Bromma stadsdelsnämnds verksamhetsplan 2015 - Centerpartiets ersättaryttrande

Idag var det premiär för den nya stadsdelsnämnden i Bromma att sammanträda. Huvudnumret var den verksamhetsplan med tillhörande budget som var föremål för beslut. Det är det dokument som styr alla nämndens verksamheter. Eftersom det är ny majoritet hade förvaltningen lagt ett förslag som givetvis var inspirerat av den rödgrönrosa majoriteten. I egenskap av ersättare hade jag skrivit ett ersättaryttrande som lades i samband med ärendet. Det följer nedan:

"Alliansen efterlämnar en mycket väl fungerande verksamhet i Bromma stadsdelsnämnd till den nya majoriteten. Utvärderingar visar att förvaltningens verksamheter i de flesta fall ligger i topp i staden. Bidragande till detta är ett kontinuerligt förnyelsearbete och satsningar. Vi förutsätter att detta i allt väsentligt fortsätter. Den nya majoriteten anger även vissa satsningar. Med hänsyn till den knappa ökningen av stadsdelens budget för 2015, där det mesta tas i anspråk av ökade kostnader, måste fortsatt kraftfull ekonomistyrning och effektivisering av verksamheterna genomföras.

Centerpartiet står för en närodlad politik där beslut ska fattas så nära människor som

möjligt. Vi har en vision om ett Bromma som är livfullt, öppet och grönt. En stadsdel där företagsamhet frodas, människor upplever frihet och alla är välkomna.

Vi vill ha ett frihetligt Stockholm där människors egen vilja och rätt att välja kvalitativ verksamhet står i centrum. Brommabornas valfrihet ska vara styrande för all verksamhet, medborgarens behov ska stå i centrum och människors idéer för hur staden ska byggas och utvecklas tas om hand. Genom valfrihet skapas konkurrens vilket i sin tur leder till bättre kvalitet, fler småföretagare, tillväxt och mångfald. Rätten att välja kvalitativ vård och omsorg bör vara grundläggande.

Stockholm ska också vara en ledande förebild för ett modernt samhälle som är miljöanpassat och långsiktigt hållbart. En stad där ekonomisk tillväxt ger förutsättningar för effektiv politik mot klimatförändringarna. En stad där grönska får frodas och där tät bebyggelse ger svaret både på bostadsbristen och på klimatutmaningar.

Utveckling av lokaldemokratin
Centerpartiet vill hellre se en utveckling av biblioteken, gärna i samverkan med lokalt förenings- och näringsliv, istället för att återigen starta upp ett kostsamt medborgarkontor.

I arbetet med att hitta platser för nya bostäder är det av stor betydelse att de människor som ännu inte har någon bostad värnas. Sällan tas intresset för fler bostäder tillvara i diskussioner om nya byggnationer. Centerpartiets hållning är att bygga en tät, miljövänlig stad där vi gärna bygger på höjden och i kollektivtrafiknära områden för att få till så många bostäder som möjligt. Det är viktigt att många byggärenden kommer på remiss till stadsdelsnämnden så att diskussionen om fler bostäder hela tiden hålls levande.

Förskola

Centerpartiet önskar se en plan för tillagningskök för samtliga förskolor. Där så inte är praktiskt möjligt önskar vi se en redogörelse för vilka hinder som finns och hur de kan överbryggas. Förskolebarnens nöjdhet med maten och måltidsstunden ska utvärderas och mätas.

Samverkan mellan förskolor och bibliotek är av stor vikt för barnens läslust. Kulturverksamhet är viktigt, men processen ska ägas av förskolorna själva, inte styras av stadsdelen. Behoven och intressena är olika på de olika förskolorna. Någon ny tjänst som kultursekreterare bör därför inte inrättas. Det är inte heller stadsdelens roll att agera teaterdirektör genom att sätta upp teater för förskolor.

Fritidsverksamhet

Den fritidsverksamhet som riktar sig till ungdomar i stadsdelen ska vara öppen, lyhörd och flexibel. När nya behov uppstår måste resurserna kunna riktas om och göra unga delaktiga. Den verksamhet som äger rum vid Björklunds hage är ett fint exempel på hur föreningslivet kan driva verksamhet för allmänheten.
 
Föreningsinitiativ bör uppmuntras. Till exempel kan förvaltningen kontakta KFUM för att höra efter hur en parkour-anläggning med hjälp av återbrukad parkutrustning skulle kunna göras vid lämplig plats. Förvaltningen kan också försöka få till OPS-lösningar för nya utegym, där t ex föreningar och företag står för material och förvaltningen för driften.

Istället för att förvaltningen själv arrangerar sommarverksamhet bör studieförbund, idrotts-, kultur- och ungdomsföreningar i Västerort bjudas in i början av året för att planera gemensam marknadsföring av sommaraktiviteter som föreningarna arrangerar. Fältassistenternas och ungdomsrådets kännedom om flickors och pojkars behov bör dockas ihop med föreningarnas önskemål och initiativ.

Under året bör en fritidsverksamhet för tonåringar i Annedal startas. Med fördel sker detta i dialog med t ex Utbildningsförvaltningen vad gäller lokaliteter och med föreningslivet vad gäller utförande, men framför allt i samverkan med Annedalsborna och berörda ungdomar.

Förvaltningen bör också informera föreningslivet om att ensamkommande flyktingbarn troligen snart kommer till ett boende i Bromma, samt föra en dialog om vilken samverkan som kan ske vad gäller fritidsverksamhet och kontaktytor med föreningarna.

Äldreomsorg

Valfriheten inom äldreomsorgen är lika viktig för våra äldsta brommabor med familjer som valet av förskola är i början av livet. Att entreprenadavtalet för Tallbackens vård- och omsorgsboende med Vardaga avbröts är olyckligt. En dialog kring samverkan av tillagning av mat skulle ha förts innan nya majoriteten beslutade att inte förlänga avtalet med välfärdsföretagaren. Övertagandet av Tallbackens vård- och omsorgsboende i kommunal regi ska avbrytas omgående. En ny upphandling bör genast göras, där samverkan kring tillagningsköket vid Mälarbacken bör ingå som en central del. Det är också viktigt att man upphandlar en entreprenör med spjutspetskompetens inom matlagning för äldre som kan laga maten så fort tillagningsköket med alla rutiner är på plats. Det blir en stor kvalitetshöjning för de äldre när maten blir närlagad i det nya köket.

För en överblick av kvaliteten i äldreomsorgen kan verksamhetsuppföljningar samlas till ett tillfälle under året för nämndens räkning. Med en samlad genomgång kan nämnden bättre se vilka övergripande satsningar som behöver göras för att höja kvaliteten i såväl kommunal som enskild regi.

Miljö

Målet för insamling av matavfall för biologisk behandling bör höjas till 50 % och senare till 100 %. Enheterna bör också arbeta medvetet mot matsvinn. De anställda bör vara involverade i metoder mot svinn och positiva exempel bör spridas mellan verksamheterna.

Förvaltningens arbete med upphandling av cyklar, elcyklar och elbilar har under det senaste året intensifierats, vilket rimmar väl med en god klimatpolitik. En lokal laddinfrastruktur bör stå i fokus 2015.

