Prideparaden 2014

Idag var det Pridetåg! Jättehärlig stämning, fint väder och glada, fria människor. Det är lätt att ta för givet att människor får visa sin kärlek öppet under dessa dagar. Men vi vet att det fortfarande är brottsligt i vissa länder och jag vet att det är mer sällsynt att se samkönade visa sin kärlek öppet resten av året, särskilt här ute i Bromma.

Jag deltar i tåget för att det ska bli mer naturligt för min sons generation att tala öppet om sin sexuella läggning. Färre krossade hjärtan, men också större vardagsfrihet och tolerans. Jag deltar för att visa mina HBT-vänner att jag önskar att de tas emot likvärdigt i samhället, på jobbet och när de kommer ut. Annie Lööf och Anna-Karin Hatt deltog i tåget.

Temat för Centerpartiets del av tåget var "trädgårdsfest". Min beachflagga passade in. Klänningen och väskan är exempel på återbruk. Fjärilssjalen har jag fått av svärmor och i den hängde jag en trädgårdsspade och en -kratsare.

Läs om imamen som utförde unik vigsel av två lesbiska, att Reinfeldt var första statsministern i pridetåget, att Anja Pärson gift sig med sin Filippa idag, Aftonbladet, en massa bilder från paraden hos QX. Trevlig lördagsafton!

Motion om att skapa möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Några centerpartister skriver idag på GP debatt om några viktiga viljeinriktningar som skulle göra det lättare för HBT-personer att bilda familj. Jag skulle vilja gå steget längre i en fråga, nämligen att det skulle vara möjligt att ha flera vårdnadshavare. Jag beskriver en sådan lagändring i en motion som jag idag har sänt till Stockholmscentern. Det skulle inte bara ge barnet rätt till alla sina föräldrar och fler familjer större frihet. Det skulle innebära att vi inom socialtjänsten sparar utredningsresurser till att i ännu större utsträckning fokusera på barn som far illa. Se motionen nedan.

 

-------------------------------------------

Motion om möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Enligt dagens lagstiftning är det möjligt att bara ha två vårdnadshavare. Jag vill att alla barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och föreslår därför att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt att uppge flera vårdnadshavare redan under graviditeten.

Genom att förändra lagstiftningen så att gravida kan uppge flera vårdnadshavare än två skulle det bli möjligt att låta alla barnets vårdnadshavare vara delaktiga från början, under såväl graviditeten som barnets födsel och uppväxt.

En sådan lagändring skulle underlätta föräldraskapet för familjer där flera personer är inblandade i barnets tillkomst och uppväxt. Det skulle bli möjligt för en surrogatmoder att bli vårdnadshavare tillsammans med andra. Och ett surrogatpar kunde vara vårdnadshavare tillsammans med ett par som är ofrivilligt barnlöst. Framför allt skulle möjligheten att uppge flera vårdnadshavare bekräfta den verklighet som många barn växer upp i med till exempel två pappor och två mammor.

Centerkvinnorna har redan stämmobeslut om ett liknande förslag där man betonar enkelheten i att dela upp föräldraförsäkringen mellan flera närstående personer. Nu vill jag att Centerpartiet visar vägen i att ge barnet rätt till alla sina föräldrar genom att bifalla denna motion.

I praktiken skulle lagstiftningen innebära att barnet slipper välja mellan flera närstående vuxna till exempel i samband med ifyllande av blanketter, men det skulle också skapa en större trygghet för barnet ifall något skulle hända någon av vårdnadshavarna.

Med mitt förslag skulle vårdnadshavarna finnas på plats redan vid födseln. Detta skulle vara tryggare för barnet än att dess andra förälder sedan måste adoptera barnet. Byråkratin skulle också minska för socialtjänsten. För lokalpolitiken skulle lagändringen nämligen innebära att man slipper ta ställning till faderskapsutredningar i efterhand. Jag menar att detta förslag skulle vara bra för samhället i stort, eftersom det betyder att man kan föra över socialtjänstens resurser från onödiga utredningar om faderskap och adoption i välfungerande familjer till att istället fokusera på barn som far illa.

Människor som väljer att skaffa barn är vuxna nog att bestämma vilka som ska ta hand om barnet. Det kan inte vara ett problem för ett barn att det får för mycket kärlek. Däremot skulle denna reform frigöra resurser från socialtjänsten för att finnas till för barn som far illa och för att stötta de familjer som är i behov av stöd, samtidigt som lagändringen skulle ge fler familjer frihet och barnet rätt till alla sina föräldrar.

Jag yrkar att:
lagstiftningen ändras så att det blir möjligt för barn att ha fler än två vårdnadshavare.

Barnets vårdnadshavare ska meddelas redan under graviditeten.

motionen sänds vidare till Centerpartiets partistämma

Helen Törnqvist, medlem i Stockholmscentern, Bromma 2014-08-01

 

-----------------------------------------------------------------------------

Läs också Alliansens partiledares viktiga förklaring om hur de ger medel till att stärka kunskaperna om HBT inom offentlig sektor.

Hetslag ska omfatta transpersoner

Igår var det dags för Pridefestival. Jag fick återigen förmånen att stå i tältet och prata politik. Det är alltid väldigt roligt att vara i Prideparken, eftersom folk är glada och fria. Tävlingen om en centercykel drog in folk i tältet och det blev en möjlighet att prata politik lite allmänt, men givetvis i hbt-frågor. Jag fick möjligheten att samtala med Transföreningen FPES ordförande, vilket givetvis gav mycket.

