Reinfeldt och Löfven inspirerade av Olofsson?

Att Centerpartiet har kämpat för att få bukt med ungdomsarbetslösheten länge vet väl alla som sysslar med politik och förhoppningsvis även några väljare. Jag har berättat det på bloggen här förut; om hur Centerpartiets förtroenderåd i augusti 2006 tog ställning för de unga efter ett brinnande anförande av dalabänken. Att Centerpartiet på diverse stämmor tex i maj 2009 tog ställning för att reformera arbetsrätten. Hur Maud Olofsson i Almedalen 2010 sa att hon "till sista blodsdroppen" ska kämpa för att reformera arbetsrätten för de ungas skull. Och att Annie Lööf har tagit över stafettpinnen efter Maud Olofsson är tydligt.

Under våren har debatten om ungdomsarbetslösheten varit svallande och nu senast i Almedalen presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt den sk jobbpakten som handlade om att "den svenska modellen ska få arbeta". Detta förslag blev det som alla förhöll sig till i bla Lernias arbetsmarknadsdebatt, då Socialdemokraternas Ylva Johansson började prata om jobbpakten som "Löfven-modellen". Men jag hade hört idén förut och mindes att Maud Olofsson hade skrivit om ett handslag för de unga i sin bok "Ett land av friherrinnor" som gavs ut sommaren 2010. Nog är det väldigt nära både en jobbpakt och en Löfven-modell - men uppenbart är att både Moderaterna och Socialdemokraterna tassar runt arbetsrätten på ett helt annat sätt än både Annie Lööf i sitt tal och Maud Olofsson nedan beskriver utmaningarna med ungdomsarbetslösheten:

"En sådan dialog skulle kunna mejsla fram ett kontrakt för att bryta ungdomsarbetslösheten som vilar på fyra ben:
Det skulle krävas att de som är unga fortsätter vara beredda att leva upp till sina skyldigheter och tar skolan och utbildningen på allvar. Att det är beredda att söka och ta de jobb som finns, även om det första jobbet man kan få inte är det man långsiktigt drömt om, och även om lönen inte alltid är den bästa. Att man är aktiv i sitt arbetssökande och beredd att röra på sig för att få ett jobb.
   Det krävs att politiken ger bra förutsättningar så att även den som inte är superproduktiv har en chans att bli anställd, och se till så att konstnaderna för att anställa är lägre än idag, särskilt arbetsgivaravgifterna. Att vi är beredda att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, och sänka trösklarna in på den. Att vi på allvar ställer krav och garanterar de reurser som kräv för att vi ska ha ett utbildningsväsende i toppklass, som möter såväl arbetsmarknadens som morgondagens krav. Att vi är beredda att skattemässigt gynna sparande till sin egen eller sina anställdas kompetensutveckling, till exempel genom att införa det som ibland kallas Framtidskonto. Att våra sociala trygghetssystem ger trygghet vid arbetslöshet och sjukdom men också kraftfull hjälp att komma tillbaka.
   Det krävs att facken är beredda att medverka till förändringar av arbetsrätten som sänker trösklarna gentemot de som står utanför, istället för att huvudsakligen värna förmånerna för sina medlemmar och för de som redan tagit sig in på arbetsmarknaden. Till exempel genom att utöka turordningsundantagen. Kanske genom att lägga större vikt än idag vid kompetens när företag måste säga upp personal. Att ha aktuell kompetens för en aktuell arbetsmarknad måste vara det om ger den största tryggheten.
   Och det krävs att arbetsgivarna, om facken går med på att förändra arbetsrätten så att trösklarna för att ta sig in blir lägre, är beredda att ta sitt ansvar för att kompetensutveckla även äldre personal, så att man kan stå sig i konkurrensen med unga, välutbildade personer eller ta sig vidare till en ny arbetsgivare den dagen man behöver det." (s 111-112)

Förbättringar för företag

Fyra ministrar, däribland Maud Olofsson, skriver idag på SvD Brännpunkt om lättnader för företagen i höstbudgeten. Härlig läsning! En förenkling av de sk 3:12-reglerna, en lägre expertskatt för utländsk högkompetent arbetskraft och en bredare avdragsrätt för forskning och utbildning. Man resonerar också kring vad man kan vidta för ytterligare åtgärder när ekonomin tillåter. Däribland nämns en höjd brytpunkt för statliga inkomstskatten.

"Stegen mot full sysselsättning går via förbättrat företagsklimat, en förstärkt utbildning och ökade drivkrafter för jobb och utveckling." skriver ministrarna.

FöretagarFörbundets Camilla Littorin välkomnar förbättringarna.

RUT-reformen har troligen ändrat värderingar

SvD:s ledare skriver idag om en Demoskop-undersökning som visar på att svenskarnas toleransnivå för svartjobb har minskat: Nu nobbar svenskarna de svarta jobben.

