Arbetsförmedlingen behöver ses över ur nyanländas perspektiv

Alliansregeringens initiativ att se överArbetsförmedlingen [DN debatt 6 feb 2014] är viktigt och välbehövligt. Men det finns fler saker att ta tag i vad gäller Arbetsförmedlingens olika uppdrag, bland annat för att underlätta nyanländas självförsörjning och etablering. Detta har både SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och KSL, Kommunförbundet i Stockholms län, upplyst regeringskansliet om i SKL:s förslag för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande (juli 2013) med ett tillägg synpunkter från stockholmskommunerna (november 2013).

Utgångspunkten för KSL är givetvis att invandring berikar och att nyanländas resurser, kunskap och drivkrafter ska tas tillvara fullt ut och så fort som möjligt. Men tyvärr finns det delar av regelverket och i samverkan som sätter käppar i hjulen. Några av dessa är följande:

·         Asylsökande barn har rätten att börja i förskola och skola så fort som möjligt. Det är viktigt att barnen får en vardag med utbildning och rutiner så fort som möjligt. För att detta ska kunna förberedas på ett bra sätt krävs det att kommunerna som är anordnare får information från Migrationsverket. Inför en sk upplysningsplikt från Migrationsverkets sida så att huvudmännen kan planera en bra introduktion och skolstart.

·         Arbetsförmedlingens sekretessregler gör det tydligen omöjligt att planera gemensamt med en kommun. Ibland förekommer också konkurrerande utbildningar.

• Ändra regelverket så att det anpassas till de ensamkommande flyktingbarnen som ju är omyndiga och vid anknytningsinvandring får alltför stort ansvar vid familjeåterförening. Reglerna är utformade utifrån att den förstkommande är en vuxen som har hunnit skaffa kunskap om det svenska samhället.

Jag tycker också att följande möjligheter borde ses över för att den nyanlände snabbt ska inkludera sig, kunna bidra och känna egenmakt:

·         Låt alltid Arbetsförmedlingen pröva individens behov av sfx-utbildning, det vill säga sfi för en särskild yrkesgrupp utifrån individens utbildning från hemlandet. Erfarenheterna av sfx i Stockholms län är att utbildningen är framgångsrik vad gäller att individen kommer ut i arbete. En sfi-peng kunde användas för individen att delta i en utbildning i andra landsändar än den egna kommunen.

• Inför sfi-peng och vux-peng för att utveckla kvaliteten och tillgången till såväl svenska för invandrare som vuxenutbildning. Ett sådant pengsystem föreslås i sfi-utredningen. Självklart ska valfriheten att välja skola gälla även vuxna.

• Snabba på processen för validering av utländska examina så att individen kan börja söka jobb så fort som möjligt.

·         I de fall nyanlända kommer med en fullgången gymnasieutbildning på modersmålet kan vidareutbildning och högskoleutbildning inom olika yrkesgrupper anordnas på olika språk. En individ som har gått tretton år i skola i sitt hemland har ett starkt utvecklat modersmål som kan användas som ingång för att lära sig svenska språket. Men istället för att först sitta i skolbänken några år för att lära sig svenska kunde yrkesutbildningen och svenskinlärningen ske parallellt via modersmålet. Ett försöksprojekt kunde inledas i samverkan mellan universitet och branscher där det är stor brist på arbetskraft. De studerande kunde initialt vara berättigade till sin sfi-peng och därefter kunna ta studielån.

 
En utvärdering av etableringsreformen visar också att det finns ett kunskapsglapp mellan kommunerna och etableringslotsarna. Information om vad lotsarna och Arbetsförmedlingen gör behöver nå kommunerna.

Bra att Lööf satt ned foten - och bejakar debatt

Jag tycker att det är bra att Annie Lööf har satt ned foten vad gäller att Centerpartiet inte ska eftersträva månggifte. Meningarna i förslaget till idéprogram som är upprinnelsen till månggiftesdebatten är följande:  "Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar." Det är värt att nämna att detta stycke går att läsa under rubriken "INTEGRITET". Den första meningen är skriven av en ideologiskt vässad penna, som signalerar frihet och självbestämmande, men som landade negativt ute i Sverige.

