Brommapojkarna utbildar för framtiden

Igår hade jag förmånen att få träffa Ola Larsson som är anställd som akademiansvarig för den sjuttioåriga fotbollsklubben Brommapojkarna. Klubben startade sin verksamhet vid Ängbyplan, men huserar sedan 1994 vid och på Grimsta IP. Om man ser till antal lag som spelar seriespel är klubben Europas största. Medlemsmässigt är 5000 personer medlemmar i klubben, varav 1200 damer. Av hela medlemsantalet är 4100 spelare.

95 % av klubbens verksamhet är gräsrotsfotboll, sk breddverksamhet. När flickor och pojkar börjar spela är det ofta i 6-8-årsåldern i knatteskolan. I åttaårsåldern går barnen över i lag, där pojkarna formar cirka 30 lag och flickorna 10 lag. Den verksamhet som Ola ägnar sig åt är den elitförberedande verksamheten som kallas Akademin, dvs 5 % av Brommapojkarnas verksamhet. Brommapojkarna kan inte köpa till sig vassa spelare, utan deras strategi är att utbilda spelare till att bli bäst i Sverige.

BP har ett mycket intressant skolsamarbete med Alviksskolan och Bromma Gymnasium på elitförberedande nivå. Klubben rekommenderar nämligen sina spelare att gå på Alviksskolan från klass 4 och i Bromma Gymnasium under gymnasietiden. Då går det att arrangera fotbollsträningar även under dagtid. Ola berättar om ett nära samarbete med lärare och mentorer. Förståelsen och respekten för varandras verksamheter, samt stödet skolan och laget ger varandra gör att elevernas studieresultat förbättras. Det viktigaste är alltid för eleverna att sköta skolan, men tack vare samverkan uppnås en win-win-situation och positiva spiraler där tränarna är viktiga förebilder för spelarna.

Varje termin träffar Ola varje ledare två gånger. Tillsammans upprättar de individuella utvecklingsplaner som sträcker sig tre år framåt. Under två veckor varje år observerar Ola varje tränare. Han träffar ledarna före och efter träningarna för att få dem att reflektera över sitt ledarskap och att coacha dem till att bli ännu bättre. Tränarna får vara med och skapa klubbens utbildningsmaterial. En gång i veckan hålls ett akademimöte. Varannan vecka föreläser ledarna för varandra om olika teman. Varannan vecka diskuteras olika uppgifter eller case som kan utveckla ledarna. En av visionerna för BP är "Vi vill kunna utveckla varje individuell spelare och ledare till sin fulla potential."

Ola förklarar för mig att 40 % av de som deltar i en startelva för ett akademilag för 15-åringar blir yrkesfotbollsspelare eller -tränare. På så sätt menar han att detta är en form av yrkesskola. De som inte kan livnära sig på fotboll ska ändå få viktiga upplevelser som får dem att växa på vägen. Ledarna får också skriva under ett avtal där de förbinder sig till att tillämpa justa värderingar i laget.

Brommapojkarna har totalt 700 ideella ledare varav 70 utbildas varje år. Det är ett viktigt föreningsarbete där unga utbildas i ledarskap och får vara förebilder för andra unga. Det är också ett viktigt hälsoarbete då många unga engageras inom idrotten och i en drogfri verksamhet. Jag är riktigt imponerad över arbetet som Brommapojkarna bedriver och hoppas laget kan utvecklas till sin fulla potential. Kanske genom att medvetet börja arbeta med jämställdhet, som vi egentligen inte berörde under samtalet, men det är en annan fråga som klubbens medlemmar själva måste driva om behovet finns.

Rätten för gymnasiesärskoleelever att växa

Igår fick jag förmånen att göra ett studiebesök hos den nystartade gymnasiesärskolan "KungSaga" som huserar i Gamla stan i Stockholm. Två engagerade lärare har tillsammans med en fd elev tagit initiativet till att starta skolan som har en estetisk inriktning. Med mål att undervisa 40 elever startar de i höst i liten skala med 7-10 elever i årskurs 1. Ämnesintegrerat och gentemot kursplaner för särskolan ska eleverna växa med kunskaperna under de fyra åren och när de går ut gymnasiet vara redo för att bo själva, driva en daglig verksamhet och känna till rättigheter och skyldigheter som man har i samhället. Genom att arbeta ämnesintegrerat kan lärarna lära ut matematik i hem- och konsumentkunskapssalen. I samverkan med studiecirklar kan de bildintresserade eleverna få måla kroki i ett sammanhang där andra än jämnåriga finns med. I teaterns form kan svenska och engelska läras ut. Under sista året (i fjärde klass) ska eleverna ha entreprenörskap på schemat samt testa att driva en egen daglig verksamhet som de skulle kunna fortsätta med efter skolan. Där de kan vara med och anställa den personal de vill ha som ansvarig och jobba för sig. Jag fick en god inblick i hur det är att starta en skola i liten skala.