Kemikalieplanen är ett resultat av Centerpartiets initierade miljöarbete i Stadshuset under den senaste mandatperioden. Även äldreomsorgen bör bli så giftfri som möjligt.

Stadsdelsförvaltningen bör generellt ställa sig positiv till förslag om nya platser för återvinningsstationer så att det blir lättare för brommaborna att källsortera.

Stadsmiljö, parker och naturreservat

Den totala minskningen av resurser till parker och grönområden har med den nya budgeten minskat med 1,7 mnkr, enligt förvaltningen. Detta är en ambitionssänkning som Centerpartiet inte finner acceptabel. Parker, naturreservat och grönområden är viktiga vardagsrum för stockholmarna. Med god skötsel och städning ökar trygghet och trivsel.

Stadsodling och idéburen stadsförbättring är något som inte nämns med ett ord i verksamhetsplanen. Centerpartiet vill se att brommabornas idéer och initiativ bjuds in och kan tas tillvara. Dels kan de befintliga trygghetspromenaderna utökas till att bli stadsmiljövandringar där det är möjligt för brommaborna att komma med förslag om vad som kan adderas till stadsmiljön. Det kan gälla diskussioner om funktioner för olika markytor, men också stadsodling, att plantera fruktträd, att sätta upp belysning, papperskorgar eller att asfaltera en upptrampad stig. Dels bör stadsdelen bjuda in brommaborna till att lämna in stadsmiljöförslag med betoning på att driva idéer själva.

Lillsjöparken är en väl använd park som lämpar sig för stadsmiljöutveckling. Därför vill Centerpartiet se en vision för Lillsjöparken där en del kan vara att ge förslag på vad entreprenörskap skulle kunna bidra med. Parken ska förbli en park.

Centerpartiet vill se belysning i Judarns naturreservat på gångvägen mellan Färjestadsvägen ned mot Judarn, förbi den nordöstliga grillplatsen och upp mot Åkeshovs Gårdsväg. En belysning skulle kunna öka användningen av området även vinter- och kvällstid. Ett första steg är en miljökonsekvensanalys.

Det är av stor betydelse att fallna, farliga träd och rotvältor tas omhand skyndsamt. Ålstensskogen bör snarast inrättas som kultur- eller naturreservat.

Upphandling
Stockholms stads upphandlings- och konkurrenspolicy ska inte – som majoriteten föreslår - revideras mot bakgrund av att överskott som huvudregel återinvesteras i verksamheten. Det måste vara möjligt att göra vinst även i välfärden. Givetvis ska verksamhetsuppföljningarna vara vassa och målen för kvaliteten höga, men att ge incitament för kostnadsdrivande verksamheter kan inte vara ett självändamål.
 
Det är viktigt att upphandlade livsmedel är fria från antibiotika och att livsmedelsproducenterna vars varor köps upp har haft samma krav på djurhållning och miljö som ställs på svenska livsmedelsproducenter.

Företagande börjar smått och med hårda insatser. Rätt affärsidé och satsning kan göra att företag under några år växa sig stora. När det gäller upphandling är det därför viktigt att staden ger även små entreprenörer möjligheten att vinna anbud. Detta kan man göra genom att stycka upp stora upphandlingssjok till mindre. För stadsdelsnämnden gäller det t ex städning och hantverkeri, där Bromma stadsdelsnämnd samverkar med tre respektive fem andra nämnder.

I övrigt hänvisar jag till Centerpartiets budgetreservation i kommunfullmäktige."

Stadshusvänstern återkommunaliserar med iver

Häromveckan beslutade majoriteten i Bromma stadsdelsnämnd att avsluta entreprenadavtal med välfärdsföretaget Vardaga vad gäller Tallbackens vård- och omsorgsboende i Blackeberg. Det tycks inte vara på enda stället i staden som en återkommunalisering sker. Sanna Rayman skriver i SvD idag om några andra avslut av entreprenadavtal vad gäller äldreomsorgen.

Jag läser också i Stockholm Direkt att de rödgrönrosa planerar ett återtagande av två parklekar på Södermalm. Parklekar som idag drivs av Unga Örnar. Hade anledningen varit att organisationen är en tydlig del av arbetarrörelsen och därmed icke-partipolitiskt oberoende hade jag förstått intentionerna. Men stadens styre vill helt enkelt förfoga över fler verksamheter själva.

Återkommunaliseringen är ideologiskt betingad då Wanngård mfl har beslutat sig för att driva mer i kommunal regi. På samma sätt har LOV dragits tillbaka i socialdemokratiska Södertälje, enligt Maria Ludvigsson.

Alla dessa återkommunaliseringar sker givetvis på bekostnad av valfrihet och självbestämmande för de äldsta och sköraste i Bromma, barn och familjer på Södermalm respektive hemtjänstbrukande södertäljebor. Och förlusterna för både samhället och brukarna är stora, enligt mig.

För de äldre i Bromma innebär det mindre valfrihet. Framför allt blir det svårare att välja bort det kommunala vård- och omsorgsboendet, vilket måste vara möjligt.

Staden tycks jobba efter devisen "själv är bäste dräng", men ensam är inte stark. När man får in andra aktörer uppstår en positiv konkurrens som skapar effektivitet. Konkurrensen gör att alla aktörer måste bemöda sig sitt yttersta för att leverera god service och bra bemötande. Givetvis tävlar aktörerna om att göra det lilla extra för sina kunder. Konkurrensen är alltså kvalitetsdrivande.

Dessutom är det positivt när ägandet fördelas bland flera. Systemet blir mindre sårbart, utifall att någon av aktörerna skulle falla kvalitetsmässigt. Företagandet i sig i välfärden är positivt, hävdar jag. Även för de anställda inom välfärden skapas en valfrihet av olika arbetsgivare.

Hos en privat aktör är flexibiliteten större, då företagaren har möjlighet att förfoga över sina resurser. Den kommunala sektorn är större och klumpigare, rentav ovig, med anledning av sitt politiska styrsystem. Anders W Jonsson talade på Stockholmscenterns politikpub i förra veckan och sa att om tio-femton år kommer valfriheten vara en självklarhet överallt då han trodde att till och med vänsterpartierna inser att det är en naturlig del av folks vardag.

När det gäller parklekarna missar ju staden den kontaktyta som föreningen har med sin övriga verksamhet. Nästan alla föreningar anordnar läger och kurser som medlemmarna bjuds in till. Detta är en del i civilsamhället som just föreningslivet - och inte staden - ska ägna sig åt. Med kommunala parklekar blir verksamheten fritidsgård och just inget mer. När civilsamhället släpps in för att driva aktiviteter uppstår ett mervärde, vilket staden nu säger nej till.

Jag menar att man snarare ska se efter vilka branscher och kommunala tjänster som skulle kunna öppnas upp för ytterligare konkurrens.

Jag önskar dig en god jul

Jag vill önska Dig en god jul med mycket vila, värme och det umgänge som du önskar.

För den som är hemlös, ensam eller behövande finns fina initiativ av civilsamhället tex Skokartongsappellen, men också Bromma församling arrangerar julfirande.

