Reflektioner över valet 2014

Så kom väljarnas besked till politikerna. Brommaborna var mindre nöjda med Centerpartiets rikspolitik än för fyra år sedan. Samtidigt var det väldigt höga siffror att försvara: 14 % i Ålsten och 12 % i Södra Ängby. Roligt är att vi har gått framåt i kommunvalet i flera valdistrikt här i Bromma. Centerpartiet klarade sig väl i stort och är åter näst största partiet i Alliansen. Det är självklart ledsamt att Fredrik Reinfeldt avgår, men det är stort gjort att lämna över stafettpinnen.

Det är nu upp till Löfven att bilda regering. Han tycks redan ha stängt dörren för Sjöstedts Vänsterpartiet. Det ska bli väldigt spännande att se om Socialdemokraterna lyckas minska det utanförskap och de klyftor som de talar om.

Ett som är säkert är att det inte hjälper att skrika och peka finger åt Sverigedemokraterna. De får bara mer vatten på sin kvarn. Det krävs en nogsam analys vari missnöjet består. Jag tror själv att det ofta handlar om ett utanförskap som blir till ett oppositionellt innanförskap inom deras parti. Men det skär i mitt hjärta att tretton procent röstar för att vi ska dela in Sverige i "vi och dom". Att stänga dörrarna är inte lösningen. Jag tror att Centerpartiet kan ha en framgångsväg att på landsbygden inkludera de som känner utanförskap, men också att hitta lösningar på upplevda problem kring migrationsprocessen. Kanske man på ett bättre sätt måste förbereda och involvera boende på orter där nya asylboenden förläggs, så inte vardagsgnissel uppstår.

Det har varit ett roligt val. Många har uppmärksammat mina affischer och tack vare dem har jag kunnat hitta en ingång att prata politik och få lyssna till brommaborna. Oavsett hur många kryss jag får har valrörelsen varit lärorik. Det har varit väldigt ovant att inte delta i debatter och att inte ha fått någon debattartikel publicerad. Men många hjärtan, vykort och flygblad har delats ut! Bästa betyget fick jag av en brommabo som tackade mig för att jag är en närvarande politiker. Hon hänvisade till alla tillfällen som jag har stått på Brommaplan.

Slopa värnskatten för att premiera flit

Idag skriver en doktor och en professor i nationalekonomi om skattesystemet på DN debatt: Höjda marginalskatter ökar inte resurserna till skolan

Deras slutsats rimmar väl med Långtidsutredningens, nämligen att den sk värnskatten som beskattar dem med de högsta inkomsterna extra mycket inte ger de skatteintäkter man tänkt, utan snarare minskar arbetsutbudet och därmed blir skatten till välfärd plus minus noll.

Jag menar att ett slopande av värnskatten mycket väl skulle kunna rymmas inom regeringens nuvarande krona-för-krona-finansierings-resonemang inför vårbudgeten.

Nationalekonomerna vidrör försiktigt det faktum att ett slopande av värnskatten skulle vara en signal om att utbildning lönar sig. Här finns mycket mer att säga och jag har gjort det förut. Men det är värt att säga igen. Den som har genomgått en lång utbildning och belånat sig för detta ska givetvis belönas och inte bestraffas. Den som avancerat inom yrket och tagit på sig extra ansvar ska givetvis få incitament och inte straff. Den som uppvisar en framgångsrik karriär med utveckling ska givetvis få möjlighet att behålla lika mycket procentuellt sett som man gjorde med en lägre lön några år tidigare.

Jag hävdar att värnskatten främst är moralisk, dvs finns till mot bakgrund av ett socialdemokratiskt resonemang om att det är fult att tjäna pengar. Men den är också moralisk i form av att man vill styra människors val på så sätt att man kanske tänker att om värnskatten slopas så kommer papporna att jobba ännu mer och vara ännu mindre med sina barn. Men vi vet också att tid är pengar. När människor för över mer i plånboken kan dessa pengar användas till att skapa sig i familjen. Dessutom berör den statliga inkomstskatten även de personer som gör karriär även inom kvinnoyrken, tex lärare, rektorer mfl som efter 36 000 kr i månaden blir straffbeskattade för sin karriär.

Signalen till skolelever och universitetsstuderande ska givetvis vara den omvända: Det lönar sig att studera. Flit lönar sig i längden. Dina arbetsinsatser och ditt avancemang synliggörs. Mot bakgrund av ett sådant resonemang behöver vi slopa värnskatten och få till ett plattare skattesystem där alla betalar lika mycket i skatt, utom de som tjänar allra minst, som ska vara skattebefriade.

Det finns några dagar innan vårbudgeten presenteras och jag ställer givetvis mitt hopp till Alliansen att på något sätt visa att man vill slopa värnskatten och även den statliga inkomstskatten.

Rasmus Jonlund bloggar också.

Min presentationsfilm

 

Idag blev min presentationsfilm klar. Välkommen att titta på Youtube på följande länk:
http://www.youtube.com/watch?v=IEBYi_OJbQg

Arbetsförmedlingen behöver ses över ur nyanländas perspektiv

Alliansregeringens initiativ att se överArbetsförmedlingen [DN debatt 6 feb 2014] är viktigt och välbehövligt. Men det finns fler saker att ta tag i vad gäller Arbetsförmedlingens olika uppdrag, bland annat för att underlätta nyanländas självförsörjning och etablering. Detta har både SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och KSL, Kommunförbundet i Stockholms län, upplyst regeringskansliet om i SKL:s förslag för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande (juli 2013) med ett tillägg synpunkter från stockholmskommunerna (november 2013).