I min ungdom kände jag en pojke som var begåvningshandikappad. Jag vet att hans mamma i den lilla kommunen fick strida för att han skulle få den utbildning hon önskade åt honom. Hon fick gehör från politiken, pojken fick en god utbildning tack vare en Waldorff-skola. När jag träffar den engagerade gruppen på KungSaga får jag bara inom loppet av en halvtimma förståelse för hur komplicerat och kränkande det kan vara att ha ett begåvningsfunktionsnedsättning. På grund av fördomar, okunskap och rädsla, men också den kultur som lite grand tyvärr finns kvar kring särskolan och dess elever.

För mig är det oacceptabelt att en god man som är utsedd av Överförmyndarnämnden inte gör sitt jobb och på så sätt utsätter en individ - som är så beroende av andra - för risken att falla utanför samhällets ramar. En god man måste ha kunskap och engagemang i förståndshandikapp för att göra ett bra jobb. Jag har också svårt att förstå att en begåvningshandikappad inte får bo tillsammans med sin partner. Och jag inser att stadsdelsnämnden inom ramen för LSS har ett stort och viktigt ansvar för fritid, gruppboende, socialtjänst vad gäller dessa personer. Att kontakten mellan kommuner vid tex flytt måste fungera. Jag förstår att den sk dagliga verksamheten kan genomföras i ett meningsfullt sammanhang där individerna får växa till sin fulla potential. Att valfriheten för gymnasiesärskoleelever med särskilda intressen och begåvningar inom estetiska ämnen nu ytterligare ökar i Stockholm.

Unga får växa i Vi Unga

Är det något som stärker mig i mitt engagemang är det att se unga växa med sina uppdrag. Detta har jag med mig från mitt mångåriga engagemang i Vi Unga, från 1988 då jag och vännerna i Vingåker startade en klubb, via Södermanlands-distriktet där jag var distriktsordförande 1991, till förbundsstyrelsen 1993-2001 då jag avgick som förbundsordförande och efterföljande uppdrag som distriktsledare på ett riksläger och ordförande för valberedningen i Stockholms Vi Unga. Det var länge sedan, men en stor och viktig del av livet där jag fick pröva alla egenskaper som jag idag har med mig i både mitt politiska arbete och mitt eget företag.

Igår fick jag besöka förbundsstämman och -festen i egenskap av veteran/gamling/räv. Jag möttes av ett skickligt gäng som håller fanan högt i att arrangera och fostra i demokrati. Det var roligt att se hur parollen "ungdom leder ungdom" fortfarande gäller. Framför allt var det tänkvärda ord som en representant från Kalmar Vi Unga lade fram med anledning av att det distriktet hade ökat medlemsmässigt. Hon berättade med inlevelse och detaljrikedom hur man satsat på att besöka och att ringa föreningarna. På så sätt hade föreningsledamöterna blivit sedda, vuxit och i sin tur rekryterat flera medlemmar. Underifrånperspektivet i ett nötskal!

Det var också en fröjd att se hur ledarna synliggjorde personer som hjälpt till och bidragit till arrangemanget, vilket är en viktig del i ledarskapet för att bekräfta engagemang och ideellt arbete.

Vi Unga är ett partipolitiskt och religiöst obundet ungdomsförbund som finns över hela Sverige. Enligt Ungdomsstyrelsen är drygt hälften av alla unga medlem i en förening.

Kolonivandring i Riksby koloniförening

Idag fick jag förmånen att göra en kolonivandring i Riksby koloniförening, som är medlem i Koloniträdgårdsförbundet. Delar av lokalföreningens styrelse i form av Britt-Marie, Agneta och Bicke visade mig runt bland de 134 stugorna och berättade hur arbetet med överlåtelser, arrende, hembud och avtalet med staden går till. Jag bor ju i Riksby i Bromma och promenerar flera gånger varje år genom de tre koloniområdena som finns mellan Lillsjön och Spångavägen. Särskilt det år som jag var föräldraledig drog jag ofta vagnen genom de små idyllerna. Områdena är lättillgängliga då det bara tar fem minuter att promenera från Brommaplans T-banestation.

