Arbetsförmedlingen behöver ses över ur nyanländas perspektiv

Alliansregeringens initiativ att se överArbetsförmedlingen [DN debatt 6 feb 2014] är viktigt och välbehövligt. Men det finns fler saker att ta tag i vad gäller Arbetsförmedlingens olika uppdrag, bland annat för att underlätta nyanländas självförsörjning och etablering. Detta har både SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och KSL, Kommunförbundet i Stockholms län, upplyst regeringskansliet om i SKL:s förslag för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande (juli 2013) med ett tillägg synpunkter från stockholmskommunerna (november 2013).

Utgångspunkten för KSL är givetvis att invandring berikar och att nyanländas resurser, kunskap och drivkrafter ska tas tillvara fullt ut och så fort som möjligt. Men tyvärr finns det delar av regelverket och i samverkan som sätter käppar i hjulen. Några av dessa är följande:

·         Asylsökande barn har rätten att börja i förskola och skola så fort som möjligt. Det är viktigt att barnen får en vardag med utbildning och rutiner så fort som möjligt. För att detta ska kunna förberedas på ett bra sätt krävs det att kommunerna som är anordnare får information från Migrationsverket. Inför en sk upplysningsplikt från Migrationsverkets sida så att huvudmännen kan planera en bra introduktion och skolstart.

·         Arbetsförmedlingens sekretessregler gör det tydligen omöjligt att planera gemensamt med en kommun. Ibland förekommer också konkurrerande utbildningar.

• Ändra regelverket så att det anpassas till de ensamkommande flyktingbarnen som ju är omyndiga och vid anknytningsinvandring får alltför stort ansvar vid familjeåterförening. Reglerna är utformade utifrån att den förstkommande är en vuxen som har hunnit skaffa kunskap om det svenska samhället.

Jag tycker också att följande möjligheter borde ses över för att den nyanlände snabbt ska inkludera sig, kunna bidra och känna egenmakt:

·         Låt alltid Arbetsförmedlingen pröva individens behov av sfx-utbildning, det vill säga sfi för en särskild yrkesgrupp utifrån individens utbildning från hemlandet. Erfarenheterna av sfx i Stockholms län är att utbildningen är framgångsrik vad gäller att individen kommer ut i arbete. En sfi-peng kunde användas för individen att delta i en utbildning i andra landsändar än den egna kommunen.

• Inför sfi-peng och vux-peng för att utveckla kvaliteten och tillgången till såväl svenska för invandrare som vuxenutbildning. Ett sådant pengsystem föreslås i sfi-utredningen. Självklart ska valfriheten att välja skola gälla även vuxna.

• Snabba på processen för validering av utländska examina så att individen kan börja söka jobb så fort som möjligt.

·         I de fall nyanlända kommer med en fullgången gymnasieutbildning på modersmålet kan vidareutbildning och högskoleutbildning inom olika yrkesgrupper anordnas på olika språk. En individ som har gått tretton år i skola i sitt hemland har ett starkt utvecklat modersmål som kan användas som ingång för att lära sig svenska språket. Men istället för att först sitta i skolbänken några år för att lära sig svenska kunde yrkesutbildningen och svenskinlärningen ske parallellt via modersmålet. Ett försöksprojekt kunde inledas i samverkan mellan universitet och branscher där det är stor brist på arbetskraft. De studerande kunde initialt vara berättigade till sin sfi-peng och därefter kunna ta studielån.

 
En utvärdering av etableringsreformen visar också att det finns ett kunskapsglapp mellan kommunerna och etableringslotsarna. Information om vad lotsarna och Arbetsförmedlingen gör behöver nå kommunerna.

Arbetsförmedlingen måste bättra sig

Jag läste igår om en utvärdering av Arbetsförmedlingen. Frågan som ställdes var hur väl samhällsorienteringen för nyanlända fungerar. Artikeln blev lite skrattretande mot bakgrund av att jag dagen innan hade fått en utvärdering av etableringsreformen i min hand. Den senare var gjord ur kommunernas perspektiv och finner att samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna fungerar mycket dåligt, sedan etableringsreformen infördes 2010.

När det gäller de 60 tim samhällsorientering som länets kommuner samverkar kring genom Centrum för samhällsorientering är det värt att titta vidare på hur små språkgrupper snabbare kan komma igång, istället för att vänta. Kan modern teknik göra att kursen kommer igång tidigare om man har deltagare från övriga landet?

Det finns ett förtroendeglapp mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen vad gäller etableringsreformen. Det handlar om avsaknad av information från Arbetsförmedlingens sida så att kommunerna känner till vilka som har en etableringsplan. Men det handlar också om att Arbetsförmedlingen kvalitetssäkrar planerna. Om så redan sker måste Arbetsförmedlingen kommunicera detta med kommunerna. Även Migrationsverket behöver bli bättre på att informera kommunerna om inflyttningar. Bland dem som har etableringsplaner är de i behov av särskilt stöd eller med funktionsnedsättningar förvånansvärt få. Etableringslotsarna måste se varje individ och hans/hennes förutsättningar och drömmar om inkludering och på så sätt finna vägen till målet, självförsörjning.

Med konkurrensutsatt Arbetsförmedling skulle vi kunna se förmedlingsföretag som specialiserade sig på olika språkgrupper eller olika akademiska nivåer.
Det finns en stor potential i Stockholms län i samverkan kring den nya vuxenutbildningsregionen. Jag skulle också vilja se att sfx-verksamheten utökades i dialog med de regionala programsamråden, så att branscherna kan signalera bristyrken. Det finns idag nio olika kommuner som samverkar kring dessa sfx-utbildningar. När det gäller sfi-verksamheten avvaktas sfi-utredningen. Nog vore det bra om sfi integreras med KomVux och utbildningen i svenska som andraspråk, men förslaget om sfi-peng är också något som skulle öka kvaliteten och valfriheten för den nyanlända.

Det finns mer att säga och att förbättra. Det tar alldeles för lång tid för folk att komma ut på arbetsmarknaden, men lösningen är inte att sänka ribban genom att höja antalet etableringsår från två till något högre. Alla flyktingar kommer nog inte att komma ut i arbete med tanke på posttrauma osv, men givetvis måste målet för varje individ vara självförsörjning och tillräckliga språkkunskaper. Självförsörjningen ger egenmakt, som våra nyanlända precis som alla andra behöver för att klara vardagen och ha ett drägligt liv.