Utgångspunkten för KSL är givetvis att invandring berikar och att nyanländas resurser, kunskap och drivkrafter ska tas tillvara fullt ut och så fort som möjligt. Men tyvärr finns det delar av regelverket och i samverkan som sätter käppar i hjulen. Några av dessa är följande:

·         Asylsökande barn har rätten att börja i förskola och skola så fort som möjligt. Det är viktigt att barnen får en vardag med utbildning och rutiner så fort som möjligt. För att detta ska kunna förberedas på ett bra sätt krävs det att kommunerna som är anordnare får information från Migrationsverket. Inför en sk upplysningsplikt från Migrationsverkets sida så att huvudmännen kan planera en bra introduktion och skolstart.

·         Arbetsförmedlingens sekretessregler gör det tydligen omöjligt att planera gemensamt med en kommun. Ibland förekommer också konkurrerande utbildningar.

• Ändra regelverket så att det anpassas till de ensamkommande flyktingbarnen som ju är omyndiga och vid anknytningsinvandring får alltför stort ansvar vid familjeåterförening. Reglerna är utformade utifrån att den förstkommande är en vuxen som har hunnit skaffa kunskap om det svenska samhället.

Jag tycker också att följande möjligheter borde ses över för att den nyanlände snabbt ska inkludera sig, kunna bidra och känna egenmakt:

·         Låt alltid Arbetsförmedlingen pröva individens behov av sfx-utbildning, det vill säga sfi för en särskild yrkesgrupp utifrån individens utbildning från hemlandet. Erfarenheterna av sfx i Stockholms län är att utbildningen är framgångsrik vad gäller att individen kommer ut i arbete. En sfi-peng kunde användas för individen att delta i en utbildning i andra landsändar än den egna kommunen.

• Inför sfi-peng och vux-peng för att utveckla kvaliteten och tillgången till såväl svenska för invandrare som vuxenutbildning. Ett sådant pengsystem föreslås i sfi-utredningen. Självklart ska valfriheten att välja skola gälla även vuxna.

• Snabba på processen för validering av utländska examina så att individen kan börja söka jobb så fort som möjligt.

·         I de fall nyanlända kommer med en fullgången gymnasieutbildning på modersmålet kan vidareutbildning och högskoleutbildning inom olika yrkesgrupper anordnas på olika språk. En individ som har gått tretton år i skola i sitt hemland har ett starkt utvecklat modersmål som kan användas som ingång för att lära sig svenska språket. Men istället för att först sitta i skolbänken några år för att lära sig svenska kunde yrkesutbildningen och svenskinlärningen ske parallellt via modersmålet. Ett försöksprojekt kunde inledas i samverkan mellan universitet och branscher där det är stor brist på arbetskraft. De studerande kunde initialt vara berättigade till sin sfi-peng och därefter kunna ta studielån.

 
En utvärdering av etableringsreformen visar också att det finns ett kunskapsglapp mellan kommunerna och etableringslotsarna. Information om vad lotsarna och Arbetsförmedlingen gör behöver nå kommunerna.

Skapa miljöeffektivt system för återvinning

Återvinning av förpackningar, glas och tidningar är viktigt för miljön.  Källsortering gör att glas, papper, metall och plast kan malas eller krossas för att användas på nytt.  Genom att materialåtervinna hushållar vi med våra resurser då nytt material inte behöver tillverkas nytt i lika stor utsträckning. Det går också åt mindre energi när materialet återvinns.

Glas materialåtervinns till 88 %, enligt Förpacknings-och tidningsinsamlingen AB:s statistik för 2012. När det gäller andra fraktioner som plast finns mycket att önska. Endast 27 % materialåtervanns 2012. Slutsatsen är att många av hård- och mjukplastförpackningarna hamnar i soptunnan, istället för i återvinningsstationen.  Brödpåsar, korvpaket och tandkrämstuber; allt ska helst landa i återvinningskärlet för plastförpackningar. Schampoflaskor och tvättmedelsförpackningar behöver inte sköljas ur, utan sådana rester bidrar vid rengöringen av alla plastförpackningar.

Återvinningsstationer i alla ära, men jag hävdar att de är den ömma punkten i hela källsorteringskedjan. Dagens producentansvar kräver väldigt mycket av oss konsumenter som först ska skölja ur och slaska, men sedan också traska till närmsta återvinningsstation. Har man otur är kärlen fulla och man måste vända tillbaka med sina påsar. På landsbygden måste man ha bil för att kunna göra sig av med sina förpackningar och tidningar, om inte kommunen har arrangerat egen källsortering av förpackningar. Vi stockholmare måste lägga orimliga insatser på att bli av med de förpackningar som vår dagliga konsumtion genererar. De allra flesta vill göra en insats för miljön, men vissa orkar helt enkelt inte med jobbet. När nu regeringen har tillsatt en arbetsgrupp inom regeringskansliet för att se över hela återvinningsfrågan finns en gyllene chans att fatta beslut om ett system som gör återvinningen lätt och lönsam för konsumenten och samtidigt ökar återvinningsgraden för miljöns skull.

