Ledig lördag

Idag har det varit en ljuvlig dag såväl väder- som innehållsmässigt. Vaknade av att allergichocken släppt i ansiktet. Vita ögonvitor, inte halsont och ansiktssvullnad hade gått ned - vardagsfrihet att få en cortisonkur och rätt vård i rätt tid.

Familjefrukost alla tre, några lugna morgontimmar med plock&blogg respektive legobygge för sonen och därefter besök i Blackebergs parklek som var fantastiskt varierad med klätterställningar, basketplan och en fin borg som lockade till att leka Lego Kingdom där jag hade förmånen att få vara riddarassistent. Efter några strider mot det onda, vilka vi givetvis vann varje gång, var det glasspaus och hemfärd.

Jag hade hittat en stålfyrkant som vi bestämde att jag skulle sy en håv av. Detta gjorde jag efter lunchen. Den skulle invigas på eftermiddagen, så vi knatade genom Riksby bortanför Lillsjön till Ulvsundasjön. Den finaste fångsten var vattenspindeln som lyckades krypa uppför en liten pinne och därefter spinna en tråd till burkkanten. Denna insats belönades med att han blev utsläppt.

På hemvägen var vi trötta, men glada över att få sällskap. Och trots en stukning kunde sonen springa fram till dagistjejen för att vinka till henne. Fyra och ett halvt år och starka känslor.

Under aftonen avnjöts en god sushimiddag med samtliga familjemedlemmar. Därefter storstädades det. Ni vet så där så att jag tog ut mattor och piskade dem. Så där skönt efteråt.

Och hela dagen har Stockholms Centerkvinnor rapporterat med tweets från sin stämma. De har valt en ny ordförande, Gunilla Hjelm. Och de har sagt nej till kvotering, tack och lov. Det slår mig att det är en poäng att kvinnor enas om den bästa politiska lösningen för kvinnors situation i olika frågor. Att man debatterar detta i ett forum där man bara kan vara sig själv och inte just kvinna i ett blandat sällskap där mannen ofta, ofta är norm fortfarande. Framför allt är Centerkvinnorna en demokratiplantskola som alla andra föreningar, politiska som opolitiska. Risken är att partiet i stort tänker att "kvinnorna ska fixa jämställdheten", men så får det ju inte vara. Kanske det är dags att mäta jämställdheten i Centerpartiet igen.

Härlig ledighet - härligt att jobba igen

Idag var det dags att dra igång företagandet efter nästan två veckors ledighet. Kul att planera, kul att varva teori och praktik samt att åskådliggöra modeller. Skönt att komma igång igen. Samtidigt har det varit härligt med ledighet tillsammans med familj och släkt i toppenvädret som ju varit. Att hinna och vilja städa ur en garderob eller damma någon hylla högt upp är riktigt avkopplande. Oftast är det även tacksamt arbete då det sker rätt sällan :)

Politiken återuppstartades också idag med stadsdelsnämndsmöte som utsåg en social delegation som har ansvar för att bevaka individärenden och göra omhändertaganden mm. Ett viktigt jobb, som jag är glad att andra åtog sig.

Mer frihet vid anhörigvård

I olika skeden av livet använder man sig av olika funktioner i samhället. När jag möts av en ny situation brukar jag ta in hur den fungerar. Nu för tiden funderar jag ofta på hur den skulle förbättras till förmån för människors ökade frihet och egenmakt. Det är liksom enklare att vara kritisk i början innan man har vant sig vid systemet.

Just nu befinner jag mig vid en tidpunkt då min familj och väninnors familjer anhörigvårdar en del. Själv befinner jag mig i periferin, men jag hör att kvinnor tar ledigt från jobbet för att följa med mamman till sjukhus. Söner städar mammors hem efter jobbet vardag efter vardag. En man kör in sin kvinnliga släkting till någon form av vård och skulle egentligen vilja stanna kvar för att hon ska känna trygghet och ta till sig information och vård. Barnbarn skyndar från jobbet för att titta till den anhöriga så att inte spisen står på och att den äldre generationen har ätit.

Jag hör att det offentliga ställer upp och gör sitt yttersta. Ofta ställs rätt diagnos snabbt, remisser skickas och hemtjänst bemöter på ett trevligt och integritetsrespekterande sätt. De anhöriga finner det naturligt att finnas där, men skulle vilja göra mer. Dåligt samvete gnager.

Alliansregeringen har förbättrat situationen för anhörigvårdare med sin lagskärpning. Men det måste kunna gå att genomföra ytterligare underlättanden för tryggheten, integriteten och kontinuiteten. Jag tänker på en reform i likhet med vård av barn, som skulle kunna gå under namnet vård av förälder. Det handlar inte framför allt om ersättningen, utan om den tid som skapas för de anhöriga och den trygghet som skapas för både den anhöriga och den sjuke. Att kunna reda ut saker på dagtid, utan att smita från jobbet. Att kunna vara fysiskt närvarande hos den sjuke istället för att vara mentalt frånvarande på jobbet. Att få vara med när hemtjänsten introducerar rutiner och att få känna till rollfördelningen kunde stävja oro och osäkerhet.

