Miljödiesel skattebefrias

Anna-Karin Hatt och Anders Borg skrev häromdagen i Dagens Industri att man vill skattebefria miljödiesel, den miljövänliga HVO:n (hydrerade vegetabiliska oljor). Detta är en viktig åtgärd för att kunna göra alla transporter hållbara. Insatsen är ett starkt exempel på hur man ger morötter till den som gör rätt, istället för att bestraffa lastbilar och transporter generellt, vilket ju Miljöpartiet vill göra med sin kilometerskatt.

Anna-Karin Hatt skriver:
"Idag kan man låginblanda HVO i vanlig diesel och bli befriad från skatt upp till en inblandning om 15 procent. Och hittills har det utrymmet räckt, eftersom HVO-volymerna på marknaden har varit förhållandevis små. Men nu ser vi att HVO har potential att växa ännu mer, och då vill vi i Centerpartiet och Alliansen främja det."

Ekonomiska incitament är något som kan påskynda företagare att ställa om. Sedan 2006 har andelen förnybart bränsle ökat från 3 % till 10 %, enligt skribenterna. Denna förändring kommer säkerligen höja andelen användning av HVO, speciellt som man kan använda bränslet i samma fordon som man redan kör. Det är inte bilarna och lastbilarna vi vill komma åt - det är utsläppen vi vill få ner och få bort för att hejda en negativ klimatpåverkan.

Bussmagasinet, Skogsindustrierna, Vi bilägare, ATL skriver om skattebefrielsen av HVO.

Slopa värnskatten för att premiera flit

Idag skriver en doktor och en professor i nationalekonomi om skattesystemet på DN debatt: Höjda marginalskatter ökar inte resurserna till skolan

Deras slutsats rimmar väl med Långtidsutredningens, nämligen att den sk värnskatten som beskattar dem med de högsta inkomsterna extra mycket inte ger de skatteintäkter man tänkt, utan snarare minskar arbetsutbudet och därmed blir skatten till välfärd plus minus noll.

Jag menar att ett slopande av värnskatten mycket väl skulle kunna rymmas inom regeringens nuvarande krona-för-krona-finansierings-resonemang inför vårbudgeten.

Nationalekonomerna vidrör försiktigt det faktum att ett slopande av värnskatten skulle vara en signal om att utbildning lönar sig. Här finns mycket mer att säga och jag har gjort det förut. Men det är värt att säga igen. Den som har genomgått en lång utbildning och belånat sig för detta ska givetvis belönas och inte bestraffas. Den som avancerat inom yrket och tagit på sig extra ansvar ska givetvis få incitament och inte straff. Den som uppvisar en framgångsrik karriär med utveckling ska givetvis få möjlighet att behålla lika mycket procentuellt sett som man gjorde med en lägre lön några år tidigare.

Jag hävdar att värnskatten främst är moralisk, dvs finns till mot bakgrund av ett socialdemokratiskt resonemang om att det är fult att tjäna pengar. Men den är också moralisk i form av att man vill styra människors val på så sätt att man kanske tänker att om värnskatten slopas så kommer papporna att jobba ännu mer och vara ännu mindre med sina barn. Men vi vet också att tid är pengar. När människor för över mer i plånboken kan dessa pengar användas till att skapa sig i familjen. Dessutom berör den statliga inkomstskatten även de personer som gör karriär även inom kvinnoyrken, tex lärare, rektorer mfl som efter 36 000 kr i månaden blir straffbeskattade för sin karriär.

Signalen till skolelever och universitetsstuderande ska givetvis vara den omvända: Det lönar sig att studera. Flit lönar sig i längden. Dina arbetsinsatser och ditt avancemang synliggörs. Mot bakgrund av ett sådant resonemang behöver vi slopa värnskatten och få till ett plattare skattesystem där alla betalar lika mycket i skatt, utom de som tjänar allra minst, som ska vara skattebefriade.

Det finns några dagar innan vårbudgeten presenteras och jag ställer givetvis mitt hopp till Alliansen att på något sätt visa att man vill slopa värnskatten och även den statliga inkomstskatten.

Rasmus Jonlund bloggar också.

Lägre skatt ger vardagsfrihet

Idag skriver Maria Ludvigsson träffsäkert, men också informativt, en ledare om välfärden, dess resurser och synen på skatter. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv har resurserna till välfärden ökat. Budskapet till politiken är tydligt och något som jag länge har sagt: Det viktiga är hur resurserna används. Att vi fokuserar kvalitet och att kvalitet mäts och synliggörs. Ludvigsson poängterar att skatten inte bara handlar om kronor och ören, utan även om makt.

Alliansen har sänkt många olika skatter. Visst är kartan över skatter ett lapptäcke och skulle vara i behov av översyn och reformer, vilket Stockholmscentern beviljade en motion om på förra årets stämma. Men nog kan jag konstatera att vardagsfriheten har ökat då jag ser mitt utdrag ur taxeringsuppgiftsregistret. Jobbskatteavdraget som jag har fått under året är faktiskt lika stort som en månadslön. Med tanke på den välfärd jag dagligen får känns det helt okej. Städade vägar, subventionerad kollektivtrafik och farbara cykelbanor, tillgång till god vård, professionella pedagoger på sonens skola och fritidshem.

Jag och så många som mig har säkerligen använt slantarna till att dels spara lite, dels att konsumera lite mer. Nog kändes det härligt att kunna unna sig den där extra semestern till Uppsala i mellandagarna som dessutom vidgade sonens erfarenheter av såväl geografi som äventyrsbad och vikingatiden. Nog ger sänkt skatt mer vardagsfrihet.