Det finns några scenarier för den framtida återvinningen. Antingen införs pant på alla metall-, kartong-, glas-, och plastförpackningar. Tidningar kunde hämtas vid sidan av övrigt hushållsavfall. Med ett sådant system skulle panten läggas på livsmedlet och därmed skulle matkassen bli dyrare i affären, men det är pengar som konsumenten skulle få tillbaka då pantningen sker. Pantningen skulle kunna ske i miljörum i anslutning till livsmedelsaffärer. Den som inte månar om att få tillbaka pengarna skulle kunna prenumerera på pant-tjänst från miljöföretag som troligen etablerar sig. För med panten skulle det nämligen bli lite ekonomi i att källsortera, även om det fortfarande kräver tid att ta sina förpackningar till en pantautomat och att där sortera förpackningarna i rätt automat.

Desto enklare skulle det vara om återvinningen blev fastighetsnära för samtliga hushåll. I Bromma finns redan många hushåll som väljer att sortera ut matavfall i en brun soptunna vid sidan av övrigt hushållsavfall och snart kommer detta ske på bred front tack vare Centerpartiets gröna vilja. Ute i Europa kan konsumenterna lägga ursköljda förpackningar i en tredje soptunna. En sådan sk hemhämtning av förpackningar och tidningar skulle göra källsorteringen både lätt och lönsam. Alla kan återvinna i ett sådant system. På avfallsräkningen skulle enbart det avfall som tas till förbränning synas, medan producenterna kunde stå för insamling, sortering och materialåtervinning. Systemet skulle vara resurskrävande och sätta press på förpackningsindustrin. Innovationer som förenklar återvinningen skulle förhoppningsvis komma fram, men vi skulle också troligen se nya, mer miljövänliga förpackningar, både biologiskt nedbrytbara och sådana som går att återanvända eller materialåtervinna många gånger.  

Jag ser fram emot att höra om alliansregeringens förslag för bättre återvinning. Det är en viktig vardagsfråga för alla oss som vill göra största miljönytta, men också av avgörande betydelse för ett hållbart Sverige.

Bra med översyn av AF men privata jobbförmedlingar målet

Alliansregeringens initiativ att se över Arbetsförmedlingens verksamhet, vilket presenterades på DN debatt idag, är välkommet. Detta måste ses som en förhandlingsseger för Centerpartiet och Annie Lööf med tanke på Moderaternas tidigare ovilja att förändra myndigheten.  Men med ett starkare Centerpartiet i riksdagen skulle vi kunna komma ännu längre i jobbförmedlingsfrågan.

Centerpartiet är för en konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen, vilket skulle skapa privata förmedlingar som i större utsträckning kunde profilera sig och nischa sig mot olika målgrupper. På en fri marknad skulle det säkerligen poppa upp jobbförmedlingar gentemot särskilda yrkesgrupper som tex lärare och snickare, medan andra kanske specialiserar sig gentemot smalare målgrupper som arabisktalande ingenjörer, nyanlända med agrara erfarenheter eller unga utan gymnasieutbildning. Förmedlingar som fokuserade på bristyrken skulle kunna utveckla en tät samverkan med branscher med fokus på jobbskaparnas behov.  Jobbsökandet skulle då ske underifrån i de olika målgrupperna och deras nätverk, istället för uppifrån från ett statligt verk.

Med en konkurrensutsatt arbetsförmedling, som redan finns och fungerar mycket väl i andra länder, skulle bemötandet och servicen förbättras. Så har skett i och med andra valfrihetsreformer. Möjligheten att välja bort en förmedling skulle öka vardagsfriheten för individen.  På så sätt ökar egenmakten för den jobbsökande. Idag är du nämligen helt i händerna på din förmedlare eller coach.

Med ett jobbpengssystem skulle förmedlingarna verka i en marknadsekonomi.  Slutsatsen att förmedlingarna skulle utveckla bättre metoder och bli mer effektiva ligger nära till hands. Eftersom chansen att få olika målgrupper i arbete varierar så kunde jobbpengen även ha ett socioekonomiskt tillägg, som kompenserar de förmedlingar som engagerar sig i personer som står långt från arbetsmarknaden. Med ett sådant tillägg skulle säkerligen några jobbförmedlingar satsa på att utbilda sina kunder för att de skulle komma närmare ett jobb.

Framgångsrika jobbförmedlarföretag skulle gå med vinst. Och plötsligt blir resonemanget om vinster i välfärden tydligt och klart: Vinst måste vara okej om nu företagare tar risker och satsar på en helt ny bransch, men också om jobbförmedlingen lyckas höja måluppfyllelsen, nämligen att fler kommer i arbete. Skulle vinsten bli för stor får jobbpengen justeras nedåt så att vi hushållar med våra gemensamma resurser.

