Våldet är vidrigt, men heja civilsamhället
Det är hemskt att höra om hur Stockholms förorter brinner och om hur våld och vandalisering härjar i vår vackra stad. När en del av staden inte mår bra påverkar det givetvis resten av invånarna. Det är olagligt att kasta sten, bränna bilar och hota. Det skapar oro och rädsla. På samma sätt som det är olagligt att ropa rasistiska tillmälen. Självklart måste räddningstjänsten få arbeta ostört med sina uppgifter för att rädda liv och egendom. Givetvis ska inte dessa drabbade förorter stämplas i negativ bemärkelse. Personerna som begår de kriminella handlingarna bär ansvaret. Om de är minderåriga bär också föräldrarna ett tungt ansvar. Som förälder har man ansvar att hålla barnen hemma på kvällarna i ett sådant här läge.
Jag tror att det vore bra om Alliansen och oppositionen gör gemensam sak av att visa att våld och upplopp inte är acceptabelt och måste få ett slut. Jag tror att oppositionens eviga snack om ökade klyftor och hur dålig staden är skapar en frustration. I kommunfullmäktige förekommer ofta debatter där kontentan av oppositionens kritik är att förortens folk är förlorare. Ren och skär svartmålning. Vem vill jämt och ständigt höra att man är en loser? Även i gårdagens SVT Debatt påpekade ytterstadsborgarråd Joakim Larsson att antalet ungdomsgårdar på Järvafältet blivit fler än vad de var 2006. Denna sakupplysning sveptes snabbt bort.
Civilsamhället på Järvafältet är fantastiskt med sitt engagemang i nattvandringar. Sanna Rayman gör en fin sammanfattning av flera positiva exempel. Viktig är informationen på stadens hemsida om läget i Husby; om öppettider hos ungdomsgårdar och fältassistenternas arbete. Men var finns informationen på Stockholm stads hemsida där man som frivillig kan gå in och anmäla sig inför natten? Vilket nummer kan man ringa om man som förälder, kompis, medresenär eller lärare vill tipsa om planer som man har hört inför kommande natt?
Det är så tråkigt att höra att ungdomar hellre tar en risk när de begår en kriminell handling än att satsa på skolan, läsa, jobba extra, engagera sig i föreningslivet eller träna. Att säga att "det finns inget för dessa ungdomar" är felaktigt. Föreningsliv, företagande och utbildning står öppet för dessa som för alla andra. Lärare och rektorer arbetar varje dag med elevvårdskonferenser och värdegrundsarbete för att få alla elever att agera demokratiskt. Förebilder i vardagen är viktiga och kan säkert bli fler. Det är viktigt att media rapporterar från händelserna, men lika viktigt att staden har en mediastrategi (som jag skrev bla här) för sina sårbara områden där positiva händelser och verksamheter synliggörs medvetet och regelbundet.
Det är troligt att individerna som begår dessa övergrepp mot samhället inte har så mycket att förlora när de väljer att agera olagligt. Trots att de troligen inte har så mycket har de ändå så mycket att förlora. Det blir svårare att få referenser och därmed arbete eller sommarjobb. Deras ort får ett oförtjänt dåligt rykte. De riskerar rättegång och domar, som inte underlättar för att uppnå ekonomisk frihet och självständighet. En viktig slutsats från Nordin är att unga vuxna mellan 18-24 år måste nås snabbare och få möjlighet till lärlingsplatser eller dylikt.
Skolan gör mycket, men kan säkert på sina håll bli ännu mer verklighetsförankrad med tal om vikten av referenser, kontakt med näringsliv som kan ge elever mentorer. Lärare och rektorer kämpar tillsammans med föräldrarna för att eleverna ska nå målen. Men den allmänrådande synen på att jobb är något "man får" måste också förändras. Jobb skaffar man sig eller skapar man sig. Stadens satsning på sommarjobb är viktig för unga på Järvafältet. En ytterligare satsning skulle kunna vara att ge föreningslivet ytterligare möjlighet att anordna barn- och ungdomsverksamhet under sommarlovet. Då blir det fler lokala förebilder och samtidigt verksamhet för de unga. Ungdomsledarna kan få möjlighet att marknadsföra verksamheten i skolan för att lära sig kommersialisering.
