Arbetsförmedlingen behöver ses över ur nyanländas perspektiv

Alliansregeringens initiativ att se överArbetsförmedlingen [DN debatt 6 feb 2014] är viktigt och välbehövligt. Men det finns fler saker att ta tag i vad gäller Arbetsförmedlingens olika uppdrag, bland annat för att underlätta nyanländas självförsörjning och etablering. Detta har både SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och KSL, Kommunförbundet i Stockholms län, upplyst regeringskansliet om i SKL:s förslag för ett hållbart asyl- och flyktingmottagande (juli 2013) med ett tillägg synpunkter från stockholmskommunerna (november 2013).

Utgångspunkten för KSL är givetvis att invandring berikar och att nyanländas resurser, kunskap och drivkrafter ska tas tillvara fullt ut och så fort som möjligt. Men tyvärr finns det delar av regelverket och i samverkan som sätter käppar i hjulen. Några av dessa är följande:

·         Asylsökande barn har rätten att börja i förskola och skola så fort som möjligt. Det är viktigt att barnen får en vardag med utbildning och rutiner så fort som möjligt. För att detta ska kunna förberedas på ett bra sätt krävs det att kommunerna som är anordnare får information från Migrationsverket. Inför en sk upplysningsplikt från Migrationsverkets sida så att huvudmännen kan planera en bra introduktion och skolstart.

·         Arbetsförmedlingens sekretessregler gör det tydligen omöjligt att planera gemensamt med en kommun. Ibland förekommer också konkurrerande utbildningar.

• Ändra regelverket så att det anpassas till de ensamkommande flyktingbarnen som ju är omyndiga och vid anknytningsinvandring får alltför stort ansvar vid familjeåterförening. Reglerna är utformade utifrån att den förstkommande är en vuxen som har hunnit skaffa kunskap om det svenska samhället.

Jag tycker också att följande möjligheter borde ses över för att den nyanlände snabbt ska inkludera sig, kunna bidra och känna egenmakt:

·         Låt alltid Arbetsförmedlingen pröva individens behov av sfx-utbildning, det vill säga sfi för en särskild yrkesgrupp utifrån individens utbildning från hemlandet. Erfarenheterna av sfx i Stockholms län är att utbildningen är framgångsrik vad gäller att individen kommer ut i arbete. En sfi-peng kunde användas för individen att delta i en utbildning i andra landsändar än den egna kommunen.

• Inför sfi-peng och vux-peng för att utveckla kvaliteten och tillgången till såväl svenska för invandrare som vuxenutbildning. Ett sådant pengsystem föreslås i sfi-utredningen. Självklart ska valfriheten att välja skola gälla även vuxna.

• Snabba på processen för validering av utländska examina så att individen kan börja söka jobb så fort som möjligt.

·         I de fall nyanlända kommer med en fullgången gymnasieutbildning på modersmålet kan vidareutbildning och högskoleutbildning inom olika yrkesgrupper anordnas på olika språk. En individ som har gått tretton år i skola i sitt hemland har ett starkt utvecklat modersmål som kan användas som ingång för att lära sig svenska språket. Men istället för att först sitta i skolbänken några år för att lära sig svenska kunde yrkesutbildningen och svenskinlärningen ske parallellt via modersmålet. Ett försöksprojekt kunde inledas i samverkan mellan universitet och branscher där det är stor brist på arbetskraft. De studerande kunde initialt vara berättigade till sin sfi-peng och därefter kunna ta studielån.

 
En utvärdering av etableringsreformen visar också att det finns ett kunskapsglapp mellan kommunerna och etableringslotsarna. Information om vad lotsarna och Arbetsförmedlingen gör behöver nå kommunerna.

Budget 2013 om inkludering av nyanlända och sfx

Under debatten om arbetsmarknad, företagande och integration i budgetfullmäktige höll jag ett andra anförande som löd enligt följande:

Tiden är förbi när människor som kom till Sverige sågs som offer. Det du har med dig är en styrka, något att bygga vidare på, utgå från. Tiden är förbi när du som nyanländ var tvungen att offra det du hade med dig; språk, kultur, yrkesbakgrund. Det du har med dig är en tillgång, något att bygga vidare på, utgå från. Det är etableringslotsen som ska se resurserna, leda rätt - men det är individen som gör jobbet. Lära sig språket, skaffa ett jobb, hitta nya vänner, få barnen att nå målen i en ny skolkultur.

