Jag önskar dig en god jul

Jag vill önska Dig en god jul med mycket vila, värme och det umgänge som du önskar.

För den som är hemlös, ensam eller behövande finns fina initiativ av civilsamhället tex Skokartongsappellen, men också Bromma församling arrangerar julfirande.

Redan i förrgår visade sig hjärtligheten i Sverige då en demonstration mot nazism och rasism hölls på Kärrtorps IP här i Stockholm, men också på många andra platser runtom i Sverige. 16000 personer anslöt till demonstrationen i södra Stockholm, en fantastisk mängd människor.

Jag hade inte möjlighet att delta i demonstrationen, men följde den via webb-TV och twittrade en del, precis som Nina Wahlin från Södertälje. Något av en besvikelse var det att flera vänsterorienterade organisationer som tex fackförbundet Kommunal höll tal om klyftor som ökat, istället för att enbart ta avstånd mot våld och andra odemokratiska metoder. När Sverige som mest behöver hålla ihop mot nazism och rasism, för gemenskap, demokrati och inkludering klingar det falskt att tala emot försäljning av allmännyttan i Botkyrka. Men ändå högaktar jag de borgerliga politiker som anslöt till demonstrationen för att ta avstånd mot främlingsfientlighet. Deras närvaro visar att antirasism inte är vänsterpolitik, utan något humant och tvärpolitiskt. Så all heder åt Fredrick Federley, Johan Hedin, Erik Ullenhag, Lotta Edholm, Kerstin Lundgren, Raymond Svensson och Tage Gripenstam mfl.

Frågan är nu bara vilka redskap som krävs för att kunna stoppa nazism. Skolan har redan ett tydligt uppdrag att fostra enligt den demokratiska värdegrunden. Skolan är viktig. Vi ska inte underskatta kunskapsuppdraget. Med kunskap får människan makt att förändra sitt liv och att försörja sig själv. Ju högre utbildning en individ har, desto mindre är risken att hon röstar på Sverigedemokraterna eller andra främlingsfientliga partier. Den som sviks av skolan riskerar att bli bitter och samhällsfrånvänd. Lärarnas tro och positiva förväntan på varje elev - oavsett om läraren blivit heilad eller spottad på - är grunden för studieframgång för varje elev. Lärarnas och rektorernas uppdrag är att ständigt ge nya chanser och att med kärlek ta sig an nya lektioner, där det alltid ska finnas plats för varje elev. Så jobbar de professionella lärarna dagligen.

Utanförskapet i de extrema grupperna är enligt Säkerhetspolisens förra rapport något gemensamt för fraktionerna. Gruppkänslan ger gemenskap, en hemvist, precis som vilken annan förening som helst. Föreningslivet i form av tex idrottsrörelsen och scouting kan ge en gemenskap som alternativ. Då behöver man vara öppen för nya medlemmar och välkomna dem.

Skolans makt är mycket mindre än föräldrarnas påverkan på sina barn. Föräldrarnas inverkan på sina barn och tonåringar är givetvis stor. Här ska inte lagen gå in och styra. Men skolan skulle kunna stävja en spridning av odemokratiska ståndpunkter genom att vara skyldig att informera föräldrar och elever om att det förekommer nazism på skolan. På så sätt kan föräldrarna vara vaksamma och även föra dialoger med barnen hemma. Ännu viktigare är att vi som föräldrar resonerar och diskuterar med våra barn, samt visar på fördelarna med mångfald och sammanhållning.

Tove Lifvendahl skriver om demonstrationen. Peter Wolodarski skrev inför demonstrationen om "Hotet mot demokratin".

Jag vill att varje dag ska vara en dag för människors lika värde, mångfald, inkludering och demokrati. När främlingsfientligheten visar sin bruna klädnad är det viktigt att du och jag står upp genom att bidra med motbilder, bidra med kunskap och om inte annat helt enkelt säga emot som en markering. Det behöver inte alltid betyda att man lämnar fikabordet i protest, men alldeles säkert är att dina nära och kära säkerligen lyssnar mer på dig vid julbordet än på mig eller någon annan politiker närhelst annars.

Våldet är vidrigt, men heja civilsamhället

Det är hemskt att höra om hur Stockholms förorter brinner och om hur våld och vandalisering härjar i vår vackra stad. När en del av staden inte mår bra påverkar det givetvis resten av invånarna. Det är olagligt att kasta sten, bränna bilar och hota. Det skapar oro och rädsla. På samma sätt som det är olagligt att ropa rasistiska tillmälen. Självklart måste räddningstjänsten få arbeta ostört med sina uppgifter för att rädda liv och egendom. Givetvis ska inte dessa drabbade förorter stämplas i negativ bemärkelse. Personerna som begår de kriminella handlingarna bär ansvaret. Om de är minderåriga bär också föräldrarna ett tungt ansvar. Som förälder har man ansvar att hålla barnen hemma på kvällarna i ett sådant här läge.