En av kolonisterna, Sune, har för året fått tillstånd att ha hönshållning. Fascinerade fick vi se hur han matade sina sex hönor. Varje dag kan han hämta nyvärpta ägg i hönshuset. En annan medlem odlar bin - som kanske har varit på min balkong för att hämta nektar från lavendeln eller någon av pelargonerna.



Jag lärde mig mycket under dessa timmar. När jag sedan vandrade hemåt inser jag tjusningen med vår stadsdel när jag ser Brommahöjden sticka upp ovanför träddungarna. Att bo i storstaden, men att ha nära till naturreservat och grönområden är livskvalitet för mig. Självklart vill jag att Bromma ska växa och att staden ska bygga mer för att kunna välkomna fler som får ta del av vår vackra natur och koloniidyllerna.

Glad påsk!

Jag önskar er - eventuella läsare - en glad påsk med gemenskap och god mat. Och att alla ofrivilligt ensamma på något sätt får någon att dela helgen med, om inte annat i föreningslivet. Jag vill dela med mig av en bild på ett brätte rosmarin, med tanke på att det blir örtmarinerad lammstek och rotfrukt i ugn här i Bromma.

Rosmarinen är odlad av min pappa. Brättet är en innovation som mina föräldrar initierade för några decennier sedan, för att kunna få till större och finare exemplar av vissa arter, som tex rosmarinen. För att kunden skulle få bättre kvalitet. När man planterar om växten från en nio-centimeters-kruka till en elva-centimeterskruka i ny jord blir växten ju större. Tack vare att man ställer de omplanterade växterna i brätten står de stilla utan att blåsa omkull, är lättare att vattna och sköta om och försäkras då näring.

Centerpartiet som idémotor

Idag presenterade Annie Lööf och Per Ankersjö bakgrunden och inriktningen för Centerpartiets förnyelsearbete kring nytt idéprogram. Det är roligt att Lööf valt just Ankersjö till ordförande för idéprogramgruppen. De skriver på Brännpunkt här

Programmet ska vila på värden som frihet, trygghet och hållbarhet. Det är ett viktigt arbete som kan komma att involvera många människor under en öppen process där engagemang skapas och får växa. Resultatet kommer att bli så bra som möjligt om så många som möjligt gör sig delaktiga och gör sin röst hörd. Idéprogrammet ska ersätta det befintliga programmet "Där människor får växa" som har tio år på nacken och ligga till grund för den politik och den kommunikation Centerpartiet ska driva och föra gentemot väljare i vårt avlånga land. Det ska antas på en framtidsstämma 2013. Jag ser framemot att vara delaktig. Jag blir också stolt över mitt parti som går i bräschen för att mejsla ut en framtidsbild för Sverige.

Johan Hedin, Magnus Svensson, Mikael Persson och bloggar också. Roligt att också se Emil Källström ta plats i programgruppen.

Stockholm - miljöstad i världsklass

Budget för Stockholms stad inför 2012 "Ett Stockholm där alla kan växa" presenterades ju i förra veckan av de fyra alliansgruppledarna. Det är ljuv läsning, som jag nu även fått i pappersform. Miljöpartiet var inte sena att ge kritik för att budgeten inte skulle vara tillräckligt grön. Men är det något Alliansen satsar på så är det just klimatarbetet. Budgeten för Miljö- och hälsoskyddsnämnden ökas för andra året i rad. Vi tar ett rejält kliv framåt i matavfallsfrågorna och kringvattenvården. Som pricken över i kunde Per Ankersjö presentera en cykelmiljard som syftar till att verkligställa en cykelplan. Cykelfrågorna prioriteras upp till att ligga under stadsledningskontoret.

Stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö (C) replikerar idag på SvD Brännpunkt och sammanfattar miljöarbetet på ett ypperligt sätt: Vi är en miljöstad i världsklass Läs och njut!

Annie Lööf vill se människor växa

De tre partiledarkandidaternas kampanjer har kommit igång rejält nu. Idag skriver Annie Lööf på DN debatt om att hon vill få människor att växa och bestämma själva. Läs hennes programförklaring! Lööf vill genast ta itu med den viktiga idédiskussionen. Hon vill förstå människors drömmar, de utmaningar samhället står för i en globaliserad värld och vara mer närvarande i människors vardag.

