Varje elev ska ha friheten att lära - utan knark
Det hörs ibland röster om att avkriminalisera narkotikabruk. Idag skriver citypolisen i Stockholm ett inlägg på SvD Brännpunkt om att De som vill legalisera bör se helvetet först
Jag håller med om delar av det Karlsson skriver. Men att han tar kritiken mot lagstiftningen personlig är typiskt för en djupt engagerad person som vigt sig åt samhällets tjänst. Att det skulle vara en skymf mot hans arbete att medborgare ifrågasätter svensk narkotikalagstiftning är övertolkat.
Att Karlsson nämner sprutbyte i samma andetag som han nämner legalisering av narkotika är rent felaktigt. Ett sprutbytesprogram handlar inte om att få fler att bruka narkotika, utan om att samhället hittar en mötespunkt med dessa sårbara människor och att sjukvården försöker bygga en relation som kan leda till att människor tar sig ur ett missbruk. Utöver det rent medicinska där människor får tillgång till rena sprutor för att inte smitta varandra. Narkotikaanvändningen är fortfarande olaglig och ska så vara.
Jag kan hålla med avkriminaliserings-förespråkarna om att svensk politik kan behöva dra lärdomar från utlandet och att såväl drogförebyggande verksamhet som narkotikapolitikens regelverk måste baseras på evidens. Ibland måste narkotikaklassade preparat ordineras som medicin. Men en avkriminalisering av narkotika skulle ge våra unga helt fel signaler. Dessutom finns det evidens nog av själva användningen som är tillräcklig för att det i fortsättningen ska vara illegalt att använda cannabis och annan narkotika.
Att nitton procent av pojkarna och tretton procent av flickorna i gymnasiets andra årskurs någon gång under de senaste 30 dagarna - enligt CAN:s senaste rapport - har använt sig av cannabis är allvarligt. Drogintagandet påverkar inte bara användarna och deras familjer. Andras friheter kan också inskränkas om droganvändningen sker under skoltid och droganvändarna blir berusade, så att självkontrollen minskar. Många är de lärare som undrar vad som under skoltid är på gång, utan att kunna sätta fingret på situationen. En hängig elev bakrusig av hasch, oförmögen att arbeta. Eller en oförklarlig uppsluppen, flamsig stämning i en elevgrupp. Lektionen blev inte som läraren tänkt.
Cannabisanvändningen ökar, enligt CAN. Detta är oroande och hävs med information, men inte genom att legalisera droger. Empirin säger att cannabis är en inkörsport till tyngre droger. Cannabis är personlighetsförändrande. Den farliga tetrahydrocannabiolen, THC, lagras i kroppens fetter och kan i värsta fall orsaka psykos, något som väl inte ens värsta fiende önskas.
Mycket har hänt med den drogförebyggande verksamheten på senare år och man har funnit att det inte är verkningsfullt att ropa ”varg” genom att kalla cannabis för dödsdrog. Utdömda är också de drogförebyggande projekt där unga skulle nå jämnåriga. Jag deltog själv i en droginformatörskurs på 1980-talet för att informera andra högstadieelever. Bästa vägen är idag att arbeta förebyggande via föräldrarna som tydligt sätter gränser. Först kring alkohol och sedan kring narkotika. Så arbetar man medvetet med föräldrakvällar i Bromma stadsdelsförvaltning med frågan. Själva förbudet är där en hjälp för föräldrarna att vara tydliga gentemot sina barn, menar jag. När inte kunskapen och argumenten räcker till är förbudet idag ett stöd för hemmen att luta sig mot.
Vi vet att med intagande av cannabis försämras människors korttidsminne och inlärningsförmåga – kapaciteter som behövs i skolan. Med cannabis i kroppen försvagas de vanligaste tankefunktionerna. Den som intar drogen regelbundet blir passiv och visar oförmåga till planerad verksamhet. Hos unga kan den psykiska mognaden stoppas upp. Dessa evidens – som anförs på CAN:s hemsida - är nog för mig att även fortsatt förespråka en förbjuden narkotikaanvändning. Jag menar att varje ungdom ska ha möjligheten att med kunskaper växa och att i skolan kunna nå sin fulla potential. Det kan man inte med cannabis eller någon annan drog i kroppen.
Det finns ett samband mellan narkotikaanvändning och skolk. Vad som är orsak och verkan kan behövas forskas mer kring. Men jag vet att unga som inte klarar gymnasiet löper större risk att fastna i utanförskap. Varje ungdom behöver gå igenom gymnasieskolan med fullgoda betyg, för att kunna utbilda sig, skaffa ett jobb eller starta ett företag. Självförsörjning är bästa vägen till egenmakt och god självkänsla. Om narkotika skulle vara tillåtet vore signalen att det är okej att testa. En gång behöver inte innebära att man blir fast för livet. Men ett beslut att testa cannabis eller annan narkotika kan förändra en individs framtid negativt. Det behöver inte göra det. Men risken att ens frihet att utvecklas och nå sina drömmar går förlorad finns efter bara en enda gång. Därför menar jag att det är viktigt att narkotikaanvändning även fortsatt är förbjudet i Sverige.
