Prideparaden 2014

Idag var det Pridetåg! Jättehärlig stämning, fint väder och glada, fria människor. Det är lätt att ta för givet att människor får visa sin kärlek öppet under dessa dagar. Men vi vet att det fortfarande är brottsligt i vissa länder och jag vet att det är mer sällsynt att se samkönade visa sin kärlek öppet resten av året, särskilt här ute i Bromma.

Jag deltar i tåget för att det ska bli mer naturligt för min sons generation att tala öppet om sin sexuella läggning. Färre krossade hjärtan, men också större vardagsfrihet och tolerans. Jag deltar för att visa mina HBT-vänner att jag önskar att de tas emot likvärdigt i samhället, på jobbet och när de kommer ut. Annie Lööf och Anna-Karin Hatt deltog i tåget.

Temat för Centerpartiets del av tåget var "trädgårdsfest". Min beachflagga passade in. Klänningen och väskan är exempel på återbruk. Fjärilssjalen har jag fått av svärmor och i den hängde jag en trädgårdsspade och en -kratsare.

Läs om imamen som utförde unik vigsel av två lesbiska, att Reinfeldt var första statsministern i pridetåget, att Anja Pärson gift sig med sin Filippa idag, Aftonbladet, en massa bilder från paraden hos QX. Trevlig lördagsafton!

Motion om att skapa möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Några centerpartister skriver idag på GP debatt om några viktiga viljeinriktningar som skulle göra det lättare för HBT-personer att bilda familj. Jag skulle vilja gå steget längre i en fråga, nämligen att det skulle vara möjligt att ha flera vårdnadshavare. Jag beskriver en sådan lagändring i en motion som jag idag har sänt till Stockholmscentern. Det skulle inte bara ge barnet rätt till alla sina föräldrar och fler familjer större frihet. Det skulle innebära att vi inom socialtjänsten sparar utredningsresurser till att i ännu större utsträckning fokusera på barn som far illa. Se motionen nedan.

 

-------------------------------------------

Motion om möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Enligt dagens lagstiftning är det möjligt att bara ha två vårdnadshavare. Jag vill att alla barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och föreslår därför att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt att uppge flera vårdnadshavare redan under graviditeten.

Genom att förändra lagstiftningen så att gravida kan uppge flera vårdnadshavare än två skulle det bli möjligt att låta alla barnets vårdnadshavare vara delaktiga från början, under såväl graviditeten som barnets födsel och uppväxt.

En sådan lagändring skulle underlätta föräldraskapet för familjer där flera personer är inblandade i barnets tillkomst och uppväxt. Det skulle bli möjligt för en surrogatmoder att bli vårdnadshavare tillsammans med andra. Och ett surrogatpar kunde vara vårdnadshavare tillsammans med ett par som är ofrivilligt barnlöst. Framför allt skulle möjligheten att uppge flera vårdnadshavare bekräfta den verklighet som många barn växer upp i med till exempel två pappor och två mammor.

Centerkvinnorna har redan stämmobeslut om ett liknande förslag där man betonar enkelheten i att dela upp föräldraförsäkringen mellan flera närstående personer. Nu vill jag att Centerpartiet visar vägen i att ge barnet rätt till alla sina föräldrar genom att bifalla denna motion.

I praktiken skulle lagstiftningen innebära att barnet slipper välja mellan flera närstående vuxna till exempel i samband med ifyllande av blanketter, men det skulle också skapa en större trygghet för barnet ifall något skulle hända någon av vårdnadshavarna.

Med mitt förslag skulle vårdnadshavarna finnas på plats redan vid födseln. Detta skulle vara tryggare för barnet än att dess andra förälder sedan måste adoptera barnet. Byråkratin skulle också minska för socialtjänsten. För lokalpolitiken skulle lagändringen nämligen innebära att man slipper ta ställning till faderskapsutredningar i efterhand. Jag menar att detta förslag skulle vara bra för samhället i stort, eftersom det betyder att man kan föra över socialtjänstens resurser från onödiga utredningar om faderskap och adoption i välfungerande familjer till att istället fokusera på barn som far illa.