Redan i förrgår visade sig hjärtligheten i Sverige då en demonstration mot nazism och rasism hölls på Kärrtorps IP här i Stockholm, men också på många andra platser runtom i Sverige. 16000 personer anslöt till demonstrationen i södra Stockholm, en fantastisk mängd människor.

Jag hade inte möjlighet att delta i demonstrationen, men följde den via webb-TV och twittrade en del, precis som Nina Wahlin från Södertälje. Något av en besvikelse var det att flera vänsterorienterade organisationer som tex fackförbundet Kommunal höll tal om klyftor som ökat, istället för att enbart ta avstånd mot våld och andra odemokratiska metoder. När Sverige som mest behöver hålla ihop mot nazism och rasism, för gemenskap, demokrati och inkludering klingar det falskt att tala emot försäljning av allmännyttan i Botkyrka. Men ändå högaktar jag de borgerliga politiker som anslöt till demonstrationen för att ta avstånd mot främlingsfientlighet. Deras närvaro visar att antirasism inte är vänsterpolitik, utan något humant och tvärpolitiskt. Så all heder åt Fredrick Federley, Johan Hedin, Erik Ullenhag, Lotta Edholm, Kerstin Lundgren, Raymond Svensson och Tage Gripenstam mfl.

Frågan är nu bara vilka redskap som krävs för att kunna stoppa nazism. Skolan har redan ett tydligt uppdrag att fostra enligt den demokratiska värdegrunden. Skolan är viktig. Vi ska inte underskatta kunskapsuppdraget. Med kunskap får människan makt att förändra sitt liv och att försörja sig själv. Ju högre utbildning en individ har, desto mindre är risken att hon röstar på Sverigedemokraterna eller andra främlingsfientliga partier. Den som sviks av skolan riskerar att bli bitter och samhällsfrånvänd. Lärarnas tro och positiva förväntan på varje elev - oavsett om läraren blivit heilad eller spottad på - är grunden för studieframgång för varje elev. Lärarnas och rektorernas uppdrag är att ständigt ge nya chanser och att med kärlek ta sig an nya lektioner, där det alltid ska finnas plats för varje elev. Så jobbar de professionella lärarna dagligen.

Utanförskapet i de extrema grupperna är enligt Säkerhetspolisens förra rapport något gemensamt för fraktionerna. Gruppkänslan ger gemenskap, en hemvist, precis som vilken annan förening som helst. Föreningslivet i form av tex idrottsrörelsen och scouting kan ge en gemenskap som alternativ. Då behöver man vara öppen för nya medlemmar och välkomna dem.

Skolans makt är mycket mindre än föräldrarnas påverkan på sina barn. Föräldrarnas inverkan på sina barn och tonåringar är givetvis stor. Här ska inte lagen gå in och styra. Men skolan skulle kunna stävja en spridning av odemokratiska ståndpunkter genom att vara skyldig att informera föräldrar och elever om att det förekommer nazism på skolan. På så sätt kan föräldrarna vara vaksamma och även föra dialoger med barnen hemma. Ännu viktigare är att vi som föräldrar resonerar och diskuterar med våra barn, samt visar på fördelarna med mångfald och sammanhållning.

Tove Lifvendahl skriver om demonstrationen. Peter Wolodarski skrev inför demonstrationen om "Hotet mot demokratin".

Jag vill att varje dag ska vara en dag för människors lika värde, mångfald, inkludering och demokrati. När främlingsfientligheten visar sin bruna klädnad är det viktigt att du och jag står upp genom att bidra med motbilder, bidra med kunskap och om inte annat helt enkelt säga emot som en markering. Det behöver inte alltid betyda att man lämnar fikabordet i protest, men alldeles säkert är att dina nära och kära säkerligen lyssnar mer på dig vid julbordet än på mig eller någon annan politiker närhelst annars.

Bygg vid Hemslöjdsvägen - gör fler cykelparkeringar

Igår var det möte med Bromma stadsdelsnämnd igen. Det var inte så många ärenden på listan.

Två föreningar förärade oss med sina besök. Föreningen Mariehäll undrade om stöd för sin idé att Mariehällskyrkan kan bli ett kulturhus i Mariehäll. Kyrkan har sedan länge legat i malpåse och kyrkan ser nu över sina lokaler. Jag föreslog att man kan ta kontakt med någon av samlingslokalorganisationerna, Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus eller Våra gårdar. Men givetvis måste kyrkan få bestämma över sina egna lokaler. Det är alltid upplyftande när civilsamhället uppvisar engagemang och initiativkraft på stadsdelsnämnden. Förslagen för jag vidare till mina centerkollegor i aktuella nämnder.

Ängby IF närvarade för att uppmärksamma nämnden på hallbristen i Bromma stadsdelsnämnd. Två bollhallar har ju tagits ned vid Linneduken, Brommaplan eftersom där ska byggas bostäder. Två nya tas i bruk vid Stora Mossen strax efter årsskiftet om allt går som det ska. Men för ängbyungdomarna är det lång väg att ta sig ända till Stora Mossen. Ett medborgarförslag låg också från föreningen. Man föreslår att två grusplaner som används för spontanidrott vid Ängby IP ska beklädas med använda konstgräsmattor, vilket låter intressant. Förslaget ska utredas av förvaltningen.

Nämnden hade ett byggärende på remiss. Man vill bygga över en parkering vid Hemslöjdsvägen, vilket är vettigt. Jag röstade för förvaltningens förslag. Moderaterna hade skrivit ihop ett förslag till beslut om att det föreslagna pulpettaket ska vara ett sadeltak och att husfärgerna ska vara gulockra och rosa. Jag tycker inte att det är politikens roll att peta i husformer eller husfärger. Däremot ska vi peka ut var man kan bygga, hur man kan bygga och vilka funktioner som måste finnas med. Jag lade ett särskilt uttalande enligt följande och reserverade mig för förvaltningens förslag till beslut:

"Lillsjöparken är ett av brommaborna omtyckt och väl använt rekreationsområde, som ska vara obebyggt. Platsen för att bygga dessa 34 lägenheter är dock väl vald, då en parkering används till att byggas över med nya bostäder i ett kollektivtrafiknära läge. Centerpartiet kan inte hålla med om att en ev högre exploateringsgrad inte får påverka ”områdets sammanhållna höjd”.

Remissen tar inte upp frågan om cykelparkeringar. De nya lägenheterna kommer att byggas precis bredvid en fin cykelraksträcka. Det är viktigt att området förses med rejäla cykelparkeringar, särskilt då Abrahamsbergs cykelparkering ofta är överfull."

Läsning är inte bara lärarnas ansvar

Dilsa Demirbag-Steen som är initiativtagare till Berättarministeriet skrev igår en viktig debattartikel i Dagens Industri: Näringslivet måste också hjälpa lärarna. Den handlar om att inte enbart lärarna kan jobba med att motverka den negativa trenden med allt lägre läsförståelse bland Sveriges elever. Givetvis ska skolan göra sitt och alla förstaklassare få rättigheten att lära sig läsa i första klass. Kunskap inhämtas ofta genom att läsa. Kunskap ger egenmakt, som i sin tur ger självständighet och frihet, något som jag unnar varje individ.

