Slopa värnskatten för att premiera flit

Idag skriver en doktor och en professor i nationalekonomi om skattesystemet på DN debatt: Höjda marginalskatter ökar inte resurserna till skolan

Deras slutsats rimmar väl med Långtidsutredningens, nämligen att den sk värnskatten som beskattar dem med de högsta inkomsterna extra mycket inte ger de skatteintäkter man tänkt, utan snarare minskar arbetsutbudet och därmed blir skatten till välfärd plus minus noll.

Jag menar att ett slopande av värnskatten mycket väl skulle kunna rymmas inom regeringens nuvarande krona-för-krona-finansierings-resonemang inför vårbudgeten.

Nationalekonomerna vidrör försiktigt det faktum att ett slopande av värnskatten skulle vara en signal om att utbildning lönar sig. Här finns mycket mer att säga och jag har gjort det förut. Men det är värt att säga igen. Den som har genomgått en lång utbildning och belånat sig för detta ska givetvis belönas och inte bestraffas. Den som avancerat inom yrket och tagit på sig extra ansvar ska givetvis få incitament och inte straff. Den som uppvisar en framgångsrik karriär med utveckling ska givetvis få möjlighet att behålla lika mycket procentuellt sett som man gjorde med en lägre lön några år tidigare.

Jag hävdar att värnskatten främst är moralisk, dvs finns till mot bakgrund av ett socialdemokratiskt resonemang om att det är fult att tjäna pengar. Men den är också moralisk i form av att man vill styra människors val på så sätt att man kanske tänker att om värnskatten slopas så kommer papporna att jobba ännu mer och vara ännu mindre med sina barn. Men vi vet också att tid är pengar. När människor för över mer i plånboken kan dessa pengar användas till att skapa sig i familjen. Dessutom berör den statliga inkomstskatten även de personer som gör karriär även inom kvinnoyrken, tex lärare, rektorer mfl som efter 36 000 kr i månaden blir straffbeskattade för sin karriär.

Signalen till skolelever och universitetsstuderande ska givetvis vara den omvända: Det lönar sig att studera. Flit lönar sig i längden. Dina arbetsinsatser och ditt avancemang synliggörs. Mot bakgrund av ett sådant resonemang behöver vi slopa värnskatten och få till ett plattare skattesystem där alla betalar lika mycket i skatt, utom de som tjänar allra minst, som ska vara skattebefriade.

Det finns några dagar innan vårbudgeten presenteras och jag ställer givetvis mitt hopp till Alliansen att på något sätt visa att man vill slopa värnskatten och även den statliga inkomstskatten.

Rasmus Jonlund bloggar också.

Skattesänkning i Stockholm ger egenmakt

Ämnet för dagens blogginlägg är ganska givet (om man som jag oftast gör; bloggar om diverse nyheter eller kommenterar ledarsidor): Skattesänkningen i Stockholms stad, som PJ Anders Linder påminner oss om på bästa ledarplats i SvD idag: Höjd skatt vid nyår inget måste Formuleringen "Kommunalskatten är den största utgiftsposten i många hushållsbudgetar." är pedagogisk på så sätt att vi som politiker inte ska ta beskattningen alldeles för given, men också att hushållen ska vara medveten om att skatten är en utgift som är relativ. Skatten är egentligen en förvaltning i förtroende av skattebetalarnas pengar. Något att hushålla med. Något att fatta kloka beslut kring.

Från och med den första januari sänks stadens kommunalskatt med femton öre per intjänad hundralapp och landar på 17:48 kr. Tillkommer gör landstingsskatten som ligger på 12:10 kr. Den totala skattesatsen för en person som bor i Stockholms stad ligger alltså på 29:58. Nästan var tredje inarbetad krona betalas in till vår gemensamma välfärd.

En skattesänkning är ett sätt att belöna de hårt arbetande stockholmarna för att stadens ekonomi går bra, trots lågkonjunkturen, men också ett sätt att ge stockholmarna större egenmakt och en gnutta mer självbestämmande. Istället för att hitta på ytterligare nya projekt eller satsningar från offentligt håll sänder staden en signal om att människor är kloka nog att avgöra vad deras intjänade pengar ska gå till. En sosse i stadsdelsnämnden hade räknat ut att Alliansens skattesänkning skulle ge en genomsnittlig löntagare 27 kronor i månaden och menade att detta inte var någon summa att bråka om (läs: värt att sänka skatten för). Men det är faktiskt en latte i månaden! Om skattebetalaren använder sin överblivna peng till konsumtion eller sparande står honom/henne fritt. Makten över sina egna pengar ökar i alla fall. Och därmed egenmakten.

Jag glömmer aldrig min nyinflyttade lärarkollega som var övertygad om att hon skulle åka på en rejäl skattesmäll för att hon tyckte att hon hade betalat så lite i skatt hennes första år i Stockholm. Hon kom från rödmärkta Norrköping där skatten var betydligt högre. Jag förklarade för henne att vi har en låg skattesats i Stockholm, men hon trodde mig inte förrän hon såg det slutgiltiga beskedet, som visade på att hon hade betalat rätt skattesats och bevisligen fått mycket mer i plånboken än hon hade fått förut.

