Svenska som andraspråk på tapeten

Sofia Larsen som är riksdagsledamot för Centerpartiet och ordförande i utbildningsutskottet medverkade imorse i SVT:s morgonsoffa i Godmorron Sverige - se inslaget här - i en diskussion om ämnet svenska som andraspråk. Hon bloggar här.

Skolverket skriver i en rapport om ämnet svenska som andraspråk (vilken jag inte hittar på nätet) att en stor andel elever inte når målen. Som "vanligt" landar kritiken i att det bästa vore att slopa ämnet helt och hållet. Det hände senast 2004. Centerpartiets Sofia Larsen var tydlig med att lösningen inte är att ta bort ämnet, utan att genomföra Lärarlyftet, Rektorslyftet, tydligare skollag. Genom att ge barnen rättighet till den undervisning de ska ha.

Ämnet fick en egen kursplan 1995 och har nu alltså funnits i femton år. Dessförinnan var det stödämne och betecknades sv2. De stackars eleverna gick från svensklektionerna och fick istället stöd. Eller gick på både och, vilket var otroligt stressande för dem.

En del av orsaken till låg måluppfyllelse i svenska som andraspråk är att elever som nyligen har slussats ut ur förberedelseklass räknas in i statistiken. Men det är inte hela sanningen. Det finns fortfarande låga förväntingar på andraspråkselever. Ämnet har på många skolor låg status och obehöriga lärare. På sina håll ser fortfarande rektorer ämnet som ett stödämne och ger det inte rätt förutsättningar. Det finns också för lite forskning kring dyslektiska andraspråkselever. Samt att även elever som undervisas i svenska som andraspråk kan ha behov av speciallärare eller mer tid.

Enligt forskningen behöver de flerspråkiga barnen i högre grad än andra förförståelse till det man ska läsa om. Det är också viktigt med föräldrasamverkan så att alla vuxna drar åt samma håll och att barnet känner det. Genom att bekräfta barnets modersmål och dubbla kulturella referensramar kan barnet känna sig accepterat och tryggt och därmed få förutsättningar till inlärning. Pedagogen ska ju ha en särskild kompetens i att ligga snäppet över elevernas nivå, samt att uppmuntra till risktagande och gynna interaktion där förhandling pågår.

Jag anser att alla barn som anlänt de senaste tre åren borde räknas bort ur skolans statistik, om de inte når skolans genomsnittliga meritvärde. Detta för att annars skolor som har förberedelseklasser skuldbeläggs och får lägre meritvärde just pga att elever som har anlänt sent har ett jättejobb med att nå målen i alla ämnen samtidigt som de lär sig svenska språket. Några klarar det på kort tid. Med hög motivation och stor målmedvetenhet mycket jobb på egen hand med läsning av skönlitteratur och tidningar för att få ett stort ordförråd, god skolgång från hemmet, hög litteracitet, studiehandledning på modersmålet kring ämnena, lite talang och stöd hemifrån, men givetvis att de även blir uppmuntrade och undervisade i skolan, samt att lärarna är lyhörda för elevens behov och att eleven blir utslussad i stor klass vid lämplig tidpunkt.

I Botkyrka har man antagit en språkutvecklingsplan som visar vägen för rektorer och pedagoger, men även blir ett stöd för föräldrar och elever genom att ämnet ges den status det ska ha, då det är likvärdigt med och undervisas i istället för svenska.

I Stockholm finns det mer att göra angående måluppfyllelsen för flerspråkiga barn. Språkforskningsinstitutet fortbildar stadens lärare och bedriver tillämpad forskning. Modersmålslärartjänster köps från Språkcentrum. Jag skrev en skrivelse som jag fick svar på hösten 2007. Sedan dess har handlingarnas kvalitet i denna fråga förbättrats avsevärt. Det är inte saken i sig som är viktig, utan målet. Elevernas måluppfyllelse, så att fler drömmar kan uppfyllas.

(S)kolstatistik kontra Skolverkets

Socialdemokraterna i Stockholm stad skriver idag på Brännpunkt om en satsning på skolresultat. Det är underbart att höra att sossarna äntligen inser att det är kunskaperna i form av måluppfyllelse och resultat som är det viktigaste för eleverna. Man tar också ord som konkurrera i arbetslivet i sin mun. De har sammanställt en egen rapport där man väljer ut 43 grundskolor som har fått lägst resultat i Stockholm. Jag har lagt några timmar idag på att betrakta Skolverkets statistik för att genomskåda om det ligger någon fakta i sossarnas artikel. Eller om det bara är retorik.

Lärartätheten ökade i Stockholms kommunala skolor från 8,6 lärare per hundra elever 2006 till 8,7 lärare per hundra elever läsåret 2008/2009, redovisar Skolverket. Antalet pedagogisk personal som arbetade heltid med hundra elever ökade också från 9,1 2006 till 9,2 2008-09, enligt tabellen.