SvD rapporterar idag att Centerpartiet vill ändra utlänningslagen för hbtq-personer som söker asyl. Det är väldigt bra. Ingen ska behöva lida för sin sexuella läggning. Självklart ska Sverige vara en fristad för den som är förföljd på grund av sin sexuella läggning. Samtidigt meddelar regeringen idag att man ska ändra lagen om hets mot folkgrupp så att det blir ett hatbrott att ge sig på en transsexuell: Hetslag ska omfatta transpersoner, vilket blir en viktig förändring.

Det finns mycket att göra inom hbt-frågor. Som att barnet har rätt till alla sin föräldrar, enligt förslag från Centerkvinnorna. Men mycket handlar om bemötandefrågor, som vi måste jobba med i skolan, i vården och mot våra medmänniskor. Det arbetet går inte att lagstifta fram, utan handlar om värderingar, samtal och attityder.

Jag vet att min lilla medverkan i både Pridepark och i tåget spelar roll. Både för att göra mina medmänniskor mer öppna, för att ge folk tillfälle att ställa frågor eller ge kommentarer som bemöts eller att visa att jag står upp för människors lika rätt och värde samt HBT-människors vardagsfrihet.

Lyssna till Hemming kl 12 idag

Idag kan du lyssna till ett samtal mellan riksdagsledamoten Solveig Zander och landstingsråd Gustav Hemming, som berättar varför han är centerpartist. Klockan 12-12.45 i Pride House, dvs Kulturhuset i stora hörsalen.

Se länk till arrangemanget här.

Större HBT-tolerans behövs mellanmänskligt och i lagen

För drygt en månad sedan avslutades Pride-festivalen. Sverige har kommit långt med HBT-rättigheter i ett internationellt perspektiv. På tapeten har ju Rysslands nya lag mot "homosexuell propaganda" varit. Men mycket finns kvar att göra innan HBT-personer är fullt ut respekterade i Sverige. Detta skrev bland annat Peter Rimsby i början av augusti. Samtidigt som vi behöver jobba med frågan på ett mellanmänskligt plan med attityd- och bemötandeförändringar, anser jag också att lagstiftningen ska inkludera dagens familjebildningar.

Pride-veckan behövs så länge lagen utgår från att ett heterosexuellt par är regeln. Centerkvinnorna har ett spännande förslag till ny föräldraförsäkring som skulle göra det möjligt att dela upp föräldradagarna mellan maximalt fyra vuxna. Detta ställer sig nu Centerpartiets partistyrelse bakom och söker stöd för på den partistämma som äger rum nästa helg. Att som homo-par bestämma sig för att sätta ett barn till världen kräver noggrann planering och sker sällan i all hast. Ibland bestämmer sig två kvinnor och två män för att skaffa barn tillsammans. I en modern lagstiftning måste barnet få rätten till alla sina föräldrar. Det borde vara möjligt att redan under graviditeten anmäla vilka fostrets vårdnadshavare är, utan byråkratiska faderskapsutredningar. En större delaktighet bland samtliga föräldrar blir då möjlig från början. Definitionen av familjebegreppet har sedan länge vidgats i praktiken. Nu måste lagstiftningen uppdateras så att den anpassas till verkligheten. Barnet har rätten till alla sina föräldrar.

Trots Pride-veckan behövs större HBT-tolerans på sina håll. Det visar de höga talen om psykisk ohälsa bland HBT-ungdomar. Enligt Ungdomsstyrelsen i februari 2010 hade var femte HBT-ung utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell. En fjärdedel av HBT-flickorna angav att de försökt begå självmord. Vi medmänniskor måste säga ifrån när ”bög” och ”flata” används som skällsord, eller när skämt om HBT visar sitt fula tryne i fikarum eller i sociala medier. Rädslan för jargong eller hatbrott får inte hämma HBT-personer att visa sin kärlek öppet. I ett fritt och tolerant Sverige ska du kunna visa kärlek till din partner överallt – om du vill.

Vi i Centerpartiet är ju glada över att människor söker sig till Stockholm för att staden upplevs som inkluderande. Men att HBT-personer söker sig bort från orter där den heterosexuella normen upplevs som exkluderande känns obehagligt, tycker jag. Fortfarande finns orter där homosexualitet göms. Fortfarande finns familjer där HBT-personer förskjuts.  Fortfarande finns anhöriga som säger sig acceptera en homosexuell familjemedlem, bara han/hon inte visar sin läggning för just honom/henne. Här behövs vardagliga samtal, opinionsbildning, digital närvaro och exempel som får HBT-motsträviga att känna empati och förståelse. Positiva exempel är bra, men också förebilder så att unga HBT-personer kan känna mod att stå upp för sin identitet och sexuella läggning. Detta kan unga få under Pride-veckan, men också tack vare HBT-individer som står upp för rätten att vara den man vill i kombination med medias rapportering. HBT-frågan är inte krångligare än rätten att visa sin kärlek till den man älskar och människors lika rätt och värde.

