Stressig skoltid kräver starka lärare

Jag ser i DN att Maciej Zaremba nu observerar och reflekterar över den svenska skolan. Han har satt sig i skolbänken. Det handlar alltså om att hålla utkik efter artikelserien "Hem till skolan". Samtidigt bävar jag inför att läsa om lärare som inte håller måttet, stressade rektorer eller en organisation som krackelerar. Skolan behöver inte fler domedagsprofetior eller utdömda lärare. Skolan behöver känna sig stärkt. Lärarna måste få känna att de lyckas. Det behövs inte fler uttalanden om att alla lärare är kassa för att någon har sett ett avsnitt av "Klass 9a".

Just nu är den mest stressade period man kan tänka sig för lärare och rektorer. Nya läroplaner och kursplaner ska implementeras, samtidigt som den ordinarie undervisningen bedrivs och elevvård under mars intensifieras, skriftliga omdömen skrivs, nationella prov rättas, budgetunderlag inför hösten har kommit med tanke på att eleverna just valt skolor, varefter tjänstefördelningar kommer i slutet av april.

Den som ålägger lärare och rektorer fler uppgifter just nu eller den som kommer med hård kritik mot skolan just nu gör det mycket olägligt. Våra lärare och rektorer kämpar. Givetvis ska varken skolpolitiken upphöra eller kritiken tystna. Men det behövs också motbilder och positiva exempel för att våra fantastiska lärare ska orka genomföra allt det nya som vi vill.
Uppdaterat: Johannes Åman skriver dock en intressant, nyanserad kolumn om skoldebatten.

Var med och bidra i Centerpartiets skolpolitik

Onsdagen 9 feb kl 18.30-21, Stora Nygatan 4 arrangeras skolworkshop.

Medverkan av Ulrika Carlsson, riksdagsledamot, Centerpartiets skolpolitiska talesperson

Program:

18.30 Introduktion, presentation

18.40 Alliansens skolreformer, Ulrika Carlsson, riksdagsledamot

Centerpartiets vision för en skola där varje elev får växa

19.30 Bensträckare

19.40 Våra skolvänner från diverse organisationer bidrar – vart vill vi framöver?

20.00 Workshop – vilka principer baserar vi vår skolpolitik på?

Vilka reformer behövs framöver för att nå vår vision?

Motionsskrivande

21.00 Avslutning

Såväl medlemmar som icke-medlemmar är varmt välkomna med sin anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se senast 8 feb.

Initiativet är taget av Christian Ottosson, Petri Salonen och mig.

Arrangemanget sker i samverkan med SV, Studieförbundet Vuxenskolan.

Välkommen med din anmälan!

Moderata ministrar målar upp 2011

Statsminister Reinfeldt skrev igår ett inlägg på SvD Brännpunkt inför 2011: "Vi har råd med reformer." Han nämner alla reformer som görs inom utbildningssektorn redan i år. Han skriver om ekonomi, ansvar för den, men också att Sverige reser sig ur finanskrisen och att det är möjligt att göra ett femte jobbskatteavdrag, som gynnar arbete, privatpersoner och konsumtion. Dessutom att om vi får råd sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster, som gynnar företagande. Våra kära pensionärer får en skattelättnad.

Vi vill ha full sysselsättning, eftersom vi inte vill se människor i utanförskap, menar Reinfeldt som vill ha "Ett Sverige som håller samman, utvecklas och låter människor växa." En bra artikel, trevligt initiativ, härlig läsning inför det nya året.

Carl Bildt skrev samtidigt om de europeiska utmaningarna på DN debatt. Dessa är, enligt utrikesministern, ekonomin, öppenheten och att vi ska stå upp för våra demokratiska värderingar. Där ingår säkerheten och öppenheten på internet, som lyfts fram på ett nytt och viktigt sätt av Bildt. Han skriver också att "På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion."

