Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet

I veckan visade Utbildningsradion programmet "Världens bästa skitskola" som bland annat visade på hur en fristående skolkoncern har vuxit snabbt, blivit uppköpt av ett riskkapitalistbolag och på sina håll bedriver undervisning med ytterst dålig kvalitet. Programmet visade också att kommunala skolor med få sökande har lagts ned, då inte ekonomin går ihop, dvs konsekvensen av kundvalsmodellen och det fria skolvalet. Det är lätt att bli upprörd när företagare utomlands bedriver dålig undervisning som riskerar att skapa ett utanförskap hos ungdomar som har låg måluppfyllelse eller får glädjebetyg utan innehåll. En fullständig utbildning är en stor friskhetsfaktor, medan motsatsen riskerar att skapa ohälsa och bidragsberoende. En Lex Sarah inom skolan borde införas, något jag återkommer till.

Det positiva med debatten är att diskussionen om kvalitet och tillsyn sätts i fokus, även om det ofta kantrar över till förmån för vinstdiskussionen. Skolinspektionen har fått starkare muskler sedan Alliansen tillträdde och kan dra in skolors tillstånd. I Stockholm har Alliansen formulerat mått för kvalitet som redovisas på Jämför Service som är tillgänglig för brukarna på internet. Meritvärdesgenomsnitt, andel behöriga lärare och andel elevers upplevda trivsel, lärarnas skicklighet, trygghet och studiero redovisas och kan följas av föräldrar och elever.

Det negativa med debatten är att de välfärdsföretagare som bedriver kvalitativt sett god verksamhet med gott bemötande och hög kvalitet - som ibland är mer effektiv än kommunens och därmed genererar en vinst - drabbas och dras över samma kam som de som har begått misstag. Det som inte alls uppmärksammas i debatten är den insats av kapital, engagemang, egen tid och kompetens som välfärdsföretagarna initialt investerar i verksamheter. Detta är risker som i inledningsskedet tas av människor av kött och blod och kan ge vem som helst sömnlöshet då det alltsom oftast inte finns någon försäkran om att brukarna väljer just den skolan eller vårdinrättningen.

Det finns både likheter och skillnader mellan skolan och äldrevården. Kvaliteten måste vara det som främst förenar all typ av skattefinansierad välfärdsverksamhet. Både förskolan och skolan i Stockholm går under kundvalsmodellen, vilket innebär att en skolpeng följer barnet till den förskola eller skola som har valts. Den kommunala förskolan och skolan följs upp av både Skolinspektionen samt stadsdelsnämnderna respektive Utbildningsförvaltningen. De fristående förskoleaktörerna följs upp och inspekteras av staden, medan de fristående skolorna lyder under Skolinspektionen. Äldrevården är upphandlad enligt avtal. Detta gör att kommunen har ett större ansvar för platser uppköpta på entreprenad, vilket kräver kontinuerlig uppföljning av avtalen av MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska. Det ska bli spännande att se hur den utlovade äldrepengsmodellen ska utformas framöver.

I äldrevården förekommer sk Lex Sarah-anmälningar till Socialstyrelsen, något som jag och Centerpartiet efterlyser i förskola och skola: Skolan behöver en egen lex Sarah. Mitt debattinlägg skrev även Skoljobb och Skolvärlden om.

Johannes Åman skriver i dag i DN om UR-programmet och fenomenet vinst i välfärden.

En vd för ett privat äldreboende skriver också i SvD om kvalitetskontroll som måste ske i verksamheten, där kritiken riktas mot socialdemokraternas krav på minimibemanning: Skrivbordskontroll leder inte till kvalitet.

Ett hjärta rött, Martin Moberg, (S)ebastians tankar bloggar också i frågan.

Skolan behöver en egen lex Sarah

Jag skriver idag på SvD.se om att Centerpartiet önskar se en Lex Sarah införas i skolans värld: Skolan behöver en egen lex Sarah.

Detta är något som Centerpartiet har kämpat för länge och en utredning har lagt ett sådant förslag, vilket varit ute i kommunerna på remiss. I Stockholm svarade vi positivt på remissen, även om vi betonade att skollagen skärpts sedan 1 juli vad gäller plikt att ta tag i kränkningar samt att anmäla om man befarar att en elev inte kommer att nå målen/kunskapskraven.

Frågan om lex Sarah har ivrigt diskuterats i Centerpartiets Brommanätverk då förslaget engagerar medlemmarna. De som är verksamma i äldrevården eller socialpsykiatrin ser att lex Sarah-anmälningar är bra och viktiga, även om det kan sätta hård mental press på den som anmäler. Målet måste vara att dessa anmälningar är en naturlig del i det systematiska kvalitetsarbetet.