I SFI ska individens behov av språkutbildning sättas i centrum. Individens framtidsdröm ska vara utgångspunkten för hur undervisningen organiseras. SFI ska vara effektiv och ha hög grad av valfrihet för den enskilde. Så sker idag.

Tack vare en sådan flexibilitet kan Sumeya arbeta på dagen och läsa svenska på kvällen. Det ska vara en tydlig koppling mellan svenskundervisning, livet i Sverige och den studerandes framtida yrkesval. SFI ska vara en naturlig del av jobbplanen. Att se individen är att individanpassas SFI så var och en får en meningsfull uppgift där man studerar på sin egen nivå. Så sker idag.

När människor kommer till Sverige med en yrkesutbildning ska den resursen givetvis tas tillvara. Valideringen av kunskaper måste snabbas på, men det samarbete vi har i länet kring de sfx-utbildningarna är viktiga. Deltagarna lär sig svenska språket snabbare och etablerar sig på arbetsmarknaden fortare. Ingången via yrket stärker elevernas studiemotivation och självkänsla. 8 av 10 elever var i egenförsörjning ett till två år efter avslutat sfx. Det finns svenska för tex hantverkare, lastbilschaufförer, medicinsk personal och svenska för företagare. 7 av 10 startar eget företag eller får anställning efter genomgången kurs av svenska för företagare. Vi samverkar i länet kring sfx och kurser i samhällsorientering.

Vi gör så mycket från stadens sida, men det viktigaste arbetet görs dagligen av handläggarna, lärarna, lotsarna:
Och när de - men även du och jag som grannar eller som föräldrar till klasskompisar - ser på de nyanlända utifrån vad de skulle kunna bli och bidra med - istället för att se på dem utifrån sina brister i språket - DÅ har vi ett Stockholm där alla kan växa!

Jag yrkar bifall till komunstyrelsens förslag.

Privata bibliotek kan ge större mångfald

Madeleine Sjöstedt som är kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad replikerade igår; Bibliotek är ingen stormarknad på min debattartikel om att marknadsvillkor kan utveckla biblioteken i Stockholm.

Idag skriver jag en slutreplik på temat: Privata bibliotek kan ge större mångfald.Stockholmscentern vill riva gränsen mellan kultur och kommers. Detta skulle vara ett sätt. Men framför allt handlar det om tron på individen och hennes kompetens att fatta beslut som är kloka utifrån hennes behov och önskemål. Som sker på marknaden, varje dag.

Förväntningarna avgör integrationen

Kanada lyckas bättre med att vara ett additivt samhälle där människor ses som resurser och har högt ställda förväntningar på sig, än Sverige gör. Det beror till stor del på att deltagande i arbetslivet är en viktig komponent i Kanadas invandringspolitik. Frågan diskuterades i torsdags under ett seminarium arrangerat av tankesmedjan Fores, som släppte en bok på temat.

Integrationsminister Erik Ullenhag ställde sig positiv till modellen, rapporterar TCO-tidningen.
Läs DN:s ledare. SvD konstaterar att jobb är viktigare än språk för integrationen.

För en gammal lärare är det intressant att känd skolforskning går att applicera på ett samhälle. Höga förväntningar ger goda resultat. Att se på nyfikenhet på det eleven har med sig till skolan gör att han/hon känner förtroende och öppnar sig för det läraren har att säga. Att utgå från elevens erfarenheter, inventera kompetenser och sikta mot högt kognitivt ställda mål osv. Det förvånar mig inte och jag ser att vi har så mycket, mycket att göra i Sverige. Men vi är på rätt väg! Det sporrar.

Många måste bidra för att vända ett synsätt som kan prägla vardagliga handlingar och system. Jag är övertygad om att många vill delta i det arbetet. Fredrick Federley leder Centerpartiets förnyelseprocessgrupp som ska identifiera hinder för att få till ett additivt samhälle. Även Abir Al-Sahlani deltar med kompetens och erfarenhet i gruppen. Deras arbete är viktigt.

Teser blir otydliga utan lösningsförslag

För att Sverige ska klara framtida arbetskraftsbrist behöver vi se på vårt samhälle som additivt. Det innebär att varje individ är en resurs oavsett bakgrund eller identitet.