Vad är det vi pratar om egentligen? Jo, antalet elever i procent som har nått målen i kärnämnena (ma, eng, sv/sva) i de kommunala grundskolorna i Stockholm stad.
2006 var de 89,3 % jämfört med rikets 89,5 %
2007 var de 87,6 % jämfört med rikets 89,1 %
2008 var de 88,3 % jämfört med rikets 88,9 %
Går det utför för Stockholms kommunala grundskolor? Nej. Men elevunderlaget för de kommunala grundskolorna har förändrats, menar jag. Om man tittar djupare i statistiken ser vi att en fjärdedel av eleverna i kärnämnet svenska som andraspråk inte når målen. Till skillnad mot 17 och 10 procent några år tidigare. Beror det på att eleverna är omotiverade, undervisningen är dålig och resurserna för knappa? På någon skola kan det vara så. Det kan handla om negativa förväntningar eller att det inte råder trygghet och studiero. Det kan handla om att bara några elever har MVG i svenska som andraspråk dvs slussas för fort vidare ut i svenska, då de egentligen har rättighet till sva. Elever som är modeller för och förebilder i gruppen. Som behåller den höga nivån i arbetstakt och ger input i språket. Men ofta handlar det om att elever har kommit sent och har svårt att hinna komma ikapp sina kompisar i språkutvecklingen och läsförståelsen. De som har ett starkt modersmål, har stor motivation, god hjälp av studiehandledare och starkt stöd från föräldrar klarar sig bra och med lite talang, goda pedagoger och hårt arbete kan de klara att nå målen i svenska som andraspråk på drygt ett år. Men för de elever som är medelsnittselever och kommer till Sverige i årskurs 7-8 är det en nästan omöjlig ekvation att hinna få betyg i alla ämnen inklusive kärnämnet sva på bara några år. Dessa elever borde faktiskt räknas i en särskild statistikkolumn.

Meritvärdet har ökat under Alliansens tid. Med ett perspektiv på individen i fokus gynnar det gruppen. 2008 blev meritvärdet (genomsnittsbetyget) 222 poäng av 320 möjliga i de kommunala grundskolorna. Inte oväntat blev meritvärdet 15 poäng högre i fristående skolor. Året innan, 2007, var meritvärdet för de kommunala grundskoleeleverna 218 poäng. Drygt tio procent över rikssnittet. De stockholmselever som valde att gå i en fristående skola som har valt att rapportera sitt meritvärde till statistikbanken hos Skolverket fick 232 poäng i genomsnitt.
Läsåret 2005-06 var resultatet något högre för de kommunala grundskoleeleverna, 219 p. Elever i fristående skolor fick 234 poäng.

I socialdemokraternas Stockholm 2005 gick 19 % av grundskoleeleverna i en fristående skola. I Alliansens Stockholm har valfriheten ökat. 26 % av stockholmarna väljer en fristående grundskola till sitt barn. Det betyder också att de barn vars föräldrar inte kollar upp fristående alternativ väljer att gå i den kommunala grundskolan.

Lotta Edholm redovisade på sin blogg i maj hur resurserna tack vare Alliansen ökat till skolan: Lotta Edholm

Lite mer Skolverksstatistik:
Andel elever som nått målen i alla ämnen
Fristående Kommunala
2006 77,9 % 74,4 %
2007 77,2 % 74,0 %
2008 79,6 % 73,8 %

Andel elever som blivit behöriga till nationellt gymnasieprogram
Fristående Kommunala
2006 92,7 % 89,3 %
2007 91,3 % 87,6 %
2008 92,1 % 88,3 %
Min reflektion är att 2007 sticker ut i nästan alla dessa tabeller och ligger lägre än övriga år. Min personliga analys är att maktskiftet med omorganisationen påverkade verksamheten. Rektorerna och lärarna ägnade lite mindre tid och hade mindre kraft åt slutbetygsräddande insatser under vårterminen. Men rådande organisation där rektor har större ansvar ska räcka länge och gynna många elevers kunskapsutveckling.

Enligt Stockholm stads brukarundersökningen i år 9 och år 6 för 2009 är eleverna nöjdare med undervisningen.

Det finns i alla fall en sak som talar sitt tydliga språk: Antalet drop-outs i socialdemokraternas stockholmsskolor 2004 var 1,9 %. 2008 var de 0,7 % i fristående skolor och 1,1 % i de kommunala. Enligt Skolverkets statistik.
Jag har bloggat om statistik och meritvärden förut.

Författare som haft betydelse

Lärarblogg: Har äntligen efter nationella prov, språkhistoria och temavecka startat upp undervisningen kring författarskap och verk som har haft betydelse för människors sätt att leva och tänka (uppnåendemål 5 för årskurs 9 i kursplanen för svenska som andraspråk). Bättre kunde vi inte starta: Hos eleverna själva. De fick förbereda korta redovisningar om författare som skrivit på deras modersmål. Författare som har betytt något. Och så blev jag bortskämd igen. Med redovisningar om nobelpristagare som Gao Xingjiang och Orhan Pamuk. Poeter som Khalil Gibran och Hafez. Men också frihetskämpar från Eritrea och Mongoliet. Trots enbart 80 minuters förberedelse talar eleverna fritt och engagerat med reflektioner om författarnas betydelse. Bara män, dock. Så nu har jag ett ansvar i att föreläsa om Lagerlöf och Lenngren, Martinsson och Benedictsson. Men vi ska också hinna med Ferlin, Strindberg och Fogelström. Hela tiden referera till de olika författarna som eleverna redovisat om. Nu har jag lyssnat på dem och då är de mottagliga för det jag har att säga. Och så är det ju i livet i övrigt. Att det krävs ömsesidigt lyssnande för genuint lyssnande. Intressant: författare, svenska som andraspråk, skola