Jag har nämnt det tidigare, vad gäller hur staden skulle kunna jobba med läsfrämjande aktiviteter integrerat i den verksamhet som man redan bedriver. Här följer några av mina tankar kring detta:

Jag vill föreslå en aktionsplan som kan stödja lärarnas och bibliotekariernas uppdrag, men också de statliga läsfrämjande åtgärderna.

I ett digitalt samhälle kan man ställa sig frågan huruvida läsning av just en bok är en nödvändig kompetens för framtiden. Vi kan ju se att medier som grottmålningar, runstenar och griffeltavlor tillhör kulturarvet, medan e-boken och andra digitala medier stakar ut framtiden. Vi kan inte låta läsdebatten stanna vid vilket medium som eleverna ska använda. Frågan handlar om hur vi gör litteratur - i såväl bokform som e-format - tillgänglig och lockande för att våra unga ska kunna träna sin läsförmåga för att bygga upp en läsförståelse som är hållbar för livet.

Att kunna läsa handlar inte bara om att nå kunskapskraven i de olika skolformerna, utan om att behärska läsning som fenomen och som strategi för att söka, bearbeta och tillägna sig information. Yrkesverksamma använder läsning varje dag, oavsett om det är i en bilverkstad där man läser avancerade tekniska instruktioner på svenska och engelska, eller i förskolan där du dokumenterar barns utveckling, skriver veckobrev och läser information från huvudmannen. Dokumentationskraven är också högre idag på tex anställda inom äldrevården, än vad de var för några decennier sedan. Skönlitteraturen ger oss empati, förståelse för människor med andra behov och från andra kulturer, samt ger en utvecklad fantasi som behövs när vi ska vara kreativa.

Redan i årskurs 4 är texterna svårare att ta till sig för den som inte har fått upp en läshastighet eller har ett ordförråd som behöver berikas. Därför är förskoletiden och de första årskurserna av stor betydelse för elevens framtida läsförmåga. I att ge barnen ett rikt ordförråd är föräldrarna ett viktigt komplement till skolan. Högläsning för barnen spelar stor roll. Men att få upp flyt i läsningen kräver övning i form av en massa timmar som barnen läser högt och sedan tyst. Stadens sommarsatsning på läsning som Centerpartiet har varit pådrivande i är ett steg i rätt riktning att få resurssvaga barn att läsa mer på sommarlovet (se min artikel hos Skolvärlden 22 feb 2013).

Jag tycker att Stockholms stad borde ta fram en aktionsplan för barns läsning. Givetvis måste planen bygga på vilka läsfrämjande insatser som ger effekt, men några förslag skulle kunna vara:

·         Förskolebarn får varsitt exemplar av en bok vid deras första biblioteksbesök med föräldern, precis som föräldrar till nyfödda får en rekommendation av BVC att gå till biblioteket och då erhåller en bok.

·         Bostadsbolagen kan i samverkan med stadsdelsnämnderna arrangera högläsning i stadens parker på helger och under sommarhalvåret. Så arbetar några byggbolag i Solna i Mulle Meck-parken. Med en kort utbildning av högläsningsproffs kan det vara ett prima första sommarjobb.

·         Bibliotekarier eller läsombud kan besöka badstränder med boklådor och boktips för att locka till läsning och ha böcker tillgängliga.

·         Biblioteken kan samverka med idrottsföreningarna. Att i anslutning till träningspasset kunna låna en bok som tränaren tipsar om kan vara en möjlighet för många flickor och pojkar som saknar läsande förebilder i hemmen. Idrottsföreningarna brukar ofta poängtera vikten av en god skolutbildning för sina spelare. Nu skulle de kunna gå från ord till handling.

·         Studieförbund och ungdomsföreningar kan få söka bidrag om läsfrämjande åtgärder som möter lässvaga målgrupper.

·         Upplåt små bokshoppar i T-banehallar. Där kan folk i en bokhylla lämna in gamla böcker som andra antingen får eller kan byta till sig. Stockholmsvärdar kan titta till bokshoppen.

·         Information till stockholmarna om vårdnadshavarens viktiga roll för barnets lästräning. Oavsett om man läser på barnets modersmål eller på svenska är läsningen det viktiga. Och oavsett föräldrars bakgrund eller utbildningsnivå är just förälderns engagemang i barnens skolgång och läsning av positiv betydelse.

·         Informera alla sfi-studerande om vikten av att prata med och läsa för barnen på sitt modersmål, samt att det är fullt möjligt att lyssna till barnens läsning på svenska även fast man själv fortfarande jobbar med språket. Ge alla sfi-studerande vårdnadshavare en barnbok på deras modersmål.

·         Hitta sponsring för och involvera civilsamhället i de föreslagna läsfrämjande åtgärderna.

Läsning är inte bara något för biblioteken och i skolan, utan kan stödjas av flera samhällsaktörer. Läsning är inte heller en elitistisk företeelse förunnad några få, utan en livsnödvändig kompetens som krävs för att skapa sig ett självständigt liv.

När skolan stöttat barnen i att knäcka läskoden handlar läsning om att föräldrar uppmuntrar sina barn att läsa mycket och ofta så att de får upp läshastigheten. De flesta vårdnadshavare följer sina barn till och från simskola, idrottsträningar och matcher. På samma sätt är det viktigt att lägga ned mycket tid på barnens läsning, framför allt under de tidigaste åren. Med en aktionsplan där fler involveras kan flera möta upp och stärka barnens och föräldrarnas engagemang i läsningen.

Håll Sverige Rent-app kan minska nedskräpning

Jag är så glad över att FTI AB som sköter tömning och städning av våra återvinningsstationer har inlett ett samarbete med organisationen Håll Sverige Rent, som har skapat en app som du kan ladda ner till din smartphone för att rapportera var det förekommer skräp. Med hjälp av en sk geo-taggning kan du via appen rapportera var skräpet befinner sig, men även ta ett foto som läggs till din rapport.

Nu är det alltså äntligen möjligt att direkt vid återvinningsstationen fotografera och rapportera glassplitter eller soppåsar som dumpats felaktigt. Appen behöver dock marknadsföras så att människor brett börjar använda den. Detta och andra förslag kommer jag och Brommanätverket att överlämna till FTI AB klockan 14.00 idag.

Det ska vara tryggt och trevligt att vara miljövän. Då behöver vi alla hjälpas åt för att göra rätt, men också minska nedskräpning som skapar otrygghet i stadsmiljön. Det finns en otrolig kraft i civilsamhället som kan bidra till att rapportera nedskräpning med hjälp av ny teknik.

Förresten börjar det växa fram företag som hjälper till med din återvinning. Återvinning Stockholm. Det är så himla häftigt när det går att göra pengar på sopor som måste ses som en resurs. Heja!

Brommapojkarna kan själva



I vintras uppmärksammades jag på Twitter om att grundaren till idrottsföreningen Brommapojkarna hade bott ett stenkast från Brommaplan. Jag föreslog att föreningsstyrelsen skulle skriva ett medborgarförslag till stadsdelsnämnden om att uppföra en staty eller dylikt. Förslaget mottogs av stadsdelsnämnden i mars. Jag föreslog för nämnden att man kunde skicka förslaget till stadsbyggnadsförvaltningen för att sedan ta hänsyn till förslaget i och med att man ska bygga till på Brommaplan och därmed kommer att upphandla och uppföra konst i anslutning till restaureringen.

