Se individen istället för prata om klass
Anna Dahlberg skriver en ledare i dagens Expressen, där hon kritiserar Löfven för att inte föra en politik som främjar jämlikhet och minskade klyftor. Dahlberg menar att det är dags att börja prata om klass.
Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.
Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.
Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.
Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.
Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.
Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.
Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.
Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.
Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.
Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.
Etiketter: arbetslöshet, behöriga lärare, förort, läxläsning, måluppfyllelse, RUT, skola, skolpeng
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 18:17
0 Åsikter, vad tycker du?