Lööf är den ledare partiet behöver. Med sitt medlemsnära ledarskap där hon kombinerar tydlighet med lyhördhet kan hon förena gammalt och nytt, bygga en bro mellan stad och land samt få människor att förstå att friheten för en individ inte uppstår på bekostnad av tryggheten för en annan.

Jag gillar särskilt det Lööf skriver om tryggheten i vardagen:

"Det viktigaste för trygghet i vardagen är ett jobb, en egen inkomst och egna tillgångar. Arbetslinjens djupaste värde är tryggheten och därför måste den utvecklas. I första hand genom att det blir lättare för företag att växa, lägre trösklar in på arbetsmarknaden och att det blir mer lönsamt för vanligt folk att spara."

Per Ankersjö, Johan Hedin, Magnus Andersson, Fredrick Federley bloggar också.

Bromma är blandat

Sveriges Radio sände i morse ett reportage om rikedom och tar klassiskt nog Ålsten i Bromma som exempel på en adress där det kostar mycket pengar att köpa ett hus med tomt. Ingen som har varit där blir förvånad. Närheten till staden och skogen, sjön och sjukvården, spårvagn och skola - småstadsidyllen - är livskvalitet!

Det förvånande med reportaget är Sveriges Radios ensidighet att bygga på den svenska avundsjukan med att några har mer pengar eller tjänar mer pengar än oss andra. Droppen är när mäklaren antyder att boende med mycket pengar inte skulle vilja se folk som är fattiga i området. Det är ett grovt påhopp på brommabor generellt och dessutom en märklig människosyn.

Risken med att se alla stadsdelar utifrån någon form av genomsnittligt perspektiv är att alla personer dras över en kam. Bromma är en stadsdel med både flerplansvillor och flyktingmottagande, hyresrätter och bostadsrätter.

Faktum är att behovet av försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd/socialbidrag ökar i Bromma. Det finns ingen trend att det skulle minska. I Bromma försörjs dock fler personer per hushåll av ett försörjningsstöd, än i andra stadsdelar. I Bromma står alltså försörjningsstödet på så sätt för en lägre kostnad/hushåll än i övrigt i staden.

Det finns andra sociala bitar i Bromma som skiljer ut sig gentemot övriga stadsdelar i Stockholm. Antalet äldre ökar. Äldre personer bor gärna kvar i hemmet med hjälp av hemtjänst i Bromma. Vi har 32 hundraåringar, varav 22 får individuellt anpassade insatser och tio bor i någon form av boende.

Fattigdom och rikedom är relativa ekonomiska begrepp som kan förändras snabbt på grund av tur, skicklighet eller hårt arbete. Rikedom och lycka är inte samma sak. Det vet han/hon som fötts med pengar, men vars högsta önskan inte blir uppfylld. Det vet den fattige innovative som känner glädje i det lilla. Men fördomar - Sveriges Radio - det är åsikter hos gemene man som späs på med nya upprepade bilder av hur något ser ut, utan att belysa fakta från två håll.

Det Sveriges Radio dessutom gör är att skapa avundsjuka ute i landet gentemot huvudstaden. Att ställa orter gentemot varandra är aldrig framgångsrikt enligt min filosofi. Stockholm har en bra marknad och växte i fjol med två Vingåker (18 000 personer). Växtvärken innebär det angenäma problemet att man måste bygga bostäder och förskolor på löpande band. Staden med dess ledning jobbar hårt och genomtänkt för växandet för att möta upp de hårt arbetande stockholmarna runtom i staden.
Johan Hedin bloggar.

Johan Norberg och friheten

Igår lyssnade jag till Johan Norberg på Stureplanscenterns välbesökta träff. Det var första gången jag hörde honom tala. Jag hade hört att han är miljöpartist, så jag var lite så där skeptisk som man kan vara när man har någon form av föreställning om vad han ska säga eller tycka, utan att faktiskt ha en aning. Ni vet, sådär trångsynt avvaktande bara för att det är någon "från andra sidan".

Jag fick ju direkt mina fördomar bekräftade eftersom han sa att alla som befann sig i lokalen var intelligenta. Något jag av två skäl är skeptisk till. Det första är väl att jag själv med min bakgrund varken är eller ser mig som intelligent och därför kände mig utesluten - rädd att blottas. Det andra är att jag anar en elitism som jag ogillar. Jag förknippar nämligen intelligens med något biologiskt som är få förunnat. Men säkerligen är intelligens något man kan träna och utveckla. Samtidigt blir jag motvilligt lockad av att läsa hans bok på temat.