Jag kan sympatisera med innehållet i den första meningen och tycka att det är en ideologisk eftersträvansvärd kompass av flera anledningar. Vem är jag att bestämma över andras livsval? Centerpartiet jobbar för människors valfrihet i så många andra riktningar, så egentligen borde ju självbestämmandet över det mest privata - kärleksförhållandena - vara något naturligt att eftersträva. Men där bestämmer staten idag att vi måste välja en partner. Varför? Jo, för så har det varit, så ska det vara - för att det är enklast så?

I det ideologiska resonemanget över köksbordet, eller på CUF-kursen eller på en blogg går det att försvara och hålla med om innehållet. Men när Centerpartiets förtroendevalda blir ställda inför konkreta frågor vid grönsaksdisken på ICA förstår jag att tvåsamheten är något så kulturellt rotat att det inte är läge för att riva upp det just nu. Jag tror i och för sig att den första meningen skulle kunna fungera i ett idéprogram, som ju är en vision för framtiden.

När man pratar om månggifte får man in en privat dimension i politiken som kan vara svår att stå upp för. Risken att skriva om det här på bloggen är att jag öppnar upp för kommentarer som berör ämnen jag inte vill besvara. Jag sätter liksom ribban för vad som är okej att skriva om. Ordet månggifte kanske påminner om trohetsdramer med efterdyningar som rörs upp i byn. Skilsmässokonflikter kommer till ytan där kanske ortinvånarna delades upp i två läger. Om man är gift sedan länge kan det finnas minnen från en vår för länge sedan som paret inte vill bli påmint om. Förslaget väcker också fantasier, som blir en ytterligare dimension att hantera i mötet med väljare och vänner. Anspelningar på det mest privata - sexlivet - blir plötsligt okej. Skämt som "buksvåger" finns till för att få folk att hålla sig innanför skaklarna. När ett förslag om månggifte kommer upp klistras dessa skämt på partiet och dess medlemmar. Vi känner oss hånade, istället för att ta debatten om egenmakt och integritet.

En närstående till mig började spåna om hur han kunde gifta sig med ytterligare en fru - en yngre - på ålderns höst. Något som hade gjort mig svartsjuk, om min make hade sagt så, och jag hade fått känslan av att inte räcka till. Ett samtalsämne som hade ifrågasatt relationen och kanske skapat spänningar. Svartsjuka är en stark, negativ känsla, som kan vara ett varningstecken på att relationen inte står rätt till. Man börjar fundera över sina egna val - var de rätt?

Jag tror att alla dessa konfrontationer har Centerpartiets företrädare mötts av i mellandagarna. Ilskan och förargelsen som uppstår när man inte kan svara eller förklara riktades då mot programförslaget. Jag tror inte att jag själv hade kunnat förutspå den starka reaktion som uppstod. Men tvåsamheten är starkt förankrad i den svenska kulturen. Annat är skambelagt och sådant som görs i smyg. "Det är inget som det finns behov av här i alla fall" sa Gösta Gustavsson från Östergötland i TV. 

Samtidigt hör jag de som är tjugo år yngre än mig prata om "polyamorösa". Det finns ett begrepp för att vara kär i flera, som inte jag känner till eftersom jag är uppvuxen tidigare. Alltså finns det ett behov och något en grupp människor längtar efter. CUF:are som brinner för individens självbestämmande och livsformer som bryter mot normerna. Det var länge som det var förbjudet att vara homosexuell. Men det finns ändå en försvårande dimension av polygamin som inte alls har med den sexuella läggningen att göra. Hur kan man rent praktiskt komma överens om att en kvinna lever ihop med två män - ska alla tre skriva under vigselpapprena? Hur kan man bestämma vem som är fader till ett ev barn - eller blir det två fäder? Kan man gifta sig med ytterligare en person efter några år? Här finns ett juridiskt arv som bottnar i vår historia.

Och som i alla familjefrågor tänker man på barnen. Hur ska barnen få det i ett hem med så många vuxna? När man slutat förfasa sig över "hur det ska bli" finns svaren där. Halvsyskon lever redan idag ihop. Ändå går mina associationer till sekten där en man levde med flera kvinnor och deras barn. De höll sig för sig själva och barnen var avvikande i skolan. Fick barnen en sämre uppväxt på bekostnad av de vuxnas självförverkligande och drömmen om frihet? Men vem är jag att döma över andras livsval? Att däremot börja förknippa månggifte till sekter och utövande av våld blir helt fel. Våld i alla dess former inskränker andra individers frihet och är aldrig acceptabelt.