Principen om människors lika värde, rättigheter och skyldigheter är grunden. Med självklarhet gäller lagstiftningen alla. Det innebär att Centerpartiet inte är extra mycket mot hedersmord, utan Centerpartiet ställer sig negativt till alla former av mord. I ett additivt samhälle gäller arbetslinjen alla, för där utgår man från att varje individ kan och vill bidra. Skolan bygger på att alla har rätt till kunskap, men att man når målen på olika sätt och under olika lång tid. Flerspråkighet ses som en resurs och uppmuntras. Människor får provisoriska personnummer och kan ta ett jobb första ankomstveckan.

Det är lite diffust vad David Cameron i Storbritannien menar med "liberala muskler" mot multikultiralismen. Alla liberaler hajar till och tänker att "det är bra", men vet inte vad det innebär. Språktest? Utegångsförbud, som Björklund föreslog? Hårdare tag mot rasism?

Alla otydliga tal, i likhet med Angela Merkels liknande uttalande under hösten, där politiker säger att man ska ta krafttag mot våld eller förnya politiken eller stoppa ditten eller datten skapar snarare en otydlighet och osäkerhet än trygghet och kraftkänsla. Jag är övertygad om att en politiker i samma andetag måste ge förslag på en lösning eller åtminstone säga en sak som kan ses som ett förslag. Annars hittar människor egna "krokar" i huvudena att hänga upp inriktningstesen på. "Stoppa multikulturalismen" kan innebära att någon tror att det ska vara slut på modersmålsundervisningen, som ju visar att elever når målen i högre grad än om de inte läser modersmålet, vilket är effektivt för samhället och viktigt för individerna.

I ett samhälle speglar sig människor i myndigheternas förväntningar. Förväntas du arbeta och göra rätt för dig så ser du troligen på dig själv som just arbetande och hederlig, än om du förväntas vara hemma och ta det lugnt. Men människor i Tyskland och Storbritannien speglar sig också i sina politiska ledares tal och förväntningar. Jag hoppas att både Merkel och Cameron förtydligar vad de menar och att det når fram till deras medborgare. (Antar att det händer lite mer inrikespolitiskt i våra tyska och brittiska vänners länder, än vad som just råkar nå deras nordliga EU-vän nyhetsmässigt :) ) Annars måste det kännas väldigt diffust att vara såväl inhemsk, som nyanländ eller med utländsk bakgrund.

Särlagstiftning hör inte hemma här

Jag skriver idag på DN debatt om att särlagstiftning inte hör hemma i ett Sverige där vi måste se varje individ som en resurs, med anledning av Jimmie Åkessons förslag om en särskild lagstiftning mot islamisk extremism.

Jag vill ha ett additivt samhälle där var och en av oss kan och får bidra - oberoende bakgrund. Att satsa medel på en utredning kring ungas islamistiska tankar känns inte relevant i ett Sverige där vi måste vara lösningsfokuserade för att klara av en åldrande befolkning och där skolresultaten snarare beror på dina föräldrars utbildning än hur mycket resurser som läggs på undervisningen. Det diffusa snacket om "islamism" Åkesson bidrar till en onödig stigmatisering. Jag hoppas att Åkesson kan tänka om.

Birgitta Ohlsson replikerar också.

Mångfald och flerspråkighet kan vara konkurrensfördel

Integrationsminister Erik Ullenhag skriver ett grymt bra inlägg i Dagens Industri idag. Det handlar om etnisk mångfald som resurs. Han skriver:

"Om vi tillsammans lyckas att göra svenska företag mångkulturella kommer det att vara en av de riktigt stora framgångsfaktorerna för Sverige. Nya marknader kan öppnas för Sverige ­genom den brygga som utrikes födda utgör."

Ullenhag påpekar också att kunskaper om etnisk mångfald kan innebära fler affärsmöjligheter. Det innebär inte samma sak som att undervisa att "alla irakier är såhär" eller "thailändare gillar alltid detta", vilket innebär generaliseringar och riskerar att sprida fördomar. Individperspektivet går alltid först. Men nog kan tillväxt ske ytterligare om behov som finns plötsligt uppfylls av en näringsidkare.