Men det blev en intressant berättelse! Norberg berättade om hur det kom sig att Europa blev starkt och framgångsrikt till skillnad mot tex Kina. Europa var tolerant. Europa var en demokrati. Europa handlade. Europa hade näringsfrihet. På sina håll i diktaturstaten Kina började folk lösa problem. När de delade upp statens mark mellan sig och odlade valfria grödor på sina egna sätt blev utfallet bättre. Entreprenörskap och kreativitet gjorde jordbruket mer lönsamt.

På samma sätt är det med ledarskap. En ledare som vill få medlemmar att växa släpper tankar fria och lämnar över ansvar. Han eller hon låter människor vara delaktiga och lyssnar även till meningsmotståndaren. Ledaren stödjer även den som har en avvikande åsikt. Det är svårt i praktiken, men tänk så stimulerande de möten är när det fungerar.

Det är precis som att tillämpa ett entreprenöriellt lärande i klassrummet. Läraren har en plan om vilka mål man ska uppnå. På vilket sätt visar sig lite under vägen, men ett är säkert - varje individ ska ta sig dit.

Ja, han var verkligen allegorisk, Norberg. Och det är väl ett tecken på intelligens?
Karl Malmqvist bloggar också.

Varm Hatt om tillväxt på DN-debatt

IT- och regionminister Anna-Karin Hatt skriver en mycket välskriven, välkommen, varm och genomtänkt debattartikel i DN idag där hon liksom Fredrick Federley, Johan Linander och mig kandiderar till partistyrelsen. Inger Fredriksson hejar på. Vad härligt med positiv konkurrens och öppenhet!

Jag instämmer i det som Hatt skriver, utom att jag inte gillar etiketter kring politiken. Hatt skriver att marknadsliberalism är rått och kallt. Hon själv är varm socialliberal. Som om marknaden, dvs tron på individen och hans/hennes val och värderingar skulle vara något kallsinnigt? Som om samhället med automatik är något varmt? Liberal på samhällets villkor? Det där är det säkert andra som gått kurser i ideologi än jag, som kan förklara bättre.

Hur som helst skriver Hatt om ett politiskt innehåll jag gillar. Men jag tror att politikens former ÄR viktiga. Att vi står inför ett år där lyssnandet och kunskapsöverföringen och principdiskussionen - i det ideologiska programarbetet - är betydelsefull ut gentemot medlemmar och sympatisörer. Utan den diskussionen och delaktigheten kommer inte landets alla delar nå det växande som både Anna-Karin och jag eftersträvar.

Den frihetsvision jag vill vara med och forma måste bygga på medlemmarnas tankar och verkligheter. Annars är det något som "Stockholm har skrivit". Då kan vi aldrig få människor att med liv och lust gå ut på gator och torg dagtid och i bostadsområden nattetid för att möta grannar och brevlådor för att vinna val med ett budskap som de känner att de vill förnya Sverige med. I samtalet sker lärandet. I mötet finns kraften. Givetvis under ledning. Och bara när vi positionerar medlemmarna till de ledare de är och skulle kunna bli kan vi växa tillsammans och nå ambitiösa mål om ett Sverige som består av fria, företagsamma människor som tar ansvar för sig, sin miljö och det gemensamma.

Brev till riksvalberedningen

Bromma 2011-03-29 Till Centerpartiets riksvalberedning

Hej!

Jag skriver med anledning av ert arbete inför höstens partistämma. Jag vet inte hur ni planerar, men om ni tänker föreslå stämman att välja en vice partiordförande skulle jag vilja anmäla mig som kandidat, då jag tror att jag är rätt person att vid sidan av Maud Olofsson leda det arbete som nu måste till i Centerpartiet.

Arbetet med det nya idéprogrammet är avgörande för framtiden och jag vill gärna vara delaktig. Under processinriktade träffar runtom i Sveriges städer och byar kan vi möta medlemmar och andra intresserade som vill vara med och forma en frihetsvision för Sverige. En vision som har rötterna i vår hundraåriga tanke om rätten till ägande och individens frihet. Utifrån det programmet kan vi skapa en politik, som leder oss till valseger med Alliansen i valet 2014 för att bygga det framtida, fria Sverige. Ett Sverige som bygger på näringsfrihet, yttrandefrihet, grön frihet och vardagsfrihet – individens frihet. Ett Sverige där alla människor har lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett additivt samhälle där varje individs förmåga och drivkraft tas tillvara. Ett Sverige som är varmt och öppet med stort ansvarstagande av det civila och där individer tillåts att växa.