Vinst incitament för att sprida god pedagogik

Andrew Coulson skriver idag, utifrån egen forskning, på SvD Brännpunkt om incitament för skolor att sprida god pedagogik. Svaret stavas vinst som drivkraft.

Tack vare möjligheten att göra vinst kan skolorna få möjlighet att sprida god pedagogik och upprätta sund konkurrens, till exempel till andra kommuner runtom i Sverige genom att inom koncernen starta nya enheter, men också i form av samarbeten med andra intressenter - eller till och med med öppna konkurrenter och genom att nå publicitet.

God pedagogik fokuserar kvalitet i form av resultat, istället för tjat om resurser. God pedagogik förutsätter en vision med handlingsplan där de anställda riktar fokus åt samma håll. Dessutom bildar lärare och rektorer ett nät runt varje elev tillsammans med föräldrar. Ett nät som ger eleven kraft och stöd att ta sats att studsa i genom att erövra kunskap som leder honom/henne till nästa utvecklingszon.

I Stockholm tar friskolorna ytterligare marknadsandelar och är nu uppe i över 40 % för gymnasieeleverna. Med tanke på den nedåtgående kurvan i antal gymnasieelever kan tidigare års ev vinster vara buffert att klara av en årgång med för få elever. Något som skapar en reell valfrihet för brukarna. Bufferten är givetvis en ekonomisk trygghet för företagaren. Något som den kommunala skolan som gör minusresultat får per automatik av kommunen. Den kommunala skolan blir dock betecknad som anslagsenhet, istället för resultatenhet.

Läs följande citat ur artikeln som dagens inspirationskälla till mitt resonemang:
"Det centrala problemet för världens utbildningssystem är inte bristen på utmärkta skolor, utan snarare oförmågan att på ett rutinmässigt sätt kopiera de goda skolornas framgångar. Om ett företag gör en bättre mobiltelefon eller säkrare bil säljer det bättre och växer sig större, samtidigt som konkurrenterna tar efter framgångsreceptet. Inom utbildningssystemen är det annorlunda. Den som hittar ett bättre sätt att ge barnen kunskap når sällan bortom den egna stadsdelen. "

Johannes Åman skrev igår i DN om den parlamentariska utredningen och vinst för friskolor.

Fria skolor ska inte styras av samhället

Mikael Damberg som är skolpolitisk talesperson för Socialdemokraterna vill att regeringen snarast ska agera för högre kvalitet i friskolor och sjösätta en utredning om friskolors vinster mm. Han skriver på DN debatt. Utredning eller inte; Damberg efterlyser kvalitetskrav och vill styra mer.

Kvalitetskraven måste vara måluppfyllelsen, behöriga lärare och en god arbetsmiljö. Dessa kriterier finns redan idag och sätts upp av respektive kommun, utöver de krav Skolinspektionen har vid granskningar. Kvalitet framkommer i kvalitetsredovisningar och brukarundersökningar, vilka åskådliggörs på Jämför Service som är lättillgängligt för just brukarna. Valet av skola sker av föräldrar och barn, inte av politiker. Inte kan politiken styra friskolornas verksamhet. Ansvarsutkrävandet sker ju av föräldrar och elever, inte uppifrån.

Givetvis ska Skolinspektionen granska och döma, ibland till och med kunna stänga skolor som inte håller måttet. Men det ska gälla oavsett driftsform. Friheten att utveckla pedagogik kan inte begränsas genom samarbetsavtal, som Damberg föreslår. Friheten att utveckla pedagogiken sker inom ramarna för skollagen och läraravtalet, redan idag.

Inför en Lex Sarah för skolan oavsett huvudman så att personalen får möjlighet att värna kvaliteten på en ny nivå. En möjlighet att anmäla missförhållanden eller undermålig kvalitet. Kvalitet byggs framför allt underifrån där målen måste sättas upp av de som ska jobba för dem. Med positiva exempel kan verksamheter utvecklas och konkurrera med varandra. Det fria skolvalet ska inte underskattas av samhället, då det ägs av brukarna.

Nyckeln ligger i höga förväntningar

Björn Wiman skriver idag i DN att lärarna har svaret på frågan om skolan, som Maciej Zaremba skriver om i den serie som inleds i DN idag. Det är ett knippe bilder, intervjuer och åsikter som presenteras av skolan. Skolinspektionen har gjort ett nedslag. Zaremba räds inte att ge kritik åt alla möjliga håll. Såväl kommun, skolledning som fackförbund och skolministern får sig en släng av sleven.