Kanske behövs Pride-festivalen främst för att HBT-personer ska känna vardagsfrihet. Det tog mig elva år som stockholmare att se två av samma kön gå hand i hand på Brommaplan. Det var under Europride 2008. När jag passerade paret hörde jag att de var turister. De tänkte nog att Stockholm är en stad där homosexuella 52 veckor om året visar varandra sin kärlek öppet. Men väldigt sällan ser jag homosexuella som utanför Pride-festivalen visar sin kärlek till varandra, vilket får mig att inse att det finns mycket kvar att göra vad gäller tolerans och HBT-rättigheter. Inte förrän den dag som du oavsett sexuell läggning känner frihet att bo, verka och arbeta var du vill har vi nått friheten. Dit är det långt kvar, men varje år av Pride är ett steg framåt.

 

DN har publicerat några intressanta reportage om HBT: här och här

Pride-paraden 2013

Idag var det dags för Pride-parad, som avslutning av den viktiga Pride-veckan som har ägt rum på Östermalms IP. Det var härlig stämning, strålande sol och inte minst; en mycket bra låtlista som paradåskådarna gärna sjöng med i. Det är många intryck och här är några av dem:

• Härligt att återse partivännerna efter semestern!
• Kärt återseende av en modersmålslärare som jag fick en stor puss av.
• Obehagligt när demonstranter gav sig på poliserna som gick i tåget.
• Socialdemokraterna står fast vid sin kära Internationalen som spelades i marschmusik.
• Några centerpartister är Pride-tåget trogna. Kerstin Lundgren har gått i tolv parader på raken.

Men roligast var nog en kille som anslöt och gjorde reklam för Pride-paraden i HongKong. Han gick med oss så glad och fri.

Jag fick tidigare i veckan förmånen att även i år stå i Centerpartiets Pride-tält i några timmar för att prata politik med väljare. Det blev en hel del prat om miljöpolitik, men också om Centerpartiet generellt.

Några intressanta artiklar om HBTQ: Monika Lozancic, Eva Franchell och Peter Rimsby

Holmgren om Pride-festivalens betydelse

Idag skriver Centerpartiets HBT-nätverks ordförande Lisa Holmgren om Pride-festivalens betydelse. Lisa skriver i bla Eskilstuna-Kuriren, Sundsvalls tidning och Södermanlands Nyheter.

Det är en viktig artikel som ger oss en bild av frihet i ett internationellt perspektiv. Ändå finns det mycket kvar att göra attitydmässigt för att HBT-personer ska få den frihet som alla andra människor har i Sverige. Det är väldigt sällan jag ser homosexuella visa varandra kärlek öppet i Stockholm. Att människor flyttar till Stockholm för att man bättre "kan vara sig själv" här är också oroande för hur klimatet för HBT-personer är på mindre orter. Det är givetvis inte okej att hatbrott skuggar vardagen för några som helst i vårt samhälle.

Läs förresten utdraget ur Heinz Hegers bok om förtrycket och utrensningen av de homosexuella under andra världskriget: Tredje rikets lägsta kast

Det är väldigt bra att Bildt kritiserar Rysslands nya lag som förbjuder "homosexuell propaganda".

SPES 25-årsjubileum för färre självmord

Förra torsdagen var jag åhörare på SPES 25-årsjubileum. SPES är en organisation för anhöriga till personer som begått självmord. Ungefär 1500 människor begår självmord varje år och det är givetvis lika många för mycket vars liv går till spillo.

En norsk författare, Einar Plyhn, vars fru och vuxna son hade tagit livet av sig berättade om sin bok. Han menade att öppenheten kan vara läkande för de efterlevande. Öppenheten med dödsorsak, utan att gå in på detaljer. Då kan man också som vän, arbetskompis eller bekant fråga vad man kan hjälpa till med eller visa sitt stöd.

Göran Hägglund inledde jubileet och bekräftade den dyrköpta kunskap som fanns i salen. Han menade också att vi har en nollvision för självmord i Sverige. Tack vare den självmordsupplysning som regeringen skapat kan förhoppningsvis dödsantalet sjunka. Dit kan anhöriga, vänner och självmordsbenägna vända sig.

I en efterföljande politikerdiskussion deltog åtta representanter från de åtta riksdagspartierna. Rickard Nordin från Centerpartiet berättade om den psykiska ohälsa hans far hade haft och hur han som ung givetvis hade haft svårt att veta vad han skulle göra med den. En stark, äkta berättelse som Nordin framförde på ett värdigt sätt i sammanhanget.

René Nyberg medverkade med anledning av sitt program "Livet blir bättre". Hon presenterade Camilla Henemark som skulle hålla sitt tal om hur hennes fantastiska, rika liv tog en vändning som förde henne allra längst ned i humör och välmående. Henemark berättade om hur hon hade skärmat av sig och gjort sig oberoende, men att hon hade haft kraft att söka sig till psykiatrin, som först vårdade henne och släppte ut henne till - ingenting, men vid andra tillfället gav henne den tid som hon behövde och också hjälpte henne att återknyta till sitt nätverk med familj och vänner. Ludmilla skriver om Henemark. Programmet sänds i januari.