Människor som väljer att skaffa barn är vuxna nog att bestämma vilka som ska ta hand om barnet. Det kan inte vara ett problem för ett barn att det får för mycket kärlek. Däremot skulle denna reform frigöra resurser från socialtjänsten för att finnas till för barn som far illa och för att stötta de familjer som är i behov av stöd, samtidigt som lagändringen skulle ge fler familjer frihet och barnet rätt till alla sina föräldrar.

Jag yrkar att:
lagstiftningen ändras så att det blir möjligt för barn att ha fler än två vårdnadshavare.

Barnets vårdnadshavare ska meddelas redan under graviditeten.

motionen sänds vidare till Centerpartiets partistämma

Helen Törnqvist, medlem i Stockholmscentern, Bromma 2014-08-01

 

-----------------------------------------------------------------------------

Läs också Alliansens partiledares viktiga förklaring om hur de ger medel till att stärka kunskaperna om HBT inom offentlig sektor.

Hetslag ska omfatta transpersoner

Igår var det dags för Pridefestival. Jag fick återigen förmånen att stå i tältet och prata politik. Det är alltid väldigt roligt att vara i Prideparken, eftersom folk är glada och fria. Tävlingen om en centercykel drog in folk i tältet och det blev en möjlighet att prata politik lite allmänt, men givetvis i hbt-frågor. Jag fick möjligheten att samtala med Transföreningen FPES ordförande, vilket givetvis gav mycket.

SvD rapporterar idag att Centerpartiet vill ändra utlänningslagen för hbtq-personer som söker asyl. Det är väldigt bra. Ingen ska behöva lida för sin sexuella läggning. Självklart ska Sverige vara en fristad för den som är förföljd på grund av sin sexuella läggning. Samtidigt meddelar regeringen idag att man ska ändra lagen om hets mot folkgrupp så att det blir ett hatbrott att ge sig på en transsexuell: Hetslag ska omfatta transpersoner, vilket blir en viktig förändring.

Det finns mycket att göra inom hbt-frågor. Som att barnet har rätt till alla sin föräldrar, enligt förslag från Centerkvinnorna. Men mycket handlar om bemötandefrågor, som vi måste jobba med i skolan, i vården och mot våra medmänniskor. Det arbetet går inte att lagstifta fram, utan handlar om värderingar, samtal och attityder.

Jag vet att min lilla medverkan i både Pridepark och i tåget spelar roll. Både för att göra mina medmänniskor mer öppna, för att ge folk tillfälle att ställa frågor eller ge kommentarer som bemöts eller att visa att jag står upp för människors lika rätt och värde samt HBT-människors vardagsfrihet.

Federley för öppenhet, integritet och djurskydd

Igår var jag och många med mig på Fredrick Federleys EU-valskickoff. Hans tre frågor är integritet, öppenhet och gemensamt djurskydd. Federley menar att just nu förs rädslans politik i Europa. Då behövs det en stark röst som kan säga ifrån när myndigheter vill lägga tassarna på din och min integritet och när romer jagas i såväl Europa som i Sverige. Federley är den rösten, läs nu senast i Aftonbladet: Jag vill se en ökad rörlighet i Europa

Jag gillar verkligen Federleys tal om tilliten mellan människor. När misstänkliggörandet tar överhanden är vi illa ute. Då har det sociala kapitalet runnit ut i sanden och vi har svårt att samarbeta i vardagen. Rörligheten är betydelsefull för fri företagsamhet.

Resonemanget om ett europagemensamt djurskydd är lätt att förstå. Om de svenska producenterna ska agera på samma marknad som övriga EU-länder behöver djurskyddet vara lika starkt i alla länders lagstiftningar.

