, men förstår inte. Vi känner, men förtränger. Kanske är det precis så nu i situationen i Irak. Därifrån HBT-personer och kristna har flytt. Om homosexuellas situation rapporterar Human Rights Watch. Det pågår också en religiös rensning av kristna. Sverige har utvisat 3 800 enligt SR och 10 000 väntas bli utvisade.

Så vad kan Sverige göra? Vi skulle kunna lyfta frågan i internationella sammanhang, i EU:s Mellanösternkommitté och framför allt bestämma sig för att lyssna till, förstå och sluta förtränga det som de asylsökande säger och vill ha uppehållstillstånd för. Ta ställning för religionsfriheten.

Men kanske är det så att vi är rädda för och ovana vid att stå upp för det som synes gynna oss själva, i detta fall en kristen minoritet. Denna kristna minoritet som förföljdes i Turkiet 1915, ett MR-brott som ännu inte erkänts av alla. Men visst måste vi lyfta blicken och se att människovärdet är vår gemensamma nämnare och står över allt vad etnicitet, sexuell läggning och religion heter. Är det något vi kan göra måste vi göra det. Om vi nu ska vara ett föregångarland.

Starka kvinnor i DN

Dagens DN innehöll några uppfriskande artiklar om kvinnors kamp för sina rättigheter ute i världen. Inger Fredriksson uppmärksammar den byxklädda kvinna som vägrar gå med på att det är ett brott att bära - byxor. Hon får sin rättegång och riskerar att bli dömd med 40 piskrapp. Det är sjukt att det ska behöva ske, men viktigt att någon vågar gå före.

I en notis angavs att kvinnor i Saudiarabien nu kan arbeta som hembiträden med hustjänster. Det var framför allt en möjlighet för änkor att kunna livnära sig på egen hand. Lösningen är att männen i familjen man ska jobba för inte är hemma. Ett bra första steg!

Avslutningsvis var det himla coolt med ung08-festivalen som ska gå av stapeln på Kungsans avstängda T-baneperrong. Festfixarna Rebecca Scheja och Fiona Fitzpatrick ska mingla runt bland deltagarna såväl ovan som under jord. Vilka entreprenöriella förebilder för unga tjejer!

Vidrig HBT-kränkande lag

Litauiska parlamentet har kört över presidentens veto i frågan om synen på homosexuella. Jag har skrivit om det tidigare. En lag har stiftats, vilken bla syftar till att det ska bli förbjudet att prata positivt om homo- och bisexualitet för omyndiga. Man vill skydda barnens moral. Lagen ska träda i kraft 1 mars 2010. Presidenten har dock veto. Men den nytillträdda kan inte stoppa lagen, utan får vänta med detta. Talesmannen för EU:s ordförandeland tillika Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, menar att EU inte ska uttala sig om medlemmarnas lagstiftningar, mer än att det inte är han som dömer om lagen är acceptabel. Han vet också att synen på homosexuella är olika i Europa.

För det första är lagen helt vidrig med tanke på att den strider mot principer om yttrandefrihet och människovärdet. För det andra verkar lagen mycket svår att tillämpa. Jag är inte jurist, men vad bedöms som positivt och vad bedöms som neutralt? Ponera att två familjer tittar på TV tillsammans. I programmet kysser två män varandra. Ett barn i familj 1 frågar vad de gör och varför. Mamman i familj 1 svarar att de kysser varandra och troligen för att de tycker om varandra. Mamman i familj 2 hör detta och tolkar det som positivt snack om HBT. Några veckor sedan blir mammorna osams av någon annan anledning och mamma 2 polisanmäler mamma 1 för att sätta dit henne för positivt snack om HBT. När jag tänker lite längre borde det alltså även vara brottsligt att visa sådana HBT-skönmålande TV-program. Eller är det redan censur? Hur ska lagen efterlevas? Genom angiveri? Eller är det bara skrämsel? Mycket märkligt och otäckt.

Om nu inte Sveriges statsminister kan uttala sig i frågan då han har ett ordförandeskap att sköta kan väl åtminstone Svenska Kyrkan stå upp för alla de HBT-personer i Litauen och Sverige som kränks i och med denna nystiftade lag. Svenska Kyrkan ska stå upp för alla människors lika värde och rättigheter - i alla väder. Gå med i Facebookgruppen: EU to react on homophobic law in Lithuania.