Om nu Centerpartiet skulle få med sig övriga Alliansen på att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen kunde man dessutom överväga att lägga in arbetslöshetsersättningen i samma system. Samma företag eller förening som jobbförmedlar kan ta emot A-kassa från arbetande medlemmar och betala ut arbetslöshetsersättningen till de arbetslösa. Om arbetslöshetsersättning och jobbförmedling funnes i samma system skulle förmedlingarnas fokus på att hitta jobb till personerna sannolikt öka eftersom man då vill betala ut så lite som möjligt i arbetslöshetsersättning. På denna marknad skulle också fackförbunden eller systerföreningar till dessa kunna verka, om de ville. De kunde ta emot medlemmar, betala ut arbetslöshetsersättning och förmedla jobb inom sin nisch. Dagens kontroll av de arbetssökande skulle med privata arbetsförmedlingar vridas till att staten kontrollerar att de privata företagen uppfyller sina löften gentemot jobbsökarna, vilket också skulle vara en välbehövlig förändring av synsättet i jobbförmedlingsfrågan.

Med ett starkare Centerpartiet kunde vi i Alliansen gå längre än att göra en översyn av Arbetsförmedlingen, nämligen skapa en marknad för jobbförmedlingar och därmed lämna över självbestämmande och makten till brukaren.

 

 

Gott nytt 2014

2013 är strax till ända. Jag vill önska dig ett gott slut och ett gott nytt år!

Under 2013 har jag ännu mer kommit att uppskatta och vara tacksam över hälsa, min familj, släkt och goda vänner samt självförsörjningen. Ett beslut som har kommit att påverka hela mitt liv var att jag valde att bli lärare och jag är otroligt tacksam över min utbildning, men också över att få undervisa. Det måste väl vara det roligaste yrke som finns, även om det ibland kan vara arbetsamt och stressigt, men alla jobb har ju sina arbetstoppar.

Jag har drivit mitt företag i tre och ett halvt år. Under hösten hade jag väldigt många uppdrag på olika skolor runtom i Sverige. Ju mer tid du ägnar åt försäljning, desto fler uppdrag får du om ett halvår eller ett år. Intensiteten i företaget är möjlig eftersom min make drar ett stort lass här i hemmet. Det är så kul att möta många människor och att få berätta om det jag har brunnit för sedan tonåren då vårt Vi Unga-distrikt hade samverkan med SIV, Statens Invandrarverk i Flen och arrangerade läger som vi även välkomnade flyktingar till. Nog hade vi roligt tillsammans utan att kommunicera på samma språk, men nog insåg jag att språket var viktigt för att känna tillhörighet och att förstå varandra.

Min son har lärt sig att läsa under hösten, även om mycket återstår. Tack vare att skolan uppmanar oss föräldrar att låta barnen läsa högt för oss femton minuter om dagen kan läsningen automatiseras, läshastigheten tränas och ordförrådet öka. Läxor är inte, som vänstern säger, onödiga och orättvisa, utan viktiga för barnens möjlighet att tillägna sig utbildningen. Det är självklart att inte eleverna enbart i skolan hinner träna på läsning, multiplikationstabeller eller att föra resonemang så mycket som behövs med alla de långa loven och relativt korta skoldagar som de har.

Resor som vi gjorde under 2013 var till London för sonen och mig. Ballongfärden över Stockholm en vacker septemberafton var också en minnesvärd resa. En fin fyrtioårspresent som gav utdelning ett år efter födelsedagen. Sommarsemestern gjorde vi inrikes med Göteborg, Varberg, Ullared, Kristianstad och Kolmården på resschemat. Vilken härlig sommar vi hade! Mången bok blev utläst på stranden. Årets läsupplevelse var "Hjärtblad" av Aino Trosell. Att finna igenkänning i det jordnära, praktiska är min melodi.

Jag blev tyvärr utsatt för en epost-kapning i höstas, något som gav mig mitt första gråa hårstrå. Det hade inte hänt om jag hade klickat på några knappar i onödan, men så lusigt att ta över min mejlbox och mina företagskontakter! Den otäcka känslan att vara brottsoffer önskar jag inte någon, men jag är så tacksam över dem som hörde av sig med information och hjälp.

Under våren fick jag och Centerpartiets Brommanätverk möjlighet att arrangera en välbesökt återvinningskonferens där blanda andra Lena Ek gästade oss. Ett tjugotal brommabor och lika många från Centerpartiet deltog med frågor och tankar. På världsmiljödagen i juni uppvaktade jag FTI AB om diverse förslag som skulle kunna underlätta återvinningen i Bromma. Jag är glad över att man äntligen låtit asfaltera igen den stora grop som fanns vid återvinningsstationen vid Kvarnbacksvägen. Det kan låta som en småsak, men den var alltid vattenfylld och gav vardagsgnissel. Jag hoppas på fler återvinningsstationer i Bromma och att hemhämtning av förpackningar och tidningar kan möjliggöras. Under året motionerade jag också om pantsystem för lågenergilampor och om att göra Ålstensskogen till naturreservat.

Vad gäller arbetet i stadsdelsnämnden så rullar det på. Jag försöker driva de lokala stadsmiljöfrågorna. Något Alliansen tillförde till den lokala verksamhetsplanen är att börja mäta förskolebarnens upplevelse av måltiderna. Detta var mitt initiativ. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen dvs vilka metoder som används och hur resultaten blir och följs upp. Får jag möjlighet att besvara remisser om byggnationer skriver jag gärna om att vi bör bygga högre och nära tunnelbanan. Riksintresset har tyvärr alltför mycket makt över Brommas stadsdelsområden.