Det var ett inspirerande tal och trevliga människor; både nya och gamla bekantskaper.

Läsning är inte bara lärarnas ansvar

Dilsa Demirbag-Steen som är initiativtagare till Berättarministeriet skrev igår en viktig debattartikel i Dagens Industri: Näringslivet måste också hjälpa lärarna. Den handlar om att inte enbart lärarna kan jobba med att motverka den negativa trenden med allt lägre läsförståelse bland Sveriges elever. Givetvis ska skolan göra sitt och alla förstaklassare få rättigheten att lära sig läsa i första klass. Kunskap inhämtas ofta genom att läsa. Kunskap ger egenmakt, som i sin tur ger självständighet och frihet, något som jag unnar varje individ.

Jag har nämnt det tidigare, vad gäller hur staden skulle kunna jobba med läsfrämjande aktiviteter integrerat i den verksamhet som man redan bedriver. Här följer några av mina tankar kring detta:

Jag vill föreslå en aktionsplan som kan stödja lärarnas och bibliotekariernas uppdrag, men också de statliga läsfrämjande åtgärderna.

I ett digitalt samhälle kan man ställa sig frågan huruvida läsning av just en bok är en nödvändig kompetens för framtiden. Vi kan ju se att medier som grottmålningar, runstenar och griffeltavlor tillhör kulturarvet, medan e-boken och andra digitala medier stakar ut framtiden. Vi kan inte låta läsdebatten stanna vid vilket medium som eleverna ska använda. Frågan handlar om hur vi gör litteratur - i såväl bokform som e-format - tillgänglig och lockande för att våra unga ska kunna träna sin läsförmåga för att bygga upp en läsförståelse som är hållbar för livet.

Att kunna läsa handlar inte bara om att nå kunskapskraven i de olika skolformerna, utan om att behärska läsning som fenomen och som strategi för att söka, bearbeta och tillägna sig information. Yrkesverksamma använder läsning varje dag, oavsett om det är i en bilverkstad där man läser avancerade tekniska instruktioner på svenska och engelska, eller i förskolan där du dokumenterar barns utveckling, skriver veckobrev och läser information från huvudmannen. Dokumentationskraven är också högre idag på tex anställda inom äldrevården, än vad de var för några decennier sedan. Skönlitteraturen ger oss empati, förståelse för människor med andra behov och från andra kulturer, samt ger en utvecklad fantasi som behövs när vi ska vara kreativa.

Redan i årskurs 4 är texterna svårare att ta till sig för den som inte har fått upp en läshastighet eller har ett ordförråd som behöver berikas. Därför är förskoletiden och de första årskurserna av stor betydelse för elevens framtida läsförmåga. I att ge barnen ett rikt ordförråd är föräldrarna ett viktigt komplement till skolan. Högläsning för barnen spelar stor roll. Men att få upp flyt i läsningen kräver övning i form av en massa timmar som barnen läser högt och sedan tyst. Stadens sommarsatsning på läsning som Centerpartiet har varit pådrivande i är ett steg i rätt riktning att få resurssvaga barn att läsa mer på sommarlovet (se min artikel hos Skolvärlden 22 feb 2013).

Jag tycker att Stockholms stad borde ta fram en aktionsplan för barns läsning. Givetvis måste planen bygga på vilka läsfrämjande insatser som ger effekt, men några förslag skulle kunna vara:

·         Förskolebarn får varsitt exemplar av en bok vid deras första biblioteksbesök med föräldern, precis som föräldrar till nyfödda får en rekommendation av BVC att gå till biblioteket och då erhåller en bok.

·         Bostadsbolagen kan i samverkan med stadsdelsnämnderna arrangera högläsning i stadens parker på helger och under sommarhalvåret. Så arbetar några byggbolag i Solna i Mulle Meck-parken. Med en kort utbildning av högläsningsproffs kan det vara ett prima första sommarjobb.