Det är lätt att förfasas, att döma och oja sig. Jag tar för givet att kommunledningen har agerat och att man utifrån aktuell skolforskning har lagt upp en plan för en nystart. Nyckeln innehas av både politik, skolledning och lärare och det samarbete de lyckas få till för att tillsammans nå målen.

Ser jag på Kävlinges hemsida presenteras en helt annan bild, nämligen att kommunen i stort har klättrat i SKL:s öppna jämförelser. Kävlinge kommuns elever ligger på plats 35 i meritvärde, och på tionde plats i effektivitetssynpunkt. Det skulle vara önskvärt att SKL:s öppna jämförelser inte bara gjordes på kommunnivå, utan även på skolnivå till ett annat år.

Det finns mycket att göra i skolan just nu. Nya kursplaner, ny betygsskala och entreprenörskapsstrategi implementeras. Därefter kommer lärarlegitimationen. Jag hoppas även på rätten till att överklaga betyg. Fler reformer måste till för att säkra kunskaper och stöd för elever. Men framför allt handlar det om att vuxenvärlden sätter upp få ambitiösa mål och att ha riktigt höga förväntningar på eleverna. Inte dömer den som misslyckas, utan pushar vidare. Positionerar eleverna till vad de förväntas kunna bli med att aldrig ge upp, utan ha höga förväntningar, höga krav, men med kunnig, behovsanpassad, vänlig och positiv stöttning.

Kvalitet och vinst i välfärden

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson tar idag på DN debatt parti för kvaliteten i vård och skola på ett föredömligt sätt. Det är en viktig aspekt av vinstdebatten han för. Arthursson skriver:

"Vinsten kan vara en drivkraft. Men oftast är det andra starka drivkrafter som ligger bakom, framför allt att få pröva sina egna idéer om hur kvaliteten i skolan kan höjas. Mångfalden uppmuntrar innovationer och leder till högre kvalitet. Frågan som skeptikerna bör ställa sig är om privata högstadieskolor och vårdcentraler generellt uppnår bättre resultat trots eller tack vare möjligheten att gå med vinst."

Johan Hedin bloggar också.

Förskoledagarna med kvalitet i fokus

Fristående förskolor utgör nitton procent av förskoleverksamheten i Sverige. I grannlandet Norge står de för hälften av verksamheten. Här i Bromma har nästan 40 % av föräldrarna valt en fristående verksamhet. De är viktiga för barnomsorgsgarantin och för att sätta fokus på kvalitet i verksamheten. Det finns också en poäng med att ägandet delas. Engagemanget ökar. Inflytandet blir större och beslutsvägarna blir kortare.

Idag och imorgon arrangeras Förskoledagarna i Stockholm av Sefif. Innehållet var mässutställning, scenframträdanden och anföranden från engagerade människor. Förskoleminister Nyamko Sabuni invigde dagarna i morse, vilket jag dock missade.

Ett viktigt riksnätverk för Fria Förskolor lanserades. När debattens vågor går höga kring negativa aspekter av misslyckade förskoleverksamheter måste det ges en stark motbild.

Jag lyssnade till Almegas vd Ulf Lindberg samt Solveig Sunnebo som är VD för förskoleföretaget Helianthus. Sunnebo stärker på ett betydelsefullt sätt en hel bransch med sin rättframhet och tydlighet som ledare och företagare.

Jag informerade mig också om Kommunals kampanj kring föräldrars upplevelser av flexibilitet kring öppettider mm. Något som även Sanna Rayman skriver om. Självklart måste brukartillvändheten vara stor i skattefinansierad välfärd. Personalen är medel för att nå målet om trygga, nyfikna, kunniga barn, såväl som föräldrar som känner sig trygga och lugna på sina arbeten. Nog måste det redan idag finnas möjlighet att inom ramen för flerfamiljssystem att anordna nattliga daghem osv, än att varje stadsdel ska pussla ihop varsin verksamhet.

Lärarförbundet bloggar också. Moderaterna var också närvarande.

Välfärdsföretags tillväxtvillkor

DN:s ledarsida problematiserar idag tillväxthastigheten av friskolor. Man konstaterar att det inte handlar om ja eller nej till friskolor, utan egentligen om hur regelverket, tillsynen och inspektionen ska se ut runtomkring. När en friskola måst lägga ned på grund av en bottenkörd ekonomi eller dålig kvalitet ska kommunen stå redo med en organisation som säkrar medborgarna en utbildning.

