Dawits diktaturkritik

Expressen publicerar den kritik mot Eritreas regering Dawit Isaak framförde 2001 i den tidning han brukade skriva i. Det var ord och inga visor. Det var rakt på sak! Och för sin åsikt blev han fängslad, som så många andra, enligt SvD. Ikväll hålls en manifestation i Kulturhuset, då 40 kulturpersonligheter talar i varsin minut för Isaak. Och jag tänker att visst hade vi i Sverige också problem med yttrandefriheten. August Strindberg var tvungen att flytta utomlands då "Det nya riket" publicerades. Inte fick man skriva att landet styrdes av skojare. En debatt om vad författare fick eller inte fick skriva bröt ut. Och när han i "Giftas" hädade Gud blev han åtalad. Men han fick en rättegång. Som friade honom! Vi pratar om sent 1800-tal. Samtidigt som Eritrea blev en italiensk koloni. Skillnaden är att det fanns någon form av demokrati i Sverige. Och med en demokrati ett fungerande, oberoende rättsväsende. Det är jättebra att tidningarna rapporterar från landet och bildar oss kring situationen. Men det är hemskt att EU samarbetar med en diktatur, då man ju skickat bistånd dit nyligen. Märklig syn på utvecklingssamarbete. Då måste man ju kunna kräva någon form av kontroll, närvaro av EU-personal, utvärdering eller rapportering från EU-projektet.

Författare som haft betydelse

Lärarblogg: Har äntligen efter nationella prov, språkhistoria och temavecka startat upp undervisningen kring författarskap och verk som har haft betydelse för människors sätt att leva och tänka (uppnåendemål 5 för årskurs 9 i kursplanen för svenska som andraspråk). Bättre kunde vi inte starta: Hos eleverna själva. De fick förbereda korta redovisningar om författare som skrivit på deras modersmål. Författare som har betytt något. Och så blev jag bortskämd igen. Med redovisningar om nobelpristagare som Gao Xingjiang och Orhan Pamuk. Poeter som Khalil Gibran och Hafez. Men också frihetskämpar från Eritrea och Mongoliet. Trots enbart 80 minuters förberedelse talar eleverna fritt och engagerat med reflektioner om författarnas betydelse. Bara män, dock. Så nu har jag ett ansvar i att föreläsa om Lagerlöf och Lenngren, Martinsson och Benedictsson. Men vi ska också hinna med Ferlin, Strindberg och Fogelström. Hela tiden referera till de olika författarna som eleverna redovisat om. Nu har jag lyssnat på dem och då är de mottagliga för det jag har att säga. Och så är det ju i livet i övrigt. Att det krävs ömsesidigt lyssnande för genuint lyssnande. Intressant: författare, svenska som andraspråk, skola