I november hade Stockholmscentern nomineringsstämma och jag fick förtroendet att stå på plats 19 på riksdagslistan. Jag ska bedriva en kampanj för att kryssa mig in i riksdagen. Den ska inte riskera varken min hälsa, jobb eller familj, utan vara hållbar, långsiktig och trovärdig. Det finns plats för den som vill jobba i smått eller stort för grön frihet, företags frihet och individens frihet. Oavsett om du är praktiskt lagd eller vill ge politiska förslag är Du varmt välkommen att anmäla dig till helen.tornqvist@centerpartiet.se Jag behöver personer som verkar digitalt och rent fysiskt. Vi drar igång i januari!

Då jag läser Fredrik Reinfeldts debattartikel på Brännpunkt blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kampanja för ännu fyra år med Alliansen så att det blir möjligt för fler att växa, försörja sig och frigöra sig från beroende och utanförskap. Det börjar i skolan, fortsätter in på första arbetsplatsen och vidare i utvecklingen. Med ett starkt Centerpartiet kan vi få fler starka, växande företag som skapar fler jobb och alltså fler i självförsörjning, men också en giftfri vardag, ett mer miljövänligt Sverige med fler bostäder i Stockholm.

Tack för 2013 och jag hoppas att du, liksom jag, ser framemot 2014 med tillförsikt!

Kampanj inför valet 2014

Imorgon är det nomineringsstämma för Centerpartiet i Stockholm. Jag är föreslagen till plats 19 på riksdagslistan och hoppas få förtroendet att driva min kampanj för grön frihet och företags frihet. Jag håller just nu på att forma min kampanjorganisation. Man ska givetvis inte behöva vara medlem för att kunna delta i kampanjen. Man kan delta litet eller mycket - utifrån sina förutsättningar.

För att kunna driva en bra kampanj behöver jag ett miljökampanjråd och ett företagskampanjråd. De blir som viktiga, kunniga bollplank till mina två hjärnhalvor. Självklart behöver jag en högerhand och en vänsterhand i form av kampanjledare. Ryggraden kan också behöva stöd av advisors, såväl seniora som juniora. Man kan väl se mig som hjärtat i kampanjen. Och nerverna - eller kapillärerna - är det härliga kampanjgänget som når ut och med glädje möter väljarna. Och vinner valet för mer påverkan för Centerpartiet i Stockholm och i stort.

Om du önskar delta i min kampanj är du välkommen med ditt mejl helen.tornqvist@centerpartiet.se

Lööfs idé om förnya Alliansen kan bli verklighet

Granskningen av hur skattebetalarnas pengar används inom Näringsdepartementet har fortsatt. Den granskning som initierades av Dagens Nyheter, men som Annie Lööf tog fullständigt ansvar för och fullföljde i egenskap av minister. Turerna i media har varit flera den senaste veckan och det har varit svårt att hänga med i svängarna. Ett viktigt förtydligande gjordes i alla fall av Centerpartiets distriktsordföranden igår då de med enad front visar Annie Lööf sitt fulla förtroende: Fullt förtroende för Annie Lööf.

Den förändringsprocess som Annie Lööf fick mandat att genomföra av centerombuden i fjol påbörjades för inte ens ett år sedan. Resan kan bli lång och tuff, men vår partiledare har distrikten med sig, vilket är viktigt. Lööf tog i sitt Almedalstal initiativ till att bjuda in övriga partiledare inom allianspartierna för en förnyad diskussion om framtiden som Alliansen vill berätta om för väljarna 2014. Fredrik Reinfeldt skriver idag inför sitt sommartal på DN debatt att han välkomnar Annie Lööfs inbjudan till Maramö: Moderaterna tackar ja till Annie Lööfs inbjudan Det är en välskriven artikel som är positiv och framtidsinriktad. Samtidigt som Reinfeldt beskriver de reformer som underlättat människors vardag tar han också fasta på de utmaningar som vi fortfarande står inför.

Ett gemensamt valmanifest och en samordnad valkampanj, föreslår Reinfeldt, vilket är viktigt för den enighet som Alliansen behöver uppvisa. Vi är fyra väl inarbetade partier. Vid det här laget - efter två valrörelser, två vunna val och diverse kriser - känner vi till varandras styrkor och svagheter. Genom att ta tillvara varandras resurser och styrkor, men även inför varandra vara explicita kring svagheterna kan vi bygga något ännu starkare. En fördjupad relation. Med ett metodiskt arbete för att återigen skapa en gemensam berättelse om det framtida Sverige kan vi både stärka banden oss emellan och med berättelsen vinna folkets förtroende.

Givetvis måste vart och ett av oss borgerliga partier driva sina hjärtefrågor även i valet 2014. Men grundvärderingarna och principerna för vilket Sverige vi även fortsatt vill forma i vardagsfrihetens tecken är gemensamma. Budgetförhandlingarna förestår. Centerpartiet redovisar här sina prioriteringar: Jobb till unga i form av stärkt lärlingsutbildning och ytterligare satsning på Yrkeshögskolan, förbättrad infrastruktur i järnvägar och enskilda vägar, miljö och energiomställning. För mer företagande prioriteras avdrag för riskkapital, sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

SvD rapporterar om Reinfeldts debattinlägg.

Alliansuppdraget är jobben och kvalitet i välfärden

Idag skriver Alliansens fyra partisekreterare på SvD Brännpunkt om att Väljarna vill se ett utvecklat allianssamarbete.