Kanske är det så att reformen inte ens behöver vara ersättningsförknippad, utan mer handlar om att man som arbetstagare känner att man kan be sin arbetsgivare om ledighet i samband med föräldrars sjukdom, utan att få dåligt samvete eller känna att man sviker eller smiter från jobbet. Självklart uppstår "åh nej, inte nu"-känslan som den gör i alla oplanerade lägen. Men att veta att det finns ett antal dagar med ersättning eller ett antal dagar att kunna ta ledigt pga vård av anhörig, utan att inkräkta på semestern, skulle nog ge många människor ökad vardagsfrihet. Självklart måste frågan utredas och ses ur både ett ekonomiskt och ett helhetsperspektiv, men även ur jämställdhetssynvinkel.

När jag googlar på detta ser jag att m-kvinnorna föreslog en liknande reform 2008.

Ska jag eller (S) lägga mitt vardagspussel?

(S) i Stockholm föreslog igår att man ska bygga in kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler. Till dessa vardagstjänster skulle höra förskolor, springpojkar, tvätterier.

Jag ser ju inte att min son skulle gå i en tunnelbaneförskola med tanke på partiklar och buller. Nej, jag är lite mer för naturen och himlen. Hjälp i vardagspusslet är nödvändigt ibland, men att politiker ska tänka ut vilka tjänster som ska utföras blir lite märkligt. Istället för att jag med min plånbok får lägga mitt pussel skulle Carin Jämtin pussla utifrån sin horisont.

Det generella RUT-avdraget - som dessutom Centerpartiet föreslår ska vara högre för personer över 75 år - är utmärkt för att göra svarta jobb till vita och sätter fingret på de behov människor har för att få vardagen smidigare.

(S) visar återigen att de inte förstår företagandets villkor. Om jag kommer överens med företaget jag köper hushållsnära tjänst ifrån om att de ska handla mat och lämna den vid tunnelbanan kan jag väl göra det. Men varför inte lägga på en femtiolapp och få maten hemkörd till dörren?

Under Alliansens ledning har utrymmena i kollektivtrafiken fått fler hyresgäster i form av caféer, små butiker och skomakerier. Insatser som ger service och skapar trygghet.Det finns en strategi för detta inom landstinget. Där har Miljöpartiet och Vänsterpartiet konsekvent röstat emot förslagen.

Det är solklart att med ett vänsterstyre blir våra liv mer uppstyrda generellt. Medan Alliansens politik på alla nivåer ger individen mer frihet.

Per Ankersjö och Gustav Andersson replikerar idag: RUT bättre än butler

Magnus Andersson var mycket aktiv i debatten igår.

Trygg skolstart är viktigt

Elisabeth Thand-Ringqvist skriver på SvD Brännpunkt idag att sexåringar inte ska slängas ut från förskolan innan skolstart. Tryggheten vid skolstart är givetvis viktig för både föräldrar och barn, men även för pedagogerna som ska möta en ny barngrupp som ska få en bra start med att lära sig läsa, skriva, räkna som är grunden för alla vidare kompetenser.

Hade vi haft en centerpartist i Bromma stadsdelsnämnd hade problemet förhoppningsvis inte uppstått. Det är stadsdelsnämnden som planerar övergången mellan förskola och skola. Samordning kan ske mellan såväl enskilda som kommunala förskolor och kommunala och fristående skolor. Övergången måste givetvis ses över så att vardagspusslet fungerar för föräldrar och barn.

Jag önskar en högre andel enskilda förskolor då jag anser att kommunen generellt inte alltid är den bästa utföraren, utan snarare ska vara en skicklig beställare som sköter tillsyn mm. Men stadsdelsnämndens roll att se till att övergången fungerar fint blir då ännu viktigare.

Idag tog jag bilen till köpcentrat

Idag har jag storhandlat på Coop Forum i Bromma. Det var 5 km tur och retur med bilen. Värmen var tropisk och då jag hörde ett flygplan starta kändes det lite som om jag var i på semester i ett sydeuropeiskt land, men jag kunde inte stå där och drömma då kylvarorna var tvungna att snabbt fraktas hem. Det blir en del som ska handlas om man är en familj.

Jag är glad att jag har bil nu för tiden. Minns när jag och dåvarande sambon bodde i Norsborg och skulle storhandla i Fittja. Vi köpte för mycket och fick riktigt långa armar då vi skulle bära maten från bussen och hem till Höders väg. Sista resan från den lägenheten gick med tunnelbanan med en köksstol och en dammsugare efter sista flyttstädningen.

Några år senare kom min kusin på besök till mig i Bromma en gång. Jag promenerade upp till flygplatsen och bad henne följa med och köpa en cd-spelare på B&W i Bromma. Den tog jag på ryggen med stöd av henne. Självklart tyckte de andra bussresenärerna att jag störde lite grand med mitt kolli.