(Med tanke på att jag har skrivit över 1500 blogginlägg på denna blogg skulle det inte förvåna mig om rubriken på detta inlägg återfinns på ett par som är skrivna tidigare. Men spelar det någon roll? Hör av dig med funderingar och feedback till helen.tornqvist@centerpartiet.se)

Lööf ger tydliga besked för fler företag

Idag ger vår partiledare Annie Lööf en del raka besked i en intervju i SvD. Lööf menar att det är orimligt att förbjuda olika företagsformer inom välfärden, hon vill att Centerpartiet växer i valet och anser att det bästa vore om Centerpartiet även innehade arbetsmarknadsministerposten.

Förslagen som Lööf räknar upp för att åstadkomma en bättre arbetsmarknad kan tyckas gamla, men faktum är att Centerpartiet ännu inte har fått med sig övriga alliansvänner på dessa jobbskapande åtgärder: Turordningsreglerna måste förändras, arbetsgivaravgifterna måste sänkas och sjuklönekostnaderna för företag måste sänkas. Det måste helt enkelt bli enklare att driva företag, så att fler vill förverkliga affärsidéer och livnära sig på sina drömmar.

Om regelkrångel och företagares osäkerhet skriver idag Carolina Dahlman som är egenföretagare. Hon har fått en skatteinbetalningsavi för retroaktiv skatt sedan sju år, vilket givetvis känns bittert, osäkert och svårt. Detta måste hon ju givetvis ha fått besked om flera år tidigare.

Det framgår klart och tydligt av reportaget med Lööf att hon och Centerpartiet är suget på att genomföra fler reformer för ett grönare, friare och mer företagsamt Sverige. Maria Ludvigsson tipsade allianspolitiker igår om att försöka sätta sig in i oppositionens perspektiv - om än med sina borgerliga ideologiska glasögon på sig - för att se behoven av reformer. Och nog är en sådan synvända viktig och givande.

Med kritiska ögon blir det tydligt att trösklarna till arbetsmarknaden är för höga för unga och invandrade. Det finns åtskilligt att göra för miljövänlighet i vardagen, men också reformer som på bred front skulle öka återvinning och återbruk. Och det måste bli lättare att driva företag i såväl storstad som på landsbygd. När företagsamheten skjuter i höjden på de små orterna gör de sig attraktiva för både turister, sommargäster och boende. Staten kan inte skapa företagen, utan det sker av människor med idéer, tid och kraft. Men förutsättningarna för företagen skapas till stor del av staten i form av regler, lagrum, signaler och skattepolitik. Och där är det en tydlig skiljelinje mellan Centerpartiet och övriga alliansvänner, även om inte jag skulle vilja kalla det för en spricka, utan ett välbehövligt, rakryggat ställningstagande, som ju också kan vara hälsosamt och hållbart även i den bästa av familjer.

Bra att Lööf halverar blankettbördan

Idag skriver vår partiordförande, tillika näringsminister, Annie Lööf på SvD Brännpunkt om hur hon ska minska regelkrånglet för företagarna: Blankettbördan ska halveras  Företagare ska bara behöva uppge tex kontaktuppgifter vid ett tillfälle och vid varje ny regel ska konsekvenser för införandet övervägas. Mycket bra och välbehövligt!

Detta ger Lööf stöd i förhandlingen med Borg och övriga i att inte införa månadsrapportering av anställningsuppgifter, i likhet med de kontrolluppgifter som lämnas årligen. Dessutom borde det vara möjligt att ta bort det månatliga rapporteringskravet om arbetsgivaravgifter till Skatteverket. Något som jag - även om jag bara har visstidsanställningar då och då och väldigt sällsynt - måste göra varje månad, trots att jag redovisar moms var tredje månad. Det är ett extra kom-ihåg för företagaren. Det tar energi från företagaren att utveckla sin tjänst, sälja varor och marknadsföra tjänster eller för den delen hålla anställningsintervju inför nästa månads arbetstopp.

Jag hoppas dessutom att de motioner som handlar om att synliggöra skatter och att använda skattekontot i högre utsträckning bifalls på Stockholmscenterns stämma på lördag. Jag har tidigare motionerat om att faktiska skatteinbetalningar ska göras. En motion som bifölls av distriktets medlemmar och som jag skrev om här. Lööfs artikel är en positiv nyhet som är positiv för Stockholms företagare.

Företagaren och administrationen

Jag driver ju eget företag sedan två år tillbaka. Det är väldigt roligt, ger stor frihet och är även intressant ur politisk synvinkel. Det finns en del administtration som omgärdar företagandet. Administrationen görs eftersom det finns regler som kräver denna. Givetvis ska man ha sin bokföring och bokslut, men mycket handlar om kontakten med Skatteverket. Jag måste säga att det finns ett stort tillmötesgående i form att besvara frågor och att underlätta för företagande.

Det är väldigt bra att man kan deklarera och betala in mervärdesskatt/moms var tredje månad. Men jag förstår inte varför man som småföretagare måste göra en arbetsgivardeklaration varje månad. Jag har anställt personer i några timmar/någon dag här och där, vilket innebär att månader som jag inte har någon anställd måste jag ändå göra en arbetsgivardeklaration där jag deklarerar 0. Det skulle underlätta om man bara behövde göra en arbetsgivardeklaration då man hade haft någon anställd, vilket också innebär att man betalar in arbetsgivaravgifter och skatt för honom/henne då. Eller om man som småföretagare fick betala in dessa ynka arbetsgivaravgifter i samband med att man betalar in momsen var tredje månad, när man kanske ändå anlitar någon för att hjälpa till med bokföringen.