·         Bibliotekarier eller läsombud kan besöka badstränder med boklådor och boktips för att locka till läsning och ha böcker tillgängliga.

·         Biblioteken kan samverka med idrottsföreningarna. Att i anslutning till träningspasset kunna låna en bok som tränaren tipsar om kan vara en möjlighet för många flickor och pojkar som saknar läsande förebilder i hemmen. Idrottsföreningarna brukar ofta poängtera vikten av en god skolutbildning för sina spelare. Nu skulle de kunna gå från ord till handling.

·         Studieförbund och ungdomsföreningar kan få söka bidrag om läsfrämjande åtgärder som möter lässvaga målgrupper.

·         Upplåt små bokshoppar i T-banehallar. Där kan folk i en bokhylla lämna in gamla böcker som andra antingen får eller kan byta till sig. Stockholmsvärdar kan titta till bokshoppen.

·         Information till stockholmarna om vårdnadshavarens viktiga roll för barnets lästräning. Oavsett om man läser på barnets modersmål eller på svenska är läsningen det viktiga. Och oavsett föräldrars bakgrund eller utbildningsnivå är just förälderns engagemang i barnens skolgång och läsning av positiv betydelse.

·         Informera alla sfi-studerande om vikten av att prata med och läsa för barnen på sitt modersmål, samt att det är fullt möjligt att lyssna till barnens läsning på svenska även fast man själv fortfarande jobbar med språket. Ge alla sfi-studerande vårdnadshavare en barnbok på deras modersmål.

·         Hitta sponsring för och involvera civilsamhället i de föreslagna läsfrämjande åtgärderna.

Läsning är inte bara något för biblioteken och i skolan, utan kan stödjas av flera samhällsaktörer. Läsning är inte heller en elitistisk företeelse förunnad några få, utan en livsnödvändig kompetens som krävs för att skapa sig ett självständigt liv.

När skolan stöttat barnen i att knäcka läskoden handlar läsning om att föräldrar uppmuntrar sina barn att läsa mycket och ofta så att de får upp läshastigheten. De flesta vårdnadshavare följer sina barn till och från simskola, idrottsträningar och matcher. På samma sätt är det viktigt att lägga ned mycket tid på barnens läsning, framför allt under de tidigaste åren. Med en aktionsplan där fler involveras kan flera möta upp och stärka barnens och föräldrarnas engagemang i läsningen.

Större HBT-tolerans behövs mellanmänskligt och i lagen

För drygt en månad sedan avslutades Pride-festivalen. Sverige har kommit långt med HBT-rättigheter i ett internationellt perspektiv. På tapeten har ju Rysslands nya lag mot "homosexuell propaganda" varit. Men mycket finns kvar att göra innan HBT-personer är fullt ut respekterade i Sverige. Detta skrev bland annat Peter Rimsby i början av augusti. Samtidigt som vi behöver jobba med frågan på ett mellanmänskligt plan med attityd- och bemötandeförändringar, anser jag också att lagstiftningen ska inkludera dagens familjebildningar.

Pride-veckan behövs så länge lagen utgår från att ett heterosexuellt par är regeln. Centerkvinnorna har ett spännande förslag till ny föräldraförsäkring som skulle göra det möjligt att dela upp föräldradagarna mellan maximalt fyra vuxna. Detta ställer sig nu Centerpartiets partistyrelse bakom och söker stöd för på den partistämma som äger rum nästa helg. Att som homo-par bestämma sig för att sätta ett barn till världen kräver noggrann planering och sker sällan i all hast. Ibland bestämmer sig två kvinnor och två män för att skaffa barn tillsammans. I en modern lagstiftning måste barnet få rätten till alla sina föräldrar. Det borde vara möjligt att redan under graviditeten anmäla vilka fostrets vårdnadshavare är, utan byråkratiska faderskapsutredningar. En större delaktighet bland samtliga föräldrar blir då möjlig från början. Definitionen av familjebegreppet har sedan länge vidgats i praktiken. Nu måste lagstiftningen uppdateras så att den anpassas till verkligheten. Barnet har rätten till alla sina föräldrar.

