Svenska som andraspråk på tapeten

Sofia Larsen som är riksdagsledamot för Centerpartiet och ordförande i utbildningsutskottet medverkade imorse i SVT:s morgonsoffa i Godmorron Sverige - se inslaget här - i en diskussion om ämnet svenska som andraspråk. Hon bloggar här.

Skolverket skriver i en rapport om ämnet svenska som andraspråk (vilken jag inte hittar på nätet) att en stor andel elever inte når målen. Som "vanligt" landar kritiken i att det bästa vore att slopa ämnet helt och hållet. Det hände senast 2004. Centerpartiets Sofia Larsen var tydlig med att lösningen inte är att ta bort ämnet, utan att genomföra Lärarlyftet, Rektorslyftet, tydligare skollag. Genom att ge barnen rättighet till den undervisning de ska ha.

Ämnet fick en egen kursplan 1995 och har nu alltså funnits i femton år. Dessförinnan var det stödämne och betecknades sv2. De stackars eleverna gick från svensklektionerna och fick istället stöd. Eller gick på både och, vilket var otroligt stressande för dem.

En del av orsaken till låg måluppfyllelse i svenska som andraspråk är att elever som nyligen har slussats ut ur förberedelseklass räknas in i statistiken. Men det är inte hela sanningen. Det finns fortfarande låga förväntingar på andraspråkselever. Ämnet har på många skolor låg status och obehöriga lärare. På sina håll ser fortfarande rektorer ämnet som ett stödämne och ger det inte rätt förutsättningar. Det finns också för lite forskning kring dyslektiska andraspråkselever. Samt att även elever som undervisas i svenska som andraspråk kan ha behov av speciallärare eller mer tid.

Enligt forskningen behöver de flerspråkiga barnen i högre grad än andra förförståelse till det man ska läsa om. Det är också viktigt med föräldrasamverkan så att alla vuxna drar åt samma håll och att barnet känner det. Genom att bekräfta barnets modersmål och dubbla kulturella referensramar kan barnet känna sig accepterat och tryggt och därmed få förutsättningar till inlärning. Pedagogen ska ju ha en särskild kompetens i att ligga snäppet över elevernas nivå, samt att uppmuntra till risktagande och gynna interaktion där förhandling pågår.

Jag anser att alla barn som anlänt de senaste tre åren borde räknas bort ur skolans statistik, om de inte når skolans genomsnittliga meritvärde. Detta för att annars skolor som har förberedelseklasser skuldbeläggs och får lägre meritvärde just pga att elever som har anlänt sent har ett jättejobb med att nå målen i alla ämnen samtidigt som de lär sig svenska språket. Några klarar det på kort tid. Med hög motivation och stor målmedvetenhet mycket jobb på egen hand med läsning av skönlitteratur och tidningar för att få ett stort ordförråd, god skolgång från hemmet, hög litteracitet, studiehandledning på modersmålet kring ämnena, lite talang och stöd hemifrån, men givetvis att de även blir uppmuntrade och undervisade i skolan, samt att lärarna är lyhörda för elevens behov och att eleven blir utslussad i stor klass vid lämplig tidpunkt.

I Botkyrka har man antagit en språkutvecklingsplan som visar vägen för rektorer och pedagoger, men även blir ett stöd för föräldrar och elever genom att ämnet ges den status det ska ha, då det är likvärdigt med och undervisas i istället för svenska.

I Stockholm finns det mer att göra angående måluppfyllelsen för flerspråkiga barn. Språkforskningsinstitutet fortbildar stadens lärare och bedriver tillämpad forskning. Modersmålslärartjänster köps från Språkcentrum. Jag skrev en skrivelse som jag fick svar på hösten 2007. Sedan dess har handlingarnas kvalitet i denna fråga förbättrats avsevärt. Det är inte saken i sig som är viktig, utan målet. Elevernas måluppfyllelse, så att fler drömmar kan uppfyllas.