EU: Från beredskap till aktion

Dawit Isaak sitter fängslad i ett fängelse för sina åsikter för att yttrandefriheten och demokratin är inskränkt i Eritrea. Min artikel från i våras där jag försökte ingjuta hopp i Utrikesdepartementet lever tydligen vidare på Newsmill och är nu länkad på freedawit.com. Författarförbundet stödjer Isaak genom att göra honom till hedersmedlem. Det har han inte så stor nytta av direkt, men opinionsbildningen är viktig för att inte glömma. Föreningen Expo fick Radio Västs Dawit Isaak-pris i samband med journalistens 45-årsdag den 27 oktober. Journalistkollegor protesterade utanför Eritreas ambassad samma dag. Symboliskt, ihålligt, kollegialt engagemang! Jag läser en DN-artikel om situationen i Eritrea från början av augusti. Exileritreaner som är regimkritiker menar att opinionsbildningen varit viktig. Muntliga källor anger att Isaak nu sitter i någon form av slutförvar. USA utfärdade i slutet av augusti en varning till sina medborgare att överhuvudtaget besöka Eritrea, då situationen är farlig och allvarlig utanför huvudstaden Asmara. Besökare har gripits utan orsaker.

UD i Sverige utövar tyst diplomati. Hoppet lever. Men utan information är det lätt att tro att inget händer, att inget görs. Regeringskansliet informerar i en rapport från 2007 om att mänskliga rättigheter är bristfälliga. Den avslutas med följande formulering: "På sexårsdagen i september 2007 upprepade EU i ett nytt uttalande sin begäran bla om att få träffa de gripna. Från EU:s sida har även uttalats en beredskap att bistå landet på MR-området." Då menar jag att det är dags att gå från beredskap till aktion nu, EU. Skicka dit en Åsne Seierstad med FN-beskydd. Ännu bättre är om Carl Bildt själv åker dit när han kommit hem från Indien.

Dawits diktaturkritik

Expressen publicerar den kritik mot Eritreas regering Dawit Isaak framförde 2001 i den tidning han brukade skriva i. Det var ord och inga visor. Det var rakt på sak! Och för sin åsikt blev han fängslad, som så många andra, enligt SvD. Ikväll hålls en manifestation i Kulturhuset, då 40 kulturpersonligheter talar i varsin minut för Isaak. Och jag tänker att visst hade vi i Sverige också problem med yttrandefriheten. August Strindberg var tvungen att flytta utomlands då "Det nya riket" publicerades. Inte fick man skriva att landet styrdes av skojare. En debatt om vad författare fick eller inte fick skriva bröt ut. Och när han i "Giftas" hädade Gud blev han åtalad. Men han fick en rättegång. Som friade honom! Vi pratar om sent 1800-tal. Samtidigt som Eritrea blev en italiensk koloni. Skillnaden är att det fanns någon form av demokrati i Sverige. Och med en demokrati ett fungerande, oberoende rättsväsende. Det är jättebra att tidningarna rapporterar från landet och bildar oss kring situationen. Men det är hemskt att EU samarbetar med en diktatur, då man ju skickat bistånd dit nyligen. Märklig syn på utvecklingssamarbete. Då måste man ju kunna kräva någon form av kontroll, närvaro av EU-personal, utvärdering eller rapportering från EU-projektet.

Svensk diplomati stärkt

I dagens Newsmill-debatt skriver jag om att fallet Östberg kan ingjuta hopp och mod i den svenska diplomatin. Vi måste tro på demokratin och mänskligheten och vid problem finna alla till buds möjligheter att skapa dialog. Även med en eritreansk diktator. Så tack för kritiken, Ingerö och resonemanget, Mymlan.

Östberg-fallet ger hopp

Det är ju helt otroligt att vissa saker kan ske så plötsligt. Annika Östberg är fri från amerikanskt fängelse efter tjugoåtta år. Processen har skett på bara några dygn - utåt sett. Men säkerligen handlar det om utrikespolitik och också interna processer i Kalifornien, USA. Detta ger hopp! Jag vill jämföra med Dawit Isaak. Självklart pratar vi om två olika världsdelar och jämför demokrati med diktatur. Hård rättsprocess mot ingen rättsprocess alls. Men Östberg-fallet ger hopp. Beatrice Ask nämner att det handlar om förtroende. Det går med utrikespolitik och envisa påtryckningar att påverka. Det måste gå även med Eritreas diktator. För Isaaks skull, för hans familj och alla svensk-eritreaner. Men också för press- och yttrandefrihetens skull. Intressant: Annika Östberg, Dawit Isaak
Uppdatering: Detta inlägg har av flera läsare uppfattats som en hyllning av Östberg och en glorifiering av hennes brott, som jag å det bestämdaste vill ta avstånd från. Min avsikt var att ingjuta ytterligare hopp i den svenska diplomatin som ju har en stor uppgift i att få hem den helt oskyldige frihetskämpen och svenske medborgaren Dawit Isaak, vilket bör ske under 2009. Jag har tidigare skrivit om Isaak här, och här.