Det är självklart att Alliansen gemensamt, men för respektive partis storlek, ska söka väljarnas förtroende pånytt i valet 2014. Den opinionsundersökning som har gjorts visar att de olika allianspartierna har störst förtroende för sina respektive profilfrågor. För Centerpartiets del är det miljö och företagande.

Nu återstår en process där de fyra partierna måste formulera en vision och en berättelse om vilket Sverige vi vill se och alltså forma om vi får förnyat förtroende på dels riksplanet, dels i Stockholm. Där är vägskälen tydliga. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med att sitta stilla i båten vad gäller att röra arbetsrätten? Ska vi höja kvalitetskraven i äldreomsorgen eller nöja oss med befintliga krav och tillsyn? Ska ett femte jobbskatteavdrag signalera högre jobbgrad eller ska företagsbeskattningen minska?

De viktiga reformerna finns på nationell nivå. Lösningarna hänger på hur problembilden tolkas, men också vilka grupper man vill prioritera och förbättra för. Centerpartiet står tydligt upp för den som står utanför arbetsmarknaden.

Den som vill höja rösten för den som står utanför arbetsmarknaden, som tex Annie Lööf gör flertalet gånger i debatten, ser att dagens arbetsrätt stänger ute ungdomar, funktionsnedsatta och personer som kommit sent till Sverige. Lösningen är inte bara att fler söker jobb på en överhopad Arbetsförmedlingen, utan vi måste konkurrensutsätta den instans som förmedlar såpass jobb per anställd. Vi måste, som Lööf säger i tidningen Föräldrakraft, i kommunerna skapa förutsättningar för funktionsnedsatta att komma in på arbetsmarknaden genom tex sociala företag.

Man måste givetvis också fundera över vad som skulle göra att de som redan har jobb kan jobba mer för att vi ska få in mer pengar i skattekistan. Pengar som kan höja kvaliteten i vår välfärd ytterligare. Att då ta bort den menlösa värnskatten är ett första steg. Enligt Långtidsutredningen bringar den inte alls in de summor man kan tro, utan är bara någon form av förlegat fördelningsinstrument, som bygger på den gamla socialdemokratiska föreställningen att livet blir rättvist om den som har mycket ska få mindre. Istället gynnar skatten varken flit eller mer arbete.

Centerpartiet initierade RUT-avdraget och nu senast fick vi igenom en sänkning av restaurangmomsen i budgeten. Många är de RUT-företag som har poppat upp och många är de som åtnjuter RUT-tjänster idag. När det gäller restaurangmomsen gäller det att visa på siffror om att många unga har kunnat komma över tröskeln in i värmen till ett första jobb. Genom att få visa framfötterna kan de skaffa sig erfarenhet och referenser, som en grund inför framtida arbete och studier. Tack vare Centerpartiet och Alliansen går x antal ungdomar hem från jobbet varje eftermiddag raka i ryggen och kan bidra till familjens hushållskassa, som gör att kanske föräldrarna kan unna den äldre generationen en RUT-tjänst en gång i veckan och istället satsa på kvalitetstid med mormor eller farfar genom att läsa högt i en bok, ta en promenad i vårsolen eller köra ut en runda genom samhället och avsluta med en två-rätters middag på ortens värdshus.

Jag tror - men är inte helt säker - att man med goda bilder och berättelser kan måla upp framtidsvisioner för olika grupper, utan att ställa dem emot varandra. På så sätt kan man som Allians ta bort både värnskatten och göra avdrag för RIT-tjänster sk IT-tjänster i hemmet. Företagandet är ett medel för att nå målet: Livskvalitet. Då måste företagandets villkor vara ännu rimligare.

Den andra stora kuggen i livshjulet är kvalitet. Kvalitet i skolan och förskolan, i vården och äldreomsorgen. Kvalitet på biblioteket och på lekplatsen, i simhallen och kollektivtrafiken. Kvalitetskriterierna är olika för olika välfärdssfärer. De måste identifieras utifrån brukarna och sedan fokuseras och garanteras.

Utförandeformen ska inte spela någon roll, men ett är säkert: Om kommun, landsting och stat ska vara de som i högre grad blir bättre beställare av välfärdstjänster måste man kanske överlåta driften till andra aktörer. Dels för en professionell, objektiv granskning och tillsyn, dels för att man ska bli spjutspets i att göra tillsyn och återrapportera till de som beställer/styr, politikerna. Vi politiker måste vara fenor på att ställa rätt frågor och att se och förstå uppföljningar och kvalitetsgranskningar. Jag tror att det är här det förnyade allianssamarbetets frö kan börja gro. I att just vara överens om vad som är kvalitet i välfärden och därefter fundera över hur pengarna ska rulla in i skattekistan för att kunna finansiera det gemensamma. Eller så finns det två spår som är så nära sammanflätade och tvinnade i varandra, obönhörligt beroende av varandra: Det ekonomiska och kvalitetsspåret.

Thomas Böhlmark och Kent Persson bloggar också.

Brev till riksvalberedningen

Bromma 2011-03-29 Till Centerpartiets riksvalberedning

Hej!