Medborgarförslaget besvarades på senaste nämndsmötet i maj. Det blev ett avslag vad gäller ekonomiskt bidrag från stadsdels- och idrottsförvaltningarna, men ett tillmötesgående med att vara behjälplig med att utse en plats för ett minnesmärke, som föreningen själv står för. Detta har föreningen nu förverkligat i samverkan med Stockholmshem. Idag sattes minnesmärket upp på huset där initiativet till den framgångsrika och blomstrande föreningen togs.

 

Det är ett mervärde för stockholmarna att kunna läsa om historiska händelser eller personer som har haft betydelse för samhälle och människor, i detta fall civilsamhället. För övrigt är det en fin innergård mellan hyreshusen, se bland annat ovan den prunkande perennen löjtnantshjärta och det Y-formade trädet, som hör hemma riktigt bra på just Yllevägen.

 

Våldet är vidrigt, men heja civilsamhället

Det är hemskt att höra om hur Stockholms förorter brinner och om hur våld och vandalisering härjar i vår vackra stad. När en del av staden inte mår bra påverkar det givetvis resten av invånarna. Det är olagligt att kasta sten, bränna bilar och hota. Det skapar oro och rädsla. På samma sätt som det är olagligt att ropa rasistiska tillmälen. Självklart måste räddningstjänsten få arbeta ostört med sina uppgifter för att rädda liv och egendom. Givetvis ska inte dessa drabbade förorter stämplas i negativ bemärkelse. Personerna som begår de kriminella handlingarna bär ansvaret. Om de är minderåriga bär också föräldrarna ett tungt ansvar. Som förälder har man ansvar att hålla barnen hemma på kvällarna i ett sådant här läge.

Jag tror att det vore bra om Alliansen och oppositionen gör gemensam sak av att visa att våld och upplopp inte är acceptabelt och måste få ett slut. Jag tror att oppositionens eviga snack om ökade klyftor och hur dålig staden är skapar en frustration. I kommunfullmäktige förekommer ofta debatter där kontentan av oppositionens kritik är att förortens folk är förlorare. Ren och skär svartmålning. Vem vill jämt och ständigt höra att man är en loser? Även i gårdagens SVT Debatt påpekade ytterstadsborgarråd Joakim Larsson att antalet ungdomsgårdar på Järvafältet blivit fler än vad de var 2006. Denna sakupplysning sveptes snabbt bort.

Civilsamhället på Järvafältet är fantastiskt med sitt engagemang i nattvandringar. Sanna Rayman gör en fin sammanfattning av flera positiva exempel. Viktig är informationen på stadens hemsida om läget i Husby; om öppettider hos ungdomsgårdar och fältassistenternas arbete. Men var finns informationen på Stockholm stads hemsida där man som frivillig kan gå in och anmäla sig inför natten? Vilket nummer kan man ringa om man som förälder, kompis, medresenär eller lärare vill tipsa om planer som man har hört inför kommande natt?

Det är så tråkigt att höra att ungdomar hellre tar en risk när de begår en kriminell handling än att satsa på skolan, läsa, jobba extra, engagera sig i föreningslivet eller träna. Att säga att "det finns inget för dessa ungdomar" är felaktigt. Föreningsliv, företagande och utbildning står öppet för dessa som för alla andra. Lärare och rektorer arbetar varje dag med elevvårdskonferenser och värdegrundsarbete för att få alla elever att agera demokratiskt. Förebilder i vardagen är viktiga och kan säkert bli fler. Det är viktigt att media rapporterar från händelserna, men lika viktigt att staden har en mediastrategi (som jag skrev bla här) för sina sårbara områden där positiva händelser och verksamheter synliggörs medvetet och regelbundet.

Det är troligt att individerna som begår dessa övergrepp mot samhället inte har så mycket att förlora när de väljer att agera olagligt. Trots att de troligen inte har så mycket har de ändå så mycket att förlora. Det blir svårare att få referenser och därmed arbete eller sommarjobb. Deras ort får ett oförtjänt dåligt rykte. De riskerar rättegång och domar, som inte underlättar för att uppnå ekonomisk frihet och självständighet. En viktig slutsats från Nordin är att unga vuxna mellan 18-24 år måste nås snabbare och få möjlighet till lärlingsplatser eller dylikt.

Skolan gör mycket, men kan säkert på sina håll bli ännu mer verklighetsförankrad med tal om vikten av referenser, kontakt med näringsliv som kan ge elever mentorer. Lärare och rektorer kämpar tillsammans med föräldrarna för att eleverna ska nå målen. Men den allmänrådande synen på att jobb är något "man får" måste också förändras. Jobb skaffar man sig eller skapar man sig. Stadens satsning på sommarjobb är viktig för unga på Järvafältet. En ytterligare satsning skulle kunna vara att ge föreningslivet ytterligare möjlighet att anordna barn- och ungdomsverksamhet under sommarlovet. Då blir det fler lokala förebilder och samtidigt verksamhet för de unga. Ungdomsledarna kan få möjlighet att marknadsföra verksamheten i skolan för att lära sig kommersialisering.

Johan Hedin bloggade bra häromdagen om upploppen. Christian Ottosson från Huddinge uttalade sig kring bland annat polisens arbete och trygghetsarbete generellt. Sten Nordin skriver om trygghet.
Uppdatering 25 maj: Lotta Edholm sammanfattar Stockholms ytterstadssatsningar här.

Kooperativt företagande - Coompanion 25 år

I fredags deltog jag i Coompanion Stockholms 25-årsjubileum på Södermalm. Stockholms stad bidrar årligen till Coompanion med 500 000 kronor och kommunstyrelsen var inbjuden till jubiléet. Jag tog tillfället i akt att lära mig mer och utvidga kontaktnätet. Det var en mycket trevlig tillställning med tema kooperativt företagande.

Jag fick med mig mycket om Centerpartiets historik kring det kooperativa företagandet. Knut Nilsson, det legendariske centerlandstingsrådet, hade initierat att skjuta till medel för kooperativt företagande. En person åtog sig att organisera någon form av förening. Denne person råkade på Stockholm stads båtutflykt centerkvinnan Marianne Nord som då satt i Byggnadsnämnden. Hon visade sig brinna för företagande i samverkan och tackade ja till att vara Coompanions första ordförande.

När Sverige gått med i EU blev "social ekonomi" ett begrepp att förankra och jobba kring. Raymond Svensson från Centerpartiet i Haninge och Lars Bryntesson från Socialdemokraterna i Värmdö, och snart Sigtuna, berättade om hur begreppet social ekonomi implementerades. Man gick via Länsstyrelserna tack vare att sk lokala utvecklingsgrupper skulle startas. Föreningslivet kallas ibland "den tredje sektorn", men Svensson menar att den är den första sektorn, eftersom allt börjar med människan/individen. Jag minns hur Svensson brann för EU-projekt och social ekonomi då vi möttes på SV:s förbundskansli när jag var Vi Ungas ordförande.