Tankemässigt skulle det kunna vara en annan godkänd välfärdsföretagare som står i kommunens välfärdsföretagarkö som står redo att gripa in. Om man nu inte ser kommunen som den sista räddningsplankan, den övergripande beskyddaren, utan istället arbetar för likvärdiga villkor och önskar sprida ägandet för ett starkare samhälle. Kanske går det vid en friskolenedläggning lättare och smidigare för en annan fristående aktör att vara snabb och fatta de beslut som behövs, än det gör för en kommunal organisation där ärenden måste förhandlas, beredas och fattas beslut kring. Det måste vara ett alternativ.

Välfärdsföretagstillväxten kan bli ett problem så fort en pedagogik får monopol i det geografiska området. Men det monopolet är inte värre än det som kommunen innehaft sedan folkskolan grundades 1842. Om en generation väljer alternativet så att det blir ett monopol, som senare generationer måste leva med är inte valfriheten optimal. Välfärdsföretagstillväxt är ett stort problem om kvaliteten inte håller. Men ska vi villkora tillväxt hos välfärdsföretag genom att göra begränsningar? Det står mig främmande.

Frågan om snabb tillväxt inom en välfärdssektor kommer att komma upp inom vården, socialpsykiatrin och övriga konkurrensutsatta sektorer inom några år. Därför bör den utredning som ska tillsättas av regeringen bredda sitt perspektiv till att handla om kvalitet och kvalitetstillsyn inom såväl kommunal verksamhet som välfärdsföretagande.

Entreprenörer finansierar välfärden

Och PJ Anders Linder ger oss ett perspektiv på välfärdsföretagandet. Med anledning av en krönika i Dagens Samhälle: Entreprenörer finansierar välfärden

Det är ett himla hackande från oppositionen på välfärdsföretagande och deras vinster, men tydligen har stora industrier som Scania, Volvo, Saab osv byggts upp av stora offentliga beställningar, på samma sätt som nu välfärdsindustrin sysselsätter x antal personer och producerar kunskap med kvalitet på löpande band. Vem ifrågasätter om Volvo går med vinst och ger utdelning till medarbetare eller investerar i nya lokaler eller nya maskiner?

Hur mycket skattemedel som går till förskola, skola, äldreomsorg genererar Volvo?

Nej, inte alla sköter sina kort väl. Men istället för att dra alla fristående förskolor och skolor över en kam bör just denne hängas ut och förlora sitt näringstillstånd. På samma sätt som det borde finnas en sajt med internationellt sett dåliga arbetsgivare - tex bärplockare. Men på samma sätt som vi ser en brottsling som en individ måste en fristående aktör som inte håller måttet ses som en individ som får stå för sitt misslyckande eller sin otur. Den får sona sitt brott och efter avverkat straff får han/hon börja om på ny kula. Kanske i en ny bransch. Kanske som anställd - eller som nyföretagare. Ärrad, sargad, men förhoppningsvis klokare och åter oskyldig.

Skola - men inte på kvalitetens bekostnad

Thomas Gür skriver idag om det fria skolvalet i sin kolumn. Han problematiserar likvärdighetsdiskussionen kring fristående och kommunala skolor. Gür menar att skolvalet synliggjort skolors resultat. Han skriver också att det ofta inte är något problem om fristående skolor lägger ned sin verksamhet, medan det blir en väldig opinion om en kommunal får göra dito.

Det är viktigt att skolor har goda resultat och gott rykte. För bostadsområdet som sådant är det också betydelsefullt att en bra skola finns. Men skolor med alltför få elever kan inte ge kvalitet. Lärarna får tjänster med kombinationer som de inte är utbildade för, vilket försämrar undervisningen. Skolan får en alltför stor kostym och kan inte ge den service som föräldrar och barn förväntar sig. Overheadkostnaden blir alltför stor jämfört med undervisningsutgifterna.

I Stockholm tog majoriteten ansvar under förra mandatperioden genom att göra lokalförsörjningen mer flexibel på så sätt att man utnyttjar grundskolor till förskolor, samt tänker nytt kring lokaler. Det är ett faktum att befolkningens ålder stiger i vissa områden. Antalet barnfamiljer minskar alltså. Kanske är det då dags att göra om vissa skolor till ålderboenden. På samma sätt råder en riktig tillväxt på sina håll. Där det byggs och behövs skolor.

Jag ser en möjlighet för framsynta byggherrar att från början koppla in fristående skolaktörer i byggprojekt. Där förskole- och/eller skollokalen avsätts från början i planärendet och ingår i någon form av helhetstänk att ge status till området. Där skolaktören redan från början får ha synpunkter på lokalens utformning mm. Då blir det troligen så att de som flyttar till området sympatiserar med den pedagogik eller inriktning som den fristående aktören står för. Tänk att lösningen ska finnas på marknaden...