Det talas en del om psykisk ohälsa, vilket är viktigt. Men fortfarande finns det arbete att göra bland våra ungdomar. Dels att unga söker sig till skolhälsovården, att vuxna tar ångest och oro på allvar, dels att vården förbättras. Hur kan kompisar agera när någon pratar om att ta sitt liv och kanske avger löfte om att inte berätta det för någon? Här kan socialtjänsten göra sig synligare i skolans värld för att uppmärksamma eleverna om sina rättigheter och möjlighet till stöd. Enligt "Hur mår Stockholm" har 15 % av de unga männen i Bromma övervägt att ta sitt liv. Det är oroväckande för många. Vi vet också att självmordsbenägenheten bland unga homosexuella är högre än hos heterosexuella. Det tyder på att vårt samhälle och skolan - vi runtomkring - måste vara mer tillåtande för olikheter och till homosexualitet.

Att ha en nära vän som av egen vilja lämnat denna jord är fruktansvärt. Jag saknar fortfarande min väninna Ulrika som begick självmord i april 2008. Skuldkänslan och sorgen är något jag inte önskar min värsta fiende, om jag hade haft någon. Ännu värre måste det vara att mista en partner eller ett eget barn. Det finns vård och mediciner som kan hjälpa den deprimerade. Så viktigt att vi talar om detta i vardagen. Att livet inte bara är glättiga statusuppdateringar på Facebook, utan ibland humörsvängningar och både ljusa och mörka känslor. Men när de blir för mörka kan det vara läge att ibland se det som psykiska ohälsa och stötta personen till att söka vård. För omtankens och medmänsklighetens skull.

Anna C Nilsson har skrivit flera blogginlägg om självmord.

Kul att diskutera politik i Pride-tältet

Pride-festen - för människors lika värde och rättigheter - har dragit igång. Som arrangörer för Centerpartiets del är HBT-nätverket. Jag fick förmånen att stå i centertältet igår för att möta väljare. Pridefesten är en internationell fest med besökare från jordens alla hörn. Jag fick möjlighet att prata med NY-bor, personer från Ryssland, Danmark, Israel och även en person som kommit från Afrika för att få inspiration till sin förbjudna kamp mot homosexuellas rättigheter. Givetvis var det också stockholmare som ville diskutera stadsbyggnad och landsbygdsbor som ville diskutera hur vi kan få fler bostäder i Stockholm då de själva önskar fly en ort där det är svårt att stå upp för sin sexuella läggning.

Till stor del tack vare Centerpartiets budskap om hållbarhet ville många diskutera miljöfrågan och vad vi gör för att förbättra miljön. Många ungdomar ville diskutera skolan och betygssystemet. Några visste inte vad politik är och ville ha reda på detta. Några ville prata om Tillväxtverkets vidlyftiga utsvävningar vad gäller representation. Annie Lööf fick beröm för sitt kraftfulla agerande. Att diskutera företagande kräver dock en del eget arbete för att få in folk på det spåret.

Ett par ville diskutera fiske i Östersjön. Centerpartiet tillsatte redan 2010 en Havsmyndighet som fick en miljard kronor för att arbeta för att tex bevara torskbeståndet. En återhämtning har skett. En annan fråga som i och för sig mer gäller biologisk mångfald än fiske är den som Lena Ek lyfter idag om att regeringen vill stoppa handel med levande amerikanska humrar för att rädda den svenska hummern som art.

Här hade jag haft en länk till Centerpartiets hemsida om att Centerpartiet är på Pride - om det funnits någon artikel om just detta på hemsidan.

Det är alltid roligt att delta i Pride-parken. Dels träffar man många trevliga, intressanta människor, dels är det ett bra ställe att prata politik på. Pride-festivalen behövs. För att krossa fördomar och ge unga förebilder som vågar stå upp för den de är. Det är fortfarande mer psykisk ohälsa bland HBT-unga än hos heterounga. Det är fler bland HBT-unga som begår självmordsförsök. Det är fler bland HBT-unga än i gruppen heterounga som får stryk i hemmet. Det är oacceptabelt. Anna C Nilsson kämpar mycket medvetet i dessa frågor och hade en bra debattartikel i frågan i Folket. Hon skriver också i QX om en ny föräldraförsäkring, som Centerkvinnorna driver. Kunskapen och lyhördheten måste bli större i skola och elevhälsa. En elevhälsa på nätet som förbereds i Stockholm kan vara bra.

Redskapen finns i skolan att stoppa mobbning. Lärarna ska agera samma dag som mobbning upptäcks, enligt nya skollagen. Läroplanen är mycket tydlig med att diskriminering inte får förekomma pga sexuell läggning.

Att stå i Pride-tältet är också ett sätt att uppdatera sig på HBT-politiken. HBT-nätverket följer med oro utvecklingen i Ryssland. Man menar att det ska vara möjligt för en lesbisk kvinna att donera ägg till sin partner. På så sätt kan den ena mamman vara biologisk mamma och den andra genetisk. Centerpartiet menar också att Smittskyddslagstiftningen måste ses över, men att informationsplikten måste finnas kvar. Anledningen är mycket enkel: En persons frihet ska inte inskränka på någon annans frihet. Läs gärna Anders W Jonssons om Smittskyddslagen.

Det är fortfarande ovanligt att se ett homosexuellt par hålla varandra i handen på Brommaplan. När det blir en vanlig syn och när jag och andra inte hajar till och tänker: "Jaha, här är ett homosexuellt par som öppet visar sin kärlek - så vackert!" - då är fördomarna krossade i vår del av stan. Jag hoppas att det för min sons generation kommer vara mer naturligt med mångfald även på kärleksfronten. Även på mindre orter runtom i Sverige. För individens frihet.