Historien fortlöpte med att föräldrakooperativ ville starta förskolor. Flera exempel på sk sociala företag nämndes. Där personer med funktionsnedsättningar får möjlighet att arbeta genom att sälja fika eller andra verksamheter. Jag fick höra att Annie Lööf har suttit i Coompanions styrelse.

Ett kooperativt företag som heter Urban Fruit Initiative blev årets kooperativa företag för sin affärsidé om att samverka kring frukt i staden. Den som har mycket frukt kan gå till någon som mustar frukten. Linje 17 nämndes som ett exempel på samverkan i staden. Det är individer med idéer som tar initiativ för att utveckla vår stadsmiljö. Mer sånt!

Parkernas dag i Stockholm

 

 

Igår var det Parkernas dag i Stockholm. Här i Bromma hade engagemanget samlats till Björklunds hage i Norra Ängby. Föreningsliv, parklekarna och stadsdelsförvaltningen stod som arrangörer för att uppmärksamma parkens existens och alla de aktiviteter som arrangeras i stadsdelen. Det viktiga med sådana här jippon är, som jag ser det, att kommun och föreningsliv samverkar och att stockholmarna får ta del av föreningarnas utbud. När människor samlas och samverkar lär de känna varandra. Tryggheten och samhörigheten ökar och stärker gemenskapen.

 

I Björklunds hage finns en 4H-gård så det var givetvis lite djurtema med ponnyridning. Lekparken är anpassad för små och stora barn med allt från sandlåda och studsmatta till skateboardramp och basketplan. Speciellt för gårdagen var att smeden hade öppnat sin smedja, något vi inte sett göras tidigare. Våra vyer och vårt vetande vidgades.

 

Av Twitter-flödet märkte jag att fler parker hade särskilda arrangemang under gårdagen. Centerpartiet i Stockholm gick till val på att vi ska bygga på höjden för att rädda våra parker. Grönskan är viktig för människors rekreation och välmående, men också spontanidrott och naturupplevelser.

Om studieförbundens roll

Igår deltog jag i ett seminarium om folkbildning och civilsamhället vid Ersta. Frågeställningen var: Är studieförbunden en del av civilsamhället? Begreppet civilsamhället används här som motpol till staten. Flera forskare redogjorde för den bok som nyss publicerats: "En mosaik av mening - om studieförbund och civilsamhälle".
Ett grepp som forskarna hade tagit var att se hur studieförbundens medlemsorganisationer dvs federationer hade vuxit fram. Framför allt hade ABF och Sensus granskats. De stora studieförbunden är folkrörelser som då de bildades, men också hybridiserade organisationskluster, dit fler organisationer och företag anslutit sig på vägen. Man förhåller sig hela tiden till effektivitet, anpassar sin verksamhet utifrån de statliga bidragsregler som finns, samt arbetar allt mer marknadsorienterat. Flera spetsiga frågor ställdes kring varför studieförbunden fortfaranade är folkbildning och inte företag mm. Givetvis förekom resonemang kring att Lidingö inte har kommunala bidrag till studiecirklar, vilket även Lund överväger för närvarande. Självklart ska varje krona som skattebetalarna lägger värderas i relation till vilken nytta eller mening den ger.
Alla studieförbund förväntas vara något annat än statlig eller kommersiell verksamhet. Samtidigt förväntas de stå för varsin unik ideologisk grund.  Där är medlemsorganisationerna tydliga resurser.

Intressant var biten om vilken nytta och vilket mervärde cirklarna ger deltagarna. Mötet är ett samtal där deltagarna omformulerar, faller varandra i talet och flikar in passusar i resonemanget. Lärandet i cirkeln utvecklas under samtalet, som sker i offentlighetens ljus på ett annat sätt än det privata samtalet.

Jag ska läsa boken, men väntar bara på Sveriges motsvarighet till Putnam, som visar på att de osynliga trådar föreningslivet i norra Italien skapar ger ett mervärde för ett demokratiskt, okorrupt samhälle. Nätverk skapar trygghet och stärker individer. Något att mäta i kommande trygghetsmätningar?

Klassiskt i folkbildningssammanhang är väl att träffa en massa gamla bekanta, från just andra folkbildningssammanhang. Vad sägs om en annan cirkeldeltagare från teaterkurs hos Studiefrämjandet 1993, en annan medlem i den lokal församlingen av Svenska kyrkan, en kvinna som också var aktiv i föreningslivets tjejprojekt, en man som jag bjöd in till en förbundskurs i Vi Unga om hur ungdomsorganisationer kan opinionsbilda gentemot kommuner, samt en pappa i föräldragruppen. Personer som jag inte hade känt om jag inte deltagit i föreningsliv eller cirkelverksamhet, utom då föräldragruppen som arrangerades av det offentliga.

Bromma blir tryggare

Igår deltog jag i Trygghetsdagen, arrangerad av Socialförvaltningen i Stockholms stad. Trygghetsmätningen, som genomförs vart tredje år bland drygt 30 000 stockholmare, presenterades. Tryggheten ökar och antalet polisanmälda brott minskar, vilket är glädjande. Det är dock stor skillnad mellan våra fjorton stadsdelsnämnder.

I Bromma har antalet lagförda ökat från 21,7 per tusen 18-25-åringar till 23,3 per tusen 18-25-åringar. Detta är näst efter innerstadsdelsområdena Östermalm, Norrmalm, Kungsholmen och Södermalm lägst i staden, men givetvis alldeles för många.

Andel personer som har utsatts för misshandel de senaste tolv månaderna är lägst i Bromma: 1,5 %, som dock är en 0,2-procentig ökning sedan 2008. Andelen personer som har utsatts för hot har ökat 0,3 % i vår stadsdel, vilket är oroande. Glädjande är att andelen personer som utsatts för våld, hot eller trakasserier av någon nära relation har minskat från 1,9 till 1, vilket är lägst i hela Stockholm. Rånrisken tycks vara lägst i Bromma-Kungsholmen i hela Stockholm.

Däremot har rapportering av sexuella trakasserier ökat i Bromma, som i staden i övrigt, vilket jag ser mycket allvarligt på. Undersökningen nämner ej i vilken miljö trakasserierna förekommer, vilket dock inte spelar någon roll för den utsatte. Sexuella trakasserier på internet eller sociala medier är lika allvarligt som på Konsum eller tunnelbanan. Jag lägger märke till att de sexuella trakasserierna har ökat på hela gröna linjen; Kungsholmen, Bromma och Hässelby-Vällingby och hoppas inte det beror på trängsel på tunnelbanan. Hela var tionde tjej mellan 16 och 24 år har under de senaste tolv månaderna varit utsatt för sexuella trakasserier, vilket dock är en minskning. Ökningen står övriga ålderkategorier för.

När det gäller skadegörelse har den minskat i Bromma, som nu tillsammans med Östermalm ligger på 6 % av befolkningen, vilket är under stadens genomsnitt. Bromma ligger lägst i staden vad gäller värderingen av upplevd skadegörelse. Bromma ligger också lägst i staden på upplevd nedskräpning, vilket är en eloge till stadsmiljöarbetet. Brommas ungdomar ska ha beröm då brommaborna upplever lägst störning av ungdomar i området där vi bor.