Hitta lösningar istället för att ställa driftsformer mot varandra

Under gårdagen deltog jag i Utbildningsnämndens möte och Bromma stadsdelsnämnds möte. På båda mötena förekom diskussioner - initierade av oppositionen - kring privata utförare. På Utbildningsnämnden handlade det om fristående förskolor och skolor. På stadsdelsnämndsmötet berördes privata utförare inom äldrevården.

Jag tror att dessa diskussioner är nyttiga för personerna som deltar i dem, men jag tror inte det är verkningsfullt - och absolut inte önskvärt - att ställa grupper eller driftsformer mot varandra. Huvudmännen ska givetvis behandlas likvärdigt där tillsyn sköts av såväl kommunal som fristående verksamhet. De ska lämna in information som gör värden och jämförelser möjliga. De ska omnämnas på samma positiva sätt, som välfärdens hjältar. De ska inte bara behandlas likvärdigt rent ekonomiskt, utan även attitydsmässigt.

Hur ofta ifrågasätts en kommunal enhet som går med förlust och blir betraktad som anslagsenhet av oppositionen? Samtidigt som de ser rött om en privat utförare, som i samma situation hade gått i konkurs, skulle gå med vinst.

Vi ska inte tumma på kvaliteten!! Det ska vara god kvalitet från förskolor och skolor, äldreboenden och korttidsboenden - oavsett utförare. Något som gjorde mig riktigt glad igår på Utbildningsnämnden var ett ärende kring en utförare som har fått tillsyn ett antal gånger och tillståndet indraget har överklagat nämndens beslut om att återkalla ett godkännande att bedriva förskola. Förskoleägaren valde att dra tillbaka sitt överklagande, vilket gör att stadens pengar inte bara betalas ut under överklagandeprocessen, men också att de barn som går på förskolan får sig tilldelade förskoleplatser som håller måttet. En eloge till både ägaren och förvaltningen som måste ha hållit någon form av dialog kring kriterierna.

Både de kommunala och fristående förskolorna behövs för att vi ska klara barnomsorgsgarantin. I Bromma väljer 38 % av föräldrarna en fristående förskola, men vad gäller skolor är den kommunalt valda andelen större än i många andra stadsdelar, har jag förstått. Det måste vara upp till brukarna. Men friskolereformen genomfördes utifrån kundvalsmodellen för tjugo år sedan. Det är väl dags för oppositionen att inse det.

Däremot är det fortfarande intressant att reflektera över hur tillsynen sköts, vad man ska göra med en utförare som uppenbart missköter sig - oavsett huvudman - samt hur vinst-och-förlust-diskussionen kan balanseras i både realitet och retorik.

Ensidig rapportering av tillsyn

Igår rapporterade SVT om granskning av fristående/enskilda förskolor. Den är bristfällig i många kommuner. I Stockholm pågår en ständig inspektion av enskilda förskolor. Tillstånd har dragits in. De förskoleägare som inte har följt gällande regler och förordningar beslutas av Utbildningsnämnden att få tillståndet återkallat. Det beslutet innebär att ärendet ska gå vidare till förvaltningsrätten. Beslutet kan givetvis överklagas. Tiden går. Verksamheten pågår. Innan man är dömd är man bara misstänkt, enligt svensk lagstiftning. Så måste det vara. Målet måste vara att man ska rätta till bristerna. Nu menar Skolinspektionen att även friskolor behöver granskas bättre, eftersom ett kontrolled saknas, om man jämför med vad de kommunala skolorna går igenom. Jag återkommer till detta.

Denna debatt handlar om en ytterst liten del av de enskilda förskolorna och de fristående skolorna. Tyvärr får den fristående verksamheten - dvs välfärdsföretagarna - som sådan en släng av sleven och ryktet för enskild verksamhet solkas som sådant. Det är mycket beklagligt. Dessutom är rapporteringen ensidig. I Stockholm har vi i Centerpartiet drivit länge att inspektionen/kontrollen över de kommunala förskolorna ska jämställas med inspektionen av de enskilda förskolorna. Så ska nu ske, såvitt jag har förstått. Det ska bli mycket intressant att följa rapporteringen och utvecklingen.

I Stockholm är föräldrarna generellt nöjda med förskolan som sådan. De föräldrar som har barn i en enskild förskola är dock mer nöjda än brukare som nyttjar kommunal förskola, enligt brukarundersökningarna. De enskilda förskolorna behövs för att klara barnomsorgsgarantin och valfriheten. Nu måste motbilder till negativ rapportering visas upp. Givetvis måste lösningar till, genom att hitta fungerande metoder eller lagförändringar som förhindrar ekonomiskt fuffens och dålig verksamhet, utan att det blir krångligare att driva förskoleverksamhet. Med ett ökat ägande av människor blir Stockholm starkare.