Jag håller givetvis med båda dessa borgerliga skribenter, även om jag inte delar Reinfeldts åsikt att det är ansvarslöst att sänka skatten, om man gör det för att människor ska få mer frihet och skapa utrymme för individer att tex spara kapital och konsumera mer. Vi ska också minnas att jobbskatteavdraget inte gynnar kombinatörer eller företagare. Därför kan en sådan skatt som arbetsgivaravgiften vara en stor poäng med att sänka, då det blir billigare att anställa, vilket gör att det blir fler jobbtillfällen.

Soilander, Andersson, Persson bloggar också.

Inte seriöst med förstatligandekrav

Det är komiskt att Metta Fjelkner, LR, skriver i SvD om att lärare vill förstatliga skolan samma dag som Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet, och Anders Knape från Sveriges Kommuner och Landsting debatterar i DN att skolan inte ska förstatligas. Det ger ett splittrat intryck av frågan.

Det viktigaste för svenska skolan nu är att lärarna får lugn och ro att undervisa. Dock måste man fortsätta diskussionen och forskningen kring hur det ska undervisas. Varför lyckas en matematiklärare få lugn och ro i en klass och dessutom motivera alla elever medan en annan lärare misslyckas? Hur ser dennes lärare sammanhang ut i kollegiet i övrigt? Hur kommer det sig att en lärare som lägger ned hur mycket tid som helst på att planera och bedöma ändå inte är en auktoritet i klassrummet och inte når fram med sin undervisning? Är inte han/hon lämpad för att vara lärare? Vad gör den lärare som får eleverna att läsa på till provet och dessutom relatera kunskaperna till verkligheten - till och med hoppa över andra ämnens läxor till samma dag? Och är det verkligen positivt för helheten?

Jag tror att observationer i varandras klassrum är viktigt. Dessutom att man omprövar begreppet "kollegialitet" inom lärarkåren. Lärare har en tendens att hålla ihop gentemot rektorn och uppdragsgivaren, men är inte alltid så stödjande gentemot varandra inför eleverna. Där måste man vara ärlig mot sig själv och se elevernas skoldag som en helhet där alla ämnen är lika viktiga. Inte att ens eget ämne är viktigast eller att man bara bryr sig om resultaten i sitt eget ämne. Inte ens att man tänker att det inte gör något om eleverna inte följer reglerna till punkt och pricka i ens eget klassrum. För när det kommer till kritan ställer man till det för sin kollega som väljer att följa de uppsatta normerna.

Rektorer måste våga vara ute i verksamheten mer så att de känner till hur lärarna arbetar. Annars blir det ett glapp mellan rektor och elever som inte är överbryggbart. Eleverna säger "Jag går till rektorn" som ett hot gentemot läraren, som riskerar att sänka förväntningarna för att gå eleverna till mötes. Å andra sidan måste lojaliteten mot elevernas rättighet till en god utbildning alltid följas. Därför måste man våga ta tuffa samtal med en lärare som inte lyckas med sin uppgift. Kanske det beror på att han/hon har för höga krav eller nitiskt följer alla uppsatta regler, medan övriga har en följsamhet?

Alla elever är inte likadana. Därför behöver Centerpartiets förslag om flexibel skolgång prövas dvs att en elev får mer tid till ett ämne, medan han/hon får mindre tid till att nå de mål som han/hon har lätt för att nå. Man måste sluta fokusera lärarnas arbetstid i minutantal och se till vilka framgångar eleverna tillsammans med lärarna kan få med nya modeller.

Det finns varken tid eller ork med omorganisationer. Att det kommer nya kunskapskrav till hösten 2011 är stort nog för alla lärare. Därför är det inte seriöst av Metta Fjelkner att kräva ett förstatligande av skolan i detta läge. Det är bara ett sätt att drömma sig tillbaka till en svunnen tid. Bättre är att fokusera på var vi lägger ribban i kunskapskraven samt lyfta upp positiva exempel på skolor och lärare som lyckas väl - dels att undervisa och öka motivation och måluppfyllelse, dels att visa varandra äkta kollegialitet, för både elevers och lärares framgång i klassrummen.

Peter Andersson (S) bloggar också och lyckas i sann socialdemokratisk anda få in ett klassperspektiv på frågan. Thomas Böhlmark (M) menar att politiker ska undvika detaljstyre.