Från att 57 % för sex år sedan kunde tänka sig att köpa svarta tjänster kan i år 42 % tänka sig det. Från att varannan svensk för sex år sedan kunde tänka sig att jobba svart är man nu nere i var tredje person. Skribenten, Johan Ingerö, tror att värderingsskiftet är en konsekvens av RUT-reformen som ju tack vare skattelättnader gjort det ekonomiskt rimligt att köpa städ- och underhållstjänster. Även om inte gemene man köper RUT-tjänster är Maud Olofssons reform känd generellt sett, uppfattar jag det som. Opinionsbildningen kring reformen har haft både en politisk och en pedagogisk poäng, menar jag. Den har också satt ett värde på en viss typ av jobb som finns, men ofta av vänsterfalangen har osynliggjorts och setts ned på. Och givetvis är det svårt för en som arbetar illegalt att räta på ryggen och vara stolt över sin insats. Därför fick RUT-reformen även en hel bransch att stå upp för sin sak under valrörelsen 2010.

Det ska bli spännande att se vilken reform - om det är möjligt att hitta någon - som kan engagera och beröra väljare värderingsmässigt och bli så personifierad med nästa partiledare, som RUT-reformen har blivit förknippad med Maud Olofsson. Helst bör det vara något som engagerar både företagare och som kan underlätta vardagen för vanliga människor. Momsreduktionen inom restaurangbranschen, eller Lööfs önskemål om lättnader för bilverkstäder och frisörer är en sådan tänkbar reform. Detta håller dock ej KD med om.

Olofssons medskick

Maud Olofsson höll igår sitt sista tal i Almedalen. Jag hade inte möjlighet att höra det, vilket givetvis är tråkigt. Jag kan dock läsa om hennes fina arbete i tidningarna; DN:s ledare, DN om talet och SvD där hon står upp för energiöverenskommelsen, samt hennes brev om allianssamarbetet, vilket blir viktigt för efterträdaren att vårda. Olofsson talade mycket om företagande och entreprenörskap, men även om klimatutmaningen och nybyggarlandet Sverige, som medskick till sina efterträdare och rörelsen, givetvis.

Annie Johansson har ett stort stöd i partiet att bli nästa partiledare, vilket jag hoppas att hon vill. Hon är det naturliga valet som skulle vara en bro mellan gammalt och nytt. Viktigt är också att hon kan sticka ut och irritera lite, som en vass partiledare bör kunna. Jag är också säker på att hon skulle lyssna såväl inåt som utåt och komma med kloka bedömningar som skulle leda Centerpartiet in i framtiden.

Efterträdaren har hur som helst spännande utmaningar i att samla partiet kring en ideologisk diskussion som summeras i någon form av manifest, att göra partiet tydligare genom att hitta huvudmotståndare i några frågor, samt att våga göra politiska sakutspel i linje med de ideologiska rättesnören man kommer fram till.

Jag ser framför mig hur partiet formulerar ett brett program på frihetsteser om grön frihet, näringsfrihet och vardagsfrihet. Allt kretsande kring individens frihet att skapa sitt lilla bo med nära och kära, utan statens pekfinger. Ibland samarbetar individerna för att uppnå gemensamma mål, tex omsorg om våra äldre, skola, vägar, lekparker eller sjukvård. Men allt som oftast får individen frihet att fatta sina egna beslut i vardagen. Ty individen är i regel ansvarstagande och bör ges förtroende. Då växer hon. Vi behöver ett samhälle där människor tar ansvar och är entreprenöriella.

Michael Arthursson signalerar stöd för allianssamarbetet i DN, men säger att Centerpartiet måste bli tydligare inom Alliansen.

Mikael Andersson bloggar också.

Olofsson utmanar Juholt

Maud Olofsson utmanar i Sydsvenskan idag Håkan Juholt i företagarpolitik. Bra Maud! Jag hoppas att Juholt antar utmaningen så att Olofsson får förklara ett och annat om hur företag fungerar för honom.

Företagande är frihet - inte fälla

Maud Olofsson skriver idag en replik på Håkan Svärdmans inlägg i debatten utifrån en rapport från Folksam om att företagande skulle vara en kvinnofälla.

Olofsson menar att regeringen inte är klar. Det är väl väldigt tydligt efter vårpropositionen där tex restaurangmomsen föreslås sänkas. Nyföretagandet har ökat de senaste tjugo månaderna. Alliansen har genomfört en trygghetsreform för företagare, som måste göras känd hos Försäkringskassan, som har ansvaret att i mötet med företagare skapa förtroende och ge upplysning om reformen och företagarnas rättigheter och skyldigheter. Givetvis hänger det på företagaren att informera sig, men nog har Försäkringskassan ett viktigt arbete i att ge korrekt och pedagogisk information och just visa förtroende för företagarna, så att de verkligen tar tillvara sina rättigheter, för sin egen del och för statistikens. Företagare förtjänar förtroende, inte misstänkliggörande.