Jämlikhet inom Broderskapsrörelsen

Per Gudmundson i SvD uppmärksammar att den socialdemokratiska trosrörelsen Broderskap värnar homosexuellas rättigheter i den kristna grenen, men inte i den muslimska.

En jämlikhetsparagraf lyder på ett sätt för kristna socialdemokrater, men på ett annat sätt för muslimska socialdemokrater, som inte tar upp aspekten sexuell läggning för jämlikhetsfrågan. Detta undergräver givetvis trovärdigheten hos rörelsen. Alltid rött, alltid rätt håller med.

Ju mer jag tänker på det, desto viktigare blir det att politik och religion separerar. När jag surfar runt på Broderskapsrörelsens hemsida ser jag att man har en hel valrörelsekampanj (för valet 2010!) kring religiös socialdemokratisk tillhörighet (en för kristna socialdemokrater, en för muslimska socialdemokrater). Partistyrelsen har ett viktigt arbete i att skilja Centerpartiet från kyrkopolitiken med anledning av den motion som skrevs till stämman 2009 och ska utredas.

HBT-personers frihet är även min

Årets Pride-festival är till ända. För tredje året i rad fick jag förmånen att vara aktiv i tältet. För femte året var jag välkommen i pridetåget. För människors lika värde och rättigheter. För kärlek för alla. För individens frihet. Och med HBT-personers villkor i fokus.

På fotot ovan, som Anna C Nilsson har tagit, ser du mig, Elisabeth Thand-Ringqvist, Maud Olofsson och Abir Al-Sahlani framför det tält som årets prideprojektledare Madeleine Sjöhage planerat och riggat upp med hjälp av HBT-nätverkets ordförande Tobias Gillberg mfl. Många CUF:are var duktiga och aktiva i såväl tältet som i paraden. Magnus Andersson gick förstås med, sida vid sida med Centerstudenternas ordförande Karin Ernlund, riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Kerstin Lundgren och miljöminister Andreas Carlgren med maken Tomas.

Inne på området var det kul att kunna rekrytera två nya valarbetare, varav en ny medlem. Jag mötte också en fd elev, som visar sig vara aktiv i Vi Unga. Det är ju lärarens största förmån: Att få se fd elever stå på egna ben. Det är ledarens största förmån: Att se nya förmågor växa fram. Jag mötte en fd parallellklasskompis som jag kunde prata förskolefrågor med. En ögonblicksbild är då Ali och Rani berättade om sina liv. En annan då jag förkovrade mig i fackliga frågor med en LO-ordförande tillika aktiv S-företrädare, vilket jag kommer ha nytta av senare. Värt att nämna är också att jag kunde följa upp ett samtal med en person från förra året då vi diskuterade en kyrkofråga.

I tåget var det kul att sjunga, klappa, vissla och träffa folk efter sommaruppehållet. Abir tog tre steg när vi andra tog ett. Lisa, Ingrid, Amanda och Johanna gjorde mycket för stämningen. Och ögonblicket jag bär med mig in i valrörelsen: Vi var trötta, svettiga, halvhesa och torra i munnen. Vi hade just passerat Djurgårdsbron. Då säger jag till en ivrig CUF:are: "Nu är det bara upploppet kvar. Det är som valrörelsen. Det här är valspurten. Det är nu vi lägger in en högre växel." Han, som nog hette Max, tände direkt och skrek till CUF-delen: "Nu är det inte långt kvar till mål. Nu lägger vi in en högre växel. Växel R. Racerfart!" Så måste vi tänka i valrörelsen. Tack Max.

Men - Pride är inte bara fest och fart. Pride är nödvändigt så länge HBT-personer känner sig utanför eller inte har lika villkor. Den djupare behållningen från dagarna är att jag fått reda på funderingar från homosexuella. Att man måste ha en partner för att få inseminera. Att ohälsofaktorn bland äldre homosexuella kvinnor är stor. Att många inte vågar vara sig själva på jobbet. Att det ju är helt fruktansvärt att man måste bli tvångssteriliserad för ett könsbyte. Störst av allt var att Hägglund gav en öppning för att man inte ska bli steriliserad för könsbyte. Med respekt för Kristdemokraternas egen process kan en påverkan ske. Så fungerar Alliansen.

Och ju fler homosexuella jag möter desto mindre intresserad blir jag av att veta om de är hetero- eller homosexuella. Den sexuella läggningen spelar ingen roll för min vänskap med människor. Däremot blir läggningen viktig i unga människors sökande av kärleken. Tre år efter att jag gjorde slut med R berättade han att han var homosexuell. Eller att M var kär i P. Men kärleken var inte besvarad. Han var homosexuell. Olycklig kärlek för M i två år. Att J kände sig som en främmande fågel på alla discon som var helt anpassade för heterosexuella. Att det tog tio år för J att hemma i vårt kök berätta om sin homosexualitet - rädd för att inte veta hur kompisarna på den lilla orten skulle reagera. Att Ö:s föräldrar nästan sa upp bekantskapen med Ö då de fick reda på att han var homosexuell. Processen för föräldrarna blev lång och ytterligare en pålaga för Ö, efter att han haft sin besvärliga tid med att hitta sin identitet. Därför är frågan om HBT-personers frihet viktig även för heterosexuella i vardagen och i samhället. Utöver att det är en ren människorättsfråga.