Jag skriver med anledning av ert arbete inför höstens partistämma. Jag vet inte hur ni planerar, men om ni tänker föreslå stämman att välja en vice partiordförande skulle jag vilja anmäla mig som kandidat, då jag tror att jag är rätt person att vid sidan av Maud Olofsson leda det arbete som nu måste till i Centerpartiet.

Arbetet med det nya idéprogrammet är avgörande för framtiden och jag vill gärna vara delaktig. Under processinriktade träffar runtom i Sveriges städer och byar kan vi möta medlemmar och andra intresserade som vill vara med och forma en frihetsvision för Sverige. En vision som har rötterna i vår hundraåriga tanke om rätten till ägande och individens frihet. Utifrån det programmet kan vi skapa en politik, som leder oss till valseger med Alliansen i valet 2014 för att bygga det framtida, fria Sverige. Ett Sverige som bygger på näringsfrihet, yttrandefrihet, grön frihet och vardagsfrihet – individens frihet. Ett Sverige där alla människor har lika värde, möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett additivt samhälle där varje individs förmåga och drivkraft tas tillvara. Ett Sverige som är varmt och öppet med stort ansvarstagande av det civila och där individer tillåts att växa.

För att bli ett öppet, transparent parti där människor får växa måste vi leva som vi lär. Förnyelseprocessgrupperna är ett första steg att lyssna och ta till sig tankar utifrån. Liknande träffar ute i landet, där varje medlem och sympatisör blir lyssnad på blir viktiga. Där centerföreträdarna visar upp och formulerar vad de är stolta över. Där positiva exempel sprids vidare till andra kommunkretsar och där ideologin står i centrum.

1998 deltog jag i egenskap av förbundsordförande för Vi Unga i ett mentorskapsprogram i vilket jag satte upp mål för mitt liv. Jag skrev att jag alltid ska vara min egen ledare, gärna i samverkan med andra. Jag vill vara ödmjuk som ledare och människa. Jag ska våga ifrågasätta när det behövs och alltid stå för mina värderingar och ideal. Min positiva inställning till livet, min förmåga att entusiasmera, mitt samhällsengagemang (särskilt för barn och ungdomar, jämställdhet och mångkultur) och mina talanger i tal och skrift ska komma till bästa nytta för samhället. Dessa rader är fortfarande riktlinjer för mitt bidrag här på jorden.

Mina tio år som lärare i förorten är en god erfarenhet inom ledarskap, pedagogik, kommunikation och människokännedom. Jag har lärt mig otroligt mycket av, om och med mina elever och deras föräldrar. En annan aspekt är att jag har varit anställd i offentlig sektor så jag ser vad beslut betydde i praktiken för mig och mina kära kollegor. I mitt företag lär jag mig nu företagande, försäljning och företagsekonomi. Jag hoppas kunna driva firman vidare, då det ger mycket energi.

Jag är född i Bromma och bor här sedan 1997, men har en del av mitt hjärta i Vingåker, där jag är uppvuxen i familjeföretaget. Därför vill jag vandra på både bygata och boulevard. Jag vill tvätta bort Centerpartiets stämpel om att det finns en konflikt mellan stad och land.

Jag gick med i Centerpartiet 2004 och har deltagit i fem valrörelser. Jag ser att integritetsfrågan är lika engagerande för dagens unga, som kärnkraftsfrågan var på 70-talet. Jag vill bidra till att förena de olika intressena. Min kompromissvilja kan vara en fördel i vissa tillfällen, men säkert ligga mig i fatet ibland.

För närvarande har jag förmånen att få vara förtroendevald i Stockholm, där jag sitter i kommunfullmäktige, Utbildningsnämnden, Bromma stadsdelsnämnd och kommunstyrelsen. Jag ser vad rikspolitiken innebär för kommunerna och individernas vardag och börjar också förstå sammanhanget med de internationella bestämmelserna.

Givetvis inser jag att bedömningen och granskningen av mig som person och förtroendevald börjar i och med att jag klickar på ”sänd” av detta mejl. Jag är redo för det.

Med hopp om positiv och rättvis behandling,

Helen Törnqvist

Liberal konkurrens är bra

Magnus Andersson och Adam Cwejman skrev häromdagen en text på Newsmill om att man ska slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet mot bakgrund av att liberalismen har försvagats i Alliansen. Det är något friskt i ungdomsförbundens storsinthet, öppenhet och prestigelöshet. Idén behöver inte avfärdas, utan kan väl finnas med i bakhuvudet, så kanske en ytterligare öppenhet gentemot varandras idéer och förslag gynnar individens frihet, som väl borde vara syftet med arbetet i politiken för en liberal.

Men C+Fp har dock stärkts i Stadshuset, med tanke på att vännerna i Folkpartiet stod kvar på tio mandat och Stockholmscentern ökade till tre.

Partisekreterarna har noterat förslaget, men avvisar det. I Liberal Debatt säger Emil Källström att han tror på en sammanslagning. Federley håller sin linje om sammanslagning. Debatten engagerar på bloggarna. Johan Örjes beskriver ambitiöst ett historisk-politiskt perspektiv där han undrar om Folkpartiet är tillräckligt liberala. Anders W Jonsson beskriver de olika partikulturerna. Peter Altenberg gör en vass analys av partiernas ekonomiska politik, som jag tipsade om igår. Ekonomin är grunden för välfärden. Ekonomi och välfärd är nyckeln till vardagsfrihetens dörr.