Jag håller med om delar av det Karlsson skriver. Men att han tar kritiken mot lagstiftningen personlig är typiskt för en djupt engagerad person som vigt sig åt samhällets tjänst. Att det skulle vara en skymf mot hans arbete att medborgare ifrågasätter svensk narkotikalagstiftning är övertolkat.
Att Karlsson nämner sprutbyte i samma andetag som han nämner legalisering av narkotika är rent felaktigt. Ett sprutbytesprogram handlar inte om att få fler att bruka narkotika, utan om att samhället hittar en mötespunkt med dessa sårbara människor och att sjukvården försöker bygga en relation som kan leda till att människor tar sig ur ett missbruk. Utöver det rent medicinska där människor får tillgång till rena sprutor för att inte smitta varandra. Narkotikaanvändningen är fortfarande olaglig och ska så vara.
Jag kan hålla med avkriminaliserings-förespråkarna om att svensk politik kan behöva dra lärdomar från utlandet och att såväl drogförebyggande verksamhet som narkotikapolitikens regelverk måste baseras på evidens. Ibland måste narkotikaklassade preparat ordineras som medicin. Men en avkriminalisering av narkotika skulle ge våra unga helt fel signaler. Dessutom finns det evidens nog av själva användningen som är tillräcklig för att det i fortsättningen ska vara illegalt att använda cannabis och annan narkotika.
Att nitton procent av pojkarna och tretton procent av flickorna i gymnasiets andra årskurs någon gång under de senaste 30 dagarna - enligt CAN:s senaste rapport - har använt sig av cannabis är allvarligt. Drogintagandet påverkar inte bara användarna och deras familjer. Andras friheter kan också inskränkas om droganvändningen sker under skoltid och droganvändarna blir berusade, så att självkontrollen minskar. Många är de lärare som undrar vad som under skoltid är på gång, utan att kunna sätta fingret på situationen. En hängig elev bakrusig av hasch, oförmögen att arbeta. Eller en oförklarlig uppsluppen, flamsig stämning i en elevgrupp. Lektionen blev inte som läraren tänkt.
Cannabisanvändningen ökar, enligt CAN. Detta är oroande och hävs med information, men inte genom att legalisera droger. Empirin säger att cannabis är en inkörsport till tyngre droger. Cannabis är personlighetsförändrande. Den farliga tetrahydrocannabiolen, THC, lagras i kroppens fetter och kan i värsta fall orsaka psykos, något som väl inte ens värsta fiende önskas.
Mycket har hänt med den drogförebyggande verksamheten på senare år och man har funnit att det inte är verkningsfullt att ropa ”varg” genom att kalla cannabis för dödsdrog. Utdömda är också de drogförebyggande projekt där unga skulle nå jämnåriga. Jag deltog själv i en droginformatörskurs på 1980-talet för att informera andra högstadieelever. Bästa vägen är idag att arbeta förebyggande via föräldrarna som tydligt sätter gränser. Först kring alkohol och sedan kring narkotika. Så arbetar man medvetet med föräldrakvällar i Bromma stadsdelsförvaltning med frågan. Själva förbudet är där en hjälp för föräldrarna att vara tydliga gentemot sina barn, menar jag. När inte kunskapen och argumenten räcker till är förbudet idag ett stöd för hemmen att luta sig mot.
Vi vet att med intagande av cannabis försämras människors korttidsminne och inlärningsförmåga – kapaciteter som behövs i skolan. Med cannabis i kroppen försvagas de vanligaste tankefunktionerna. Den som intar drogen regelbundet blir passiv och visar oförmåga till planerad verksamhet. Hos unga kan den psykiska mognaden stoppas upp. Dessa evidens – som anförs på CAN:s hemsida - är nog för mig att även fortsatt förespråka en förbjuden narkotikaanvändning. Jag menar att varje ungdom ska ha möjligheten att med kunskaper växa och att i skolan kunna nå sin fulla potential. Det kan man inte med cannabis eller någon annan drog i kroppen.
Det finns ett samband mellan narkotikaanvändning och skolk. Vad som är orsak och verkan kan behövas forskas mer kring. Men jag vet att unga som inte klarar gymnasiet löper större risk att fastna i utanförskap. Varje ungdom behöver gå igenom gymnasieskolan med fullgoda betyg, för att kunna utbilda sig, skaffa ett jobb eller starta ett företag. Självförsörjning är bästa vägen till egenmakt och god självkänsla. Om narkotika skulle vara tillåtet vore signalen att det är okej att testa. En gång behöver inte innebära att man blir fast för livet. Men ett beslut att testa cannabis eller annan narkotika kan förändra en individs framtid negativt. Det behöver inte göra det. Men risken att ens frihet att utvecklas och nå sina drömmar går förlorad finns efter bara en enda gång. Därför menar jag att det är viktigt att narkotikaanvändning även fortsatt är förbjudet i Sverige.
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 08:45
0 Åsikter, vad tycker du?