Lotta Edholm bloggar också.

Skolworkshop med nya intryck

Igår arrangerade jag en skolworkshop, till vilken jag bjudit in Centerpartiets skolpolitiska talesperson Ulrika Carlsson, riksdagsledamot. Dessutom medverkade flera utomstående personer som bidrog med olika perspektiv. Den företagsamma vinkeln var givetvis särskilt värdefull. Tack!

Bland annat fick vi lyssna till Sveriges Elevråds Centralorganisations vice ordförande Marc Harris som blev positivt överraskad av att få reda på att Centerpartiet är för rättigheten till betygsöverklagande.

Medlemmarna hade många frågor och synpunkter som framfördes. Jag tog med mig en hel del reflektioner, varav några förhoppningsvis landar ned i någon motion och blogginlägg framöver.

Vi kunde konstatera att Carlssons föredragning av alliansreformerna gjorde oss stolta över vad som åstadkommits, men att det var i interaktionen som de nya tankarna och lärandet uppstod.

Var med och bidra i Centerpartiets skolpolitik

Onsdagen 9 feb kl 18.30-21, Stora Nygatan 4 arrangeras skolworkshop.

Medverkan av Ulrika Carlsson, riksdagsledamot, Centerpartiets skolpolitiska talesperson

Program:

18.30 Introduktion, presentation

18.40 Alliansens skolreformer, Ulrika Carlsson, riksdagsledamot

Centerpartiets vision för en skola där varje elev får växa

19.30 Bensträckare

19.40 Våra skolvänner från diverse organisationer bidrar – vart vill vi framöver?

20.00 Workshop – vilka principer baserar vi vår skolpolitik på?

Vilka reformer behövs framöver för att nå vår vision?

Motionsskrivande

21.00 Avslutning

Såväl medlemmar som icke-medlemmar är varmt välkomna med sin anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se senast 8 feb.

Initiativet är taget av Christian Ottosson, Petri Salonen och mig.

Arrangemanget sker i samverkan med SV, Studieförbundet Vuxenskolan.

Välkommen med din anmälan!

Skolinspektionen måste få brottsutdrag

Pedofildömd person startade friskolor i Stockholm. Osmakligt och läskigt. Givetvis måste Skolinspektionen få begära utdrag ur brottsbelastningsregistret när de får in en ansökan om att starta en skola. Björklund ska nu ändra lagen. Bra!

Facket önskar förstatligande - men skolan stärks underifrån

Idag replikerar jag på Metta Fjelkners debattartikel i SvD om skolan, valfriheten och kvaliteten: Ett slag i luften att valfriheten skulle sänka kvaliteten. Fjelkner föreslår ett förstatligande av skolan. Jag menar att lärarna inte behöver nya omorganisationer. Nu måste de nya kursplanerna som planeras ge en likvärdighet få implementeras. Däremot ställer jag ett antal frågor till Fjelkner och facket att fundera över för att skapa en skola underifrån.

Friskolors vinst ska ses över

Johannes Åman skriver idag om att regeringen borde se över hela regelverket kring friskolor med anledning av det samtal med (S) och (MP) som Björklund har initierat, vilket också uppmärksammas av Lärarnas Riksförbund. Utbildningsministern samtalade nyligen kring friskolefrågan i Agenda (åtta minuter in i inslaget börjar resonemanget).

Sten Stensson skrev för några veckor sedan om att han anser att fristående skolor som har elever som inte når målen inte ska få ta ut vinst. Skolledaren gjorde 2008 en sammanställning kring friskolevinster.

Det finns enligt medias uppgifter en majoritet i riksdagen för att stoppa vinstuttag i friskolor som fått anmärkning av Skolinspektionen. Och Lärarnas Tidning rapporterade i oktober att lärartätheten är lägre i friskolor än i kommunala skolor. Men är resultatet lägre?undrar jag.

Lena Sommestad (S) undrar om hennes parti ska tappa initiativet en gång till. Har de någonsin haft det vad gäller skolfrågor?undrar jag. Den hälsosamme ekonomisten suckar lite.

Björklund pratar om kontinuitet, kvalitet, inspektion och att dra in tillstånd. För mig är det av stor vikt att lika villkor finns mellan kommunala och fristående skolor. När man talar om att det är katastrof att skolor går med vinst måste man fråga sig hur många gånger det är okej för en kommunal skola att gå med förlust och bli sk anslagsenhet. Hur många år ska vi acceptera att alltför få elever når målen? Det är också möjligt för en kommunal skola att spara ett överskott till kommande år - för att motverka att det som är över bränns i impulsiv läromedelsinhandling. Ska man stoppa det och återgå till det gamla systemet där det inte lönade sig att hushålla, utan att skolan var tvungen att betala tillbaka överskottet till kommunen?