Pride förändrar värderingar på sikt

Om två veckor börjar Pride-festivalen, som ju är en höjdpunkt för många hbt-personer i Sverige. Jag har förstått att den uppfattas som en viktig, trygg fristad, där inte heteronormen råder. Där snarare kärleken och individens frihet står i centrum, än normen. Centerpartiet har givetvis ett tält och en egen sektion i tåget, som går av stapeln på lördagen den 31 juli kl 13.00, från Tantolunden. Jag hoppas att centersektionen blir stor och blandad.

Göran Hägglund har tackat nej till att delta i den partiledardebatt som äger rum. Anledningen är att han håller sommartal dagen därefter. Låt oss respektera det. Han representerar ett parti som är kluvet till frågan och har blivit utbuad i en tidigare debatt på samma ställe. Kristdemokraterna i Stockholms län håller i ett seminarium i pridehuset. Kd är välkomna till Centerpartiets sektion i tåget. Kanske de har en egen sektion nästa år?

Kanske är det viktigt att många i min farmors generation har ett parti som kan förstå den kluvenhet som finns inom dem till frågan. 1944, året innan min far föddes, avkriminaliserades ömsesidiga homosexuella relationer mellan vuxna. Samma år som jag började skolan, 1979, avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Alldeles nyligen instiftades könsneutrala äktenskap. (Dock ska präster kunna avstå från att viga enkönade, vilket jag ogillar. Jag menar att de då bör avstå från vigselrätten.)

Jag kan förstå min farmors generation som växte upp med hedersliknande värderingar om vad som var skambelagt. Jag kan förstå min pappas generation som vuxit upp med bög- och fjollskämt som normgivande. Inpräntade värderingar är inte bara att radera, när samhället utvecklas åt ett annat håll. När man inte känner någon hbt-person. Därmed inte sagt att det är okej att skämta nedsättande om homosexuella. Och hatbrott är allvarliga brott. I vårt gemensamma rum är värderingen om alla människors lika värde och rättigheter den starkaste. I det privata får den avvikande uppfattningen råda.

Idag är normen i samhället, på arbetsplatser och i skolan, att man accepterar att människor har olika sexuell läggning och respekteras för det. Att vi hela tiden måste försvara alla människors lika värde och rättigheter. Att vi inte accepterar att var femte hbt-ungdom blivit slagen hemma. Att vi vet att det finns homo- och bisexuella, men att vi ändå blir chockade när någon träder fram, då normen i våra medvetanden ändå är heterosexualitet.

För alla de hbt-personer som bor på landsbygden och känner sig uttittade och avvikande är pridetåget av betydelse. För alla oss som jobbar med barn och ungdomar är pridetåget viktigt. För alla de som är anhöriga till en hbt-person och vill känna stöd är pridetåget symboliskt stärkande. För alla de som vill vara säkra på att en olycklig kärlek inte beror på att förälskelsen inte vågar outa sin läggning för rädsla av utfrysning eller mobbning kan pridetåget leda till öppenhet och förståelse. Men det leder ingen vart att tvinga varken farmor eller pappa att delta. Det tar tid att förändra värderingar och man blir som man umgås. Så droppen urholkar stenen. Med tydlighet, tålamod och en god balans.

Roligt är att Argentina har sagt ja till könsneutrala äktenskap. En tankeställare för många.

Psykisk ohälsa stor bland HBT-unga

Ungdomsstyrelsen presenterar idag en rapport om unga HBT-personers hälsa och livssyn. Sammanfattningen är läsvärd. Utredningen visar att majoriteten av HBT-unga mår bra, men att en större del mår dåligt jämfört med heterosexuella unga. Det beror på att HBT-personerna utsätts för kränkningar, mobbning, våld och hot om våld i såväl skolan som i hemmet. Var femte HBT-ungdom har utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell ungdom. Det är självklart för stor procentsats inom båda grupperna. En fjärdedel av HBT-flickor anger att de försökt begå självmord. Ungdomsstyrelsen menar att de unga som inte ifrågasatts för sexuell läggning eller könsidentitet samt har personer att identifiera sig med mår bättre än övriga.

Ungdomsstyrelsen skriver:
"Eftersom skolmiljön toppar listan över brottsplatser för hatbrott är det en viktig arena för integration av normkritiska perspektiv i det preventiva arbetet mot trakasserier och hatbrott."

Det finns mycket att göra för många skolor innan man uppnår ett klimat där människor har lika värde. I kontrast till respekten för andra står också faktiskt den vida yttrandefriheten. Det är lätt att unga känner sig utanför eller utsatta när en person uttrycker en åsikt mot en grupp. Risken är också att vuxna inte vågar låta unga lufta åsikter för att man är rädd för att såra och kränka. Men när vi gömmer och kuvar jäser fördomarna och fientligheten.

I önskan om att upprätta ett samhälle där människor har lika värde och rättigheter kan det eviga mantrat kväva frågor eller funderingar. Blott själva mötet med texter där HBT-unga synliggörs är ett sätt att skapa identifikation och diskussionsutrymme. Att bemöta utrop som "bög" eller "du är gay" med att säga "det är inget skällsord" gör att de unga får en motbild. Självklart behövs utbildning i dessa frågor för skolledare, lärare och fritidspedagoger.

SR, Mynewsdesk rapporterar.

Fredrick Federley är säkerligen viktig för många unga HBT-personer.