Jag tror att det vore bra om Alliansen och oppositionen gör gemensam sak av att visa att våld och upplopp inte är acceptabelt och måste få ett slut. Jag tror att oppositionens eviga snack om ökade klyftor och hur dålig staden är skapar en frustration. I kommunfullmäktige förekommer ofta debatter där kontentan av oppositionens kritik är att förortens folk är förlorare. Ren och skär svartmålning. Vem vill jämt och ständigt höra att man är en loser? Även i gårdagens SVT Debatt påpekade ytterstadsborgarråd Joakim Larsson att antalet ungdomsgårdar på Järvafältet blivit fler än vad de var 2006. Denna sakupplysning sveptes snabbt bort.

Civilsamhället på Järvafältet är fantastiskt med sitt engagemang i nattvandringar. Sanna Rayman gör en fin sammanfattning av flera positiva exempel. Viktig är informationen på stadens hemsida om läget i Husby; om öppettider hos ungdomsgårdar och fältassistenternas arbete. Men var finns informationen på Stockholm stads hemsida där man som frivillig kan gå in och anmäla sig inför natten? Vilket nummer kan man ringa om man som förälder, kompis, medresenär eller lärare vill tipsa om planer som man har hört inför kommande natt?

Det är så tråkigt att höra att ungdomar hellre tar en risk när de begår en kriminell handling än att satsa på skolan, läsa, jobba extra, engagera sig i föreningslivet eller träna. Att säga att "det finns inget för dessa ungdomar" är felaktigt. Föreningsliv, företagande och utbildning står öppet för dessa som för alla andra. Lärare och rektorer arbetar varje dag med elevvårdskonferenser och värdegrundsarbete för att få alla elever att agera demokratiskt. Förebilder i vardagen är viktiga och kan säkert bli fler. Det är viktigt att media rapporterar från händelserna, men lika viktigt att staden har en mediastrategi (som jag skrev bla här) för sina sårbara områden där positiva händelser och verksamheter synliggörs medvetet och regelbundet.

Det är troligt att individerna som begår dessa övergrepp mot samhället inte har så mycket att förlora när de väljer att agera olagligt. Trots att de troligen inte har så mycket har de ändå så mycket att förlora. Det blir svårare att få referenser och därmed arbete eller sommarjobb. Deras ort får ett oförtjänt dåligt rykte. De riskerar rättegång och domar, som inte underlättar för att uppnå ekonomisk frihet och självständighet. En viktig slutsats från Nordin är att unga vuxna mellan 18-24 år måste nås snabbare och få möjlighet till lärlingsplatser eller dylikt.

Skolan gör mycket, men kan säkert på sina håll bli ännu mer verklighetsförankrad med tal om vikten av referenser, kontakt med näringsliv som kan ge elever mentorer. Lärare och rektorer kämpar tillsammans med föräldrarna för att eleverna ska nå målen. Men den allmänrådande synen på att jobb är något "man får" måste också förändras. Jobb skaffar man sig eller skapar man sig. Stadens satsning på sommarjobb är viktig för unga på Järvafältet. En ytterligare satsning skulle kunna vara att ge föreningslivet ytterligare möjlighet att anordna barn- och ungdomsverksamhet under sommarlovet. Då blir det fler lokala förebilder och samtidigt verksamhet för de unga. Ungdomsledarna kan få möjlighet att marknadsföra verksamheten i skolan för att lära sig kommersialisering.

Johan Hedin bloggade bra häromdagen om upploppen. Christian Ottosson från Huddinge uttalade sig kring bland annat polisens arbete och trygghetsarbete generellt. Sten Nordin skriver om trygghet.
Uppdatering 25 maj: Lotta Edholm sammanfattar Stockholms ytterstadssatsningar här.

Bromma blir tryggare

Igår deltog jag i Trygghetsdagen, arrangerad av Socialförvaltningen i Stockholms stad. Trygghetsmätningen, som genomförs vart tredje år bland drygt 30 000 stockholmare, presenterades. Tryggheten ökar och antalet polisanmälda brott minskar, vilket är glädjande. Det är dock stor skillnad mellan våra fjorton stadsdelsnämnder.

I Bromma har antalet lagförda ökat från 21,7 per tusen 18-25-åringar till 23,3 per tusen 18-25-åringar. Detta är näst efter innerstadsdelsområdena Östermalm, Norrmalm, Kungsholmen och Södermalm lägst i staden, men givetvis alldeles för många.