Företagande medför frihet att disponera sin tid. Självklart föreligger en risk i att påta sig större ansvar för hushållet för den som jobbar hemifrån, men en sådan risk elimineras med informella avtal kring hushållsarbetet. Denna diskussion handlar inte om företagande i sig, utan om jämställdhet i praktiken, som skapas mellan individer i vardagen.

Friheten ligger också i bemötandet från omvärlden. Det måste ses som okej att göra vinst i företag som arbetar för mjuka värden inom vård, skola, omsorg och liknande tjänster.

Reformer jag skulle önska framöver för företagarna är faktiska skatteinbetalningar istället för preliminära. Man kan också tänka sig autogiro för dessa skatteinbetalningar. Att förenkla arbetsrätten och se den ur ett individperspektiv finns också på önskelistan.

Varje sysselsättning har ett värde i sig. Inte finns det några "skitjobb". Att arbeta som försäljare och att göra det på provision är beundransvärt och lärorikt. Det arbetet är faktiskt något som påminner om att vara valarbetare. Det vet vi väl alla som har varit valrörelseaktiva, att man måste skura valstugans golv ett antal gånger innan man kan nå toppen. I övrigt blir Karin Wanngård en intressant s-motståndare i stockholmsdebatten. Hon säger sig ju arbeta för näringslivet.
Johan Hedin bloggar också.

Parallellt partiledarskap med Olofsson som brygga in i framtiden

Det har hörts röster som vill att Maud Olofsson avgår. Jag håller inte med dem. Maud Olofsson ska ta oss in i framtiden och det kommer hon att göra med glans. Men rörelsen måste givetvis få välja hennes efterträdare och bädda för nästa partiledares tillträde.

Centerrörelsen har nu ett spännande år framför sig: Förnyelsearbete med nytt idéprogram ska formuleras. Tänk er en frihetsvision formad av alla medlemmar och sympatisörer som vill bidra. Det skulle rent hypotetiskt kunna vara Sveriges alla invånare som bidrar! Ett sådant arbete måste ske under öppna, prestigelösa former där det skapas delaktighet och resoneras kring ideologi. Dessa träffar kan kombineras med att vi bygger självkänsla i partiet. Att kommunkretsarna visar upp något de är stolta över. Något som kommit till på grund av lokala centerpartisters enträgna arbete sena kvällar. Politiska beslut som illustrerar centerpolitik. Samtidigt får vi en helhetsbild av människors vardagspussel och vardagsfriheter runtom i landet.

Sida vid sida med Maud Olofsson skulle en vice ordförande kunna få förtroendet att självständigt leda idéarbetet som ska leda Centerpartiet in i framtiden. Utifrån den resan med alla de mötena skulle en frihetsvision kunna formuleras. Jag tror och hoppas att jag är den person som partiet behöver, då jag tror mig se de behov som finns i landet och har en folkbildningsidé om hur dessa ska kunna uppfyllas. Men ett parti utan sund konkurrens mellan kandidater stagnerar och därför är det positivt med alla de kandidater som finns.

Visionen måste ha rötterna i vår hundraåriga tanke om rätten till ägande och individens frihet. Utifrån det programmet kan vi skapa en politik, som leder oss till valseger med Alliansen i valet 2014 för att bygga det framtida, fria Sverige. Ett Sverige som bygger på näringsfrihet, yttrandefrihet med omtanke, grön frihet och vardagsfrihet – individens frihet. Ett Sverige där alla människor har lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett additivt samhälle där varje individs förmåga och drivkraft tas tillvara. Ett Sverige som är varmt och öppet med stort ansvarstagande av det civila och där företagsamma individer tillåts att växa.

Idéprogrammet ska antas på en extrastämma 2012. I samband med den stämman kan ett nytt partiledarval ske. Må den man eller kvinna som partiet längtar efter just då väljas! Må den man eller kvinna som bäst matchar den frihetsvision vi just då antagit vinna! Utifrån det programmet måste rörelsen ha full fart framåt: Utbildning, mobilisering, kandidater, kampanjer, utspel, prata politik osv. Parallellt med att valstrategi och vassa valbudskap formuleras. 2014 blir ett enda kampanjår med både EU-val och val till kommun, riksdag och landsting. For the win!

Samtidigt som ett gediget arbete med partiprogrammet ska bedrivas ska det regeras, förhandlas och pareras på riksnivå. Dessutom yttersta ansvaret för en riksorganisation. Kritiken i eftervalsanalysen säger just att Olofsson har haft en omöjlig roll. Låt oss inte göra om denna tabbe från första början. Låt oss initialt ha ett parallellt ledarskap men med klara rågångar. Låt Maud Olofsson – denna fantastiskt starka, uthålliga och energifyllda ledare – vara den brygga som leder Centerpartiet in i framtiden. På sin utpost på Näringsdepartementet kan Olofsson fortsätta sitt fina arbete med företagande och entreprenörskap samtidigt som en vice partiledare tjänar brukarna i landet för att finna friheten för folket och framtiden.