För att bli ett öppet, transparent parti där människor får växa måste vi leva som vi lär. Förnyelseprocessgrupperna är ett första steg att lyssna och ta till sig tankar utifrån. Liknande träffar ute i landet, där varje medlem och sympatisör blir lyssnad på blir viktiga. Där centerföreträdarna visar upp och formulerar vad de är stolta över. Där positiva exempel sprids vidare till andra kommunkretsar och där ideologin står i centrum.

1998 deltog jag i egenskap av förbundsordförande för Vi Unga i ett mentorskapsprogram i vilket jag satte upp mål för mitt liv. Jag skrev att jag alltid ska vara min egen ledare, gärna i samverkan med andra. Jag vill vara ödmjuk som ledare och människa. Jag ska våga ifrågasätta när det behövs och alltid stå för mina värderingar och ideal. Min positiva inställning till livet, min förmåga att entusiasmera, mitt samhällsengagemang (särskilt för barn och ungdomar, jämställdhet och mångkultur) och mina talanger i tal och skrift ska komma till bästa nytta för samhället. Dessa rader är fortfarande riktlinjer för mitt bidrag här på jorden.

Mina tio år som lärare i förorten är en god erfarenhet inom ledarskap, pedagogik, kommunikation och människokännedom. Jag har lärt mig otroligt mycket av, om och med mina elever och deras föräldrar. En annan aspekt är att jag har varit anställd i offentlig sektor så jag ser vad beslut betydde i praktiken för mig och mina kära kollegor. I mitt företag lär jag mig nu företagande, försäljning och företagsekonomi. Jag hoppas kunna driva firman vidare, då det ger mycket energi.

Jag är född i Bromma och bor här sedan 1997, men har en del av mitt hjärta i Vingåker, där jag är uppvuxen i familjeföretaget. Därför vill jag vandra på både bygata och boulevard. Jag vill tvätta bort Centerpartiets stämpel om att det finns en konflikt mellan stad och land.

Jag gick med i Centerpartiet 2004 och har deltagit i fem valrörelser. Jag ser att integritetsfrågan är lika engagerande för dagens unga, som kärnkraftsfrågan var på 70-talet. Jag vill bidra till att förena de olika intressena. Min kompromissvilja kan vara en fördel i vissa tillfällen, men säkert ligga mig i fatet ibland.

För närvarande har jag förmånen att få vara förtroendevald i Stockholm, där jag sitter i kommunfullmäktige, Utbildningsnämnden, Bromma stadsdelsnämnd och kommunstyrelsen. Jag ser vad rikspolitiken innebär för kommunerna och individernas vardag och börjar också förstå sammanhanget med de internationella bestämmelserna.

Givetvis inser jag att bedömningen och granskningen av mig som person och förtroendevald börjar i och med att jag klickar på ”sänd” av detta mejl. Jag är redo för det.

Med hopp om positiv och rättvis behandling,

Helen Törnqvist

Sprutbyte som smittskydd

Idag skriver Gustav Andersson, Stina Bengtsson och Magnus Andersson om sprutbyte som smittskydd på SvD Brännpunkt. De beskriver mycket tydligt Stockholmscenterns ställningstagande för sprutbyte och vad det skulle kunna innebära för missbrukare i staden.

"Centerpartiet har som socialliberalt parti utgångspunkten att möta människor i den situation de befinner sig. Det innebär att det är lika viktigt att ge människor aktiv hjälp i en utsatt situation, som att förebygga att personer hamnar i narkotikamissbruk. Sprutbytesprojektet i Stockholm kommer att ingå i en bredare verksamhet med testning, vaccinationer, hälsosamtal och rådgivning. På sätt skapas förtroende och en möjlighet att sänka tröskeln in i missbruksvården och få missbrukaren ut ur missbruket."

Stockholmscentern söker vik ombudsman

Stockholmscenterns kära Ingrid ska plugga under våren. Vi söker en vikarie. Annonsen hittar du här. Stockholmscentern kan du läsa mer om här.

Tankar måste få växa

En liten, liten artikel om kärnkraftsstopp och därmed dyr el: Decennier av livsfarlig ledning kostar. Per Gudmundsons ord handlar om så mycket mer än om att staten styrt över kärnkraften och haft ett tankeförbud i lagen. Den handlar om ett förhållningssätt mellan stat och medborgare, kommun och brukare. Och det är mot den bakgrunden vi måste se på Centerpartiets roll.