Det är januari och dags för kontrolluppgifter. Vissa arbetsgivare skriver redan på löneavin i december hur mycket den anställde har fått i lön respektive hur mycket arbetsgivaren betalat in i arbetsgivaravgifter. Men varför ska en extra blankett som heter kontrolluppgift lämnas in till Skatteverket? Jag har ju redan rapporterat in via aretsgivardeklarationer - varje månad - hur mycket som jag har betalat ut i lön. Redan då skulle jag kunna rapportera vem som har fått lönen, så att det skapas ett underlag för deklarationen. Varje folkbokförd kunde ha en sida hos Skatteverket där uppgifterna går in automatiskt från arbetsgivarnas arbetsgivardeklarationer. Arbetstagaren själv kunde kontrollera hur mycket i lön han/hon fått, samt hur man ligger till med skatten - så slipper vi även bevis/administration från Skatteverket om skattesats. Ett sådant bevis vid nyanställning kunde arbetstagaren själv dra ut. Istället för kontrolluppgift kunde den anställde bli skyldig att spara sina lönebesked under året så att han/hon själv hade underlaget till sin deklaration så skulle det underlätta ytterligare för alla arbetsgivare och för Skatteverket i januari månad.

Jag skrev på Newsmill för några år sedan om att faktiska skatteinbetalningar kan underlätta för företagare. Thomas Gür skrev igår om lönebildning i företag vs avtalsrörelsen.
Företagarna opinionsbildar för färre regler för företag. På Tillväxtverkets hemsida kan man lämna förslag som ger Enklareregler för företag. Regelrådet arbetar också med regelförenkling. Det finns också ett europeiskt regelverk som försvårar och fördyrar produktionsprocesser för tex IKEA, vilket man kan läsa om på Svenskt Näringslivs hemsida.

Skattesänkning i Stockholm ger egenmakt

Ämnet för dagens blogginlägg är ganska givet (om man som jag oftast gör; bloggar om diverse nyheter eller kommenterar ledarsidor): Skattesänkningen i Stockholms stad, som PJ Anders Linder påminner oss om på bästa ledarplats i SvD idag: Höjd skatt vid nyår inget måste Formuleringen "Kommunalskatten är den största utgiftsposten i många hushållsbudgetar." är pedagogisk på så sätt att vi som politiker inte ska ta beskattningen alldeles för given, men också att hushållen ska vara medveten om att skatten är en utgift som är relativ. Skatten är egentligen en förvaltning i förtroende av skattebetalarnas pengar. Något att hushålla med. Något att fatta kloka beslut kring.

Från och med den första januari sänks stadens kommunalskatt med femton öre per intjänad hundralapp och landar på 17:48 kr. Tillkommer gör landstingsskatten som ligger på 12:10 kr. Den totala skattesatsen för en person som bor i Stockholms stad ligger alltså på 29:58. Nästan var tredje inarbetad krona betalas in till vår gemensamma välfärd.

En skattesänkning är ett sätt att belöna de hårt arbetande stockholmarna för att stadens ekonomi går bra, trots lågkonjunkturen, men också ett sätt att ge stockholmarna större egenmakt och en gnutta mer självbestämmande. Istället för att hitta på ytterligare nya projekt eller satsningar från offentligt håll sänder staden en signal om att människor är kloka nog att avgöra vad deras intjänade pengar ska gå till. En sosse i stadsdelsnämnden hade räknat ut att Alliansens skattesänkning skulle ge en genomsnittlig löntagare 27 kronor i månaden och menade att detta inte var någon summa att bråka om (läs: värt att sänka skatten för). Men det är faktiskt en latte i månaden! Om skattebetalaren använder sin överblivna peng till konsumtion eller sparande står honom/henne fritt. Makten över sina egna pengar ökar i alla fall. Och därmed egenmakten.

Jag glömmer aldrig min nyinflyttade lärarkollega som var övertygad om att hon skulle åka på en rejäl skattesmäll för att hon tyckte att hon hade betalat så lite i skatt hennes första år i Stockholm. Hon kom från rödmärkta Norrköping där skatten var betydligt högre. Jag förklarade för henne att vi har en låg skattesats i Stockholm, men hon trodde mig inte förrän hon såg det slutgiltiga beskedet, som visade på att hon hade betalat rätt skattesats och bevisligen fått mycket mer i plånboken än hon hade fått förut.

När det gäller de statliga skatterna är önskelistan lång. Att slopa värnskatten skulle ge incitament för att jobba mer och enligt Långtidsutredningen inte leda till mindre skatteinkomster. Att slopa den statliga inkomstskatten skulle premiera den som utbildar sig eller tar mer ansvar. Att sänka arbetsgivaravgifterna är ett sätt att ge möjlighet för företagare att ta initiativ till nya jobb, något som behövs. Man skulle också kunna avmonopolisera Systembolaget och öppna upp för privata Arbetsförmedlingar. Kanske man kunde se över biståndshandläggning och myndighetsutövning för att analysera vilka ytterligare offentliga tjänster som skulle kunna utövas av privata utförare. Ja, det är lätt att önska när man inte behöver ta ansvar. Alliansen har gjort sina prioriteringar. Man sänker bolagsskatten, vilket förhoppningsvis kommer att få några flera företag att stanna kvar i Sverige och ge några företag råd att anställa några fler individer. Man har sänkt restaurangmomsen, vilket har lett till 4000 nya jobb. Dessutom gör man en ytterligare satsning på RUT-avdrag som kommer att skapa nya jobb inom läxläsningsbranschen.

För övrigt saknar jag ordet "egenmakt" i förslaget till idéprogram. Det är ett ord som verkar decentraliserande, dvs ger individen mer makt över sin vardag. Egenmakt är motsatsen till vanmakt. Egenmakt är motsatsen till centralmakt. Egenmakt är en skön frihetskänsla. Skattesänkningar och reformer för valfrihet ger människor mer egenmakt, något åtminstone jag i egenskap av politiker vill ge människor mer av - inte mindre.