I detta resonemang om polygami kan jag inte låta bli att tänka på en jobbarkompis jag hade för drygt tjugo år sedan. Han hade en praktikplats och hade nyss tagit sig ur ett narkotikamissbruk. Under ett arbetspass frågade jag honom hur det kom sig att han hade börjat ta droger. Han svarade att han växte upp på det glada sjuttiotalet i ett kollektiv där det visade sig att föräldrarna hade haft mer sex med personen av det motsatta könet i det andra paret i huset än med varandra och så kom det sig att de bytte partners. Menade han att det fanns en brist på trygghet och kärlek till honom eller att föräldrarna satte sina egna behov före hans? Men kvinnan vars mamma tog livet av sig blev också narkoman. Bristen på trygghet och stöttning ledde till dåliga val för de båda, men det har inte med polygamin att göra. I adoptionsärenden i stadsdelsnämnden brukar det vara en fördel för barnet att ha många trygga vuxna att anknyta till. Så argumenten mot att bestämma över vem/vilka man vill leva med kanske till sist är moralistiska - men Sverige är inte moget för något annat än? Det får partistyrelsen och slutligen stämmoombuden avgöra.

Annie Lööf skriver väldigt bra på DN debatt om att hon vill att debatten nu ska handla om miljö, egenmakt och decentralisering: Vi är inga nyliberaler Själv kan jag inte förstå medias behov av att etikettera varandra. Innehållet spelar störst roll!
Per Gudmundson skriver om att väljarbasen för Centerpartiet försvinner. Något som Fredrick Federley talat om flera gånger tidigare. Idéprogramgruppen är något på spåren - att vara tydliga med självbestämmandet! Att nå en grupp väljare som eftersträvar en frihetlig hemvist. Där värderingarna är viktigast.

Det är viktigt att debatten nu fortsätter, men utan personpåhopp. En debatt som kan föras med goda argument stärker en organisation. En debatt som innehåller personpåhopp, sarkasm och dumma etiketteringar riskerar att skapa sår. Jag är stolt över att ha en partiledare som är stolt över engagemanget i debatten. Öppenheten - ända in i kaklet - kan stärka Centerpartiet. Du som medlem kan påverka förslaget till idéprogram genom att mejla partistyrelsen senast 5 feb. Kanske dags att betala medlemsavgiften? Skriv gärna att du är värvad av mig så jag kan vinna medlemsvärvartävlingen :)
Mikael Andersson, Christian Ottosson, Anna-Karin Hatt och Per Ankersjö bloggar också.

Skattesänkning i Stockholm ger egenmakt

Ämnet för dagens blogginlägg är ganska givet (om man som jag oftast gör; bloggar om diverse nyheter eller kommenterar ledarsidor): Skattesänkningen i Stockholms stad, som PJ Anders Linder påminner oss om på bästa ledarplats i SvD idag: Höjd skatt vid nyår inget måste Formuleringen "Kommunalskatten är den största utgiftsposten i många hushållsbudgetar." är pedagogisk på så sätt att vi som politiker inte ska ta beskattningen alldeles för given, men också att hushållen ska vara medveten om att skatten är en utgift som är relativ. Skatten är egentligen en förvaltning i förtroende av skattebetalarnas pengar. Något att hushålla med. Något att fatta kloka beslut kring.

Från och med den första januari sänks stadens kommunalskatt med femton öre per intjänad hundralapp och landar på 17:48 kr. Tillkommer gör landstingsskatten som ligger på 12:10 kr. Den totala skattesatsen för en person som bor i Stockholms stad ligger alltså på 29:58. Nästan var tredje inarbetad krona betalas in till vår gemensamma välfärd.