Stoppa Litauens MR-brott

Läser på Federleys blogg att man i Litauen tänker förbjuda HBT-protester dvs personer som demonstrerar för människors lika rätt och värde. Och vad gör EU? Ingenting än så länge. Litauen har varit medlem i EU i fem år. De följer alltså inte konventionen om mänskliga rättigheter. Demonstrationsrätten är viktig. Nu måste Centerpartiet stå upp för sina liberala värderingar. Här kan Svenska Kyrkan också göra mycket inom ramen för Hela Världen och dialoger med andra länder. På vilket sätt tar människor skada av att andra lever i samkönade äktenskap eller att vigsel äger rum under samma tak som jag själv döpts, konfirmerats, vigts? Ingen. Visst är det alltid så att när man lyfter på locket kan det pysa fram en rädsla över det okända, det främmande, en känsla av osäkerhet på sig själv och krafter man inte kan styra över. Som hat och kärlek. Men om inte litauerna lyfter på locket kommer sju procent av deras befolkning leva i förtryck, underkastelse och förnedring. Men det finns ett hopp. President Valdas Adamkus kan sätta in sitt veto. Så vem är rätt person att åka över och tala med denne gamle man? Reinfeldt, Ek eller Carlgren? Jag tror att Carlgren sitter på nycklarna i såväl Östersjö-samarbetet som tro och sexuell läggning. Intressant: Litauen, centerpartiet, mänskliga rättigheter, människors lika rätt och värde, HBT
Antigayretorik bloggar också.

Abir gör succé - igen

Abir gör succé i Skåne, enligt Kvällsposten. Bra! Det behövs optimism och någon som står upp för de liberala, frihetliga värdena och mänskliga rättigheter, särskilt i den landsändan. Och hon är speciell, vår Abir.

Om fem år är Turkiet i EU

I Centerpartiets vision om vårt Europa är Turkiet medlemsstat i EU om fem år, då Lena Ek och gänget har hunnit verka i parlamentet en mandatperiod. När jag stod i valstugan en stund igår fick jag en kram av en ung väljare. Han frågade mig varför han skulle rösta på Centerpartiet. Jag svarade att vi vill ha ett öppet, grönt Europa, där man jobbar för de stora frågorna som miljön, för integriteten, mot trafficking, med en utrikespolitisk röst. Och Turkiet som medlemsland. "Tack, det ville jag höra. Då får du min röst!"sa han och gav mig en kram. (Fem minuter senare blev jag dock utskälld av en gubbe av samma anledning.) Klartänkte Gustav Andersson gör mig uppmärksam på att moderaterna inte anser att Turkiet ska bli medlemsland kommande fem år då man inte kommer att uppfylla kriterierna. Vilken rå-diss av tron på människor och stater! Vilken nonchalans mot systemet dvs först att man ger en stat en chans att uppfylla vissa kriterier, men samtidigt tror man inte på att de kommer att nå dem. Vad är det för politik? Hade ett sådant synsätt förekommit i skolan gentemot en elev hade föräldrarna och rektorn genast anmält läraren till Skolverket. Turkiet får vara med i Eurovisionschlagerfestivalen, för då är det lite exotiskt med magdans. Men när folk pratar om Turkiet som EU-land blir det annat ljud i skällan. Det är "inte Europa" eller "för olika oss". Handlar det egentligen om en rädsla för att de flesta i Turkiet har en annan religion, nämligen islam? Eller är man rädd för att Turkiet har många invånare? Eller för att man inte kan språket? Vi kan inte fatta politiska beslut på rädsla, utan på vad vi vill. Jag tror att det är mycket, mycket bra för Europas utveckling om Turkiet uppfyller kraven på listan och blir medlemsstat snart nog. Det handlar om att samarbeta och lära känna varandra.

Vill vi ha ett öppet Sverige måste vi också vilja ha ett öppet EU. För freden, mänskliga rättigheter och demokratin. Det vill Centerpartiet. Europas Förenta Krafter!
Jag har bloggat om Turkiet tidigare här. Sydsvenskan skrev 4 maj här.

Allmosor ok, men hot - nej!