Det måste vara möjligt att göra vinst för välfärdsföretagen. Trots att vinsten sticker folk i ögonen. Vem ifrågasätter om ett byggföretag som man köper en tjänst från går med vinst om den utför uppgiften väl och med god kvalitet? Jag vet att frågan handlar om de skolor som går med vinst utan att ha god kvalitet i verksamheten. Men vilka är de? Dra inte alla friskolor över en kam.

En viktigare åtgärd skulle vara att lärare blev skyldiga att anmäla brister i verksamheten som tex när inte barn får den stöttning de är berättigade till. En sk lex Maria.

För en gångs skull är Sveriges lagstiftning väldigt liberal, då pengarna även får föras ut från landet. Är det ett problem - att ägaren är bosatt utomlands? Vad är det för moralism över att lyckas bedriva god verksamhet som har med människor och barn att göra? Om det är möjligt att göra en så stor vinst kan jag ställa mig frågan om inte skolpengen är för hög.

Ponera att ett av riskkapitalbolagen som äger en av de stora friskolekoncernerna tillskansar sig ytterligare marknadsandelar genom att föräldrar och elever väljer dess inriktning. Vilket är problemet? Vi blir rädda för att aktören blir för stor. Men vi konstaterar dels att kommunal verksamhet visar sig vara ineffektiv, dels att kommunal verksamhet är oattraktiv. Men inte kan medborgarna ha fel i sina val? De vill delta i undervisning i friskolan och anser att kvaliteten är god. Men förutsättningen för att den ska kunna vara god är ju att ledningen kan ta ut en vinst för att investera i lokaler, kompetensutveckling osv. Något som ofta är viktigt för friskolor. Det jag också har märkt hos rektorer och verkställande direktörer hos friskolor är att de är otroligt kundtillvända och brinner för att diskutera kvalitet, samt har en vision för skolan och genomtänkt idé om sin pedagogiska inriktning. Utifrån den rekryteras personal som ställer upp på ett koncept.

Det viktiga är att Skolinspektionen får lite tyngd i sitt uppdrag och att tillstånd ska kunna dras in om inte lagstiftning och myndighetsutövande följs. Som jag dock har uppfattat att den redan har, då ett tillstånd för en skola i Stockholm drogs in i september.

Det som retar mig mest är att aldrig någon frågar efter hur stort kapital ur egen ficka eller hur många obetalda timmar företagaren har lagt ned. Fast det är klart - det gäller ju innan skolan såldes till riskkapitalbolaget. Så landar vi åter i sossetesen om att det finns onda och goda företag. Och det resonemanget kan jag inte heller ställa upp på.

Valresultatet visar väljarnas vurmande för kvalitet

Med glädje läser jag PJ Anders Linders krönika om välfärdsföretag. Inspirationen har han hittat i Dagens Samhälle. De vd:ar, rektorer och välfärdsföretagare jag mött brinner verkligen för att hitta kvalitet.

Valresultatet är ett kvitto från väljarna att vi ska fokusera kvalitet och inte kvantitet och att innehållet i den undervisning eleverna får är viktigare än den ev vinst som friskolor tar ut. Detta måste vara den stora utmaningen i kommande mandatperiod. Att hitta de förskolor, skolor och vårdföretag som är framgångsrika och närmare undersöka de faktorer som gör att de lyckas. Att sedan exemplen sprids. Och inte nödvändigtvis ska detta ske inom kommunal verksamhet, utan gärna av företagare och konsulter. Självklart ledda av ett fristående organ med övergripande perspektiv.

Följande citat ur Linders text talar för sig självt:

"När 15000 företagsledningar funderar på hur man kan utbilda och vårda på ett smartare sätt kläcks det fler nya tankar än när 20 landstings- och 290 kommunbyråkratier ska slå sina kloka huvuden ihop."

Debatt hos LR

Ikväll deltog jag i en debatt hos Lärarnas Riksförbund i Stockholm tillsammans med övriga alliansvänner och de rödgröna kollegorna i Utbildningsnämnden. En väl påläst moderator i form av en vice ordförande i LR ställde oss till svars - under frihet. Det blev en del prat om arbetsbelastning, valfrihet men också styrmedel för att nå högre måluppfyllelse och kvalitet. Året som kommer präglas till stor del av att lärarna ska sätta sig in i betygskriterier. Därför behövs någon form av reformro - ett tag. Men pratet om kunskap, uppföljningar och att sprida positiva exempel kan aldrig stanna upp.