En skattesänkning är ett sätt att belöna de hårt arbetande stockholmarna för att stadens ekonomi går bra, trots lågkonjunkturen, men också ett sätt att ge stockholmarna större egenmakt och en gnutta mer självbestämmande. Istället för att hitta på ytterligare nya projekt eller satsningar från offentligt håll sänder staden en signal om att människor är kloka nog att avgöra vad deras intjänade pengar ska gå till. En sosse i stadsdelsnämnden hade räknat ut att Alliansens skattesänkning skulle ge en genomsnittlig löntagare 27 kronor i månaden och menade att detta inte var någon summa att bråka om (läs: värt att sänka skatten för). Men det är faktiskt en latte i månaden! Om skattebetalaren använder sin överblivna peng till konsumtion eller sparande står honom/henne fritt. Makten över sina egna pengar ökar i alla fall. Och därmed egenmakten.

Jag glömmer aldrig min nyinflyttade lärarkollega som var övertygad om att hon skulle åka på en rejäl skattesmäll för att hon tyckte att hon hade betalat så lite i skatt hennes första år i Stockholm. Hon kom från rödmärkta Norrköping där skatten var betydligt högre. Jag förklarade för henne att vi har en låg skattesats i Stockholm, men hon trodde mig inte förrän hon såg det slutgiltiga beskedet, som visade på att hon hade betalat rätt skattesats och bevisligen fått mycket mer i plånboken än hon hade fått förut.

När det gäller de statliga skatterna är önskelistan lång. Att slopa värnskatten skulle ge incitament för att jobba mer och enligt Långtidsutredningen inte leda till mindre skatteinkomster. Att slopa den statliga inkomstskatten skulle premiera den som utbildar sig eller tar mer ansvar. Att sänka arbetsgivaravgifterna är ett sätt att ge möjlighet för företagare att ta initiativ till nya jobb, något som behövs. Man skulle också kunna avmonopolisera Systembolaget och öppna upp för privata Arbetsförmedlingar. Kanske man kunde se över biståndshandläggning och myndighetsutövning för att analysera vilka ytterligare offentliga tjänster som skulle kunna utövas av privata utförare. Ja, det är lätt att önska när man inte behöver ta ansvar. Alliansen har gjort sina prioriteringar. Man sänker bolagsskatten, vilket förhoppningsvis kommer att få några flera företag att stanna kvar i Sverige och ge några företag råd att anställa några fler individer. Man har sänkt restaurangmomsen, vilket har lett till 4000 nya jobb. Dessutom gör man en ytterligare satsning på RUT-avdrag som kommer att skapa nya jobb inom läxläsningsbranschen.

För övrigt saknar jag ordet "egenmakt" i förslaget till idéprogram. Det är ett ord som verkar decentraliserande, dvs ger individen mer makt över sin vardag. Egenmakt är motsatsen till vanmakt. Egenmakt är motsatsen till centralmakt. Egenmakt är en skön frihetskänsla. Skattesänkningar och reformer för valfrihet ger människor mer egenmakt, något åtminstone jag i egenskap av politiker vill ge människor mer av - inte mindre.

Vp 2013 för Bromma SDN

Igår kväll var det dags för årets sista möte med Bromma stadsdelsnämnd. En fin verksamhetsplan och budget för 2013 antogs. Alliansen lade ett särskilt uttalande med följande lydelse:

"Att brommaborna kan försörja sig själva är viktigt för vars och ens egenmakt och självbestämmande. Den som är beroende av ekonomiskt bistånd är inte helt fri. Den målgruppsprioritering som görs under 2013 - vad gäller bildande av tvärteam för att få unga som står långt från arbetsmarknaden i självförsörjning - är betydelsefull.

Kvaliteten i förskolan är hög och ska utvecklas. De barnråd som genomförs är positiva exempel på att stärka våra minsta brommabors självkänsla och inflytande över sin närmiljö. Det är av stor vikt att förvaltningen arbetar strategiskt med att rekrytera förskollärare. Att alla pedagoger har en grundläggande utbildning i jämställdhet mellan flickor och pojkar är viktigt.

De satsningar som har gjorts för måltidsupplevelsen för de äldre har burit frukt, men måste följas upp och vidmakthållas. Anhörigvårdarna är en ofta osynliggjord och belastad grupp i vårt samhälle. De anhöriga ska få rätt stöttning, hjälpmedel och avlastning.