Magnus Andersson, Johan Hedin, Mikael Andersson, Karin Ånöstam, Inger Fredriksson har bloggat.

Anmärkning: Eftersom jag skrivit i Word ser texten konstig ut. Ber om ursäkt.

Ambition för välfärden kräver ansvar för jobbtillväxt

Maud Olofsson ger idag i DN socialdemokraternas nya radarpar, Juholt och Waidelich, ett tydligt svar på tal vad gäller den ekonomiska politiken. Härligt Maud!

S-männen konstaterar att socialdemokraterna måste vinna väljare genom att värna jobben, men kommer aldrig till något resonemang kring hur dessa ska komma fram. Olofsson och Centerpartiet har däremot en klar och tydlig bild av hur jobben kan skapas, nämligen genom att fler individer känner en möjlighet att starta och driva företag. Många reformer har genomförts under de fyra åren Centerpartiet har regerat Näringsdepartementet. Därför kunde vi för 2010 se toppnoteringar vad gäller antalet nystartade företag. Det handlar inte om starta-eget-bidrag, utan om god rådgivning, en tro på sin idé, en möjlighet att det lönar sig och en enkelhet i att starta tex att startsumman för aktiebolag sänkts från 100 000 kr till 50 000 kr.

(Socialförsäkringssystemet har också förändrats till fördel för företagare, även om jag själv inte förstått det och undrar om ansvarig myndighet heller har gjort det. Här måste jag förkovra mig.)

Bara med fler i arbete kan vi utveckla kvaliteten i välfärden. Bara med fler i arbete kan vi få en god äldrevård för våra föräldrar, en skola i världsklass för våra barn och en förskola för framtidens forskare för våra barnbarn. Centerpartiet har stora ambitioner för välfärden. Med ambitionerna kommer ansvar för ekonomin och att se lösningar kring de nya jobben. De finns i företagen, Juholt. Och de måste få gå med vinst - oavsett bransch.

Per Ankersjö och Mikael Andersson bloggar också.

Potential i kvinnors företagande

Sakine Madon går till angrepp mot regeringens och Maud Olofssons arbete för företagande bland kvinnor. Jag känner inte till de citat som Madon anför kritiken mot:
"Det fortsätter med direktiv om att våga följa hjärtat, skratta ofta och att "vara en gåva till världen". Det hela kryddas med den sistnämnda principen "vi är andliga varelser på en mänsklig resa"."

Det är svårt och oönskat att definiera "kvinnligt företagande" eller "feminint företagande". Sådana epitet snarare låser in människor, än att göra dem fria. Om vi kallar tjänstesektorn för en kvinnlig sektor låser vi in kvinnor och stänger även ute män, vilket vi ju inte vill. Vi kan däremot säga att andelen tjänsteföretag som drivs av kvinnor ökar (från 27 % år 1996 till 32 procent år 2008 enl Tillväxtanalys, nyföretagsstatistiken 2008). På samma sätt som vi inte bör benämna vård och omsorg som en kvinnlig bransch. Däremot kan vi konstatera att drygt 70 000 av de 90 000 anställda inom vård och omsorg i Stockholms län är kvinnor, enligt SCB.

Företagande i Sverige är inte jämställt. 23 % av företagarna i Stockholms län är kvinnor, enligt Tillväxtverket. Men 60 % av Nyföretagarcentrums kunder är kvinnor. Det finns alltså en potential att nå en jämställdhet på företagssidan. Men hindren måste identifieras.

Jämställdhet är en demokratifråga. Den ska inte kvoteras fram, utan växa fram av människors fria vilja. Visionen måste vara att människor oavsett kön får leva och verka i frihet - med samma förväntningar från omgivningen och samhället. Det är då män och kvinnor kan ha samma möjligheter och skyldigheter. Det är underifrån människor av fri vilja väljer att bryta mönster. Men ledarskapet måste gå före. Vi behöver förebilder, som visar att det är möjligt att kombinera barn och karriär, vab och företag, samboskap och föreningsliv, föräldraledighet och chefskap, privatliv och kändisskap. Olofssons projekt med utbildning och ambassadörer, dvs kvinnor som företagare har säkert varit av betydelse för det uppsving som nyföretagandet gav i fjol.

Statistiken är grund för arbetet. Det är där vi ser fördelningen mellan kvinnor och män. Statistik på hög skapar inte jämställdhet. Analysen behövs. Risken med statistik och hela talet om jämställdhet är att män i gruppen känner sig hotade och slår ifrån sig, medan kvinnor i gruppen förnekar informationen och blir arga, eller å andra sidan bekräftar sin egen roll som offer. Men könsuppdelad statistik måste ses utifrån att vi lever i ett samhälle som fortfarande bygger på traditioner och könsroller, som är svårt att göra sig fria från. Då får man försöka distansera sig själv från statistiken och bara tänka att "så här ser det ut" och "det här kan vi göra". Riktade bidrag eller projekt måste tänkas igenom nogsamt innan de verkställs. Jämställdhet är inte något projekt, utan en del av allt arbete, såväl politiskt som i vardagen.