Folkpartiet och Centerpartiet har redan idag flera mötesplatser som kanske inte alltid används optimalt. Jag tänker på SV, Studieförbundet Vuxenskolan, som ju är vårt gemensamma studieförbund. Tankesmedjan Fores program, kunskap och mötesplatser borde också vara av intresse för båda partiernas representanter att använda för gemensamma utspel. Initiativ till gemensamma utbildningar och nätverkande i olika politiska frågor finns säkert att ta.

Konkurrens är positivt. Inte för att vi ska försöka överträffa varandra i liberalism eller radikala utspel, utan för att du skärper dina idéer och kan påminna varandra om att vi ibland låter nånannanismen eller tanken om statens förträfflighet före individens, tar över. Jag tror att båda partierna skulle vinna mycket på om olika politikområden parades ihop ännu mer. Tex har näringsliv och skola mycket att vinna på samverkan, precis som integration och näringsliv mm.

Det kan finnas en risk i att allianspartierna har olika politikområden och att det kompromissas och förhandlas. (Ingen kritik mot hur det sköts - det har jag ingen insyn i.) Vårt älskade Sverige måste i slutändan ses som en helhet. Detta samhälles välfärd och uppbyggnad måste bygga på ett antal principer. Dessa, hävdar jag fortfarande, måste formuleras av och förankras i de fyra partierna för att vi ska få en bild av vilket Sverige vi vill ha i framtiden. En gemensam idédebatt alltså. Istället för att lappa och laga i socialdemokraternas samhällsuppbyggnad, som bygger på en annan tid, kanske vi måste börja om från början för att bygga upp en gemensam välfärd och struktur för det framtida, starka Sverige som bygger på entreprenörskap och fria individer. Men då måste vi vara öppna för idéer och låta yttrandefriheten råda.

Jag skulle tycka att det var berikande att samtala med kristdemokrater, moderater och folkpartister i rådslag om vilken vision vi har för Sverige. Att i ett öppet klimat lära känna varandras tankar och kunna ta ut några principer som vår gemensamma politik kan bottna i. Men nog finns det en underliggande rädsla att dessa idélinjer inte skulle överensstämma med mina. Hur pragmatisk man då ska vara återstår att se.

Anna Dahlberg tror inte på idén om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Annie Johansson, Johan Hedin bloggar också.
(Nu är det blogguppehåll för min del till tisdag för den som undrar.)

Alliansens uppdrag inför 2014

Annie Johansson intervjuas i dagens SvD av PJ Anders Linder om det borgerliga uppdraget.

Annie talar intressant om att vi inte får stagnera, om frihetskalkyler och att i varje beslut ställa individen mot staten för att se hur individens frihet påverkas av ett förslag. Det är viktigt.

Under Centerpartiets hundraårsjubileum har vi utvärderat val, blickat framåt och haft trevligt.

En diskussion som saknas och som jag antar förs på andra ställen, utöver att jag bloggat om den tidigare är Alliansens sammantagna funktion inför valet 2014. Nytt för årets val blev ju att väljare talade öppet om att man ville stödja det blågröna laget, dvs Alliansen, men att man inte bestämt sig för vilket parti man skulle lägga sin röst på. Nytt var också att kampanjer planerades och genomfördes i rent syfte att värva stöd för Alliansen. Väljare erbjöd sig att dela ut flygblad där de bodde för Centerpartiet för att de ville göra en insats för att det skulle vara Alliansen som fick förnyat förtroende. Där stod våra ungdomsförbund förebilder i tex samarbetet under Almedalsveckan på ett helt annat sätt än tidigare. Jag tänker också på initiativ som Alliansens Vänner. Men hur ska Alliansen som sådan kännas spännande, vital och visionär i valet 2014?

Svaret går säkert att finna hos de proffsiga partisekreterare som säkerligen sammanstrålar framöver. Men det räcker inte att kommunicera via fyra olika språkrör för att sälja en vara. Vi måste ha en innehållsförteckning med näringsvärden och ingredienser. Jag tänker mig att en gemensam vision för Sverige måste formuleras. Där varje unikt parti i fyrklövern kommer till sin rätt. Där bilden av ett Sverige där alla kan växa framgår. Ett Sverige där man visar stor tillit till människans förmåga och beskriver de friheter vi vill värna och optimera med olika framtida reformer. En sådan vision måste vara färdigformulerad minst ett halvår innan valet för att medlemmar och valarbetare ska känna sig bekväma med att själva uttrycka den på bloggar, gator och torg. Den behöver inte vara lång, utan snarare välförankrad. Den kan mycket väl kompletteras med politiska program på olika områden.

Tänk att ha valarbetare i fyra partier som kan berätta om en gemensam vision för Sverige. Och att sedan kunna specificera vilken del vi i vårt parti jobbar främst för. Tänk att fullt ut bejaka varandras olikheter och unika engagemangsplattformar i den grad att valarbetarna känner ett stort förtroende för övriga partier. Då krävs det att vart och ett av de borgerliga partierna allra först analyserar sitt valresultat med mod för att fatta de beslut - politiska och organisatoriska - som krävs för att känna en trygghet i sin egen organisation inför valet 2014. Jag önskar eftervalsanalysgruppen varmt lycka till inför det arbetet i kommande vecka.