Bildt har träffat chefredaktörerna ang Dawit Isaak. Det är bra att Bildt lyssnar och visar att frågan är viktig. Idag fick jag reda på att många människor som flydde Eritrea inte längre känner så stor samhörighet med landet, då de flydde från ett land där hela släkter eller byar utplånades. Många av dem betraktar sig hellre som svenskar, vilket ju står dem fritt.

Det är självklart viktigt att frågan om att eritreanska ambassaden skulle avkräva skatt från exileritreaner i Sverige till eritreanska staten polisanmäls och utreds. Det bästa vore ju om en exileritrean gjorde polisanmälan. Om inte så sker visar det sig att det bara är en elak myt. Det står ju var och en av våra skattebetalare fritt att göra vad han/hon vill med sina pengar. Mormoner får skänka pengar till sin kyrka. Jag kan pynta pengar via schlagerfestivalen till hjälporganisationer och en exileritrean kan skicka pengar till eritreanska staten. Men om det sker under hot är det ju inte okej. Så innan vi slår på stora trumman borde en polisanmälan göras och en utredning av UD/polisen ske. (Eller vad händer med diplomater som har immunitet?) Hur som helst säger ryktet att exileritreaner i Sverige har utsatts för brott och de befinner sig under svensk lagstiftning. Därmed har de möjlighet att polisanmäla ambassaden och polisen och UD måste ta anmälan på allvar.

Kollegial kamp av chefredaktörer

Det är väl klart att Dawit Isaak ska frias. Hans enda brott tycks vara att strida för mänskliga rättigheter. Obs - FÖR mänskliga rättigheter. Tycks, skrev jag. Är jag lite rädd för att ta ställning för en person som kanske, kanske har begått något mer brott? Jag vet ju inte. Det är ju så långt till Eritrea, så länge sedan det hände, så overkligt att någon fängslas utan bevis, utan rättegång. Det låter liksom som en saga skriven av mina elever. Det är väl klart att vi ska ta ställning för honom. Han är svensk frihetskämpe, demokratisträvare och yttrandefrihetsivrare. Som fängslats utan åtal. Jag skäms över mig själv för att jag inte reagerat tidigare, mer än en stilla reflektion. Varför kommer inte kampen tidigare? För att vi inte vill lägga oss i "afrikanska" angelägenheter? För att vi vet för lite om Eritreas politiska situation? För att vi för svarta personer i vårt stilla sinne kräver större bevisbörda? För att vi läser afrikansk historia och nästan enbart hör om hur svårt det varit och hur onda kolonisterna var och därför lägger vi oss inte i? Men Dawit Isaak är svensk medborgare och har två skolbarn i Göteborg. Fallet är en svensk angelägenhet. Lika mycket som Annika i USA eller Calle Jonsson-affären i Grekland var. Frågan är då vad svenska regeringen ska göra. Dragit in bistånd har man gjort. Bra. Men dialogen måste ju fortsätta. Bjud in diktatorn till samtal. Fråga om hans vision för landet. Hitta en ingång till coaching i demokratisk riktning. 20 000 tigrinja-talande personer finns i Sverige. Samla några och hitta ingångar. Ge diktatorn ett bud: Frige Isaak och vi betalar någon form av utbildning i Asmara. Inklusive utbyte. Eller skicka dit kungen och Victoria så att de får prata med diktatorn. Skriv på uppropet här. Chefredaktörerna för SvD, Expressen, Aftonbladet och DN gör idag ett gemensamt slag för saken och för en kollega. Det är lojalt. Bra! Magnus och Annie bloggar också. Intressant: Dawit Isaak, mänskliga rättigheter, Eritrea, Centerpartiet, yttrandefrihet