Att vi måste försöka ge makten tillbaka till den som givit staten makten. Då när våra förfäder kände att det var en orolig tid och folket behövde en stark styrning med en stark stat. Säkert var deras beslut kloka för den tiden. Men risken i samhällen där staten är för stark och mäktig är att människan blir svag och förlitar sig till nånannanismen. Vi slutar bry oss, vi vägrar välja och vi blir egoistiska och avundsjuka.

Jag vill ha ett Sverige där varje individ får växa. I sina val och med sin unika förmåga. Där individen tar ansvar för sig, sin familj och andra. Det börjar med förskolan och skolan, där alla barn har rätten till kunskap, men också förmågor som entreprenörskap och kreativitet, för att kunna klara av en ny tid. Där du ser helheter och lär dig samarbeta. Tack vare Alliansen ligger fokus på kunskap och det blir nya vägar i Gy11. Individerna ska inte stöpas i samma form, utan ha möjlighet att göra de val som de vill, i relation till sina framtidsdrömmar.

Systemen vidare ska anpassas till att entreprenörskap och arbete belönas. Arbetslinjen rakt igenom. Givetvis ska samhället stå där med krockkuddar när människovärdet står på spel. Men nog finns det arbete kvar att göra för att utforma vårt samhälle så att människan och entreprenörskapet går först, före utanförskap och passivitet. Men det gäller att göra förändringarna i en helhet utifrån några grundläggande principer som börjar i tron på individen och entreprenörskapet. Det är nu Alliansen har läge att bygga vidare på arbetslinjen genom att initiera utredningar som kan ligga till grund för propositioner i nästa mandatperiod.

Jag bedömer att Peter Altenberg har ett riktigt läsvärt inslag i sin jämförelse mellan Folkpartiets och Centerpartiets ekonomiska politik.

Och jag känner själv att det är lätt att lägga tankeförbud på sig själv eller i en grupp då jag som gräsrot känner mig som en representant för Alliansen, de statsbärande som ska ta ansvar. Men i ett samhälle där vi tar ansvar låter vi också idéer få växa. Kanske inte alltid bäst på bloggen, då du riskerar att bli hudflängd - men hur var det nu med yttrandefriheten? I ett Sverige där alla får växa, får också idéer och tankar växa - och dö. Åtminstone nu, 2011, när vi ska så inför kommande generationers skörd av entreprenörskap och frihet.

Mångfald och flerspråkighet kan vara konkurrensfördel

Integrationsminister Erik Ullenhag skriver ett grymt bra inlägg i Dagens Industri idag. Det handlar om etnisk mångfald som resurs. Han skriver:

"Om vi tillsammans lyckas att göra svenska företag mångkulturella kommer det att vara en av de riktigt stora framgångsfaktorerna för Sverige. Nya marknader kan öppnas för Sverige ­genom den brygga som utrikes födda utgör."

Ullenhag påpekar också att kunskaper om etnisk mångfald kan innebära fler affärsmöjligheter. Det innebär inte samma sak som att undervisa att "alla irakier är såhär" eller "thailändare gillar alltid detta", vilket innebär generaliseringar och riskerar att sprida fördomar. Individperspektivet går alltid först. Men nog kan tillväxt ske ytterligare om behov som finns plötsligt uppfylls av en näringsidkare.

Att språkkunnighet oftast är en resurs i företagen är en god analys. Att inleda med en kartläggning kan vara bra. Men då måste också staten signalera att en persons modersmål är lika viktigt som övriga språk. Gymnasiekurser i moderna språk ger meritpoäng till antagning till högskolan, men inte om en elev deltagit i modersmål, som tvåspråkiga elever har rätt till och dessutom gynnar deras kunskapsutveckling.

Moderata ministrar målar upp 2011

Statsminister Reinfeldt skrev igår ett inlägg på SvD Brännpunkt inför 2011: "Vi har råd med reformer." Han nämner alla reformer som görs inom utbildningssektorn redan i år. Han skriver om ekonomi, ansvar för den, men också att Sverige reser sig ur finanskrisen och att det är möjligt att göra ett femte jobbskatteavdrag, som gynnar arbete, privatpersoner och konsumtion. Dessutom att om vi får råd sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster, som gynnar företagande. Våra kära pensionärer får en skattelättnad.

Vi vill ha full sysselsättning, eftersom vi inte vill se människor i utanförskap, menar Reinfeldt som vill ha "Ett Sverige som håller samman, utvecklas och låter människor växa." En bra artikel, trevligt initiativ, härlig läsning inför det nya året.