Att språkkunnighet oftast är en resurs i företagen är en god analys. Att inleda med en kartläggning kan vara bra. Men då måste också staten signalera att en persons modersmål är lika viktigt som övriga språk. Gymnasiekurser i moderna språk ger meritpoäng till antagning till högskolan, men inte om en elev deltagit i modersmål, som tvåspråkiga elever har rätt till och dessutom gynnar deras kunskapsutveckling.

Romers rättigheter - förändringen

Centerpartiet och Lena Ek arbetar för att romer inte ska diskrimineras i Sverige eller Europa. Läs gärna Eks och Fredrick Federleys artikel från september i frågan om avvisning av romer.

Frågan var högaktuell i somras då Sarkozy planerade rivning av romska läger, men stoppades informellt, såvitt jag förstår, av EU-kommissionen. Frågan om romers lika värde och rättigheter är dock, tyvärr, ständigt aktuell.

Nu senast skrev även Hans Caldaras, föreståndare för romskt kulturcenter i Stockholm, en artikel på temat i samma diskussionsforum. "Myten att romer inte vill integreras lever än"

I höstas då jag gjorde ett besök vid romskt kulturcentrum fick jag den bok som Caldaras skrivit om sin familjs historia och om sin uppväxt: "I betraktarens ögon". Jag har inte läst ut den än, men den är riktigt läsvärd.

Jag kan förstå att romer ständigt bär med sig ett diskrimineringsperspektiv, en skepsis gentemot myndigheter och majoritetskulturen efter det långa förtryck man har upplevt. Och jag inser att Eks och Federleys engagemang är viktigt.

Caldaras skriver på s 190: "1967 hade 47 romer kommit hit från Frankrike, där de diskriminerades och tvingades att bo i slum i utkanten av Paris. De hoppades att få stanna i Sverige för att skapa sig en trygg tillvaro, få människovärdiga bostäder och ge sina barn utbildning. Katarina (läs: Taikon) åberopade den svenska utlänningslagen, där det klart och tydligt står att om en människa nekas sina mänskliga rättigheter på grund av sin härkomst, religionstillhörighet eller politiska åskådning har hon sin fulla rätt att få politisk asyl i landet. Men plötsligt var den lagen tänjbar. Denna paragraf gällde tydligen inte zigenare. De skulle utvisas, trots att det fanns klara bevis på att de blev diskriminerade just på grund av sin härkomst."

Gruppen utvisades med hänvisning till att de franska myndigheterna lovat att de skulle få sina medborgerliga rättigheter som skolgång och bostäder. En journalist bestämde sig för att följa upp saken och fann att individerna bodde i samma husvagnar och plåtskjul som man flytt från. Skolgången fanns inte att skåda. Programmet som sändes skapade debatt och tre år efter utvisningen, 1972, fick de franska romerna komma tillbaka.

Caldaras bok ska läsas ut. Med kapitlet "Förändringen" som bakgrund kommer jag att återkomma till utbildningens roll, som är nyckeln till integration. Läs och njut: "Jag bestämde mig för att visa omvärlden att jag kunde bli något trots att jag hade bott i tält och kallades för zigenare. Jag ska krossa alla felaktiga uppfattningar om oss, tänkte jag. Jag började plugga och försökte dra nytta av skolan så gott jag kunde. Men jag kunde inte komma hem och få hjälp med läxorna, för mamma och Kenneth saknade kunskaper för att ge mig det stöd jag så väl behövde. Men tack vare klasskamrater, som förhörde mig på rasterna när vi hade långa läxförhör eller skrivningar, lyckades jag genomföra alla prov." (s 163) Han gick ut med skolans högsta betyg.

Ett Sverige i mångfald

Det ligger mycket i det företrädarna för Ungdom mot Rasism skriver på Brännpunkt idag. Jag har skrivit det förut. I ett samhälle där vi ser människor som resurser bryr vi oss mindre om deras ursprung än om deras kompetens, drömmar och erfarenheter. I ett samhälle där alla får växa finns en mångfald där flerspråkighet och olika bakgrunder ses som konkurrensfördelar. Då gäller det att unga lär sig att ta för sig och tala för sig och sina gedigna kunskaper. Det gäller att du som nyanländ deltar i och får möjlighet att lära dig svenska språket. Och att du som äldre eller arbetslös ses som en resurs som behövs för att bygga upp samhället. Arbetslinjen där du känner dig behövd och att du har en uppgift är svaret. Konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen är en viktig frihetlig reform som behöver genomföras framöver.