De investeringar som görs på lekparker och parkvägar är insatser som höjer kvaliteten i stadsmiljön. Med Stockholm stads högsta grönyta per invånare konstaterar vi att vi även fortsättningsvis har plats för fler brommabor."

Titta gärna på Centerpartiets sajt www.etthållbartval.se - Jag vägrar vänja mig

Lägre skatt i Stockholm ger egenmakt

Idag klubbades budget 2013 för Stockholm av kommunstyrelsen. Den förhandlades givetvis av Alliansens gruppledare, där Per Ankersjö är Centerpartiets, och lades sedan fram som finansborgarrådets förslag. Steget efter kommunstyrelsen är fullmäktige som sammanträder 14 och 15 november under sk budgetfullmäktige. Det finns många fina verksamheter i budgeten, som ju bygger på vilka inkomster staden får in.

Huvudkällan till inkomst är skatt för arbetande. Där har Allians för Stockholm möjlighet att sänka skatten med 15 öre, dvs till 17 kr och 33 öre. Stockholm stad har då 2013 näst lägst skatt i Sverige. Solna leder ligan. En skattesänkning är möjlig att göra på grund av välskötta finanser, men också att stockholmarna bidrar med arbete. Skattesänkningen leder till att människor får mer över i plånboken. Ytterst handlar det om egenmakt för stockholmarna och individens frihet gentemot kommunen. Det är en viktig signal om att det ska löna sig att arbeta och att kommunens verksamhet ska vara effektiv och ge kvalitet. Att vi hela tiden ska ifrågasätta vad vi får för skattebetalarnas pengar. Jag är stolt över att få vara med om detta och över att Centerpartiet med förankring i kommungruppen har drivit frågan i förhandlingarna.

Socialdemokraterna vill ha en skattesats om 17,48 kr per intjänade hundralapp.
Miljöpartiet vill höja nuvarande skattenivå med tio öre, dvs till 17,58.
Vänsterpartiet önskar en skattesats om 17,93 kr.
Du kan läsa budgeten här.

Delaktighet och egenmakt

Idag var jag åhörare på ett arrangemang hos Institutet för Framtidsstudier. Fokus var delaktighet och egenmakt med ett mångfaldsperspektiv. Föreläsarna mötte ett nästan fullsatt Folkets Hus i Rinkeby.

Den förste forskaren Gunnar Myrberg redovisade slutsatser om självtillit och systemtillit i relation till politiskt engagemang hos olika samhällsgrupper. Kontakter med politiker samt vardagsmanifestationer var högst bland infödda med utländsk bakgrund. Personer som var föreningsdeltagare hade större andel kontakter, utförde protester och kände större självtillit än personer som inte var föreningsmedlemmar. Svenskar generellt har i genomsnitt tre föreningsmedlemskap. Invandrade har med sina 2-2,5 medlemskap också internationellt sett stor andel medlemskap.

Myrberg hade funnit ett starkt stöd för politiskt engagemang (kontakter, protester och självtilltro) i relation till färdighetsträning i form av föreningsdeltagande. Slutsatsen är alltså att föreningsdeltagande i form av utbildningar är viktigt och ger politiska redskap!

Intressanta slutsatser av en forskare som heter Viktor Vesterberg om egenmakt gavs. Han hade observerat ett arbetsmarknadsprojekt, samt gjort en del intervjuer med både deltagare och gruppledaren. Egenmakt var ett viktigt mål med projektet, men då några deltagare var "dittvingade" förstod de inte alls vad han menade med begreppet egenmakt, medan ledaren beskrev sin roll som någon form av katalysator för deltagarnas idéer och initiativ som skulle leda till egenmakt.

Under fikapausen talade jag dels med representanter från Försäkringskassan, dels med en kvinna som driver ett företag som hjälper sociala företag med ansökningar. Jag fick en hel del tips om ställen att göra studiebesök på, samt mer kunskap i ämnet. Tack för det www.europfc.com !