Det finns mer att göra på företagarområdet: Att se över rådgivningen för att se efter vilken som är mest effektiv - från jord till bord - dvs vilken rådgivning som leder till lönsamt företagande, för kvinnor respektive för män. Viktigt är också att rådgivarna har kompetens kring olika branscher och har en förmåga att ha lika höga förväntningar på män som på kvinnor, dvs att rådgivarna är medvetna om sina egna förhållningssätt.

Attitydmässigt måste det också vara möjligt att i Sverige vilja bli och vara rik, oavsett om du är man eller kvinna. Om du vill bli rik genom att vara fotbollsproffs, rockstjärna eller företagare ska inte heller spela någon roll. Attityderna kan förändras i hur vi uttrycker oss i vardagen gentemot personer som lyckas. Det kan räcka med att säga "grattis" eller "hon har kämpat för det" inför sina barn, istället för att visa avundsjuka och missunnsamhet.

Det duger inte med att fem procent av alla uppfinningar är gjorda av kvinnor. Jag är övertygad om att innovationer görs i vardagen och på jobbet, men att ingen bryr sig om att peppa innovatörerna att ta patent eller synliggöra sina idéer. Dels finns det en okunskap om och ett ointresse för innovationer, dels råder jantelagen. Inom offentlig sektor, där många kvinnor jobbar, är det långa beslutsvägar och ofta tendens av krabbkorg, där alla ska hållas innanför ramarna. Om någon innoverar kan det upplevas som hotfullt. Men det finns undantagsexempel, förstås.

Maud Olofssons arbete för kvinnors företagande betyder mycket för många av de som är ambassadörer, vittnade några om i Almedalen, men också för många av oss som startat företag under de här åren. Framför allt betyder Olofssons arbete att fler över huvud taget blir företagare. Om hälften av Sveriges befolkning inte ser sig som möjliga företagare är det en stor brist för vårt samhälle, som alla måste vara med och bygga. För de nya jobben skapas av företagare av kött och blod. De nya jobben behövs för framtidens välfärd i form av barn- och äldreomsorg, vägar och lekparker, bibliotek och skola, vård och vattenkvalitet, rätts- och polisväsende. Vi har inte råd att gå miste om idéer och initiativkraft bara för att vi, som Sakine Madon, vägrar se oss som män och kvinnor, ibland - tyvärr fortfarande - med olika behov och önskemål, men givetvis under samma lagar och regler.

Raymond har också bloggat.

Nystartszoner utreds

Regeringen tillsätter idag en utredare som ska se över möjligheten att införa sk nystartszoner i områden där stort utanförskap råder. Detta är ett förslag som jag vill minnas ursprungligen drevs av Oscar Fredriksson inom Stockholmscentern. På Centerpartiets partistämma 2009 röstades förslaget igenom.

Det är bra att regeringen ska utreda frågan, då det skulle kunna lyfta områden som inte tror på sig själva. Det skulle passa bra in i Järvalyftet som ju syftar till ett bättre boende genom delaktighet och egenmakt. Men det räcker inte med att 'bo' för att känna egenmakt. Nyckeln är arbetet. I en nystartszon sänks eller slopas skatterna, vilket gör det lättare att starta företag, men också att anställa. Om företag förläggs till platsen kommer restauranger även starta eller gå bättre. Det blir en positiv spinn-off-effekt där människor blir stolta över sin ort, liv och rörelse ökar och tryggheten blir större. Att utreda frågan är ett första, viktigt steg.

Jämställdhet är val i vardagen

Maud Olofsson skriver idag i Göteborgsposten om att jämställdhet ska vara en prioriterad fråga för Centerpartiet under mandatperioden. Bra! Olofssons tolkning är att ekonomisk frihet är vägen till jämställdhet. Det är också mycket bra.

Kvinnor måste få möjlighet att göra lönekarriär även inom offentlig sektor. Tack vare Alliansen får kvinnor möjlighet att utmana offentlig sektor genom att starta eget inom branscher där många kvinnor av tradition är verksamma. Då måste det vara möjligt att tjäna pengar i välfärdsföretag. Annars är vi tillbaka på ruta ett där omsorgsarbete är obetalt och nedvärderat.

Vägen till jämställdhet handlar om förebilder och kunskap om hur det ser ut, dvs statistik. Och lösningarna är inte kvotering, som vänstern föreslår, utan att synliggöra och stärka män och kvinnor som bryter mot de traditionella mönstren. För att människor ska våga fatta jämställda beslut i vardagen, vilka bidrar till ett mer jämställt Sverige. Men också till individens frihet.