Gäst hos somaliska föreningen

Ikväll var jag inbjuden till somaliska föreningen i Kista-Rinkeby. Sofia som flera gånger kommit till valstugan hade bjudit in mig. Mina intryck är många och positiva.

Kvinnor och män samlades för att lyssna till en föreläsning om demokrati, en flicka berättade om varför man inte ska röka, samt att en kvinna berättade om somaliska kvinnors situation. Dessutom berättade en moderat politiker om stadsdelsnämndens arbete, samt att jag fick presentera Centerpartiet och de frågor vi driver i Stockholm.

Att bli bjuden på god mat och fint bemötande gjorde att jag kände mig välkommen.
Att höra att somalier måste ta tag i sin egen situation stärkte mig.
Att man måste jobba för att stoppa fördomar om somalier som grupp berörde mig.
Att alla ville samtala på svenska och utan tolkning gjorde mig delaktig.
Att unga kvinnor ifrågasatte en äldre kvinna gav hopp.
Att en man sa att män måste förstå kvinnors isolering då flera av dem tar hand om många barn långa dagar och att kvinnor måste ha frihet för att samlas och dela erfarenheter var stort.

Som vanligt på alla möten var det några som gillade det jag sa: Att vi måste bygga på höjden för att rädda parkerna, att vi måste förbättra företagsklimatet för att få fler och växande företag. Och alla höll med om att jobben är nyckeln till integration och att känna sig stolt och behövd, som ju somalier i Canada i högre grad gör där de arbetar och driver företag.

Språkbehov uppstår på arbetet

Avci och Larsson (FP) skrev i förra veckan om språktest för att få svenskt medborgarskap. Ordföranden för liberala nätverket inom samma parti, Mikael Trolin, replikerar idag om att FP misstänkliggör invandrare.

Jag anser att det är ytlig integrationspolitik som ger fel fokus i debatten. Att språket skapar delaktighet är en god slutsats. Språkutveckling sker i situationer där det finns ett behov av kommunikation(vilket även vår skolminister insett och uttalat i debatten om lagstiftning mot burka och niqab): I mataffären, på banken, i skolan, i föreningslivet, på praktik- och arbetsplatser. Du utvecklas om du tar risker och vågar misslyckas.

Det främsta språkbehovet finns på arbetet. Det måste bli lättare för nyanlända att jobba. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Arbetsrätten ska reformeras och bygga på kompetens, snarare än turordning. Nyanlända kan få ett provisoriskt personnummer från första dagen. Företagsklimatet i förorterna måste förbättras.

Synen på att individen ska lära sig språket innan man börjar jobba är ålderdomlig. Inlärningstiden beror på ålder, modersmål, utbildningsbakgrund, talang, motivation mm. Språkutveckling är en process som pågår hela livet.

Däremot bör alla myndigheter ha i uppdrag att signalera en förväntan om att vuxna ska kunna vardagssvenska inom tre år. I situationer där föräldrar till elever inte kan språket bör de delta i sfi eller språkkurser arrangerade i anslutning till barnens skola, men givetvis få tolkning vid utvecklingssamtal. Sfi har många varianter här i Stockholm och är relativt individanpassat, tex yrkesinriktning, men bör innehålla entreprenörskap. I språksyfte har studieförbunden och föreningarna en viktig roll att fylla. Vi borde också fördubbla antalet sfi-timmar från 525 till 1000, så att vi kommer upp i de nivåer där Australien och Canada befinner sig. Forsknings-anslagen till att utbilda vuxna analfabeter måste öka.

Flerspråkighet är en konkurrenskraftig kompetens inom flera yrkesgrupper. När modersmål ses som en resurs bekräftas den dubbla identiteten. En trygghet förs över till barnen, som gärna läser modersmål i skolan och därmed lyckas bättre i skolan i ämnena och svenska språket, enligt forskning. I ett Sverige som ser människor som resurser och bekräftar dem för kompetenser kan både vuxna och barn nå skolframgång som gör att de vill delta i samhället och bli medborgare.

