Jag skriver i majnumret av "Skolvärlden" som ges ut av Lärarnas Riksförbund om varför jag anser att kärnämnena prioriteras i skolan. Jag utgick givetvis från det kommunala handlingsprogram som Stockholmscentern antog våren 2010:
"Med övertygelsen om att varje elev kan och vill lära och erövra kunskap går våra lärare till arbetet varje dag. Med höga förväntningar på varje individ och med rätt stöttning kan och måste bilden bli sann. Att varje elev har rätten att minst nå målen med det stöd som behövs ska genomsyra lärares och skolledares vardag. Däri ligger kärnan till beslutet om en prioritering av kärnämnena.
Under alltför många år har nyanlända elever haft låga förväntningar på sig. Alltför många smarta, men trötta elever har berövats kunskap i NO och SO med anpassad studiegång. Alliansen genomför ett värderingsskifte i skolan. Eleverna ska spegla sig i de vuxnas positiva förväntningar på dem. Elever kan växa i lärande då lärare bemöter initiativ och kreativitet i ett entreprenöriellt lärande som kan bekräfta nyfikenhet och företagsamhet; egenskaper som är viktiga för Sveriges framtida välstånd.
För att kunna mäta sig med andra ungdomar i övriga världen krävs en god läsförståelse. Läsförmågan har betydelse för att nå målen i andra ämnen. Naturligt har lärare i svenska, svenska som andraspråk och bibliotekarier en viktig roll i att bidra till den litteraciteten."
Avci och Larsson (FP) skrev i förra veckan om språktest för att få svenskt medborgarskap. Ordföranden för liberala nätverket inom samma parti, Mikael Trolin, replikerar idag om att FP misstänkliggör invandrare.
Jag anser att det är ytlig integrationspolitik som ger fel fokus i debatten. Att språket skapar delaktighet är en god slutsats. Språkutveckling sker i situationer där det finns ett behov av kommunikation(vilket även vår skolminister insett och uttalat i debatten om lagstiftning mot burka och niqab): I mataffären, på banken, i skolan, i föreningslivet, på praktik- och arbetsplatser. Du utvecklas om du tar risker och vågar misslyckas.
Det främsta språkbehovet finns på arbetet. Det måste bli lättare för nyanlända att jobba. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Arbetsrätten ska reformeras och bygga på kompetens, snarare än turordning. Nyanlända kan få ett provisoriskt personnummer från första dagen. Företagsklimatet i förorterna måste förbättras.
Synen på att individen ska lära sig språket innan man börjar jobba är ålderdomlig. Inlärningstiden beror på ålder, modersmål, utbildningsbakgrund, talang, motivation mm. Språkutveckling är en process som pågår hela livet.
Däremot bör alla myndigheter ha i uppdrag att signalera en förväntan om att vuxna ska kunna vardagssvenska inom tre år. I situationer där föräldrar till elever inte kan språket bör de delta i sfi eller språkkurser arrangerade i anslutning till barnens skola, men givetvis få tolkning vid utvecklingssamtal. Sfi har många varianter här i Stockholm och är relativt individanpassat, tex yrkesinriktning, men bör innehålla entreprenörskap. I språksyfte har studieförbunden och föreningarna en viktig roll att fylla. Vi borde också fördubbla antalet sfi-timmar från 525 till 1000, så att vi kommer upp i de nivåer där Australien och Canada befinner sig. Forsknings-anslagen till att utbilda vuxna analfabeter måste öka.
Flerspråkighet är en konkurrenskraftig kompetens inom flera yrkesgrupper. När modersmål ses som en resurs bekräftas den dubbla identiteten. En trygghet förs över till barnen, som gärna läser modersmål i skolan och därmed lyckas bättre i skolan i ämnena och svenska språket, enligt forskning. I ett Sverige som ser människor som resurser och bekräftar dem för kompetenser kan både vuxna och barn nå skolframgång som gör att de vill delta i samhället och bli medborgare.