Lägre skatt i Stockholm ger egenmakt

Idag klubbades budget 2013 för Stockholm av kommunstyrelsen. Den förhandlades givetvis av Alliansens gruppledare, där Per Ankersjö är Centerpartiets, och lades sedan fram som finansborgarrådets förslag. Steget efter kommunstyrelsen är fullmäktige som sammanträder 14 och 15 november under sk budgetfullmäktige. Det finns många fina verksamheter i budgeten, som ju bygger på vilka inkomster staden får in.

Huvudkällan till inkomst är skatt för arbetande. Där har Allians för Stockholm möjlighet att sänka skatten med 15 öre, dvs till 17 kr och 33 öre. Stockholm stad har då 2013 näst lägst skatt i Sverige. Solna leder ligan. En skattesänkning är möjlig att göra på grund av välskötta finanser, men också att stockholmarna bidrar med arbete. Skattesänkningen leder till att människor får mer över i plånboken. Ytterst handlar det om egenmakt för stockholmarna och individens frihet gentemot kommunen. Det är en viktig signal om att det ska löna sig att arbeta och att kommunens verksamhet ska vara effektiv och ge kvalitet. Att vi hela tiden ska ifrågasätta vad vi får för skattebetalarnas pengar. Jag är stolt över att få vara med om detta och över att Centerpartiet med förankring i kommungruppen har drivit frågan i förhandlingarna.

Socialdemokraterna vill ha en skattesats om 17,48 kr per intjänade hundralapp.
Miljöpartiet vill höja nuvarande skattenivå med tio öre, dvs till 17,58.
Vänsterpartiet önskar en skattesats om 17,93 kr.
Du kan läsa budgeten här.

Alliansuppdraget är jobben och kvalitet i välfärden

Idag skriver Alliansens fyra partisekreterare på SvD Brännpunkt om att Väljarna vill se ett utvecklat allianssamarbete.

Det är självklart att Alliansen gemensamt, men för respektive partis storlek, ska söka väljarnas förtroende pånytt i valet 2014. Den opinionsundersökning som har gjorts visar att de olika allianspartierna har störst förtroende för sina respektive profilfrågor. För Centerpartiets del är det miljö och företagande.

Nu återstår en process där de fyra partierna måste formulera en vision och en berättelse om vilket Sverige vi vill se och alltså forma om vi får förnyat förtroende på dels riksplanet, dels i Stockholm. Där är vägskälen tydliga. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med att sitta stilla i båten vad gäller att röra arbetsrätten? Ska vi höja kvalitetskraven i äldreomsorgen eller nöja oss med befintliga krav och tillsyn? Ska ett femte jobbskatteavdrag signalera högre jobbgrad eller ska företagsbeskattningen minska?

De viktiga reformerna finns på nationell nivå. Lösningarna hänger på hur problembilden tolkas, men också vilka grupper man vill prioritera och förbättra för. Centerpartiet står tydligt upp för den som står utanför arbetsmarknaden.

Den som vill höja rösten för den som står utanför arbetsmarknaden, som tex Annie Lööf gör flertalet gånger i debatten, ser att dagens arbetsrätt stänger ute ungdomar, funktionsnedsatta och personer som kommit sent till Sverige. Lösningen är inte bara att fler söker jobb på en överhopad Arbetsförmedlingen, utan vi måste konkurrensutsätta den instans som förmedlar såpass jobb per anställd. Vi måste, som Lööf säger i tidningen Föräldrakraft, i kommunerna skapa förutsättningar för funktionsnedsatta att komma in på arbetsmarknaden genom tex sociala företag.

Man måste givetvis också fundera över vad som skulle göra att de som redan har jobb kan jobba mer för att vi ska få in mer pengar i skattekistan. Pengar som kan höja kvaliteten i vår välfärd ytterligare. Att då ta bort den menlösa värnskatten är ett första steg. Enligt Långtidsutredningen bringar den inte alls in de summor man kan tro, utan är bara någon form av förlegat fördelningsinstrument, som bygger på den gamla socialdemokratiska föreställningen att livet blir rättvist om den som har mycket ska få mindre. Istället gynnar skatten varken flit eller mer arbete.

Centerpartiet initierade RUT-avdraget och nu senast fick vi igenom en sänkning av restaurangmomsen i budgeten. Många är de RUT-företag som har poppat upp och många är de som åtnjuter RUT-tjänster idag. När det gäller restaurangmomsen gäller det att visa på siffror om att många unga har kunnat komma över tröskeln in i värmen till ett första jobb. Genom att få visa framfötterna kan de skaffa sig erfarenhet och referenser, som en grund inför framtida arbete och studier. Tack vare Centerpartiet och Alliansen går x antal ungdomar hem från jobbet varje eftermiddag raka i ryggen och kan bidra till familjens hushållskassa, som gör att kanske föräldrarna kan unna den äldre generationen en RUT-tjänst en gång i veckan och istället satsa på kvalitetstid med mormor eller farfar genom att läsa högt i en bok, ta en promenad i vårsolen eller köra ut en runda genom samhället och avsluta med en två-rätters middag på ortens värdshus.

Jag tror - men är inte helt säker - att man med goda bilder och berättelser kan måla upp framtidsvisioner för olika grupper, utan att ställa dem emot varandra. På så sätt kan man som Allians ta bort både värnskatten och göra avdrag för RIT-tjänster sk IT-tjänster i hemmet. Företagandet är ett medel för att nå målet: Livskvalitet. Då måste företagandets villkor vara ännu rimligare.