Språktest är ytlig integrationspolitik

Folkpartiet efterlyser ett ställningstagande hos övriga allianspartier i huruvida medborgarskapet ska kräva vuxna sökande att klara ett språktest. En moderat menar att gott företagsklimat ger invandrare jobb. På A svarar jag NEJ och på B svarar jag JA.

Vi kan inte se integrationspolitiken så ytligt som folkpartister i detta förslag gör. Självklart är språket en nyckel till integration och behovet av att kunna språket är motiverande för individen att utsätta sig för olika situationer där han/hon behöver använda det. Men de situationerna kan vi skapa på andra sätt genom praktik samtidigt som sfi, studiecirklar med barnpassning, höga förväntningar på försörjning mm. Risken med ett test är att man mäter fel saker. Dessutom säger vi att medborgarskapet inte är något för analfabeter och lågutbildade som har hinder för att lära sig språket.

Integration är inte heller bara en åtgärd dvs företagsklimatet. Jag menar att vi måste bygga politiken för alla stockholmare, såväl innerstadsbor som förortsbor, på tio principer. Jag hoppas få utveckla dem medialt vid tillfälle.

Min gudmor Marie

Idag hade min gudmor Marie Jansson fyllt 67 år, om jag minns hennes födelseår rätt. Hon blev bara något och 40 då hon dog pga av sin diabetes. Men Marie har ändå kommit att prägla mitt liv trots att hon dog då jag var i tioårsåldern. Med sina värderingar och sin livsstil påverkade hon mig redan som barn.

Marie och mamma hade mötts i CUF, då mamma var ombudsman för CUF i Stockholms län. De fortsatte umgås även då mina föräldrar flyttade till Vingåker. Marie bodde som singel på Rörstrandsgatan i Stockholm. Det sägs att hon jobbade som någon form av administratör eller receptionist på Centerpartiet på Bergsgatan. Jag vet inte så noga. Det jag minns är de veckolånga besök hon gjorde hos oss en gång om året. Med presenter som ofta var böcker: Nalle Lufs, Nalle Phu och ABC-böcker. På min sexårsdag fick jag en svart-vit randig bikini och ett smyckeskrin. Marie bar med sig pusselbitar från ett liv som fanns utanför Vingåker. Hon skickade också kort från sina utlandssemestrar i Europa: Skottland, Grekland eller andra medelhavsländer. Marie andades frihet. Hon var en stark, självständig kvinna.

Att hälsa på Marie i Stockholm var ju spännande förstås. Hon bodde enligt mitt perspektiv högt upp, trångt och ensamt, men gav mig förståelse för att människors livsval är olika.

När Marie hade gått bort var det givetvis en stor förlust för familjen och självklart mest för min mor. Vi ärvde Maries skivspelare och hela hennes skivsamling. Annifrid Lyngstads "Ensam" blev favoriten för min del. Camilla och jag mimade oss igenom skivan många gånger. Lill Lindfors alla LP-skivor, en Elvis-samling och en Taube-samling kom att tillhöra skatterna. Men jag lyssnade också igenom hennes skivor med klassisk musik, en West Side Story-skiva och arabisk musik med mini-lektion i arabiska. Jag insåg att Marie levt i en värld av mångfald med förståelse för olika kulturer och livsstilar. Något som jag försöker bära med mig i mitt liv.

Stoppa Sarkozy - sänd en kram

Jag blir riktigt oroad över situationen i Frankrike. Sarkozy vill ha burkaförbud och river romers läger. 300 läger runtom i landet ska rivas. Romer som har orsakat ordningsproblem och våldsbråk ska utvisas. Vart? Romerna är ett kringresande folk och har inget eget hemland. Igår sa han att han vill beröva utlandsfödda brottslingar deras medborgarskap.

Hårda tag föder våld och upplopp. Vi kan inte hacka på dem som står allra lägst i hela samhället; lägst status med högst arbetslöshet, lägst literacitet och störst utanförskap med tanke på bostäder osv. Hårda nypor föder stingslighet, avoghet och aggressivitet. Oavsett om en scen utspelar sig i klassrummet, på torget eller i samhället. Sarkozy stigmatiserar minoritetsgrupper. Självklart ska man vara bestämd kring vår lagstiftning. Men var är dialogen? Var finns människokärleken? Humaniteten? "Stoppa Sarkozy - sänd en kram" tänker jag. Gå med i Facebook-gruppen här.