DN:s ledare betonar det egna ansvaret på ett mycket klokt sätt. Eva Cooper, Timbro spräcker myten om att kvinnor skulle vara särdeles mycket vänsterröstande och menar att det handlar om ett dåligt självförtroende för borgerligheten vad gäller jämställdhetsfrågorna.
Västra Götaland bloggar också.

Vård och skolgång för papperslösa

Idag presenterade Alliansen ett förslag om viss vård för papperslösa och rätt till skolgång för gömda barn. Det ska också bli lättare för entreprenörer att komma till Sverige, något som Maud Olofsson har drivit inom ramen för nybyggarlandet. Affärsimmigranter behövs för innovationer och ägarskiften. Beslut sker inte förrän efter nästa årsskifte.

Detta är ett viktigt förslag för människovärdet. Barn kan inte stå till svars för föräldrars situation. Barn mår bra av rutiner i vardagen och av att gå i skolan. Barn ska ha rätt till kunskap och en framtid - oavsett i vilket tillstånd de och deras föräldrar lever.

Maud Olofsson lyfter kvinnors företagande

Maud Olofsson arbetar medvetet för att ge förutsättningar för näringslivet att blomstra. Hon ser den stora potential som finns i kvinnors företagande. Därför skrev hon en artikel i Expressen häromdagen, med anledning av att regeringen beslutade att avsätta femton miljoner kronor för utbildning, mentorskaps- och ägarskiftesprogram som ska leda till att kvinnor startar och driver företag, eller får företag att växa. En tredjedel av nyföretagarna var i fjol kvinnor.

Utbildning, stöd och förebilder är enligt Tillväxtverket särskilt viktigt för kvinnor att ge sig in på nya tassemarker. Att Maud Olofsson synliggör kvinnor som företagare är betydelsefullt för dels företagarfrågan, dels kvinnor. Det är ett sätt att konkret bedriva jämställdhetsarbete. Tack.

Företagande kvinnor ökar

Antalet kvinnor som är ansvariga för företag är fler än någonsin. Enligt DN blev vi 30 000 fler 2010.

Tack vare Alliansens valfrihetsreformer med RUT och nya marknader inom vård och omsorg går kvinnorna starkt framåt, skriver Svenskt Näringsliv. Nu gäller det för allmänheten att tolerera det faktum att friskolor generellt är mer effektiva än kommunala skolor, som åtminstone borde kvala in dem till ett tänkande om att de är likvärdiga.

Tillväxtverket arbetar på Maud Olofssons uppdrag med att främja kvinnors företagande med hjälp av förebilder. Med en förebild kan det vara lätt att komma igång, men för att det ska gå bra måste man också jobba många timmar. Det tar tid att komma igång så att du kan leva på dina förtjänster. Du betalar ofta skatt långt tidigare än du kan ta ut någon lön. Du måste vara målmedveten, hela tiden tänka kundnytta och en familj med stort tålamod.

Annie Johansson bloggar.

Förnyelsepartiet vill skapa nybyggarlandet

Centerpartiets kommundagar ägde rum fredag-lördag i Linköping. Maud Olofsson höll tal. En viktig punkt på agendan var givetvis eftervalsanalysen som föredrogs av analysgruppens ordförande Annie Johansson.

Gladast blev jag när Maud Olofsson talade om att Sverige ska bli ett nybyggarland. Vi vill att människor ska komma hit och bygga välfärd med oss. I framtiden måste färre personer försörja fler. Vi behöver helt enkelt rekrytera fler svenskar som vill bygga upp och utveckla vårt land igen. Då måste vi ha en riktigt toppad institutionell infrastruktur att konkurrera med. Där det är lätt att utbilda sig, starta företag och komma in i samhället. Där det inte krävs tre generationer för att bli accepterad, utan där du kan lyckas direkt. Där varken namn eller bakgrund spelar någon roll för omgivningen, mer än för din egen identitet. Sverige - nybyggarlandet. Smaka på det. Vi ska bygga på entreprenöriell grund. Vi ska bygga klimatsmart. Varje individ som vill bidra är en resurs i det arbetet.

Och Fredrick Federley som kan få vem som helst att tänka till kring gamla mönster gav oss en synvända. Under presentationen av förnyelseprocessgrupperna, där han ska leda integration/migration ställde han frågan hur många som känner en jägare. Typ varenda centerpartist - vi var drygt 600 stycken - räckte upp handen. Hans nästa fråga blev hur många som känner någon som är med i en muslimsk församling. Uppskattningsvis var det nu bara en tolftedel som gjorde detta. Vi måste vidga våra nätverk. Vi måste gå utanför SV:s lokaler. Vi måste lyssna. Vi måste våga lyssna innan vi kommer med lösningen.