EU som global ledare i Gaza

2001 hade vi en palestinsk elev i förberedelseklassen på Kärsbyskolan i Botkyrka. 2006 var jag på Dramaten och såg Kristina Lugns finstämda, allvarliga monolog om muren som avskärmar Gaza. Under decennier har konflikten mellan israeler och palestinier överskuggat Europas samvete. Det dåliga samvetet sedan 1940-talets fasor. Situationen har gynnat läget för islamistiska fundamentalister som å sin sida vill åtnjuta makt i form av Hamas. Den politiska grenen valdes av folket, men den militära Hamas-grenen är inte folkvald. Nu har konflikten blivit krig. Och äntligen sätter världens ledare lite press på båda sidor, hoppas jag. Oskyldiga civila ska inte behöva dö. Barn ska vara varken redskap eller offer. Barn är individer med rätt till skolgång, en kärleksfull, trygg uppväxt med förnödenheter och drömmar om en positiv framtid. Det inflammerade kriget är inte lätt att reflektera över. Man gör det med risk för att bli betraktad som antingen antisemit eller islamofob. Som om man lägger sig i familjära angelägenheter (läs: religion). Lägg därtill ett diffust hot om terrorism. Men att inte säga ifrån är att fega ur. Igen. Och det handlar ju inte om vem som har rätt eller fel, vem som började eller inte, utan om att metoderna - dvs dödande för att uppnå ett mål - är fel, enligt internationella överenskommelser. Internationellt känns det som en tung början på 2009. Centerpartiets kurs om Mellanöstern-konflikter är väl fulltecknad vid det här laget. Det är i alla fall positivt att Sverige och EU-topparna tar sitt ansvar. Det är dags för gemensam utrikespolitik nu. Läs gärna Centerpartiets valplattform s 7 om "Drömmen om EU som global ledare". Det handlar inte om att skapa nya krig, utan om konfliktlösning.

Följande personer har också skrivit om kriget: Ankersjö, Annie, Magnus Andersson, Isak, Hedin, se centerbloggar

Filmen Australia var sevärd

Jag är helt uppfylld av den helt orealistiska filmen "Australia" som Stina och jag såg i afton. Den handlar ju om hur mycket som helst: Kärlek och krig, det onda mot det goda, envist entreprenörskap med en tro på marknadsekonomi, könsroller som bryts, (åtminstone av kvinnan). Men den ytterligare dimensionen gör filmen fantastisk. Hur normer trotsas, fördomar rivs och alla människors lika rätt och värde värnas. Och att berättarrösten och därmed en av huvudrollerna tillhör en aboriginsk, utomäktenskaplig pojke. Minoritetspojken är förföljd av polisen, hånas och tillfångatas, men helt magisk! Och jag längtar efter en film av Colin Nutley om Sveriges ursprungsbefolkning, samerna. (Finns den kanske redan utan att jag sett den?) För att få situationen synlig för mig, lära mer och få en känsla för läget. Visst är artiklar och böcker bra. Men för att få upp ett intresse för en fråga går inget upp mot personliga möten eller en riktigt bra film.
[Oj - nu har jag läst ett antal recensioner som verkligen skriver ned filmen. Självklart känner jag mig lite dum och inser att de har rätt. Jag är ju bara svältfödd på kultur... Men att jag bölade i två timmar av tre var ändå ett ganska bra betyg från min sida.]

Könsstympning anledning för amnesti

Självklart ska inte någon flicka i världen könsstympas. I Sverige fick en man fyra års fängelse för könsstympning av sin dotter. Att könsstympning strider mot mänskliga rättigheter har även det unga landet Eritrea insett. Man beslutade 2007 om att förbjuda könsstympning. Migrationsverket har givit en ettåring uppehållstillstånd för att man inte litar på landets lag/beslut. Man har inte tillräckligt med bevis för att lagen följs upp. Äntligen betraktas könsstympning som förföljelse pga kön, menar jag. Å andra sidan är det tråkigt att man inte litar på våra vänner i Eritrea. Jag blir intresserad. Om det finns en lag i Eritrea förutsätts ju denna följas. Att hotet om straff ska avhålla människor från att begå det aktuella brottet. Om den dock inte följs blir det ett tragiskt öde för flickan. Uppenbarligen har Migrationsverket kunskaper som inte framgår i pressmeddelandet där beslutet redovisas. Men jag undrar... Hur mycket har Larssons och Wallströms debattartikel påverkat? Vilken roll spelar dagens datum, 24 oktober, FN-dagen?