Den andra stora kuggen i livshjulet är kvalitet. Kvalitet i skolan och förskolan, i vården och äldreomsorgen. Kvalitet på biblioteket och på lekplatsen, i simhallen och kollektivtrafiken. Kvalitetskriterierna är olika för olika välfärdssfärer. De måste identifieras utifrån brukarna och sedan fokuseras och garanteras.

Utförandeformen ska inte spela någon roll, men ett är säkert: Om kommun, landsting och stat ska vara de som i högre grad blir bättre beställare av välfärdstjänster måste man kanske överlåta driften till andra aktörer. Dels för en professionell, objektiv granskning och tillsyn, dels för att man ska bli spjutspets i att göra tillsyn och återrapportera till de som beställer/styr, politikerna. Vi politiker måste vara fenor på att ställa rätt frågor och att se och förstå uppföljningar och kvalitetsgranskningar. Jag tror att det är här det förnyade allianssamarbetets frö kan börja gro. I att just vara överens om vad som är kvalitet i välfärden och därefter fundera över hur pengarna ska rulla in i skattekistan för att kunna finansiera det gemensamma. Eller så finns det två spår som är så nära sammanflätade och tvinnade i varandra, obönhörligt beroende av varandra: Det ekonomiska och kvalitetsspåret.

Thomas Böhlmark och Kent Persson bloggar också.

Be om kvitto

SvD:s ledare handlar idag om småföretagare som blivit skyldiga att upprätthålla kassaregister som går på en ansenlig summa. Kassaregisterlagen kallas den. Inte alla företag omfattas av kassaregisterlagen. Till exempel inte torg- och marknadshandlare. Texten handlar om huruvida myndigheter ska vara till för folk eller om befolkningen ska vara till för Skatteverket. Svaret är givetvis att myndigheter ska underlätta för människor och företag.

Lagen om att handlaren ska erbjuda kunden kvitto finns redan. Enligt Företagarförbundet tror åtta av tio att kvittolagen främjar juste konkurrens. Konsumenten kan själv be om kvitto för att minska risken att skattefusk förekommer. Enligt Skatteverket försvinner årligen 20 miljarder i skatt. Det är viktigt att framhålla - vilket Skatteverket gör - att de allra flesta företagare sköter sina redovisningar och betalar skatt som man ska. Ingemar Hansson, generaldirektör för Skatteverket, skriver i en rapport med namnet "Konsumenterna kan skapa schysst konkurrens och minska skattefelet": "Genom att alltid be om kvitto kan allmänheten hjälpa seriösa företag och entreprenörer mot illojal konkurrens och skydda samhället mot ekonomisk brottslighet."

Om nu 20 miljarder årligen försvinner i skatt kan det vara en viktig åtgärd att kassaregisterlagen stiftats. För att bryta en utveckling. Vi behöver givetvis ha in varje skattekrona till den gemensamma välfärden. Det som kan tyckas orättvist är att hederliga företagare får punga ut med avgiften för det certifierade kassaregistret. Här kan man väl tänka sig någon form av återbäring till företagare med låg omsättning. Betydelsefullt är nu också att misstänkliggörandet mot företagare och kontantbetalningar upphör hos gemene man, eftersom företagande som sådant blir lidande av negativa föreställningar. Det är företagare som ser till att arbetstillfällen skapas, för sig själv och andra. Vi kan alltså bidra till att bryta bilden genom att be om kvitto.

Faktisk skatteinbetalning skulle visa respekt för företagares pengar

Häromdagen skrev en företagsägare, Johan Henrikson, på Brännpunkt om att vi ska låta företagare tjäna mer pengar. Han förklarar hur det är lättare att tjäna pengar genom att investera i aktier, än att med hårt arbete, egen tid, kraft och kompetens bygga upp ett företag utifrån en smart affärsidé.

Artikeln är viktig i ett opinionsbildande sammanhang. Att företagare låter göra sin röster hörda är betydelsefullt. Fler växande företag är nyckeln till en förnyad välfärd.

Jag skriver i en motion till partistämman om just behovet av att få fler växande företag. Företag startas av människor med idéer och drivkraft. För att fler ska starta måste riskerna minska. Det handlar om att företagarna får göra faktiska skatteinbetalningar i efterskott. Dessutom måste det gå att förenkla bokföringen med dagens teknik. Jag tänker mig ett moms-autogiro till företagarens konto, så att både egenavgiften/skatten och den aktuella momsen automatiskt dras då en kund betalat en faktura till det aktuella kontot, istället för att en skattedeklaration ska behöva göras och dessutom att moms måste betalas in till staten även om inte kunder har betalat.

En förenklad redovisning skulle förenkla företagandet och låta företagaren fokusera på det som är inkomstgenererande, nämligen försäljningen. Att dessutom låta redovisningen ske i efterhand gör att det är möjligt att mentalt låta resultatet bli större än det beräknade, som man också uppskattar preliminär skatteinbetalning för. Företagare betalar skatt i förväg. Det är ett ålderdomligt, konstigt synsätt på företagares pengar, från statens sida, hävdar jag. Om fler ska vilja bli företagare måste respekten för företagares insats att få in pengar till vår gemensamma skattekista öka.

Faktisk skatteinbetalning nästa steg för företagande

Maria Ludvigsson skriver idag i SvD en ledare om entreprenörskap. Visst måste det till fler jobb och visst skapas de i nya, växande företag. Hon glömmer dock att nyföretagandet ökade rekordartat 2010, efter idogt arbete av Maud Olofsson, men framför allt av de entreprenörer som funnit det tilltalande att starta företag med ny lag om kapitalinsats i aktiebolag, sänkta egenavgifter mm.