Öppenhet ger insikter

Idag när jag åt lunch under kampanjen på Centralen mötte jag en man som jag kom att språka med. Han hette Lennart och var från Umeå. När jag berättat om min kampanj sa han att han är aktiv inom en frikyrka, där han ibland predikar. Att söndagens text passar ihop med klimatarbete var givet för honom. Han frågade vad jag tycker om könsneutrala äktenskap. Mitt svar blev givetvis att beslutet är ett kliv framåt för människors lika värde och rättigheter, men att jag skulle vilja att präster fick ansöka om en vigselbehörighet som skulle innebära att de fick viga såväl samkönade som olikkönade par. Lennart berättade att han för sin del gärna kan tänka sig att viga homosexuella. För han hade bott i ett område i någon stad i USA där många HBT-personer bor. Och det är inget fel på dem. Nej, precis. Tänk om fler vore så insiktsfulla och öppna som Lennart, som ser människan för den hon är och inte för hennes yttre. Att kärleken är större än könet. (Jag fick Lennarts tillstånd att blogga om vårt möte, samt att publicera bilden.)

Kärleksdiskriminering snart slut

Kärleken är så vacker. Så stark. Den kommer liksom svepande som en storm, omöjlig att hejda. Det är en fantastisk känsla som inte alltid är okomplicerad. Många av oss väljer att bekräfta kärleken inför släkt och vänner, men också inför Gud. Man lovar varandra evig trohet och kärlek. Tills om några veckor har det funnits en första klassens och en andra klassens kärlek, nämligen den heterosexuella och den homosexuella. Om några veckor blir det förhoppningsvis möjligt med könsneutrala äktenskap när kyrkomötet samlas för att bifalla kyrkostyrelsens förslag. Då jämställs Franks och hans partners förlovning med Evas och hennes fästmans. Då blir det möjligt för Anna att fria till sin tjej. Jonnie och hans partner kan bli äkta makar. Vilken känsla av befrielse och människovärdighet det måste bli för alla de homosexuella och deras närstående som betraktats i tusentals år som paria eller andra gradens medborgare - på grund av den mest grundläggande och vackraste känslan som finns: Kärleken.

Jag vill dock gå steget längre. Jag vill jobba i kyrkomötet för att man inrättar en vigselbehörighet där präster får ansöka om vigselrätt som ger dem möjlighet att viga såväl samkönade som olikkönade par. Tack och lov att de biskopar som finns representerade i Läronämnden och närvarar vid kyrkomötet inte har rösträtt vid kyrkomötet. Bra synpunkt på Brännpunkt idag.

När religion stänger ute

I Sverige firade homosexuella med anhöriga och vänner Pride. I Israel sörjer HBT-världen de personer som fick skörda offer när en gayklubb bombades, troligen av en religiös fundamentalist. Och då borde även religionens ledare sörja. Och stå upp för det goda människovärdet. Religionen ska vara något tryggt och kärleksgenomsyrande, inte något slaviskt eller hämmande eller bibelbokstavligt. Jag märker i nätdebatten att det finns ett behov av en öppen kyrka som står upp för människors lika värde och rättigheter - även i Sverige. Svenska kyrkan deltog i Pride. Angelicas blogginlägg innehöll tankar som jag känner igen mig i.

Prideparad

Årets största manifestation för människors lika värde och rättigheter är till ända. Centerpartiet var ekipage 22 och därför nådde vi målet redan kl 15. Bland centerpartisterna syntes CUF-ordförande Magnus Andersson, miljöminister Andreas Carlgren med partner, riksdagsledamöterna Fredrick Federley och Kerstin Lundgren. Vi drev med myten om centerpartister som bönder. Därför hade vi en stor traktor vars flak var fyllt av hoppande och studsande CUF:are. Jag gick för människovärdet självts skull, men också för Roger, Kamilla, Robert, Jerker, Jonnie. Tänkte lite grand på vad jag skulle behöva för kompetens för att bemöta ett regnbågsbarn med föräldrar i en framtida klass. Kul att Malin och Mattias var första-gångs-pridare.

På plats i Pride Park

Idag bevistade jag och Ann-Sofie Persson Pride Park för att diskutera kyrkovalspolitik med väljare. Fredrick Federley var där. Vi fick också sällskap av Karin Ernlund, som är ordförande för Centerstudenter och sedermera Gustav Andersson.

Det är alltid roligt att möta potentiella väljare. De allra flesta var inte medvetna om att det är kyrkoval om 1,5 månad. Alla var inte medlemmar i Svenska kyrkan, men min approach var "Ska du rösta i kyrkovalet?". Ungefär hälften svarade ja och man fick sig en liten chat. Folk var mer avslappnade och mottagliga än ute på stan, såklart. Sedan var det många som sa att de vill ha en mer öppen kyrka, för att känna sig riktigt välkomna. Ett antal undrade vad politiken har att göra i kyrkan. Jag menar att detta är det sista kyrkovalet, så jag ska köra så det ryker och motionera om att kyrkan helt ska frigöra sig från staten. Många tog mitt personvalsblad och sa sig tycka att det var bra saker jag kämpar för. Själv lärde jag mig en del om transpersoners villkor och våndor, mötte en gammal universitetslärare, en fd elev, en centerbloggare, en fd Vi Unga-it och många, många par som stolt sa "vi tar en broschyr - för vi hör ihop!"