Trots Pride-veckan behövs större HBT-tolerans på sina håll. Det visar de höga talen om psykisk ohälsa bland HBT-ungdomar. Enligt Ungdomsstyrelsen i februari 2010 hade var femte HBT-ung utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell. En fjärdedel av HBT-flickorna angav att de försökt begå självmord. Vi medmänniskor måste säga ifrån när ”bög” och ”flata” används som skällsord, eller när skämt om HBT visar sitt fula tryne i fikarum eller i sociala medier. Rädslan för jargong eller hatbrott får inte hämma HBT-personer att visa sin kärlek öppet. I ett fritt och tolerant Sverige ska du kunna visa kärlek till din partner överallt – om du vill.

Vi i Centerpartiet är ju glada över att människor söker sig till Stockholm för att staden upplevs som inkluderande. Men att HBT-personer söker sig bort från orter där den heterosexuella normen upplevs som exkluderande känns obehagligt, tycker jag. Fortfarande finns orter där homosexualitet göms. Fortfarande finns familjer där HBT-personer förskjuts.  Fortfarande finns anhöriga som säger sig acceptera en homosexuell familjemedlem, bara han/hon inte visar sin läggning för just honom/henne. Här behövs vardagliga samtal, opinionsbildning, digital närvaro och exempel som får HBT-motsträviga att känna empati och förståelse. Positiva exempel är bra, men också förebilder så att unga HBT-personer kan känna mod att stå upp för sin identitet och sexuella läggning. Detta kan unga få under Pride-veckan, men också tack vare HBT-individer som står upp för rätten att vara den man vill i kombination med medias rapportering. HBT-frågan är inte krångligare än rätten att visa sin kärlek till den man älskar och människors lika rätt och värde.

Kanske behövs Pride-festivalen främst för att HBT-personer ska känna vardagsfrihet. Det tog mig elva år som stockholmare att se två av samma kön gå hand i hand på Brommaplan. Det var under Europride 2008. När jag passerade paret hörde jag att de var turister. De tänkte nog att Stockholm är en stad där homosexuella 52 veckor om året visar varandra sin kärlek öppet. Men väldigt sällan ser jag homosexuella som utanför Pride-festivalen visar sin kärlek till varandra, vilket får mig att inse att det finns mycket kvar att göra vad gäller tolerans och HBT-rättigheter. Inte förrän den dag som du oavsett sexuell läggning känner frihet att bo, verka och arbeta var du vill har vi nått friheten. Dit är det långt kvar, men varje år av Pride är ett steg framåt.

 

DN har publicerat några intressanta reportage om HBT: här och här

Mitt deltagande i medlemsomröstningen inför 2014

Engagemang och en vilja att påverka har alltid varit starka drivkrafter för mig. Inom politiken får jag utlopp för detta genom att arbeta för frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Jag deltar därför i den rådgivande medlemsomröstningen inför såväl kommun- som riksdagsval. Jag hoppas att medlemmarna i Stockholmscentern hyser ett förtroende för mig som person och för mitt arbete som politisk representant. Det är också möjligt för icke-medlemmar att delta i det öppna primärvalet som sker parallellt med medlemsomröstningen. Efter djupintervjuer ska nomineringskommittén lägga fram sitt förslag på listor runt 10 november till nomineringsstämman, som äger rum den 30 november och där varje medlem har varsin röst.