Andelen brommabor som de senaste tolv månaderna har varit oroade för att någon närstående ska utsättas för brott, en gång i månaden eller oftare, har minskat från femton till elva. Att var tionde brommabo är oroad är alltför många, men på väg åt rätt håll. Oron för bostadsinbrott har ökat, medan oro för våldtäkt har minskat.

En dimension som inte finns med i mätningen, men som skulle kunna spela roll, är graden av föreningsengagemang hos stockholmarna, där en hypotes skulle kunna vara att föreningsengagerade känner större trygghet än icke-aktiva. Tanken kommer från Robert Putnams studie av norra och södra Italien, där tryggheten upplevdes större i norra Italien där man har ett blomstrande föreningsliv, i motsats till södra Italien, där folkbildningen lyser med sin frånvaro och maffian dominerar. Kring detta fenomen behövs svensk forskning.

Ett viktigt initiativ avslutade dagen i form av en presentation av föreningen Megafonen som sprider positiva exempel på aktiviteter och förebilder i Rinkeby. Härligt jobbat!
SvD skrev om mätningen.

Bromma stadsdelsnämnd

Igår var det möte för Bromma stadsdelsnämnd. Under medborgarstunden tackades nämnden av en trupp från Bromma FK, som översträckte två tårtor som tack för att man engagerat sig i att restaurera Blackebergs konstgräsplan. Ungdomarna drog en tackremsa också, så att det blev lite sportstämning i lokalen.

En medborgare som närvarat vid Centerpartiets Brommanätverk för vägledning av tillvägagångssätt lade fram en skrivelse till nämnden om att förbättra trafiksäkerheten vid Smedslättens skola. Jag stödde förslaget. Ordförande förklarade att skrivelsen sänds vidare till Trafikkontoret som omhändertar den.

På agendan stod diverse remisser, förutom tertialrapport 2. Jag debatterade lite mot Miljöpartiet om vikten av att bygga fler bostäder, även om vi måste såga ned några tallar, samt att Förbifart Stockholm behöver komma till stånd och görs för en ny bilpark som är mer miljövänlig.

Framgångsrik läxhjälp av civilsamhället

Tidigare i veckan hade jag förmånen att få träffa Eva von Wernstedt, som initierat stiftelsen Läxhjälpen. Detta är ett privat initiativ som tack vare sponsorer från näringslivet kan ge läxhjälp till elever på skolor med låg måluppfyllelse. Idag arrangerar stiftelsen läxläsning med hjälp av 65 läxhjälpare för 300 elever i 12 olika områden. Skolan väljer ut vilka elever som är aktuella för läxhjälpen. Dessa får sedan skriva avtal om att de ska delta i tre timmars extra undervisning per vecka. Vårdnadshavarna skriver givetvis också under kontraktet. Om eleven inte skulle dyka upp söks han/hon av läxhjälparen, som har lön för timmarna. Om eleven vid upprepade tillfällen uteblir – vilket är sällsynt – utfärdas en varning. Men hela 98 % av de deltagande eleverna höjde sina betyg under läsåret 09-10. Lärarna på skolorna vittnar om att ungdomarna får ett bättre självförtroende och i genomsnitt höjer sig varje elev betygsmässigt i fem ämnen! Eftersom sponsorerna är intresserade av resultaten utvärderas och följs utfallet ständigt upp.

Jag blev otroligt glad och inspirerad av mötet med Eva. Hon är ett levande exempel på att civilsamhället med initiativ och nätverkande kan uträtta stordåd. Det är på ett sätt ett underbetyg för att det offentliga inte räcker till, men jag vill snarare se det som ett föredömligt exempel på att samverkan mellan näringsliv-civilsamhälle-skola kan nå högre resultat och samhället ett mervärde. Dessutom tjänar en massa studenter en extra slant på jobbet, utöver att de får agera förebilder för unga som kommer in på gymnasiet och får en större tilltro till sig själva.

Infrastruktur för civilsamhället

DN har idag en stärkande ledare om civilkurage och nånannanismen: Nånannan är du

Igår på Brommanätverket diskuterade vi bland annat hur Lex Sarah fungerar och skulle kunna fungera i tex skolan. Rätten till kvalitet i undervisning ska fungera oavsett anmälningsskyldighet från kollegor, men ibland blir både personal och rektor hemmablind och vill omedvetet skydda det egna genom att inte klaga uppåt i leden. Men det är inte okej med verksamhet som är lärarlös lektion efter annan. Det är inte okej där elever regerar. Det är inte okej att elever går lektion efter lektion utan att få några mål för området. Detta skulle, liksom i tex vården och äldrevården, vara en formaliserad typ av civilkurage.

Men DN:s ledare handlar mer om det frivilliga, det inre samvetet, ni vet när hjärtat börjar dunka lite hårdare och det ringer lite i tinningen som en varningsklocka att du bör vara på din vakt och möjligen agera i din närmiljö, sådana ingripande som vi aldrig kan lagstifta om. Att säga till någon som har ett oacceptabelt beteende som inkräktar på andras friheter i T-banan. Ja, you name it, så där en gång i veckan.

Det är viktigt att det finns en infrastruktur för civilsamhället att fungera i kommunen. Tex är klisterlappar om telefonnummer till FTIAB på återvinningsstationerna viktiga, så att den som lämnar förpackningar och upptäcker att en container är full kan ringa och meddela detta så att den töms å det snaraste. En tjänst som finns såväl vardag som helg. Två brukare kan göra mer och anmäla mer i rätt tid än vad en kommunal tillsynsman som åker runt till alla containrar skulle kunna göra.

På samma sätt skulle det vara möjligt att ringa kommunens trygghetsjour för att anmäla tex om ungdomar sitter inne på en förskolegård och dricker öl eller röker i en sandlåda. Om du inte själv känner för att säga till kan du ringa "felanmälan" och fältassistenter blev tillkallade. Detta har jag föreslagit på ett stadsdelsnämndsmöte. Detta skulle kunna ingå i en infrastruktur för civilsamhället. Inte för att tjalla på ungdomarna, utan för att säkra en trygg miljö och en ren miljö för förskolebarnen.

Det finns säkert fler förslag för en infrastruktur för civilsamhället. Det handlar inledningsvis om att identifiera problemen utifrån verkligheten och därefter fundera över mer formaliserade möjligheter till lösningar. Föreslå nedan i kommentarsfältet om du har någon idé, så kan den diskuteras vidare av mig och andra.

Föreningars kraft i frivilligheten

Roland Poirier Martinsson skriver idag om EU:s krav om momsredovisning av föreningar. Hans text handlar om civilsamhället, det människor kan åstadkomma tillsammans för gemensamma syften i föreningsform. Människor investerar tid, engagemang och kunskap i alla föreningar. För att ställa upp på sina barn eller ett mål. Vinsten är gemenskap, samhörighet, uppnådda syften och möjlighet att förändra vardagen. I frivilligheten ligger kraften. Regeringen har överklagat och jag hoppas att EU kan förstå folkbildnings-Sverige, förenings-Sverige. Att administration är en pålaga och bokföringskrångel. Att mervärdet i föreningar blir ökad trygghet, kontakter och erfarenheter.

Regeringen står upp för föreningslivet

Idag avslog EU-kommissionen regeringens ansökan om undantag för att föreningar med en miljon i omsättning ska få slippa momsplikt.