Lärarblogg: Har äntligen efter nationella prov, språkhistoria och temavecka startat upp undervisningen kring författarskap och verk som har haft betydelse för människors sätt att leva och tänka (uppnåendemål 5 för årskurs 9 i kursplanen för svenska som andraspråk). Bättre kunde vi inte starta: Hos eleverna själva. De fick förbereda korta redovisningar om författare som skrivit på deras modersmål. Författare som har betytt något. Och så blev jag bortskämd igen. Med redovisningar om nobelpristagare som Gao Xingjiang och Orhan Pamuk. Poeter som Khalil Gibran och Hafez. Men också frihetskämpar från Eritrea och Mongoliet. Trots enbart 80 minuters förberedelse talar eleverna fritt och engagerat med reflektioner om författarnas betydelse. Bara män, dock. Så nu har jag ett ansvar i att föreläsa om Lagerlöf och Lenngren, Martinsson och Benedictsson. Men vi ska också hinna med Ferlin, Strindberg och Fogelström. Hela tiden referera till de olika författarna som eleverna redovisat om. Nu har jag lyssnat på dem och då är de mottagliga för det jag har att säga. Och så är det ju i livet i övrigt. Att det krävs ömsesidigt lyssnande för genuint lyssnande. Intressant: författare, svenska som andraspråk, skola
Vissa dagar under året har jag världens lyxigaste och mest underhållande jobb. Det är när jag kan luta mig bakåt och lyssna till elevredovisningar. Idag var det dags för redovisningar kring modersmålens språkhistoria och en del jämförelser mellan svenska och modersmålet. Att Eritrea varit koloniserat av Italien och därför fått en del lånord från italienskan, men att inte alla använder dem, var intressant. Språk är verkligen makt, status och ett sätt att markera tillhörighet - eller avståndstagande. För elevernas del var det spännande att höra om alla skolord som kommer från grekiskan tex biologi. Och som vanligt då eleverna får jobba kring sitt ursprung, en av deras båda kulturer är de väldigt motiverade och intresserade.
I dagens SvD finns en språkspalt av svenska-språket-auktoriteten Olle Josephson. Han reflekterar över språkens ställningar i Sverige. Att engelska och svenska har hög status. Att många gymnasieungdomar som läser ämnen på engelska varken får med sig ämnesordförrådet på svenska eller kunskaperna på engelska. Situationen är likadan för många nyanlända ungdomar som sitter av lektioner då de är tänkta att språkbadas i svenska, men istället inte tillägnar sig någonting. Framförallt tar Josephson upp det faktum som forskning visar på och som så många kan intyga tack vare personlig erfarenhet; att språket är det mest förknippade med identitet och att med ett utvecklat språk kan du sätta ord på dina tankar, vilket blir mycket svårt om du inte har något språk som är tillräckligt utvecklat. Därför är utvecklingen av modersmålet mycket viktigt. Och det krävs en strategi för detta i kommunerna. En strategi för att stärka modersmålslärarnas roll, modersmål som ämne och information+organisation ute i skolor i kommunerna. Jag har bloggat om modersmålslärarna förut.