Om jag får förtroendet att stå på någon av Stockholmscenterns listor kommer jag att driva en kampanj för grön frihet, företagarnas frihet och individens frihet med till exempel följande förslag:

• GRÖN FRIHET. Bättre återvinning behövs, däribland hemhämtning av förpackningar, men också att kraven på tex kaffeindustrin ökar. Jag vill se mer information i viktiga miljöfrågor som tex EU:s avfallstrappa och om rådande luftkvalitet så att stockholmarna kan bidra med partikelminskningar. Jag föreslår också ett pantsystem för tex lågenergilampor så att återvinningsgraden ökar. Dessutom vill jag vara med och bidra till att riksintressets makt över Stockholm stads stadsbyggnad minskar, så att vi kan bygga den täta, hållbara staden. Det är absurt att vi i Bromma inte kan bygga en tvåvånings-förskola på grund av riksintresset och att brommabor måste ansöka om tillstånd för att anlägga en stödmur på sin egen tomt.
• FÖRETAGARNAS FRIHET. I Annies anda behöver det bli enklare och mer lönsamt att driva företag. Ett viktigt steg är att ta bort den andra sjuklöneveckan, som Lööf föreslog i veckan. Men det krävs också reformer av arbetsrätten, att fackens makt minskar i lagstiftningen och ytterligare förenklingar vad gäller skatter, rapporter och avgifter. Tex skulle jag vilja se en modell där företagen betalar faktiska skatter, istället för preliminära.
• Politiska reformer ska helst leda till INDIVIDENS FRIHET. Där platsar idéer om tex att sänka skatten ytterligare i Stockholm - för mer egenmakt. Med ett starkt civilsamhälle står sig Stockholm starkt. Pollenprognoserna måste säkras långsiktigt ekonomiskt. Barn måste i lagstiftningen få rätten till alla sina föräldrar.

Om du vill hjälpa till i min ev kommande kampanj får du gärna mejla mig: helen.tornqvist@centerpartiet.se Du kan också följa mig på Twitter: helentornqvist eller gilla min sida på Facebook. Jag finns även på Instagram i politiskt syfte. Varmt välkommen med ditt bidrag!

Johan Hedin har också bloggat om att han kandiderar till riksdagsvalet.

Lägre skatt i Stockholm ger egenmakt

Idag klubbades budget 2013 för Stockholm av kommunstyrelsen. Den förhandlades givetvis av Alliansens gruppledare, där Per Ankersjö är Centerpartiets, och lades sedan fram som finansborgarrådets förslag. Steget efter kommunstyrelsen är fullmäktige som sammanträder 14 och 15 november under sk budgetfullmäktige. Det finns många fina verksamheter i budgeten, som ju bygger på vilka inkomster staden får in.

Huvudkällan till inkomst är skatt för arbetande. Där har Allians för Stockholm möjlighet att sänka skatten med 15 öre, dvs till 17 kr och 33 öre. Stockholm stad har då 2013 näst lägst skatt i Sverige. Solna leder ligan. En skattesänkning är möjlig att göra på grund av välskötta finanser, men också att stockholmarna bidrar med arbete. Skattesänkningen leder till att människor får mer över i plånboken. Ytterst handlar det om egenmakt för stockholmarna och individens frihet gentemot kommunen. Det är en viktig signal om att det ska löna sig att arbeta och att kommunens verksamhet ska vara effektiv och ge kvalitet. Att vi hela tiden ska ifrågasätta vad vi får för skattebetalarnas pengar. Jag är stolt över att få vara med om detta och över att Centerpartiet med förankring i kommungruppen har drivit frågan i förhandlingarna.

Socialdemokraterna vill ha en skattesats om 17,48 kr per intjänade hundralapp.
Miljöpartiet vill höja nuvarande skattenivå med tio öre, dvs till 17,58.
Vänsterpartiet önskar en skattesats om 17,93 kr.
Du kan läsa budgeten här.