Samtidigt överlämnades igår en sanningskommission i form av en utredning med många förslag av Maria Leissner till integrationsminister Nyamko Sabuni. Det krävs ett synliggörande av studerande förebilder, att bekräfta den romska kulturen och givetvis en dialog med ledarna.

Det finns ett strukturellt utanförskap av romer i dagens Sverige. Det är säkerligen från två håll. Att det är svårt att bryta ett mönster. Att föräldrar som är analfabeter inte själva vill eller kan hjälpa sina barn. Att barnen inte blir bekräftade i sin dubbla kulturidentitet. Att grova fördomar om stora kjolar och slipover ligger kvar i såväl det medvetna som det undermedvetna.

Jag undervisade själv i finsk klass för åtta år sedan. En pojke i årskurs fem kunde knappt skriva. Under det år jag hade förmånen att undervisa eleverna flyttade samme pojke ut och in i klassen tre gånger. Jag förstår att mycket elevvårdsarbete förekom, som inte jag såg. Pojken har samma rättighet som alla andra att lära sig läsa och skriva. Inte förrän jag tog in en bok med zigenska sagor fick jag ögonkontakt med en flicka. Åh, som vi läste.

Debatten är igång. Nu gäller det att några romska företrädare tar del av den. Träder fram. Eller blir intervjuade. För så länge vi pratar om en grupp är det i alla fall eliten som försöker hitta på idéer för en exkluderad grupp. Inkludering kan bara ske i dialog och samförstånd från båda hållen. Men givetvis krävs det en öppenhet från majoritetssamhället. Den finns idag.

Integration sker i föreningslivet

Spännande att skumma igenom reportaget om fotbollslaget Dalkurd i Borlänge. Vilket fantastiskt jobb! Föreningslivet är viktigt för integration och mångfald. På läger, i sporten och på fritidsgårdar. När ledarna är eldsjälar som brinner för sina ungdomar ger dem föreningstekniska redskap för livet och lär dem vilka gränser som gäller.

Centerpartiet har receptet för integration

Nyamko Sabuni skriver idag på Brännpunkt om integrationen och tar kål på identitetspolitiken.

Jag håller med henne i allt hon skriver. Och jag är glad över att Folkpartiet har dämpat sig i sin kravbetonade integrationspolitik. Med långsiktigt, förtroendefullt arbete och en stark tro på individen kan vi på sikt komma åt hedersförtryck och extremism av alla sorter. Det viktiga är hur vi kan bygga ett samhälle som ser varje individ som en resurs eller en blivande nobelpristagare. Centerpartiet har den bästa politiken för ett sådant samhälle. Det första vi måste göra är att bygga en skola för växande där empowerment och entreprenöriellt lärande är viktiga stommar. Rätten till kunskap för alla elever oavsett föräldrars bakgrund är också en del. Därefter måste vi reformera arbetsrätten. Ett centerförslag är också att varje individ har rättighet att få modersmålsundervisning. En individ ska inte förvägras rättigheten till sitt modersmål, som är en stor tillgång, på bekostnad av en lag som säger att fem individer i kommunen måste vilja undervisas i språket för att kommunen ska bli skyldig att arrangera undervisningen.

Mer idéer finns, men det får jag utveckla någon annan gång. Mat- och sovklockan ringer....

Adam Cwejman, Åsa Carlsson bloggar också.

Asylsökande ska ses som blivande skattebetalare

I Almedalen arrangerade Södertälje kommun ett seminarium om Globalisering på tillväxt, som till stor del handlade om att Södertälje är en stad med stor mångfald. Deltagarna ombads att bidra med för- och nackdelar kring att ha många personer av annan etnisk bakgrund. Och nog listades många fördelar:

• Flerspråkighetskompetenser
• Blivande skattebetalare
  
• Kontaktytor med hemlandet - fördel vid export
• Affärsimmigranter med idéer
  
• Arbetsvilliga, ofta öppna för alla typer av arbetsuppgifter
  
• Andra referensramar
• Har stark drivkraft och drömmar om en bättre framtid
  
• Vuxna behöver inte gå i förskola eller skola, utan kan snabbt bli arbetskraft

Självklart ska vi ha ett värdigt, vänligt och rättssäkert välkomnande av den som söker asyl. Den asylsökande ska ses som en fullvärdig person, som kan tänkas bli skattebetalare endera dagen. Inte vet vi om det är en ny nobelpristagare, en ny Ingvar Kamprad eller en opublicerad författare som kommer för att söka asyl. Tills dess att asylansökan har handlagts rättssäkert ska den asylsökande behandlas som en person som kan växa.