Allmosor ok, men hot - nej!

Bildt har träffat chefredaktörerna ang Dawit Isaak. Det är bra att Bildt lyssnar och visar att frågan är viktig. Idag fick jag reda på att många människor som flydde Eritrea inte längre känner så stor samhörighet med landet, då de flydde från ett land där hela släkter eller byar utplånades. Många av dem betraktar sig hellre som svenskar, vilket ju står dem fritt.

Det är självklart viktigt att frågan om att eritreanska ambassaden skulle avkräva skatt från exileritreaner i Sverige till eritreanska staten polisanmäls och utreds. Det bästa vore ju om en exileritrean gjorde polisanmälan. Om inte så sker visar det sig att det bara är en elak myt. Det står ju var och en av våra skattebetalare fritt att göra vad han/hon vill med sina pengar. Mormoner får skänka pengar till sin kyrka. Jag kan pynta pengar via schlagerfestivalen till hjälporganisationer och en exileritrean kan skicka pengar till eritreanska staten. Men om det sker under hot är det ju inte okej. Så innan vi slår på stora trumman borde en polisanmälan göras och en utredning av UD/polisen ske. (Eller vad händer med diplomater som har immunitet?) Hur som helst säger ryktet att exileritreaner i Sverige har utsatts för brott och de befinner sig under svensk lagstiftning. Därmed har de möjlighet att polisanmäla ambassaden och polisen och UD måste ta anmälan på allvar.

Bildt bryr sig om Isaak

Carl Bildt ska träffa chefredaktörerna med anledning av uppropet om att frige Dawit Isaak. Bra. 54 000 hade skrivit under igår. Bra. Afrikas horn är uppe på agendan. I SvD (som jag tyvärr inte fick imorse) jämförs beskrivs att yttrande- och pressfriheten är lika dålig som Nordkorea - de sämsta på demokratiskalan. Nu måste Sverige och EU utöva det globala ledarskapet. Genom att inte betala ut pengar. Genom att föra en dialog. Genom att förhandla. Vi sänder alla en tanke till Isaaks familj. Målet borde vara att Isaak kommer hem till Sverige under 2009. Intressant: Dawit Isaak, yttrandefrihet, demokrati

Kollegial kamp av chefredaktörer

Det är väl klart att Dawit Isaak ska frias. Hans enda brott tycks vara att strida för mänskliga rättigheter. Obs - FÖR mänskliga rättigheter. Tycks, skrev jag. Är jag lite rädd för att ta ställning för en person som kanske, kanske har begått något mer brott? Jag vet ju inte. Det är ju så långt till Eritrea, så länge sedan det hände, så overkligt att någon fängslas utan bevis, utan rättegång. Det låter liksom som en saga skriven av mina elever. Det är väl klart att vi ska ta ställning för honom. Han är svensk frihetskämpe, demokratisträvare och yttrandefrihetsivrare. Som fängslats utan åtal. Jag skäms över mig själv för att jag inte reagerat tidigare, mer än en stilla reflektion. Varför kommer inte kampen tidigare? För att vi inte vill lägga oss i "afrikanska" angelägenheter? För att vi vet för lite om Eritreas politiska situation? För att vi för svarta personer i vårt stilla sinne kräver större bevisbörda? För att vi läser afrikansk historia och nästan enbart hör om hur svårt det varit och hur onda kolonisterna var och därför lägger vi oss inte i? Men Dawit Isaak är svensk medborgare och har två skolbarn i Göteborg. Fallet är en svensk angelägenhet. Lika mycket som Annika i USA eller Calle Jonsson-affären i Grekland var. Frågan är då vad svenska regeringen ska göra. Dragit in bistånd har man gjort. Bra. Men dialogen måste ju fortsätta. Bjud in diktatorn till samtal. Fråga om hans vision för landet. Hitta en ingång till coaching i demokratisk riktning. 20 000 tigrinja-talande personer finns i Sverige. Samla några och hitta ingångar. Ge diktatorn ett bud: Frige Isaak och vi betalar någon form av utbildning i Asmara. Inklusive utbyte. Eller skicka dit kungen och Victoria så att de får prata med diktatorn. Skriv på uppropet här. Chefredaktörerna för SvD, Expressen, Aftonbladet och DN gör idag ett gemensamt slag för saken och för en kollega. Det är lojalt. Bra! Magnus och Annie bloggar också. Intressant: Dawit Isaak, mänskliga rättigheter, Eritrea, Centerpartiet, yttrandefrihet