Carl Bildt skrev samtidigt om de europeiska utmaningarna på DN debatt. Dessa är, enligt utrikesministern, ekonomin, öppenheten och att vi ska stå upp för våra demokratiska värderingar. Där ingår säkerheten och öppenheten på internet, som lyfts fram på ett nytt och viktigt sätt av Bildt. Han skriver också att "På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion."

Jag håller givetvis med båda dessa borgerliga skribenter, även om jag inte delar Reinfeldts åsikt att det är ansvarslöst att sänka skatten, om man gör det för att människor ska få mer frihet och skapa utrymme för individer att tex spara kapital och konsumera mer. Vi ska också minnas att jobbskatteavdraget inte gynnar kombinatörer eller företagare. Därför kan en sådan skatt som arbetsgivaravgiften vara en stor poäng med att sänka, då det blir billigare att anställa, vilket gör att det blir fler jobbtillfällen.

Soilander, Andersson, Persson bloggar också.

Framtiden förutsätter förtroende för företagare

Min uppfattning är inte att förtroendet för företagare hos statsmakten har minskat, snarare ökat under den senaste mandatperioden. Det är slopandet av revisionsplikt och minskningen av kapitalinsats i aktiebolag bevis på. Men självklart kan förtroendet öka ytterligare. Några punkter lyfter Näringslivets skattedelegation idag på DN debatt i en artikel om förtroende för företag. Frågan är av stor vikt för Sveriges tillväxt och den förnyade välfärdens framväxt. Jag skrev om detta på Newsmill i mars: Förtroende för företagare föder förnyad välfärd

Och förtroendet visar upp sig i form av hur man ser på företagen. Elisabeth skriver en läsvärd artikel på Newsmill: Småföretagen är en viktig del av arbetsmarknaden. Som politiker kan man välja att synliggöra företagen, hylla dem, som Maud Olofsson ideligen gör. Eller så osynliggör man dem och dubbelbestraffar dem. Centerpartiet är Alliansens gröna, företagsamma röst.

Och Skyttes krönika i SvD sporrar ju åtminstone mig vidare i att förverkliga en av mina drömmar. Tack för det.

Några vardagliga höjdpunkter

Idag har jag haft några höjdpunkter. En elev berättade om en arabisk författare, vars bok jag råkar ha på nattygsbordet: "Utvandringens tid". Passade bra att anknyta till Vilhelm Moberg strax därefter. Eleverna kom fram till tio olika orsaker att emigrera. Kul var också att höra skrönor från Grekland och Sverige återberättade av yngre elever.

Bokningen av middag innan kulturevenemang med svärmor på torsdag blev bra. Att engagera mina föräldrar i vad krikon egentligen är, med anledning av att en fortbildningsfarbror på jobbet bjudit oss på gröna surplommon med salt. Mormor fick en grattishälsning på bröllopsdagen.

Och det bästa av allt är att ha två gubbar iklädda halmhattar som vattnar sina odlingar på balkongen: Rädisor, morötter, persilja, röd basilika, rosmarin och gräslök. Lyckan över att se det man själv har planterat gro och växa är stor.

Maud Olofsson och Centerpartiet förbättrar villkoren för företag

Centerpartiet och Maud Olofsson förbättrar villkoren för företagare på löpande band. Igår beslutade regeringen att man slopar revisionsplikten för småföretag. Detta har Centerpartiet drivit sedan 2005. Det här är regelförenkling. Det är en vinst för företagen. Självklart kan man gå längre, som DN:s ledare och Svenskt Näringsliv föreslår, men det är en god start som omfattar 250 000 företag. Företagarnas vd ger Olofsson cred.

Den viktigaste signalen är det förtroende man visar samtliga företagare, menar jag. Att en företagare inte automatiskt är en skattefifflare, utan att vi utgår från att folk vill göra rätt och göra rätt för sig. Jag har skrivit det tidigare på Newsmill och här på bloggen. Vi hade frågan med i det program som Stockholmscentern antog igår på stämman.

Maud Olofsson presenterar idag också den efterlängtade trygghetsreformen för företagare. Igår och idag har Olofsson levererat villkor som gör att Sverige går närmare en fri företagsamhet, ett samhälle där vi bygger på en underifrånkraft, nämligen människors initiativ, drivkrafter och ansvarstagande i form av entreprenörskap. För att få fler jobb behövs fler företag. Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi får växa.

Dayana Jadarian, Rolf Erikson och Centerpartiet i Varberg bloggar också.