Att det inte skedde en trafikolycka då jag cyklade med mina nyköpta lister från Ekesiöö och hem var nog bara tur. Jag fick cykla tre gånger fram och tillbaka för att få hem mina målarfärgsburkar. Det ingick liksom i renoveringsprojektet.

Miljöpartiets förslag till beslut om att förbjuda uppbyggnad av nya köpcentra känns riktigt cyniskt. Bara för att man är bilägare är man inte bilmissbrukare. Bilen ger frihet.

Jag tror till skillnad mot Wetterstrand på marknaden, dvs människors egna beslut och värderingar om var man vill lägga pengarna. Om jag vill småhandla på Konsum på Brommaplan eller storhandla på Coop Forum ska inte politiker lägga sig i. Om jag vill handla mina blommor på torget, i blomsterhandeln på Brommaplan eller cykla till Plantagen ska väl inte riksdagen bestämma. Och ännu värre: Om det skulle finnas marknad för ett nytt köpcentrum som i sig ger service i ett nybyggt område ska väl inte Miljöpartiet stoppa de företagare som vill växa och skapa konkurrens för kunderna. Jag tycker att det luktar planekonomi.

Bloggar gör: Magnus Persson, Rickard Nordin, Johan Hedin, Frank Thoren Hall

Några vardagliga höjdpunkter

Idag har jag haft några höjdpunkter. En elev berättade om en arabisk författare, vars bok jag råkar ha på nattygsbordet: "Utvandringens tid". Passade bra att anknyta till Vilhelm Moberg strax därefter. Eleverna kom fram till tio olika orsaker att emigrera. Kul var också att höra skrönor från Grekland och Sverige återberättade av yngre elever.

Bokningen av middag innan kulturevenemang med svärmor på torsdag blev bra. Att engagera mina föräldrar i vad krikon egentligen är, med anledning av att en fortbildningsfarbror på jobbet bjudit oss på gröna surplommon med salt. Mormor fick en grattishälsning på bröllopsdagen.

Och det bästa av allt är att ha två gubbar iklädda halmhattar som vattnar sina odlingar på balkongen: Rädisor, morötter, persilja, röd basilika, rosmarin och gräslök. Lyckan över att se det man själv har planterat gro och växa är stor.

Härlig harmonisk helg

Helgen har varit otroligt härlig med hotellvistelse och middag med maken i Nyköping. Mötte en ur Kaninavelsföreningen och beklagar den olycka sällskapet drabbades av under natten.

På lördagen blev det besök hos föräldrarna i Vingåker för att hämta sonen och umgås med familjen. Snöskottning stod på agendan. En parkering och ett halvt växthus senare är jag ganska mör, men inte ledbruten. Resan genom soliga, snöiga Södermanland gick strålande. Väl hemma fanns mycket energi att dammsuga, tvätta och göra kalops.

Jag kan fortfarande inte se texten på min blogg, men nu har jag vant mig. Lite förberedelser inför veckans aktiviteter med ny-medlems-träff och årsmöte för Centerpartiet i Västerort. Får tyvärr hoppa över Starta-eget-mässan i Älvsjö imorgon, dit jag blivit inbjuden av Ung Företagsamhet, till förmån för vardagspusslet. Nu är det läggdags. Sonen som sov i bilen hem ropar på mig och i arla morgonstund är det klasskonferenser som det gäller att vara pigg i huvudet inför. För övrigt är det fokus på den högra hjärnhalvan resten av arbetsveckan. Godnatt!

Sista frihetsdagen

Sista dagen i frihet.
Idag är sista frihetsdagen
innan förskolestart.
Du ska nu gå tretton år
i förskola och skola
och förhoppningsvis tre år
i gymnaisum.
Sista frihetsdagen.
Innan du ska in på listorna.
Innan du vet skillnad
mellan helg och vardag,
arbete och fritid,
skola och sommarlov.
Idag har vi varit på Arkitekturmuséet och lekt i barnhörnan i minisandlådan. Lunch på Café Blom. Väl hemma vila för gubbarna och mejlande för mig. Därefter handla och laga mat. Mannen fick tydligen en kommentar om uthållighetspris av någon som passerade den regniga lekplatsen. Och det är han verkligen värd! Själv stod jag hemma i köket och undrade varför jag inte gick lanthushållsskola, som min far önskade. Eftersom affären inte hade snitzel-kött hade jag köpt lövbiff som jag skulle göra snitzel av. När jag läste lanthushållsskole-substitutet kokboken såg jag att snitzel ska stekas på låg värme, medan ex-svärmor lärde mig att lövbiff ska stekas på hög värme. Det blev som det blev och påssåsen var klar fem minuter efter allt annat. Jag inser varför vi har gjort den uppdelning vi har här hemma: Mannen lagar maten och handlar. Jag sköter tvätten och städar. Bäst att följa arbetsfördelningen.