DN:s ledare uttrycker att partiet skulle vara i kris, men det kan jag absolut inte hålla med om. Visst har vi hållit oss i Alliansens skugga, men med det beslut om förnyelseprocessgrupper och nytt idéprogram, samt att bredda partiledarskapet med två vice ordföranden finns en plan. Jag har också talat med centervänner runtom i landet. Det lockar att förnya i distrikten och planer smids. Michael Arthursson är vår nye partisekreterare som gjöt mod i rörelsen med att berätta och ge bilder som berörde, men också visade på eget mod genom att citera barnboken "Lotta på Bråkmakargatan" med "Pilutta".

Magnus Andersson menar att vi inte har någon kris i partiet, men att det är en kris att vi inte har väljarnas förtroende. Per Ankersjö bloggar också, liksom Johan Hedin.

UF-företagande bäddar för jobb

Ung Företagsamhet arbetar med att lära ungdomar starta, driva och avsluta företag. Det är tjugo procents större möjlighet att en UF-företagare startar företag för att försörja sig som vuxen. På tjejer har denna typ av inlärningsmodell högre effekt än hos killar.

Karl Wennberg, doktor vid Handeslhögskolan, presenterade idag en rapport som visar att jobbskapandet bland de före detta UF-företagarna var starkt. Deras företag skapade drygt 43 000 jobbtillfällen under företagens första tio levnadsår. (1990-2007)

Inte alla gymnasieskolor ger möjlighet till UF-företagande eller dylikt. Men från och med i höst införs entreprenörskap på schemat. Detta har Maud Olofsson drivit hårt. För att fler jobb ska skapas i framtiden. Samtidigt är det viktigt att känna till hur ett företag drivs för den som kommer att vara anställd.

Läs i DN om UF.

I väntan på elräkningen

Elpriserna är på mångas läppar. Kylan, julledigheten med mer hemmavistelse och därmed mer användning av tvätt- och diskmaskiner samt spis och TV/dator gör att folk - framför allt villaägare - bävar inför att elräkningen dimper ned i brevlådan. Varken köldknäppen eller människors vanor kan staten stå till svars för.

Men kanske blir denna räkning droppen som får bägaren att rinna över. Folk som jag och 1,1 miljon andra elkunder som har tillsvidareavtal tar äntligen tjuren vid hornen för att leta upp en elhandlare som erbjuder billigare, mer miljövänlig el. Säger upp det avtal som vi en gång ingick. Rörelser på marknaden sker. Man tävlar om antalet kunder; erbjuder lägre priser.

Konsumentverket presenterade i höstas en analys av elmarknaden skett ur konsumentperspektiv. Där redogörs för hur elmarknaden fungerar. Konsumenterna betalar både energiskatt och moms på den köpta elen. Dessa båda skatter utgör 50 % av räkningen. Om skatten sänktes skulle givetvis priset på elräkningen minska. Varför el ska beskattas extra som vara kan jag inte förstå, om det inte är en del av energieffektiviseringsprogrammet. Om skattedebiteringen flyttades från elhandlaren till nätföretaget skulle det i alla fall bli lättare för konsumenten att göra prisjämförelser av själva elen, menar Konsumentverket mfl.

Konkurrensen på elmarknaden är bra för kunderna. Men kanske är konkurrensen för liten där tre aktörer är väldigt stora? Där det tycks vara svårt att etablera sig. Även nätmonopolet måste luckras upp så att ett intelligent elnät och smarta elmätare införs. Sådana ska givetvis inte lånas ut av Stockholms stadsbibliotek, som en socialdemokrat föreslår i en motion inför fullmäktige på måndag, utan kan köpas på marknaden - av konsumenten. EU beslutade tydligen 2009 att samtliga abonnenter ska ha elmätare 2022. Konkurrensverket föreslog 2009 att man ska skapa konkurrens vad gäller mätning, i likhet med vad man gjort i Tyskland. Detta skulle "ge en innovativ utveckling av mätare och mätartjänster" (Konsumentverkets rapport 2010) Då kan jag som kund bli mer medveten om vad mina produkter drar för ström. Och välja om jag vill energieffektivisera eller inte. Och välja om jag ska tvätta på natten eller inte.

Staten kan möjligen skynda på teknikutvecklingen och se till att det finns en infrastruktur för 2020-talet. Där det råder en konkurrens på elnät. Där du som gått in med kapital i ett vindkraftverk i sk andelsel inte jagas av Skatteverket Där det är möjligt att producera egen el och ha gårdsförsäljning på den. De personer som investerar i privata solceller som balkongräcken måste få möjlighet att kvitta in- respektive utmatad el. En sådan utveckling måste gynnas.

DI beskriver orsaker till högre elnätspriser.
Annie Johansson, Johan Hedin, Johan Pettersson och ETR har också bloggat, med anledning av Maud Olofssons debattartikel i DN. Jag tror inte heller att en reglering av priserna är effektfullt för varken marknaden i sig eller för konsumenterna i det långa loppet. Vi behöver ett Sverige där människor tar ansvar och konkurrens skapar villkor för nya företag, inte ett land där vi lindar in nöjda människor i bomull och bidrag.