När det gäller de statliga skatterna är önskelistan lång. Att slopa värnskatten skulle ge incitament för att jobba mer och enligt Långtidsutredningen inte leda till mindre skatteinkomster. Att slopa den statliga inkomstskatten skulle premiera den som utbildar sig eller tar mer ansvar. Att sänka arbetsgivaravgifterna är ett sätt att ge möjlighet för företagare att ta initiativ till nya jobb, något som behövs. Man skulle också kunna avmonopolisera Systembolaget och öppna upp för privata Arbetsförmedlingar. Kanske man kunde se över biståndshandläggning och myndighetsutövning för att analysera vilka ytterligare offentliga tjänster som skulle kunna utövas av privata utförare. Ja, det är lätt att önska när man inte behöver ta ansvar. Alliansen har gjort sina prioriteringar. Man sänker bolagsskatten, vilket förhoppningsvis kommer att få några flera företag att stanna kvar i Sverige och ge några företag råd att anställa några fler individer. Man har sänkt restaurangmomsen, vilket har lett till 4000 nya jobb. Dessutom gör man en ytterligare satsning på RUT-avdrag som kommer att skapa nya jobb inom läxläsningsbranschen.

För övrigt saknar jag ordet "egenmakt" i förslaget till idéprogram. Det är ett ord som verkar decentraliserande, dvs ger individen mer makt över sin vardag. Egenmakt är motsatsen till vanmakt. Egenmakt är motsatsen till centralmakt. Egenmakt är en skön frihetskänsla. Skattesänkningar och reformer för valfrihet ger människor mer egenmakt, något åtminstone jag i egenskap av politiker vill ge människor mer av - inte mindre.

Med rättvis skatt får vi fler riskkapitalister

Jag läser gårdagens DN debatt om att "Staten och kapitalet bör skapa nya fonder" och hickar till. Maud Olofsson sa så sent som i måndags på Politikerbloggens utfrågning på restaurang Victoria att journalister har svårt att skilja på staten och kapitalet. Nu verkar delar av både staten och kapitalet också ha svårt att hålla rätt på rollerna utifrån ett marknadsekonomiskt perspektiv.

Marknadsekonomi = människor och företagare med sina plånböcker och egna val = underifrånperspektiv
Planekonomi = staten (=valda politiker och tillsatta tjänstemän) som gör val för skattebetalarnas pengar = överifrånperspektiv

Vi behöver INTE ha en starkare stat som går in med 5 miljarder i riskkapital i företag som vill växa. Det behövs snarare lägre arbetsgivaravgift och lägre skatt generellt så att kapitaliseringsmöjligheterna blir större. Det behövs en dialog med bankerna och pengamarknaden om vilka lösningar som kan finnas och möjligen få bättre villkor för att gå in med riskkapital i företag. Det blir otroligt märkliga signaler som sänds ut om staten kör över bankmarknaden.

Det är inte heller statens roll att avgöra vilken låneform bankerna bör hålla på med. Staten ska varken dela ut mikrolån eller stå för räntefria lån eller riskkapital. Däremot se till att det förs statistik kring vilka som får låna till vilken typ av idéer, så att det är möjligt att forska i området. Såvitt jag har förstått har Finansinspektionen ett uppdrag att övervaka finansmarknaden.

Debattörerna har utifrån sitt arbete kring innovativa företag satt fingret på ett viktigt problem. Det saknas riskkapitalister. Hur kan vi då underifrån hitta fler riskkapitalister? En lösning skulle kunna vara att högriskkapitalföretagare blir befriade från arbetsgivaravgifter. Men det bästa svaret är en skatt som är lika stor rätt över.

Centerpartiet är inte redo för rättvis skatt

Centerpartiets förtroenderåd har antagit en skattevision. Vi vill ha lägre skatter, bättre skatter och enklare skatter. Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare. Man vill sänka den statliga inkomstskatten som inträder vid en månadslön om 31 600 kr och införa ytterligare ett jobbskatteavdrag. Jag yrkade på att Centerpartiet vill: "På sikt införa en helt rättvis skatt med samma skattesats rätt över." Magnus Andersson, CUF, understödde. Det blev avslag för min del och någon menade i debatten på att det var ett både udda och extremt förslag, men jag menar att det handlar om rättvisa och jante-lagen. Att varje individs ansträngning och kompetens ska behandlas lika. Att man vill spara 20 % istället för att skatta 20 %. Kanske för att förverkliga en dröm om ett företag eller att investera i något annat viktigt.

Jag sa också att det är klokt att invänta den statliga utredningen kring utjämningsskatten, samt att den för mig personligen (då jag inte kan erinra mig att jag har några distriktsbeslut att förhålla mig till) är lika självklart solidarisk som vård för papperslösa. Men jag ställde ändå tre frågor som jag vill föra in i diskussionen:

1. Känner man sig inte som ett offer när bygden åtnjuter utjämningsskatt?
2. Hur rimmar idén om utjämningsskatten med våra federalistiska principer?
3. Kan det vara så att utjämningsskatten hämmar entreprenörskap, innovationer och idéer för en levande landsbygd, som vi ju alla vill ha?

Gösta bloggar också.