Framöver måste framför allt två insatser till, som jag ser det. De preliminära skatteinbetalningarna måste bli faktiska. Varför ska företagare låna ut pengar till staten? Jag ser det också som möjligt att förenkla redovisningen på så sätt att företagaren kan ha ett särskilt företagskonto där det dras 25 % moms och faktisk egenavgift/skatt med autogiro till Skatteverket så fort en fakturas betalning hamnat på kontot. Övriga pengar är företagarens - som används för eget uttag eller investering eller som sparande. Det skulle kunna gå att välja att inte behöva bokföra dessa poster om man inte vill göra avdrag för ingående moms. Något som jag tror skulle vara populärt bland tjänsteföretag, då administrationen skulle minska.

Risken att vara företagare skulle med faktiska skatteinbetalningar och en förenklad redovisning minska. Om en kund idag inte betalar sin faktura måste företagaren ändå betala in moms som ännu inte kommit in på kontot. Med faktisk skatteinbetalning istället för preliminär, skulle signalen till alla de entreprenörer som numera lånar ut pengar till staten i förväg bli att man vill se faktiska resultat istället för prognoser som i efterhand justeras upp eller ned. Har du sålt för mycket i jämförelse med prognosen får du idag betala in skatt i efterhand. Detta är säkerligen inte ett stort problem för de flesta företag, men kan skapa onödig risk och rädsla för att lyckas göra bättre resultat än det prognosticerade.

Att kommunerna sedan ansvarar för en juste infrastruktur för företag är en lokal fråga där lyhördhet hos politiker är en förutsättning.

Skatt med syfte

SvD:s ledare skänker idag överbeskattning ett referat och en tanke: Varning för överskottsenergi. Det tål givetvis att tänka på för Stockholm, som gör överskott och har klarat sig bra i lågkonjunkturen i jämförelse med övriga regioner. Nyföretagandet skjuter i höjden.

Skatten tas in för olika ändamål, inte för sin egen skull. Den är ett lån från brukarna och ska brukas med varsamhet. Att sänka skatten är att ge makt tillbaka till de som har tjänat in och kämpat för pengen, nämligen brukarna. När egenmakten ökar blir människor friare och vardagen tryggare.

För rättvisa skatter

Sjutton (!) centerpartister skriver på SvD Brännpunkt om att vi måste sänka den statliga inkomstskatten. Det räcker inte med ett slopande av värnskatt. Även den statliga inkomstskatten måste sänkas. Jag blir glad, men det räcker inte. Stockholmscentern menar att vi ska ha en rättvis skatt. En rättvis skatt är en rättvis skatt för alla rätt över. Med en enhetlig procentuell skattenivå för samtliga inkomstgrupper.

När en högskoleutbildad person har dels utbildat sig, tagit studielån, dels kämpat i sin bransch i tio år, jobbat över, investerat energi och engagemang i arbetet och kommit upp i den magiska gränsen 33 000 kr ska den bli bestraffad, istället för likabehandlad. Vi pratar om sjuksköterskor, lärare, rektorer och ingenjörer. Vi pratar om människor som på arbetsplatserna ofta känner att de vill ta steget vidare. Är det värt det? Självklart gör man yrkeskarriär inte bara för pengarnas skull, utan för att känna att man tar steget vidare, utvecklas i sin yrkesroll och kan använda sin erfarenhet.

Jag vet, jag vet att många aldrig ens kommer i närheten av 33 000 kr i månadslön. Jag vet att detta inlägg betraktas som hånfullt av många, just därför att han/hon står utanför arbetsmarknaden helt och hållet. Men en politik för framtidens välfärd måste få diskuteras av även de som har jobb, de som har nosat på en månadslön av 33 000 kr och de som vill premiera flit och hårt arbete. Den kan inte ägas av samhällsbevarare. Vi måste rädda vår framtida välfärd. Och morgondagens samhälle ser annorlunda ut än gårdagens.

Vi behöver ha fler som jobbar i Sverige. Vi behöver ha fler företagare. För att få fram en kapitalisering, dvs ett sparande som kan gå till en grundplåt i tex företagande, ska man ta bort den statliga inkomstskatten. När den som hoppar av arbetsmarknaden till förmån för att starta ett företag går hans/hennes jobb till någon annan.

"Nivåerna på de statliga inkomstskatterna gör alltså de ekonomiska drivkrafterna mycket små för en undersköterska att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska eller för en verkstadsarbetare att gå vidare till maskiningenjör."skriver de sjutton centerpartisterna. Bra!
Anders W Jonsson, Emil Källström, Albin Ring Broman

Andersson anför ansvar mot fettskatt

Magnus Andersson tar rejält udden av Stefan Hannas alldeles egna idé om att belägga överviktiga med extra skatt. Det är ett förslag som presenteras mitt i julmatsångesten och debatteras livligt. Andersson skriver följande:

"I grunden bör människor ta större ansvar för sin egen hälsa, inte genom höjda skatter – utan genom sänkta skatter och större egenfinansiering när man utnyttjar de offentliga systemen."

Andersson slår huvudet på spiken. Problemet är inte för få skatter, utan att de är för många och för höga - generellt sett. Dessutom tycker jag att man borde utreda om det kan vara valfritt om man vill ha en sjukförsäkring light eller en högre sjukförsäkring med större tillgång och fler tillval. Sjukdom kan drabba oss alla någon eller några gånger i livet och visst är det viktigt att alla får tillgång till vård. Säkert handlar det om att akutvård måste vara möjlig i alla lägen. Eller avancerade, kostsamma, nödvändiga operationer. Och mödravård. Men det måste vara med respekt vi använder oss av det offentliga.