Rätten till sin egen kropp

Nästa lördag är det stämma för Stockholmscentern. Vi har fått in ett antal motioner om olika ämnen. En av dem handlar om sexköpslagen. Det är en svår diskussion som ofta landar i höjda röster och fraser som "Tänk om din dotter..." eller "Vad gjorde du om din man..." Jag har i distriktsstyrelsen bifallit motionen och tänker enligt följande:

Jag vill ha ett samhälle där människor tar ansvar och känner sig fria. I detta tänkande ingår rätten till sin egen kropp och vad man gör med den eller inte. Idag är det olagligt att köpa sex. Den som utför sexuella tjänster möjliggör brott och är samtidigt offerstämplad. Det enda han/hon vill är att försörja sig själv på något han/hon är duktig på, eller möjligen som en sista utväg i en alltför svår situation.

Utifrån tanken om att varje individ har äganderätten till sin egen kropp är det givetvis olagligt och grovt förkastligt med pedofili, incest, människohandel, sexuella trakasserier, våldtäkt eller andra frihetsberövande ageranden, som utförs av en förövare och gör en fri människa till offer. Dessa brott ska prioriteras i utredning och ge hårda straff, då de för den målsägande kan ge men för livet. Samhället ska vara starkt i att stötta brottsoffren i att såväl anmäla, som att vittna, men även i att möjliggöra ett värdigt liv före, under och efter rättegången.

Med en öppen, organiserad och kontrollerad marknad för prostitution - ungefär som i Tyskland - kan man tänka sig att myndiga människor som lever i ensamhet kan få möjlighet till närhet och sex. Forskning om vilka som köper dessa tjänster, eller skulle se ett behov av dem om det vore lagligt, skulle vara intressant att se i dagens ljus. Kanske det är så att aggressioner och våldtäkter i samhället minskar om det skulle vara lagligt att köpa sex?

Vilka män och kvinnor skulle vilja bedriva sexhandel under lagliga former? Inte heller detta vet vi något om, då forskningen på området är mycket litet och politikområdet tabubelagt utifrån den moralistiska aspekten. Tänker vi visionärt skulle livskvaliteten kunna höjas för ensamma själar. Världens äldsta yrke skulle uppgraderas till erkänt och hederligt. Det skulle bli olagligt att ta betalt utan att betala skatt. Tillgång till socialförsäkringssystemet skulle ges.

Om prostitution generellt är ett symptom på något måste problemet åtgärdas. Men tänk om det finns människor som i vårt avlånga land vill ge andra njutning och dessutom tjäna pengar på det. Vari ligger det moraliska problemet hos tredje man? Vari ligger det fula och anklagningsvärda? Vari ligger rätten att skuldbelägga den som vill sälja eller köpa njutning?

Egenföretagande prostituerade skulle i sina kliniker befinna sig i en utsatt situation. Men med en organiserad marknad är det möjligt att införa trygghetslarm, tillsyn, ordningsregler, certifieringar osv. Modern teknik kan hjälpa sexsäljaren i hans/hennes företag. En företagare kan hela tiden tacka nej till uppdrag och ingå avtal med den kund han/hon önskar. På så sätt ligger makten hos försäljaren.

Det finns två bekymmer som jag ser med en marknad för prostitution. Det första är exploateringen av nakenhet, som inte är önskvärd i större utsträckning i offentligheten, enligt mig. I t ex Amsterdam har man låtit de prostituerade hålla till i en särskild stadsdel, vilket gör verksamheten väldigt klusterartad och säkerligen för med sig vissa problem. Exploaterandet av nakna kroppar regleras dock redan idag i form av lagen om blottning osv.

Det andra dilemmat är att de prostituerade kanske en gång i framtiden skulle ångra sig och skämmas över sin bakgrund, om de vill upphöra med yrket eller får en förändrad livssituation. Men i ett parti där man vill att människor ska ta ansvar för sig själva och sin egen situation måste vi visa människor förtroende. Handlingar och val får konsekvenser som måste tänkas igenom innan beslut fattas. Detta sker givetvis under starten av företaget, samt i och med en registrering hos Skatteverket och då företagaren ska ange preliminärskatt mm.

Tankar måste få växa

En liten, liten artikel om kärnkraftsstopp och därmed dyr el: Decennier av livsfarlig ledning kostar. Per Gudmundsons ord handlar om så mycket mer än om att staten styrt över kärnkraften och haft ett tankeförbud i lagen. Den handlar om ett förhållningssätt mellan stat och medborgare, kommun och brukare. Och det är mot den bakgrunden vi måste se på Centerpartiets roll.