Andel personer som har utsatts för misshandel de senaste tolv månaderna är lägst i Bromma: 1,5 %, som dock är en 0,2-procentig ökning sedan 2008. Andelen personer som har utsatts för hot har ökat 0,3 % i vår stadsdel, vilket är oroande. Glädjande är att andelen personer som utsatts för våld, hot eller trakasserier av någon nära relation har minskat från 1,9 till 1, vilket är lägst i hela Stockholm. Rånrisken tycks vara lägst i Bromma-Kungsholmen i hela Stockholm.

Däremot har rapportering av sexuella trakasserier ökat i Bromma, som i staden i övrigt, vilket jag ser mycket allvarligt på. Undersökningen nämner ej i vilken miljö trakasserierna förekommer, vilket dock inte spelar någon roll för den utsatte. Sexuella trakasserier på internet eller sociala medier är lika allvarligt som på Konsum eller tunnelbanan. Jag lägger märke till att de sexuella trakasserierna har ökat på hela gröna linjen; Kungsholmen, Bromma och Hässelby-Vällingby och hoppas inte det beror på trängsel på tunnelbanan. Hela var tionde tjej mellan 16 och 24 år har under de senaste tolv månaderna varit utsatt för sexuella trakasserier, vilket dock är en minskning. Ökningen står övriga ålderkategorier för.

När det gäller skadegörelse har den minskat i Bromma, som nu tillsammans med Östermalm ligger på 6 % av befolkningen, vilket är under stadens genomsnitt. Bromma ligger lägst i staden vad gäller värderingen av upplevd skadegörelse. Bromma ligger också lägst i staden på upplevd nedskräpning, vilket är en eloge till stadsmiljöarbetet. Brommas ungdomar ska ha beröm då brommaborna upplever lägst störning av ungdomar i området där vi bor.

Andelen brommabor som de senaste tolv månaderna har varit oroade för att någon närstående ska utsättas för brott, en gång i månaden eller oftare, har minskat från femton till elva. Att var tionde brommabo är oroad är alltför många, men på väg åt rätt håll. Oron för bostadsinbrott har ökat, medan oro för våldtäkt har minskat.

En dimension som inte finns med i mätningen, men som skulle kunna spela roll, är graden av föreningsengagemang hos stockholmarna, där en hypotes skulle kunna vara att föreningsengagerade känner större trygghet än icke-aktiva. Tanken kommer från Robert Putnams studie av norra och södra Italien, där tryggheten upplevdes större i norra Italien där man har ett blomstrande föreningsliv, i motsats till södra Italien, där folkbildningen lyser med sin frånvaro och maffian dominerar. Kring detta fenomen behövs svensk forskning.

Ett viktigt initiativ avslutade dagen i form av en presentation av föreningen Megafonen som sprider positiva exempel på aktiviteter och förebilder i Rinkeby. Härligt jobbat!
SvD skrev om mätningen.

Psykisk ohälsa stor bland HBT-unga

Ungdomsstyrelsen presenterar idag en rapport om unga HBT-personers hälsa och livssyn. Sammanfattningen är läsvärd. Utredningen visar att majoriteten av HBT-unga mår bra, men att en större del mår dåligt jämfört med heterosexuella unga. Det beror på att HBT-personerna utsätts för kränkningar, mobbning, våld och hot om våld i såväl skolan som i hemmet. Var femte HBT-ungdom har utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell ungdom. Det är självklart för stor procentsats inom båda grupperna. En fjärdedel av HBT-flickor anger att de försökt begå självmord. Ungdomsstyrelsen menar att de unga som inte ifrågasatts för sexuell läggning eller könsidentitet samt har personer att identifiera sig med mår bättre än övriga.

Ungdomsstyrelsen skriver:
"Eftersom skolmiljön toppar listan över brottsplatser för hatbrott är det en viktig arena för integration av normkritiska perspektiv i det preventiva arbetet mot trakasserier och hatbrott."

Det finns mycket att göra för många skolor innan man uppnår ett klimat där människor har lika värde. I kontrast till respekten för andra står också faktiskt den vida yttrandefriheten. Det är lätt att unga känner sig utanför eller utsatta när en person uttrycker en åsikt mot en grupp. Risken är också att vuxna inte vågar låta unga lufta åsikter för att man är rädd för att såra och kränka. Men när vi gömmer och kuvar jäser fördomarna och fientligheten.

I önskan om att upprätta ett samhälle där människor har lika värde och rättigheter kan det eviga mantrat kväva frågor eller funderingar. Blott själva mötet med texter där HBT-unga synliggörs är ett sätt att skapa identifikation och diskussionsutrymme. Att bemöta utrop som "bög" eller "du är gay" med att säga "det är inget skällsord" gör att de unga får en motbild. Självklart behövs utbildning i dessa frågor för skolledare, lärare och fritidspedagoger.

SR, Mynewsdesk rapporterar.

Fredrick Federley är säkerligen viktig för många unga HBT-personer.

Våld i HBT-relationer

Idag arrangerade Centerpartiets HBT-nätverk ett seminarium om våld i HBT-relationer. Panelen bestod av Susanne Larsdotter från RFSL, Ilan Sadé från Centerpartiet, gaypolisen Göran Stanton samt författarna Unni Drougge och Hanna Wallsten. Ett tjugotal åhörare slöt upp. Anna Nilsson var skicklig moderator.

Normaliseringsprocessen gäller för våld i såväl samkönade som olikkönade relationer. För den som blir slagen är det tufft att anmäla, eftersom förövaren har sett till att isolera partnern från kompisar och kanske även anhöriga. I våldsrelationer råder ett spel kring makt och kontroll. Det finns alltid en skam kring våldsutsatthet. Det är en anledning till att det är svårt för den utsatte att anmäla. Andra orsaker är beroendet av förövaren, kärleken till förövaren, rädslan av att bli ifrågasatt i sin historia av dels myndigheter, dels anhöriga och vänner, oron över vad som händer efter anmälan dvs att behöva bo med förövaren igen.

Speciellt för våld inom HBT-relationer är att heteronormen ofta skymmer sikten vid anmälan för myndighetspersoner. Den utsatte bögen ses troligen som att ha fått stryk av någon buse på stan eller möjligen en anhörig eller kompis. Den utsatta flatan kanske har sin tjej=förövaren med sig och vågar inte anmäla henne pga hennes närvaro. Jag blev uppmärksammad på att brottsofferjourer, vårdpersonal, polis och sociala myndigheter måste ha HBT-kompetens för att kunna bemöta HBT-personer. Som man frågar/lyssnar får man svar, nämligen.

Som svar på min fråga om vad Svenska kyrkan kan göra nöjde sig panelen med könsneutrala äktenskap som första åtgärd. Men självklart HBT-kompetens bland personal och att själavården är beredd på vad som kan göras vid våldsfall. Men att homo-, bi- och transpersoner är välkomna på samma villkor som övriga till kyrkan är ett viktigt steg och en viktig signal.

En intressant diskussion påföljde om vad Centerpartiet bör göra för att HBT-personer ska bemötas värdigt landet runt. Här följer en lista för kommun-, landstings- och rikspolitiker att ta del av:
- HBT-certifiera vårdcentraler, BB, polisstationer, socialtjänstmyndigheter.
- Visa på var HBT-hatbrotten sker rent geografiskt.
- Se över regleringsbrev till myndigheter.
- Låt HBT-kunskap ingå i alla lärarutbildningar.
- Lyft fram såväl vardagshjältar/medarbetare bland gräsrötterna som chefer som är rakryggade och modiga tex Carin Götblad.
- Låt chefer och oss själva (!) få HBT-kompetens. Det handlar om normer, förståelse, insikt. Jag fick en första inblick idag, men jag har mycket att lära.

När öppenheten minskar friheten

Gårdagens lugna och partiöverskridande demonstration mot nazismen visar på civilkurage. Att antalet högerextrema demonstranter blir allt färre känns skönt. Färre känner alltså utanförskap, färre känner hat, fler har lärt känna personer med annan etnisk bakgrund och fler har insett att ett engagemang i en högerextrem rörelse kan vara nära förknippat med våld och annan kriminalitet. Kristina Alvendal från länspolisstyrelsen menar att man till nästa år ska ge tillstånd till två stillastående demonstrationer med flera kilometers avstånd. Bra idé. Folks frihet inskränks då de måste stanna inne pga ev upplopp. Politikerna i Salem gör och vill göra mer för sina medborgares trygghets- och frihetskänsla. Det är ett stort problem att de vänsterextrema ser varje chans till muck och trummar ihop folk från hela Norden för att slåss, skrika och kasta sten mot polisen. Sjävklart ska inte demonstrationsrätten i ett öppet samhälle inskränkas. Men vad säger egentligen anhöriga till den mördade killen? Det var ju, liksom tyvärr så många andra, en fruktansvärd händelse som ynglingen med familj utsattes för. Tycker familjen att minnet av deras son har antagit rimliga proportioner? Hur känns det att årligen bli påmind om det hemska avslut ens son fick här i livet - istället för att i stillhet få minnas det fina och minnesvärda? Vilken integritet hos familjen kränks inte årligen i dessa snaskdemonstrationer vars syften står helt mot varandra? Borde inte de anhöriga ha någon talan i detta? Men det kanske de har. En komplex fråga: När öppenheten drar upp gränser för friheten, då måste väl ändå friheten gå först. Men när din frihet inskränker någon annans frihet har vi tagit ett steg för mycket. Har någon fört dialogen med demonstrationsarrangörerna? Eller så öppna kanske vi inte är.