Johan Hedin bloggade bra häromdagen om upploppen. Christian Ottosson från Huddinge uttalade sig kring bland annat polisens arbete och trygghetsarbete generellt. Sten Nordin skriver om trygghet.
Uppdatering 25 maj: Lotta Edholm sammanfattar Stockholms ytterstadssatsningar här.
Jag tror att det vore bra om Alliansen och oppositionen gör gemensam sak av att visa att våld och upplopp inte är acceptabelt och måste få ett slut. Jag tror att oppositionens eviga snack om ökade klyftor och hur dålig staden är skapar en frustration. I kommunfullmäktige förekommer ofta debatter där kontentan av oppositionens kritik är att förortens folk är förlorare. Ren och skär svartmålning. Vem vill jämt och ständigt höra att man är en loser? Även i gårdagens SVT Debatt påpekade ytterstadsborgarråd Joakim Larsson att antalet ungdomsgårdar på Järvafältet blivit fler än vad de var 2006. Denna sakupplysning sveptes snabbt bort.
Civilsamhället på Järvafältet är fantastiskt med sitt engagemang i nattvandringar. Sanna Rayman gör en fin sammanfattning av flera positiva exempel. Viktig är informationen på stadens hemsida om läget i Husby; om öppettider hos ungdomsgårdar och fältassistenternas arbete. Men var finns informationen på Stockholm stads hemsida där man som frivillig kan gå in och anmäla sig inför natten? Vilket nummer kan man ringa om man som förälder, kompis, medresenär eller lärare vill tipsa om planer som man har hört inför kommande natt?
Det är så tråkigt att höra att ungdomar hellre tar en risk när de begår en kriminell handling än att satsa på skolan, läsa, jobba extra, engagera sig i föreningslivet eller träna. Att säga att "det finns inget för dessa ungdomar" är felaktigt. Föreningsliv, företagande och utbildning står öppet för dessa som för alla andra. Lärare och rektorer arbetar varje dag med elevvårdskonferenser och värdegrundsarbete för att få alla elever att agera demokratiskt. Förebilder i vardagen är viktiga och kan säkert bli fler. Det är viktigt att media rapporterar från händelserna, men lika viktigt att staden har en mediastrategi (som jag skrev bla här) för sina sårbara områden där positiva händelser och verksamheter synliggörs medvetet och regelbundet.
Det är troligt att individerna som begår dessa övergrepp mot samhället inte har så mycket att förlora när de väljer att agera olagligt. Trots att de troligen inte har så mycket har de ändå så mycket att förlora. Det blir svårare att få referenser och därmed arbete eller sommarjobb. Deras ort får ett oförtjänt dåligt rykte. De riskerar rättegång och domar, som inte underlättar för att uppnå ekonomisk frihet och självständighet. En viktig slutsats från Nordin är att unga vuxna mellan 18-24 år måste nås snabbare och få möjlighet till lärlingsplatser eller dylikt.
Skolan gör mycket, men kan säkert på sina håll bli ännu mer verklighetsförankrad med tal om vikten av referenser, kontakt med näringsliv som kan ge elever mentorer. Lärare och rektorer kämpar tillsammans med föräldrarna för att eleverna ska nå målen. Men den allmänrådande synen på att jobb är något "man får" måste också förändras. Jobb skaffar man sig eller skapar man sig. Stadens satsning på sommarjobb är viktig för unga på Järvafältet. En ytterligare satsning skulle kunna vara att ge föreningslivet ytterligare möjlighet att anordna barn- och ungdomsverksamhet under sommarlovet. Då blir det fler lokala förebilder och samtidigt verksamhet för de unga. Ungdomsledarna kan få möjlighet att marknadsföra verksamheten i skolan för att lära sig kommersialisering.
Johan Hedin bloggade bra häromdagen om upploppen. Christian Ottosson från Huddinge uttalade sig kring bland annat polisens arbete och trygghetsarbete generellt. Sten Nordin skriver om trygghet.
Uppdatering 25 maj: Lotta Edholm sammanfattar Stockholms ytterstadssatsningar här.
Etiketter: civilsamhället, förebilder, föreningsliv, förort, Stockholm, våld
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 09:45
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem