Våldet är vidrigt, men heja civilsamhället

Det är hemskt att höra om hur Stockholms förorter brinner och om hur våld och vandalisering härjar i vår vackra stad. När en del av staden inte mår bra påverkar det givetvis resten av invånarna. Det är olagligt att kasta sten, bränna bilar och hota. Det skapar oro och rädsla. På samma sätt som det är olagligt att ropa rasistiska tillmälen. Självklart måste räddningstjänsten få arbeta ostört med sina uppgifter för att rädda liv och egendom. Givetvis ska inte dessa drabbade förorter stämplas i negativ bemärkelse. Personerna som begår de kriminella handlingarna bär ansvaret. Om de är minderåriga bär också föräldrarna ett tungt ansvar. Som förälder har man ansvar att hålla barnen hemma på kvällarna i ett sådant här läge.

Jag tror att det vore bra om Alliansen och oppositionen gör gemensam sak av att visa att våld och upplopp inte är acceptabelt och måste få ett slut. Jag tror att oppositionens eviga snack om ökade klyftor och hur dålig staden är skapar en frustration. I kommunfullmäktige förekommer ofta debatter där kontentan av oppositionens kritik är att förortens folk är förlorare. Ren och skär svartmålning. Vem vill jämt och ständigt höra att man är en loser? Även i gårdagens SVT Debatt påpekade ytterstadsborgarråd Joakim Larsson att antalet ungdomsgårdar på Järvafältet blivit fler än vad de var 2006. Denna sakupplysning sveptes snabbt bort.

Civilsamhället på Järvafältet är fantastiskt med sitt engagemang i nattvandringar. Sanna Rayman gör en fin sammanfattning av flera positiva exempel. Viktig är informationen på stadens hemsida om läget i Husby; om öppettider hos ungdomsgårdar och fältassistenternas arbete. Men var finns informationen på Stockholm stads hemsida där man som frivillig kan gå in och anmäla sig inför natten? Vilket nummer kan man ringa om man som förälder, kompis, medresenär eller lärare vill tipsa om planer som man har hört inför kommande natt?

Det är så tråkigt att höra att ungdomar hellre tar en risk när de begår en kriminell handling än att satsa på skolan, läsa, jobba extra, engagera sig i föreningslivet eller träna. Att säga att "det finns inget för dessa ungdomar" är felaktigt. Föreningsliv, företagande och utbildning står öppet för dessa som för alla andra. Lärare och rektorer arbetar varje dag med elevvårdskonferenser och värdegrundsarbete för att få alla elever att agera demokratiskt. Förebilder i vardagen är viktiga och kan säkert bli fler. Det är viktigt att media rapporterar från händelserna, men lika viktigt att staden har en mediastrategi (som jag skrev bla här) för sina sårbara områden där positiva händelser och verksamheter synliggörs medvetet och regelbundet.

Det är troligt att individerna som begår dessa övergrepp mot samhället inte har så mycket att förlora när de väljer att agera olagligt. Trots att de troligen inte har så mycket har de ändå så mycket att förlora. Det blir svårare att få referenser och därmed arbete eller sommarjobb. Deras ort får ett oförtjänt dåligt rykte. De riskerar rättegång och domar, som inte underlättar för att uppnå ekonomisk frihet och självständighet. En viktig slutsats från Nordin är att unga vuxna mellan 18-24 år måste nås snabbare och få möjlighet till lärlingsplatser eller dylikt.

Skolan gör mycket, men kan säkert på sina håll bli ännu mer verklighetsförankrad med tal om vikten av referenser, kontakt med näringsliv som kan ge elever mentorer. Lärare och rektorer kämpar tillsammans med föräldrarna för att eleverna ska nå målen. Men den allmänrådande synen på att jobb är något "man får" måste också förändras. Jobb skaffar man sig eller skapar man sig. Stadens satsning på sommarjobb är viktig för unga på Järvafältet. En ytterligare satsning skulle kunna vara att ge föreningslivet ytterligare möjlighet att anordna barn- och ungdomsverksamhet under sommarlovet. Då blir det fler lokala förebilder och samtidigt verksamhet för de unga. Ungdomsledarna kan få möjlighet att marknadsföra verksamheten i skolan för att lära sig kommersialisering.

Johan Hedin bloggade bra häromdagen om upploppen. Christian Ottosson från Huddinge uttalade sig kring bland annat polisens arbete och trygghetsarbete generellt. Sten Nordin skriver om trygghet.
Uppdatering 25 maj: Lotta Edholm sammanfattar Stockholms ytterstadssatsningar här.

Se individen istället för prata om klass

Anna Dahlberg skriver en ledare i dagens Expressen, där hon kritiserar Löfven för att inte föra en politik som främjar jämlikhet och minskade klyftor. Dahlberg menar att det är dags att börja prata om klass.

Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.

Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.

Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.

Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.

Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.

Urbant utvecklingsarbete

Gustav Andersson och jag har på initiativ av Christian Ottosson skrivit en motion till Sveriges Kommuners och Landstings kongress om urbant utvecklingsarbete. Vi menar att SKL måste inta en aktiv hållning framöver för att det lokala utvecklingsarbetet i de områden avtal tecknats kring ska bli framgångsrikt. För Stockholm stads del gäller det Rågsved, Skärholmen, Tensta, Husby och Rinkeby.

Arbetet handlar om att få fler människor att gå från utanförskap till självförsörjning, men också att fler elever ska gå ut skolan med fullständiga betyg. Viktigt för arbetet skulle vara att sprida positiva exempel mellan städerna, men också att inhämta kunskap från andra länder. SKL kan stå för kunskaps- och erfarenhetsspridning. Vi yrkar att SKL ska verka för stärkt sammanhållning i kommuner genom kunskapsgrundat urbant utvecklingsarbete som del i styrprocesser.

Tio principer för förortspolitik

Det pågår en debatt om storstadspolitik på Newsmill. Jag skriver idag om tio principer för politik för våra förorter här i Stockholm.