Imorgon är det Pride-parad. Jag hoppas att många centerpartister med vänner och familjer deltar i tåget med samling i Humlegården kl 12.30. Det är ändå årets största manifestation för alla människors lika värde och rättigheter. Och vi gör det oavsett sexuell läggning, för våra vänner, anhöriga och människovärdet självt.

Våld i HBT-relationer

Idag arrangerade Centerpartiets HBT-nätverk ett seminarium om våld i HBT-relationer. Panelen bestod av Susanne Larsdotter från RFSL, Ilan Sadé från Centerpartiet, gaypolisen Göran Stanton samt författarna Unni Drougge och Hanna Wallsten. Ett tjugotal åhörare slöt upp. Anna Nilsson var skicklig moderator.

Normaliseringsprocessen gäller för våld i såväl samkönade som olikkönade relationer. För den som blir slagen är det tufft att anmäla, eftersom förövaren har sett till att isolera partnern från kompisar och kanske även anhöriga. I våldsrelationer råder ett spel kring makt och kontroll. Det finns alltid en skam kring våldsutsatthet. Det är en anledning till att det är svårt för den utsatte att anmäla. Andra orsaker är beroendet av förövaren, kärleken till förövaren, rädslan av att bli ifrågasatt i sin historia av dels myndigheter, dels anhöriga och vänner, oron över vad som händer efter anmälan dvs att behöva bo med förövaren igen.

Speciellt för våld inom HBT-relationer är att heteronormen ofta skymmer sikten vid anmälan för myndighetspersoner. Den utsatte bögen ses troligen som att ha fått stryk av någon buse på stan eller möjligen en anhörig eller kompis. Den utsatta flatan kanske har sin tjej=förövaren med sig och vågar inte anmäla henne pga hennes närvaro. Jag blev uppmärksammad på att brottsofferjourer, vårdpersonal, polis och sociala myndigheter måste ha HBT-kompetens för att kunna bemöta HBT-personer. Som man frågar/lyssnar får man svar, nämligen.

Som svar på min fråga om vad Svenska kyrkan kan göra nöjde sig panelen med könsneutrala äktenskap som första åtgärd. Men självklart HBT-kompetens bland personal och att själavården är beredd på vad som kan göras vid våldsfall. Men att homo-, bi- och transpersoner är välkomna på samma villkor som övriga till kyrkan är ett viktigt steg och en viktig signal.

En intressant diskussion påföljde om vad Centerpartiet bör göra för att HBT-personer ska bemötas värdigt landet runt. Här följer en lista för kommun-, landstings- och rikspolitiker att ta del av:
- HBT-certifiera vårdcentraler, BB, polisstationer, socialtjänstmyndigheter.
- Visa på var HBT-hatbrotten sker rent geografiskt.
- Se över regleringsbrev till myndigheter.
- Låt HBT-kunskap ingå i alla lärarutbildningar.
- Lyft fram såväl vardagshjältar/medarbetare bland gräsrötterna som chefer som är rakryggade och modiga tex Carin Götblad.
- Låt chefer och oss själva (!) få HBT-kompetens. Det handlar om normer, förståelse, insikt. Jag fick en första inblick idag, men jag har mycket att lära.

Vidrig HBT-kränkande lag

Litauiska parlamentet har kört över presidentens veto i frågan om synen på homosexuella. Jag har skrivit om det tidigare. En lag har stiftats, vilken bla syftar till att det ska bli förbjudet att prata positivt om homo- och bisexualitet för omyndiga. Man vill skydda barnens moral. Lagen ska träda i kraft 1 mars 2010. Presidenten har dock veto. Men den nytillträdda kan inte stoppa lagen, utan får vänta med detta. Talesmannen för EU:s ordförandeland tillika Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, menar att EU inte ska uttala sig om medlemmarnas lagstiftningar, mer än att det inte är han som dömer om lagen är acceptabel. Han vet också att synen på homosexuella är olika i Europa.

För det första är lagen helt vidrig med tanke på att den strider mot principer om yttrandefrihet och människovärdet. För det andra verkar lagen mycket svår att tillämpa. Jag är inte jurist, men vad bedöms som positivt och vad bedöms som neutralt? Ponera att två familjer tittar på TV tillsammans. I programmet kysser två män varandra. Ett barn i familj 1 frågar vad de gör och varför. Mamman i familj 1 svarar att de kysser varandra och troligen för att de tycker om varandra. Mamman i familj 2 hör detta och tolkar det som positivt snack om HBT. Några veckor sedan blir mammorna osams av någon annan anledning och mamma 2 polisanmäler mamma 1 för att sätta dit henne för positivt snack om HBT. När jag tänker lite längre borde det alltså även vara brottsligt att visa sådana HBT-skönmålande TV-program. Eller är det redan censur? Hur ska lagen efterlevas? Genom angiveri? Eller är det bara skrämsel? Mycket märkligt och otäckt.

Om nu inte Sveriges statsminister kan uttala sig i frågan då han har ett ordförandeskap att sköta kan väl åtminstone Svenska Kyrkan stå upp för alla de HBT-personer i Litauen och Sverige som kränks i och med denna nystiftade lag. Svenska Kyrkan ska stå upp för alla människors lika värde och rättigheter - i alla väder. Gå med i Facebookgruppen: EU to react on homophobic law in Lithuania.