Innovationer betydelsefulla för välfärden

Jag vill lyfta fram en sak som var extra bra i Maud Olofssons partiledartal i riksdagen igår. Hon pratade om innovationer och bjuder in till ett brett samtal kring detta under mandatperioden.

Olofsson sa: "Vår innovationsförmåga kommer att vara helt avgörande för vår ekonomisk utveckling. Därför måste vi skapa förutsättningar för alla - människor, företag, organisationer och andra att vara innovativa. Vi ska vara ett land där folk vågar pröva sina drömmar och idéer, att se möjligheter."

Det jag gillar är framför allt synen på att antalet arbetstillfällen inte är konstant, men också tron på människor som bärare av idéer, möjliga att förverkliga utifrån behov. Att problem i vardagen går att råda bot på med enkla tjänster eller uppfinningar. Att det är entreprenöriella människor som kommer på och förverkligar dessa innovationer.

Jag vill para denna del av Mauds anförande med den del av verksamhetsplanen för Utbildningsnämnden som handlar om entreprenörskap, där tio skolor ska ha kommit igång med arbetet under året, trots ny läroplan och nya kursplaner. Entreprenöriellt lärande i gymnasieskolan ska vidareutvecklas.

Det är viktigt att Sverige har entreprenöriella människor som är lösningsfokuserade, företagsamma och innovativa. De kommer ibland av sig själva, men blommar ännu oftare upp i en miljö som stimulerar entreprenörskap och goda idéer.

Innovationer kommer att bli avgörande för att skapa jobb som motverkar utanförskap. Innovationer kommer också att vara nödvändiga för att röja undan vardagshinder.

Sverige behöver lärare som lyckas

Maud Olofsson föreslog i en intervju igår att elever ska betygsätta sina lärare. Idén har framförts tidigare av Centerpartiets Sofia Larsen och Anders Flanking. Jag har tidigare skrivit att förslaget är bra och skulle vara verkningsfullt för att öka dialogen kring vad kvalitet i undervisning är.

Johannes Åman kommenterar förslaget om betygsättning av lärare i sin kolumn idag. Han beskriver hur systemet fungerar på universiteten i USA. Jag har inte tagit del av några rapporter kring förslaget och skulle med intresse läsa om kommuner där sådant har skett.

Syftet måste vara att fokusera på kvaliteten, som en ytterligare åtgärd. Skolan är målstyrd. Eleverna ska visa att de har nått målen/kunskapskraven. Fokus måste vara på en verkningsfull undervisning där vi tittar på vad som ger resultat, dvs kunskaper, dvs inlärning. Elever är smarta. De vill nå målen och lyckas. Lärare jobbar hårt i klassrummen, men alltför ensamt. Lärandet om lärandet måste spridas mellan klassrum, ty det är ju också det som gör läraryrket så spännande - att som lärare höja sin egen nivå genom att tillsammans med kollegor och eleverna hitta nya metoder som gör att fler når målen.

Ett betygsättningssystem eller utvärderingsarbete av lärare handlar inte om att lärare ska hängas ut eller jämföras med varandra, utan om att fokusera på kvaliteter - vad kan Lärare 1 lära av Lärare 2? På vilka sätt behöver lärarna på skolan ge varandra stöd för att i gemensamt arbete ta sats och nå lite högre? Vi måste börja se och benämna styrkan i lärarkollegiet, samt att rektor tar ansvar för att leda den gruppen, såväl pedagogiskt som visionärt.

Risken med att vi politiker talar mer om måluppfyllelse är att rektorer och lärare känner sig tvingade att nå målen och sänker nivån. Det är inte bra för eleverna och samhället i längden. Men när skolor ger elever fler lektioner eller anpassar undervisningen till de olika elevgrupperna, hittar nya metoder, samt tar till sig forskning om framgångsrika skolor mm - då är talet om måluppfyllelse viktigt. Offentlig sektor får aldrig glömma sitt uppdrag!

Sverige behöver ha lärare och elever som lyckas. Då måste vi också prata om vad som ger kvalitet i olika klassrum. Det är väl högst rimligt att elever - som möter sina lärare varje dag - får säga vad de tycker att deras lärare lyckas med, samt vad som kan förbättras i relation till högre måluppfyllelse.

Entreprenörskap och frihet ingångsvärden i 2011

Åh, vilken härlig artikel om Maud Olofsson i dagens SvD. Entreprenörskap och frihet ska vara ingångsvärden i ett idépolitiskt arbete som ska bedrivas inom fem områden: Välfärd, integration, tillväxt i hela landet, miljö/klimat och jämställdhet.

Olofsson nämner också att Centerpartiet har en roll i att utveckla politiken för skolan där hon vill se högre måluppfyllelse, mer självbestämmande hos skolorna, individuell lönesättning samt en möjlighet för eleverna att utvärdera sina lärare.

Några som bloggar är: Anna, Boel och Annica