Ideologisk workshop på söndag

På söndag 6 maj kl 14.00-16.30 bjuder Stockholmscentern in till workshop kring idéprogrammet. Medlemmar och intresserade får under ledning av Karl Malmqvist och mig diskutera individens ansvar kontra samhällets ansvar i ett framtida Sverige. Vilken frihet vill individen ha? Vilken trygghet ska människor stå för själva och vilken trygghet ska samhället ge? Hur fria kan människor bli?

Detta är första tillfället av tre då medlemmar i samtalsform får diskutera ideologi, principer och värdeord. Vi håller till på Stora Nygatan 4 och det krävs inte någon föranmälan, men gärna deltagande under hela passet som hänger ihop. Välkommen!

Olofssons medskick

Maud Olofsson höll igår sitt sista tal i Almedalen. Jag hade inte möjlighet att höra det, vilket givetvis är tråkigt. Jag kan dock läsa om hennes fina arbete i tidningarna; DN:s ledare, DN om talet och SvD där hon står upp för energiöverenskommelsen, samt hennes brev om allianssamarbetet, vilket blir viktigt för efterträdaren att vårda. Olofsson talade mycket om företagande och entreprenörskap, men även om klimatutmaningen och nybyggarlandet Sverige, som medskick till sina efterträdare och rörelsen, givetvis.

Annie Johansson har ett stort stöd i partiet att bli nästa partiledare, vilket jag hoppas att hon vill. Hon är det naturliga valet som skulle vara en bro mellan gammalt och nytt. Viktigt är också att hon kan sticka ut och irritera lite, som en vass partiledare bör kunna. Jag är också säker på att hon skulle lyssna såväl inåt som utåt och komma med kloka bedömningar som skulle leda Centerpartiet in i framtiden.

Efterträdaren har hur som helst spännande utmaningar i att samla partiet kring en ideologisk diskussion som summeras i någon form av manifest, att göra partiet tydligare genom att hitta huvudmotståndare i några frågor, samt att våga göra politiska sakutspel i linje med de ideologiska rättesnören man kommer fram till.

Jag ser framför mig hur partiet formulerar ett brett program på frihetsteser om grön frihet, näringsfrihet och vardagsfrihet. Allt kretsande kring individens frihet att skapa sitt lilla bo med nära och kära, utan statens pekfinger. Ibland samarbetar individerna för att uppnå gemensamma mål, tex omsorg om våra äldre, skola, vägar, lekparker eller sjukvård. Men allt som oftast får individen frihet att fatta sina egna beslut i vardagen. Ty individen är i regel ansvarstagande och bör ges förtroende. Då växer hon. Vi behöver ett samhälle där människor tar ansvar och är entreprenöriella.

Michael Arthursson signalerar stöd för allianssamarbetet i DN, men säger att Centerpartiet måste bli tydligare inom Alliansen.

Mikael Andersson bloggar också.

Sprutbyte kan ge narkomaner frihet

Individens frihet kan innebära lägre skatt, men ännu viktigare att våra skattemedel går till goda, väl avvägda insatser som t ex förbättrar individers hälsa. Ett beslut som skulle förbättra en grupps hälsa och minska smittorisk är att införa ett sprututbyte för narkomaner i Stockholm, enligt den Sprutbytesutredning som landstinget beställde 2007.

Ett sådant beslut har vi kämpat för sedan november 2007 i Stockholmscentern.

I skrivande stund förväntas borgarrådsberedningen i Stockholms stad besluta om en blocköverskridande överenskommelse om att införa en försöksverksamhet kring sprututbyte för injicerande narkomaner. Sprutbyte innebär minskade smittrisker och att en kontaktyta bildas mellan vård och individ, där förtroendet mellan personal och sprututbytaren kan bidra till att narkomanen ställer sig positiv till vård och rehabilitering. Det om något är väl frihet - friheten från drogberoende.

Stina Bengtsson, ledamot i Socialnämnden i Stockholm, och Gustav Andersson, landstingsråd, skriver klokt, engagerat och bra på Newsmill: Välkommet beslut om sprutbyte.