Ingen häxjakt är av godo

Maria Abrahamssons ledarinlägg står för sig självt. Mänskliga rättigheter gäller alla människor, oavsett hudfärg. Visst var det lätt att haka på Bushs terroristfeber, men ingen häxjakt har i historien någonsin varit av godo. Det borde även Persson ha insett. Ju längre från Sverige en invandrad svensk kommer, desto mer diskriminerad är han/hon på arbetsmarknaden enligt en undersökning som jag läste för några år sedan. Vi diskriminerar mer sällan de som kommer från Norden och Europa. Därefter kommer personer från Asien och Sydamerika. Längst ned på stegen kommer personer inflyttade från Afrika. Det är fruktansvärt och Alliansen måste komma tillrätta med denna attityd. Särskilda satsningar på tex Rinkeby där många svensk-somalier bor? Dialog med svensk-somaliska föreningar? Dessa individer vill ju växa och vara med och utveckla vårt land, tar jag för givet. Många somalier har låg utbildning, men alla har stora drömmar om sina barns framtid. En riktad satsning mot hur vi kan ta tillvara just somaliers erfarenheter och ambitioner? Nyamko har säkert en plan.

Helhetsgrepp krävs om hederskulturen

Äntligen kom hederskultursdebatten upp igen. Kloka Sanna Rayman skrev idag om hederskultur i SvD och även på sin blogg. Mina tankar från slutet av juli följer nedan. Det är lovande att Reinfeldt nämnde flickornas frihet i sitt Vaxholms-tal. För ett gott resultat måste dock hederskulturutövarna fås med i båten. Fäderna i fokus, tror jag.
29 juli: Jag bara måste skriva något om mödomshinnorna och operationerna. För att jag blir så ledsen och upprörd. För att folk bara förfasar sig över att våra skattemedel går till sådana operationer. Det värsta är ju att dessa flickor varje dag tvingas att leva i två världar: En i skolan med kompisar och lärare och en annan i hemmet. Värderingarna i de båda världarna krockar. Därför låter flickorna aldrig världarna mötas. Paula Neuding har ett svar på hur man borde jobba, nämligen genom att informera bort mödomshinnemyten. Men vi måste göra så mycket mer! Det handlar bland annat om papparollen i en ny kultur. Jag tänker på hur man jobbade mot könsstympning i Senegal (tror jag). Då man först bearbetade den man som hade mycket makt i en by. Han fick paddla iväg till grannbyn, vars pojkar hans byflickor brukade ingå äktenskap med. Där mötte han byhövdingen för att be honom att förankra hos männen och deras familjer att de blivande fruarna inte behövde vara könsstympade för att ingå äktenskap. Byhövdingen förankrade detta i byn och därefter kunde ett avtal ingås. Fryshusets projekt Sharaf hjältar där killar med ursprung i Mellanöstern skulle kunna vara ett sådant exempel på arbete. Eller är imamerna nyckeln?
30 juli: Kenneth Johansson (c) säger att det behövs nationella riktlinjer för operationer av mödomshinnor. Han agerar snabbt och tar för givet att regeringen kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda saken. Men var finns Nyamko Sabuni och Jan Björklund i debatten? Skolan borde ha en roll i detta. Där behövs kunskap om tecken på hedersförtryck och redskap om hur föräldrar kan bemötas. När är förtrycket föremål för en anmälan till socialtjänsten? Alla föräldrar vill ju sina barns bästa. Många av dessa föräldrar har höga förhoppningar om sina döttrars studier och karriärer i det nya landet. Men problem uppstår då tusenåriga traditioner krockar med mänskliga rättigheter och individens frihet. I detta fall även flickornas integritet. Det om något är väl integritetskränkande: Att det mest hemliga av ens kropp och ett såpass viktigt beslut som sexdebut blir föremål för släktsamtal och kliniska operationer. Som vanligt när det handlar om ojämställdhet handlar det oftast om traditioner som upprätthålls av både män och kvinnor. Traditioner som förfäder instiftat, men som levande generation kan bryta. Självklart ska inte svenska samhället understödja dessa vidriga traditioner. Samtidigt kan inte samhället gå in i familjer och säga hur de ska leva eller inte, alltså jag menar med det i en hederskulturen som inte strider mot svensk lagstiftning.
31 juli: Debatten tycks ha avstannat. Ayla gör ett intressant inlägg. Jag tror att man måste ta ett helhetsgrepp på frågan. Utan att det blir MOT något, som kan upplevas stigmatiserande. Det måste ju handla om att lyssna på papporna hur de tänker så att vi kan förstå dem, samtidigt som mänskliga rättigheter och lagstiftning betonas. När förståelsen finns - då kan en dialog starta om den nya rollen i den nya kulturen.