För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad - jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.

På samma sätt borde det vara möjligt att göra den eventuellt kommande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen av olika kaliber. Om du alltid tror att det finns jobb och annars skapar dig ett betalar du en låg avgift (som också bidrar till socialbidragsförsäkring). Om du känner att du vill ha större trygghet betalar du en högre avgift - och får också en utbetalning om du står arbetslös. Givetvis kan det vara fackförbund eller privata aktörer som administrerar dessa arbetslöshetsförsäkringar. Självklart ska det vara möjligt att levla upp eller levla ned sin nivå, utifrån hur attraktiv man upplever sig vara på arbetsmarknaden.

C-förslag om sänkt restaurangmoms utreds

Centerpartiets partiledare Maud Olofsson jobbar energiskt på med att infria vallöften. Förslaget om sänkt restaurangmoms var ett centerförslag som blev Alliansens. Kanske vi minns bland annat Magnus Anderssons momspromenad.

I en debattartikel i Dagens Industri skriver hon tillsammans med finansministern om behovet av att göra ytterligare förbättringar för företagande.

"För att få fler i arbete och trygga framtidens välfärd är det viktigt med ­ytter­ligare förstärkningar i jobbpolitiken. ­Därför är det fortsatt centralt att ­vill­koren för företagande förbättras så att fler vill ­skapa jobb åt sig själv och ­andra.

­Extra angeläget är att förbättra jobbchanserna för de grupper som ­ofta har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, som unga, invandrare och människor som saknar längre utbildning.

När allt fler söker sig till arbetsmarknaden till följd av att det lönar sig bättre att arbeta är det viktigt att det finns ­före­tag som startar och växer runt om i vårt land så att det finns jobb att söka."

En sänkning av moms på catering- och restaurangtjänster från 25 % till 12 % beräknas ge åtta tusen helårsjobb på sikt, enligt skribenterna.

Ett delbetänkande ska vara klart 15 mars 2011 och utredningen klar hösten 2011.
Annie och Christian bloggar också.

Goda och onda företag

Två personer debatterar utifrån socialdemokratisk synvinkel idag på Brännpunkt om företagande och näringsliv. Nytt är väl att herrarna - som Ilja Bataljan också uttryckte sig i P1 i somras - vill slopa ett återinförande av förmögenhetsskatten.

Men i vanlig ordning lyckas socialdemokraterna tolka samhället utifrån någon form av sagoperspektiv där det goda står mot det onda och samhället ska agera domare för att avgöra rätt eller fel. I detta fall är de goda företagarna de som ser på företagande som långsiktigt. Johnsson och Elmbrant menar att det finns en god kapitalism som tex utgörs av familjeföretag. De onda är börsklippare och de som då i konsekvensens namn gör snabbare affärer eller kanske säljer ett bolag med en god affärsidé för att man vill gå vidare med andra drömmar eller möjligheter.

Men det här är ju också, liksom LAS och en stelbent arbetsrätt, att låsa fast människor!! Människor kommer anpassa sig efter de lagar och de förmåner som finns. Min far hade aldrig startat egen trädgård, utan brukat mark på Hisingen. Jag hade varit hortonomutbildad perennodlare med sår på händerna, troligen i kompanjonskap med min bror. Det som krävs är att villkoren för företagande generellt förenklas och underlättas. Med lägre arbetsgivar- och egenavgifter. Där man kan göra vinst utan att skatta bort den. Där det är fint att gå med vinst - oavsett bransch eller kön.

Låt varje individ bygga sin dröm! Låt Maud Olofssons och Centerpartiets politik få större utrymme i Sverige så att vi kan konkurrera i en globaliserad värld.

Johan Hedin är lite mer positiv i sitt inlägg.

Ohly vill bestraffa visstidsanställningar

Centerpartiet vill förbättra villkoren för företagen så att det blir fler jobb. När det blir lättare att anställa och enklare, roligare och lönsammare att starta och driva företag kan fler jobb skapas. Flera gånger har jag idag sagt till väljare att Centerpartiet vill reformera arbetsrätten och sänka arbetsgivaravgiften, samt behålla den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar, som åtgärder för att företagen ska växa och få möjlighet att skapa fler jobb.

Ni hörde värdeorden: Förbättra, förenkla, underlätta, skapa, reformera, växa, möjlighet.

Samma dag som jag står och pratar för fler jobb går en nyhet ut på Ekot om att Vänsterpartiet vill beskatta arbetsgivare som använder vikarier långa perioder. Man vill höja arbetsgivaravgiften med 5 % för visstidsanställningar som är en anställningsform man vill bestraffa. Rödgröna ledaren Mona Sahlin menar att man ska utreda anställningsformerna.

Värdeord: Beskatta, höja, bestraffa, utreda.

Annie Johansson får komma till tals i slutet av radioreportaget. Hon säger att förslaget är ett vänsterhinder som ger en stor uppförsbacke för unga att få in en fot på arbetsmarknaden.

För en företagare är det inget självändamål att ha en visstidsanställning - som om företagarna medvetet vill göra de anställda osäkra. Men ibland finns det inget annat alternativ. Produktionen eller försäljningen är osäker på en osäker marknad. Företaget kanske har en allmän vikarie som hoppar in när folk är sjuka eller vårdar barn. Eller skolan kanske inte har behöriga lärare så att de måste ta in en obehörig för att eleverna ska få sin undervisning. Vid arbetstoppar kan man ta in en visstidsanställd - men det ska bestraffas. Resonemanget går inte ihop. Företag som vill lägga till lite extra och ge någon chansen att göra sitt yttersta för att bidra i ett växande ska bestraffas enligt Ohly. Det leder inte till ett förbättrat företagsklimat i alla fall. Men det var ju inte meningen. Ohly vill nämligen ha trygga jobb. Genom att bestraffa och lagstifta.