Fantastiskt bra grepp i kvällens Halal-TV . De två beslöjade journalisterna intervjuade Sverigedemokraternas partiledare om vad som är svenskt och hur man blir svensk. Svenska språket var viktigast. Bra! Det sociala kodsystemet och kroppsspråket var tydligen viktigt. Och hur vi fungerar mot varandra. Men någon djupare diskussion var inte programmet rätt forum för. Att vara svensk handlade mest om känslan av att vara svensk, vilket enligt partiledaren var den viktigaste aspekten, men också hur andra ser på en. Och då journalisten säger att hon känner sig svensk kan ändå inte partiordföranden bekräfta det. Med anledning av hennes yttre attribut; slöjan. Men är det då svenskare med en skinnväst eller en Armani-kostym, en Nike-keps eller en Mercedes som yttre attribut? Definitionen av svenskheten är ett grumligt dilemma. Slutsatsen är att motsatsernas tid måste vara förbi. Att både-och-tiden är inne. När man kan vara svensk-somalier och turk-svensk och chilensk-syrian-svensk eller vingåkers-stockholmare. När ursprunget spelar en allt mindre roll; då vem du är och vill vara just nu är mest intressant. Då du i tanke, ord och handling visar vem du är. Där du känner en trygghet tack vare kunskap om dina rötter och samhörighet med den plats där ditt liv spirar och blomstrar. En samhörighet som vi kan få i ett inkluderande samhälle där alla individer behövs och bejakas, inom ramen för vår gemensamma lagstiftning och med det svenska språket som gemensam nämnare. Ett samhälle med mångfald. Genom samhörigheten kan den lojalitet för Sverige och svenskarna (läs: varandra), som Åkesson efterlyser, uppstå. Är det helt enkelt civilkurage han eftersträvar? Intressant: Halal-TV, centerpartiet, mångfald, svensk
Min dag: Sovmorgon: Var på jobbet vid 9. Lite mejl, 80 min lektion läsning och föreläsning om lässtilar, 20 min rastvakt, spontant lunchmöte för att planera gymnasiemässan, bokade in kompisstödjarmöte, snabbt samtal med elev, skrev vikarieinstruktion, utvecklingssamtal med en elev och förälder, 30 min samtal med kollega som jag är mentor till, hämta material, 80 min lektion då eleverna läste och besvarade läsförståelsefrågor, feedback till två elever, dricka kaffe i personalrummet och råkade författaren Mats Berggren, möblera om klassrummet, boksamtal i 30, nej 50, nej 70, nej 80 minuter. Ett fantastiskt innehållsrikt, analyserande boksamtal om boken "Shoo bre" av Douglas Foley. Där eleverna uttryckte sig nyanserat, lyssnade på varandra, bemötte varandra, argumenterade för sina åsikter och uttryckte komplicerade tankegångar. Med omdömet att detta var den bästa lektion jag haft i hela mitt liv kände vi oss så stolta! Sedan var det bara att meddela betygen för insatsen, vattna blommorna, sudda tavlan och plocka ihop materialet, som vikarien ska ha imorgon då jag åker till Bratislava med Centerpartiet i Stockholms län.
SvD menar att nyckeln till goda betygsresultat är andelen elever med svenska som andraspråk. Det handlar alltså om vilken undervisning andraspråkseleverna får. Kunskapen och engagemanget hos lärarna gör skillnad. Lärare ska ha positiva, höga förväntningar på sina elever. Få dem att förstå att de måste behärska svenska språket och koderna i vårt samhälle. Då kan eleverna nå framgång. Och det som är bra för andraspråkselever är bra för alla elever, har någon sagt. En konsekvens blir att de speciallärare som efterfrågas borde ha kompetens i andraspråksinlärning och språkutveckling. Bla detta skrev jag i en motion (902) till Centerpartiet inför stämman 2007. Det är orättvist att räkna med nyanlända elever i en skolas betygsstatistik, menar också Lotta Edholm i SvD-artikeln. Men samtidigt är ofta de nyanlända otroligt motiverade och ambitiösa med tillgång till tankar på sitt modersmål. Ur min första förberedelseklass, bestående av tolv elever har åtminstone tre läst vidare. En till tandläkare, en blivande ekonom och en biokemist. Språket är säkert inte helt korrekt än för alla, men motivationen, målmedvetenheten och självkänslan är det inget fel på. De vill göra sig själva och sina föräldrar stolta. Förhoppningsvis har jag bidragit med en del till deras tro på sin egen kapacitet. Och det finns ju så mycket kraft och kunskap och kapacitet i våra förorter. Vi måste bara synliggöra den och frigöra den.
