Med rättvis skatt får vi fler riskkapitalister

Jag läser gårdagens DN debatt om att "Staten och kapitalet bör skapa nya fonder" och hickar till. Maud Olofsson sa så sent som i måndags på Politikerbloggens utfrågning på restaurang Victoria att journalister har svårt att skilja på staten och kapitalet. Nu verkar delar av både staten och kapitalet också ha svårt att hålla rätt på rollerna utifrån ett marknadsekonomiskt perspektiv.

Marknadsekonomi = människor och företagare med sina plånböcker och egna val = underifrånperspektiv
Planekonomi = staten (=valda politiker och tillsatta tjänstemän) som gör val för skattebetalarnas pengar = överifrånperspektiv

Vi behöver INTE ha en starkare stat som går in med 5 miljarder i riskkapital i företag som vill växa. Det behövs snarare lägre arbetsgivaravgift och lägre skatt generellt så att kapitaliseringsmöjligheterna blir större. Det behövs en dialog med bankerna och pengamarknaden om vilka lösningar som kan finnas och möjligen få bättre villkor för att gå in med riskkapital i företag. Det blir otroligt märkliga signaler som sänds ut om staten kör över bankmarknaden.

Det är inte heller statens roll att avgöra vilken låneform bankerna bör hålla på med. Staten ska varken dela ut mikrolån eller stå för räntefria lån eller riskkapital. Däremot se till att det förs statistik kring vilka som får låna till vilken typ av idéer, så att det är möjligt att forska i området. Såvitt jag har förstått har Finansinspektionen ett uppdrag att övervaka finansmarknaden.

Debattörerna har utifrån sitt arbete kring innovativa företag satt fingret på ett viktigt problem. Det saknas riskkapitalister. Hur kan vi då underifrån hitta fler riskkapitalister? En lösning skulle kunna vara att högriskkapitalföretagare blir befriade från arbetsgivaravgifter. Men det bästa svaret är en skatt som är lika stor rätt över.

Beroende av bankbusiness och -bemötande

Alla är vi mer eller mindre beroende av bankerna. Våra banker följer gällande lagstiftning. Flera problem och utvecklingsmöjligheter finns. Alltså måste lagstiftningen ses över:

• Det måste gå för asylsökande att få bankkonton. Allt annat är moment 22. Förutsättningarna att kunna etablera sig och göra rätt för sig i det land man sökt sig till eller flytt till måste förbättras.
• Det måste bli enklare att som företagare få sätta in pengar eller få lån. Att som företagare bli misstänkliggjord vid bankbesök är tungt och destruktivt för samhället. I jobb-kommittén på partistämman 2009 föreslog jag att en dialog ska föras med banker kring hur deras kontakter med företag kan underlättas. Det är viktigt att inte staten tar över lånemarknaden, men däremot försäkrar sig om att den fungerar ur den företagsammas perspektiv. I strävan efter att stoppa svart marknad kan inte den hederlige småföretagaren drabbas. När hälsokostförsäljaren på Brommaplan kommer med sin veckokassa ska det lysa grönt i datorn hos den bank som slutligen tackat ja till att ha honom som kund.
• Det måste bli enklare för alla företagsamma, även föreningsaktiva, att sköta bankärenden. När det var som besvärligast för mig när jag var kassör tog det 45 minuter per besök. Tack och lov fick vi möjlighet att föra en dialog och vår nuvarande kassör kunde få en internetdosa att sköta transaktionerna med.
• Bankerna är till för kunderna, inte tvärtom. Det om något måste staten se till att försäkra sig om, istället för att spara åt folk. Annars börjar folk spara pengar i madrasserna runt omkring i bygden, vilket inte gynnar ekonomin.

Självklart bygger bankrelationen på just relationen och kännedomen om kunden, men innan företagaren eller den nyanlände blivit känd hos sin bank kan det vara svårt. Marknaden torde vara öppen för fler som konkurrensutsätter befintliga banker.

Bloggar gör också en person och en person till. Dessutom om integrationen Rolf Erikson, Henrik Emilson, Vi i Sverige, Gudmundson