Vinst i välfärdsföretag viktigt - (V) är verklighetsfrånvänt

Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly bekänner färg gentemot välfärdsföretagarna och skattebetalarnas valfrihet på DN debatt idag. Han vill förbjuda vinst och visar att han har förstått varken företagandets villkor eller valfrihetens principer.

Stockholmscentern står upp för välfärdsföretagande och vill påskynda processen att staden tar på sig en roll av att vara beställare, med god uppföljning istället för att vara utförare av verksamheter. Med dagens utvecklingstakt kommer staden att vara utförare av förskoleverksamhet till år 2090. Med tanke på att brukarna i enskilda förskolor är mer nöjda än brukarna av kommunala förskolor – om än marginellt – är det märkligt att Lars Ohly vill göra människor missnöjda. Fast det handlar ju om ideologi. Centerpartiet menar att konkurrens är bra för motivation, effektivitet och idérikedom. En sund konkurrens sporrar utförarna.

Vinster i välfärdsföretagande är viktigt, som drivkraft för välfärdsentreprenörer att ta risken att etablera sig, som möjlighet för att investera i utrustning, lokaler och material, men också att ha en buffert inför kommande lönehöjningar, ev rehabilitering av personal, oförutsedda hyreshöjningar, minskat elevantal eller att ett barn i behov av särskilt stöd dyker upp, som kanske har behov av en assistent, har en språkstörning eller en funktionsnedsättning. Med en vinst i bagaget är det lättare att vara flexibel. Dessutom är det viktigt att de entreprenörer som driver företagen tar ut ersättning för sitt jobb. Företagande är inte ideellt.

Varför talar inte Lars Ohly om ett nollsummespel för byggföretag som staten anlitar i upphandlingar av att bygga en ny väg, en ny skola eller ett äldreboende? Det är lätt för mig att tro att vänstern är hårdare mot kvinnors företagande än mot det traditionellt manliga, som också redan nu är etablerat. Detta skulle innebära att det finns en lägre toleranströskel för vinst i kvinnors företag, än i mäns. Det är oacceptabelt. En annan tolkning är att Ohly inte förstår företagandets villkor. Företagande är inte någon ideell verksamhet, utan något man vill leva på. I trygghet. Men det är klart - har man ett vallöfte som vänstern om att utöka offentlig sektor måste man ju hitta jobben någonstans.

Kravet på icke-vinstdrivande välfärdsföretagare är världsfrånvänt och hånfullt. Vad spelar det för roll om det är riskkapitalbolag från andra länder? Ägandet sprids. Det är nyttigt med möten i konferenser med skolledare från andra länder, där man får influenser och metoder. Varför skulle export av förskoleverksamhet vara fulare än export av gröna energilösningar? Att klaga på vinst i välfärdsföretag är att dubbelbestraffa dessa företagare, menar jag.

Det måste finnas en balans i hur vi uttrycker oss kring verksamma välfärdsföretagare. Det måste finnas en balans i hur vi ser på skattemedel. Enskilda förskolor och fristående skolor utför en beställning åt kommunen.När kvaliteten uppnås, vilket skattebetalarnas val är ett kvitto på, ska inte staten lägga sig i hur pengarna uppnås. Jag vill se nöjda gamlingar, friskare patienter, trygga och kunskapstörstande förskolebarn, grundskolebarn som i högre utsträckning når målen för att de är trygga, glada och känner sig sedda, samt gymnasieelever som är framtidens arbetskraft på en global marknad. I vilken form är em bakåtsträvande diskussion - nu handlar det om innehållet där jag vill se entreprenöriellt lärande, nytt betygssystem med tidigare betyg, de nya konkretare kursplanerna ska implementeras, Centerpartiet vill införa Lex Sarah för att lärare ska bli skyldiga att anmäla missförhållanden. Sätt trycket på skolledarna inifrån istället från uppifrån! Sätt trycket på välfärdsföretagens prestationer underifrån i valfrihetens principer istället för uppifrån!

Givetvis ska det vara en god tillsyn av välfärdsföretagares verksamhet. Tillsynen ska ske på lika villkor med den som utförs för den kommunala verksamheten. Ett välfärdsföretag måste gå med vinst för att nästa år kunna måla om skolan, investera i bergvärme eller en ny biffmaskin som möjliggör egentillverkning av ekologiska biffar, istället för servering av halvfabrikat, som kan höja kvaliteten på verksamheten för brukarna.

Istället för att förfasas över att välfärdsföretagare går med vinst borde vi föra en debatt kring hur vi kan förändra kommunens roll till att i större utsträckning bli beställare istället för utförare, menar jag och Stockholmscentern.