Att vi måste försöka ge makten tillbaka till den som givit staten makten. Då när våra förfäder kände att det var en orolig tid och folket behövde en stark styrning med en stark stat. Säkert var deras beslut kloka för den tiden. Men risken i samhällen där staten är för stark och mäktig är att människan blir svag och förlitar sig till nånannanismen. Vi slutar bry oss, vi vägrar välja och vi blir egoistiska och avundsjuka.

Jag vill ha ett Sverige där varje individ får växa. I sina val och med sin unika förmåga. Där individen tar ansvar för sig, sin familj och andra. Det börjar med förskolan och skolan, där alla barn har rätten till kunskap, men också förmågor som entreprenörskap och kreativitet, för att kunna klara av en ny tid. Där du ser helheter och lär dig samarbeta. Tack vare Alliansen ligger fokus på kunskap och det blir nya vägar i Gy11. Individerna ska inte stöpas i samma form, utan ha möjlighet att göra de val som de vill, i relation till sina framtidsdrömmar.

Systemen vidare ska anpassas till att entreprenörskap och arbete belönas. Arbetslinjen rakt igenom. Givetvis ska samhället stå där med krockkuddar när människovärdet står på spel. Men nog finns det arbete kvar att göra för att utforma vårt samhälle så att människan och entreprenörskapet går först, före utanförskap och passivitet. Men det gäller att göra förändringarna i en helhet utifrån några grundläggande principer som börjar i tron på individen och entreprenörskapet. Det är nu Alliansen har läge att bygga vidare på arbetslinjen genom att initiera utredningar som kan ligga till grund för propositioner i nästa mandatperiod.

Jag bedömer att Peter Altenberg har ett riktigt läsvärt inslag i sin jämförelse mellan Folkpartiets och Centerpartiets ekonomiska politik.

Och jag känner själv att det är lätt att lägga tankeförbud på sig själv eller i en grupp då jag som gräsrot känner mig som en representant för Alliansen, de statsbärande som ska ta ansvar. Men i ett samhälle där vi tar ansvar låter vi också idéer få växa. Kanske inte alltid bäst på bloggen, då du riskerar att bli hudflängd - men hur var det nu med yttrandefriheten? I ett Sverige där alla får växa, får också idéer och tankar växa - och dö. Åtminstone nu, 2011, när vi ska så inför kommande generationers skörd av entreprenörskap och frihet.

Mer frihet vid anhörigvård

I olika skeden av livet använder man sig av olika funktioner i samhället. När jag möts av en ny situation brukar jag ta in hur den fungerar. Nu för tiden funderar jag ofta på hur den skulle förbättras till förmån för människors ökade frihet och egenmakt. Det är liksom enklare att vara kritisk i början innan man har vant sig vid systemet.

Just nu befinner jag mig vid en tidpunkt då min familj och väninnors familjer anhörigvårdar en del. Själv befinner jag mig i periferin, men jag hör att kvinnor tar ledigt från jobbet för att följa med mamman till sjukhus. Söner städar mammors hem efter jobbet vardag efter vardag. En man kör in sin kvinnliga släkting till någon form av vård och skulle egentligen vilja stanna kvar för att hon ska känna trygghet och ta till sig information och vård. Barnbarn skyndar från jobbet för att titta till den anhöriga så att inte spisen står på och att den äldre generationen har ätit.

Jag hör att det offentliga ställer upp och gör sitt yttersta. Ofta ställs rätt diagnos snabbt, remisser skickas och hemtjänst bemöter på ett trevligt och integritetsrespekterande sätt. De anhöriga finner det naturligt att finnas där, men skulle vilja göra mer. Dåligt samvete gnager.

Alliansregeringen har förbättrat situationen för anhörigvårdare med sin lagskärpning. Men det måste kunna gå att genomföra ytterligare underlättanden för tryggheten, integriteten och kontinuiteten. Jag tänker på en reform i likhet med vård av barn, som skulle kunna gå under namnet vård av förälder. Det handlar inte framför allt om ersättningen, utan om den tid som skapas för de anhöriga och den trygghet som skapas för både den anhöriga och den sjuke. Att kunna reda ut saker på dagtid, utan att smita från jobbet. Att kunna vara fysiskt närvarande hos den sjuke istället för att vara mentalt frånvarande på jobbet. Att få vara med när hemtjänsten introducerar rutiner och att få känna till rollfördelningen kunde stävja oro och osäkerhet.