För företagaren som anställer en vikarie - av olika anledningar - blir det märkligt att betala 36 % arbetsgivaravgift istället för 31 % för den som är nyast och mest temporär. Tanken på medvetenheten om att han/hon är fem procent dyrare än övrig personal gör att jag ryser. Uppstår då en känsla på arbetsplatsen av att han/hon måste prestera mer? Inte nog med att man är B-laget i form av vikarie - man kostar också mer...

Det allra mest intressanta är Ohlys val att höja intäkterna till staten istället för till individer i sin lösning. En annan ingång hade kunnat vara att man hade belönat den person som alltid haft tillsvidareanställning med 5 % lägre skatt. Men se, det är inte Ohlys melodi. Han jobbar med straff som yttrar sig i form av höjd skatt och gärna mot företag eller "kapitalet".

Kerstin Lundgren, Johan Hedin, Per Ankersjö bloggar.
Expressen, SvD, DN, SR,

Skattesänkningar måste vara kvar på agendan

Fredrik Reinfeldt lovade igår att moderaterna inte ska sänka skatten om Alliansen vinner valet. Ett sådant löfte är någon form av svar på den röda trions valfläsk om att övertrumfa den blåa kvartettens välfärdsinvesteringar.

Jag skulle hellre vilja ha en diskussion om vilket innehåll skattebetalarnas investeringar i det gemensamma ska bestå av. Vilka mål ska vi ha för vård, skola och omsorg, infrastruktur och grönområden, dvs det vi gör med gemensamma krafter i Sverige?

Man hamnar liksom på punkten att antalet jobb hela tiden är lika många, istället för att försöka se till hur jobben ska bli fler. Men Centerpartiet har den matematiska formeln. Genom att göra det lönsammare, roligare och enklare att driva företag vill fler starta och driva företag. När fler driver företag blir det fler sysselsättningstillfällen. När individer med deras krafter släpps fria blir också tanken med alla dess associationer fri och innovativ. Och då - när fler individer kommer till sin rätt - kan vi förutom att vinna lycka (som jag definierar som tid att umgås med familj, släkt och vänner, självbestämmande, ekonomisk frihet och att få bidra i samhällets alla plan med min fulla förmåga).

Fler jobb går att få med fler företag. Med fler jobb får vi mer klirr i den gemensamma skattekistan. Tillsammans kan vi sätta upp mål för vad vi ska använda skattepengarna till. Självklart ska pengar gå till en förnyad välfärd i form av bättre utbildning och snabbare, säkrare vård, men visst ska också pengar tillbaka till de som vågar anställa, de som sliter hårt och drömmer om att investera sina hårt förvärvade slantar i innovationer och nya företag. Därför måste skattesänkningar stå kvar på agendan. Ännu viktigare är att rita om hela skattekartan där kompassen måste vara en mer rättvis och enklare skatteterräng, som är snårig nu. Och precis när du bestigit karriärbergets topp ska du bestraffas med järninlägg i skorna i form av statliga inkomstskatter. Precis när du är såpass trygg i ditt förvärv att du funderar på att knoppa av, starta eget, om du bara hade lite startkapital ihopsparat. Och precis när företagaren känner att nu bär det - nu har jag riktigt mycket att göra så jag ksulle kunna köpa mig lite fri tid genom att avlöna någon så ska arbetsgivaravgifterna frysas. Nej, nu måste vi ge företagarna hopp. Och de lärare, barnmorskor, förskolechefer och tandsköterskor som funderar på att börja spara mer i månaden - för att lägga undan till att starta en egen verksamhet. Eller vill gå ned i arbetstid för att kunna starta upp sitt välfärdsföretag. Jobblinjen är att få fler företag. Då måste det bli mer lönsamt, roligt och enkelt att vara företagare.
SvD, SvD analys, DN, DN analys

Skatte- och avgiftsanmälan = företagsstart

Denna vecka investerar jag min inarbetade tid i att lära mig mer om hur man startar ett företag. Detta gör jag genom att starta ett företag. Idag har jag fyllt i skatte- och avgiftsanmälan på sajten företagsregistrering. Detta innebär alltså att jag ansöker om en sk FA-skattesedel, som gör att jag både kan jobba och driva ett företag.

Det var otroligt smidigt och pedagogiskt förklarat och skrevs under med e-legitimation. 70 minuter tog det att göra denna anmälan, vilket innebär att jag har startat företaget. Ändå känns det läskigt. Tänk om jag har fyllt i något fel. Jag vill ju bara kunna klara mig själv och tjäna mitt uppehälle. Jag har ingen aning om hur mycket moms jag kommer dra in till staten. Självklart har jag ett mål. Men då säger Skatteverkets rådgivare att jag ändrar i efterhand.

Men tre saker bedömer jag skulle kunna bli bättre:
Information om att man måste bekräfta ifylld info för att den ska bli sparad och att Skatteverkets telefonsupport har varit inne på sajten när de nu ska guida. Att få ett svar om att "Ja, jag har ju inte varit inne på sajten" känns som goddag yxskaft. Framförallt undrar jag varför jag måste ange inkomster av tjänst som jag har haft under året när allt ändå finns i rullarna. Dessutom har jag ingen aning om hur mycket jag kommer att jobba som anställd framöver. Detta gör också att jag som vill göra rätt för mig känner mig osäker. Jag förstår att det handlar om att beräkna skatten. Och jag tar skatteverksrådgivaren på orden: Det bästa är att gå in och ändra om uppgifterna förändras. Happ, nu är det bara att börja sälja då.