De som får avslag måste också lämna landet tills dess att vi kan ha helt öppna gränser. Det är väl en självklarhet och inte mycket att orda om, tycker jag. Det är väl bättre att satsa på att asylhandläggningen blir rättssäker istället för hafsig, fundera ut hur vi kan öka behörigheten hos sfi-lärarna (som regeringen vill enligt torsdagens utspel), samt satsa forskningsmedel på hur analfabeter effektivt kan lära sig sitt nya andraspråk, fokusera på att nyanlända ska få kombinera sfi med jobb (krävs provisoriskt personnummer) mm. Parallellt med att en asylsökande kommer till landet bör ett samtal med en jobbcoach ske. Dessutom vill Stockholmscentern att man i kombination arrangerar en kurs i hur man når framgång i Sverige.

Merit Wager bloggar.

Idag skriver integrationsministern på DN debatt om att uppoffringar måste ske från alla håll för att inkludera de unga som är i utanförskap i förorterna.

Klyftig Madon och Astudillo om klyftor

Sakine Madon skriver en bra ledare i dagens Expressen, vad gäller branden i Rinkeby. Astudillo (S) skriver i SvD om att klyftorna är orsak till upploppen. Men så avskaffa LAS då. Eller vilka klyftor pratar han om - och vill befästa?

För övrigt tror jag också att DO-uppdragen skulle kunna skötas av Arbetsdomstolen och ordinarie domstolar. Alla jurister borde väl ha kompetens i diskrimineringsfrågor.

Kulturkompetens kan stärka

Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar skriver regeringens utredare, den gamle demokratiutredaren, Erik Amnå. Absolut, säger jag. Sverige kommer att behöva en mängd personer som arbetskraftsinvandrar för att vi ska klara av välfärden. Att inte ge dem lika villkor för att lyckas ta sig fram socialt och karriärmässigt pga värderingsmässiga och kulturella barriärer skulle vara en förlust för hela samhället.

Precis som när en bistånds- eller volontärarbetare ska förberedas för en tid i arbete utomlands eller försäljare i stora företag lär sig hur de själva och deras samarbetspartners fungerar rent social och kulturellt i otroligt generella drag bör nyanlända få information som är ovärderlig för att klara sig på sikt: Att komma i tid är A och O för ett viktigt möte. Att nävhälsa med ett fast och säkert handslag med ögonkontakt vid första mötet är också lyckosamt. Att föräldrarna är av betydelse för barnens skolgång. Att det inte finns något statsparti, vad yttrandefriheten innebär och att vad jämställdhet innebär i praktiken kan stärka personerna som vill vara med och bygga Sverige. Att vi förutsätter och förväntar oss att man lär sig språket inom en viss tid, då man behöver det för att kommunicera. Självklart ska det ingå kunskap om att entreprenörskap är en viktig del för att bygga Sverige. De som redan bor i Sverige och vill få syn på sina egna värderingar eller få tillgång till informationen borde också få möjlighet att gå kursen, mot betalning givetvis. Men poängen är att dessa kunskaper har lärts ut implicit av föräldrar, skola och samhälle. De som kommer nyanlända måste snabbt få tillgång till kunskapen för att lyckas.

Då - när alla har lika villkor - kan vi prata om att vi vill skapa en integration ett samhälle i mångfald där alla har lika villkor, skyldigheter och rättigheter.

Självklart ska varken stat eller kommun vara utförare av denna tjänst, utan det kan gott och väl skötas av studieförbund eller folkhögskolor med certifierade kulturcoacher.

Skrota LAS för mångfalden

LAS-debatten fortsätter. Denna gång skruvar Elisabeth Thand-Ringqvist och Fredrick Federley argumenten ett varv till i Aftonbladet. Mycket bra! Oscar kopplar på individperspektivet. Bloggar gör också: Per