Kanske är det så att reformen inte ens behöver vara ersättningsförknippad, utan mer handlar om att man som arbetstagare känner att man kan be sin arbetsgivare om ledighet i samband med föräldrars sjukdom, utan att få dåligt samvete eller känna att man sviker eller smiter från jobbet. Självklart uppstår "åh nej, inte nu"-känslan som den gör i alla oplanerade lägen. Men att veta att det finns ett antal dagar med ersättning eller ett antal dagar att kunna ta ledigt pga vård av anhörig, utan att inkräkta på semestern, skulle nog ge många människor ökad vardagsfrihet. Självklart måste frågan utredas och ses ur både ett ekonomiskt och ett helhetsperspektiv, men även ur jämställdhetssynvinkel.

När jag googlar på detta ser jag att m-kvinnorna föreslog en liknande reform 2008.

19 september - val om egenmakt

Jag vill att människan ska känna större egenmakt. Med makten över sig själv och sitt liv kommer ansvarstagandet för sig själv och andra. Egenmakt känner en individ när hon är trygg i sig själv, vet vad som förväntas och vilka spelregler som gäller, men också kan påverka spelreglerna och sin egen situation. När människan är trygg kan hon dela gemenskap, ta initiativ och växa.

Trygghet får man i sin familj, under uppväxten, men också i skolan. Med god kunskap och utvecklade färdiheter, klara och tydliga mål, omdömen om vad eleven klarar och hur hon ska göra för att utvecklas, samt erövrande av ett entreprenöriellt lärande kan skolan ge trygga individer. Med god samverkan mellan skola och föräldrar kan barnets trygghet grundläggas.

En lärare ska tro på varje elev. Den dag en vuxen visar att han/hon har givit upp ett barn ger också barnet upp sig självt. Vuxenvärldens största ansvar är att visa tillit, ge kunskap och ansvar.

Trygghet föds i tilliten. Från andra och till sin egen förmåga. När regeringen visar företag tillit genom att slopa revisionsplikten blir det lättare, roligare och lönsammare att driva företag. Förtroende för företagare föder nya företag och på sikt förnyad välfärd, menar jag. En faktisk skatteinbetalning istället för en preliminär, skulle underlätta företagande.

Med ett demokratiskt, starkt föreningsliv som bygger på människors engagemang och lust att samarbeta lär människor i en stad eller by känna varandra. Putnam studerade förhållandena i Italien. I ett föreningstätt område är kontakterna tätare då förutsättningarna för företag bättre, om man ser till Gnosjö-regionen, enligt en Fores-studie från i somras.

En mer flexibel arbetsmarknad kan ge människor egenmakt. När det blir lättare att säga upp, blir det lättare att anställa, men också att säga upp sig själv. Trygga människor vågar.

Trygghet är att ha ett boende och en inkomst med vilken man kan betala sina utgifter. Men också ett sparkonto med en ekonomisk reserv på. Om något oförutsett händer, men också för att kunna förverkliga sina mål och uppfylla drömmar. Centerpartiet har varit pådrivande i skattesänkningar i form av jobbskatteavdraget. I Stockholmscentern kämpar vi för en rättvis skatt som är lika stor oavsett inkomstgrupper. Flit, arbete och ansvarstagande ska löna sig.

Här är skiljelinjen mellan det rödgröna och blågröna laget. Centerpartiet och Alliansen visar tillit till dig och din egen förmåga att fatta kloka beslut om vad din lön och dina sparpengar ska användas till i så stor utsträckning som möjligt. De rödgröna menar att de ska använda mer av dina pengar till saker som de tycker är vettiga, saker som de prioriterar och vill lägga skattebetalarnas pengar på genom höjd skatt. Valet är ditt den 19 september.

PJ Anders Linder skriver en söndagskrönika om ämnet egenmakt. Inspirationskälla såklart.