Det innebär att en ideell förening som säljer bullar eller ordnar försäljning skulle börja redovisa ingående och utgående moms med tillhörande rapporterings- och inbetalningsdatum till Skatteverket. Visst skulle de kunna dra av moms för inköp, men att vara hockeymorsa, bygdegårdsordförande eller Vi Unga-kassör skulle plötsligt vara avsevärt krångligare än den löpande bokföringen, halvårsvisa rapporteringen av aktivitetsstöd, samt årsmötesbokslut, som ju måste skötas. Civilsamhället står för trygghet, aktivitet och ungdomsutbildning. Om det är enkelt att driva förening blir det också mer tid till aktiviteten och därmed roligt.

Men Centerpartiet och regeringen ska driva detta vidare och kämpa för den svenska föreningsmodellen. Bra!

Annie och Mattias Larsson bloggar också.

Volontärskapsåret

Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr skriver i Aftonbladet en bra debattartikel om att det offentliga och det civila kompletterar varandra.

Lägger man därtill näringslivet blir Stockholm riktigt starkt av det kitt som svetsar samman alla de osynliga samarbetstrådar som finns oss emellan. Något som gör oss trygga. Och i tryggheten kan vi växa, ta ansvar och initiativ.

König Jerlmyr skriver: "I år är det officiella året för volontärskap och jag vill...göra allt för att uppmärksamma och ge uppskattning till alla de människor som dagligen gör stora insatser i det tysta."

Civilsamhället kan bistå vid kriser

Jag är imponerad över den insats som under ledning av Ulla Hamilton gjordes av Stockholms stad, dess anlitade entreprenörer och civilsamhället under natten till fredagen och under fredagen. När det kommer tre decimeter snö under loppet av ett halvt dygn krävs en gedigen insats. Inte allt kan rättas till. Snöstormen måste ses som extrema väderleksförhållanden, vilket vi i Sverige brukar vara förskonade från. Det är sällan som cykloner eller översvämningar drabbar oss (peppar, peppar).

Jag hade tur och kunde ta mig med tunnelbanan för att genomföra två möten. Men många, många valde att arbeta hemifrån eller blev offer för inställda aktiviteter och väntan på kollektivtrafiken. Dessutom på grund av ett strömavbrott. Jag hade tur. Proffsiga SL-värdar med numera bekanta ansikten fanns till hands för information och närvaro som skapar trygghet. Det var ett klokt beslut av SL att ställa in busstrafiken, som på grund av snömodden och halkan hade skapat ett riktigt trafikkaos. Jag såg en stackars sopbilschaufför som stod på tvären i en trång gränd och försökte gasa sig bort. Jag insåg att jag inte kunde bistå så mycket, inte ens med att lägga sand under hjulen.

I denna kris hjälper det inte att skylla på varandra. Christer G Wennerholm (M), trafiklandstingsråd, skyller på snöröjarna. Viktigt är givetvis att SL resonerar med väghållare och entreprenörer för att se hur framtida kaos undviks.

Frågan är om mer pengar hjälper just en sådan situation som i Stockholm. Visst handlar det säkert om att se över avtalen med entreprenörerna. Är de tillräckligt flexibla och optimala ur skattebetalarnas synvinkel sett? Jag har två släktingar på olika håll i Sverige som jobbar med väghållning och vet att det är snabba besked när man ska ut. Det blir maximalt långa pass, men lagen säger att man måste ta paus av trafiksäkerhetsskäl, såklart. En stor, välutrustad bil är en dyr investering. Det är verkligen ett säsongsbetonat arbete med snöröjning, som ersätts av andra transporttjänster under vår-sommar-vinter.

Självklart kan vi inte bara blunda för problemen och "hoppas på grönare vintrar" som infrastrukturministern gör. Nej, problemen måste tas på allvar. Men det finns olika lösningar.

Lösningen borde gå att hitta i civilsamhället. Alla de människor som har en timma över mitt i kaoset. Om det fanns en krisberedskap där brukarna var involverade med en klar rollfördelning i bostadsområdena kunde var och en bidra när inte samhället räcker till. Hitta lösningar i det lilla som att kanske samla till en snöslunga i kvarteret? Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Skotta utanför sitt hus, sanda trottoaren, röja bort snö på gatan tio meter utanför huset osv. Vi är alldeles för vana vid att allt ska funka smärtfritt och smidigt. Att bli servade. Och när vi är missnöjda klagar vi (ja, det är yttrandefrihet) på Facebook och Twitter, vilket gör de ansvariga nervösa, istället för att se efter och fråga vad vi kan bistå med. Obs! Detta snöoväder är inte att blanda ihop med SJ-kaos.

Föreningslivet stärker Stockholm

Igår kväll var det kommunfullmäktige i Stockholm. 101 ledamöter var på plats för att fatta frihetliga beslut. Jag deltog i debatten vid tre tillfällen. Dels ett anförande om nya avtalet mellan staden och Stockholms Hamn AB, dels avslutningsvis i ett hett replikskifte om seriösare ombildningsprocesser, men det mest framåtsyftande var inriktningsbeslutet om att funktionsupphandla dubbelidrottshall vid Stora Mossens IP.

Intressant är att Stockholmscentern hade med funktionsupphandling i sitt kommunala program från mars 2010, vilket beror på skrivningar av kunnigt fd departementsfolk, ETR. Läs mitt anförande nedan:

"Ärendet ”Ny idrottshall vid Stora Mossen” handlar om en investering i infrastrukturen för föreningslivet i Västerort. Idrott och föreningsliv är mervärden för stockholmarna. När människor möts på handbollsträningen, i rollspelsklubben eller i kören lär man känna varandra. Nätverket för den som löser föreningsmedlemskap växer. Det blir fler personer att hälsa på, fler personer att kunna namnet på, fler personer att skratta med. De osynliga trådarna mellan människor gör vårt Stockholm starkare och tryggare.

I idrottsföreningen får ungdomar samarbeta och uppleva gemenskap. De vuxna eldsjälar som leder barnen och ungdomarna blir ofta förebilder. Våra unga blir sedda av fler än föräldrar och skola. De får växa.

Staden ska givetvis organisera infrastrukturen vad gäller lokaler för idrottsutövande och föreningsliv. Med glädje bifaller Centerpartiet förslaget om en idrottshall vid Stora Mossen. Förhoppningsvis kan marken där bollhallarna står idag längs med Drottningholmsvägen användas till husbygge. Det är ett attraktivt läge precis vid tunnelbanan, nära service och grönområden. Jag ser framemot nya grannar.

Att genomföra den här upphandlingen av dubbelidrottshall i form av funktionshandling, sk konkurrenspräglad dialog, som möjliggjordes i juli 2010 tack vare alliansregeringen, är helt rätt. Centerpartiet vill ha mer kultur i kommersen och mer kommers i kulturen. Med fler fysiska ägare, fler kontakter mellan föreningsliv och näringsliv ökar också samarbetskittet, samhörighetskänslan och ansvarstagandet i samhället. Dessutom ökar delaktigheten hos föreningarna som får säga sitt. Det är brukarperspektiv. Bra Regina!

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag."