Jag önskar dig en god jul

Jag vill önska Dig en god jul med mycket vila, värme och det umgänge som du önskar.

För den som är hemlös, ensam eller behövande finns fina initiativ av civilsamhället tex Skokartongsappellen, men också Bromma församling arrangerar julfirande.

Redan i förrgår visade sig hjärtligheten i Sverige då en demonstration mot nazism och rasism hölls på Kärrtorps IP här i Stockholm, men också på många andra platser runtom i Sverige. 16000 personer anslöt till demonstrationen i södra Stockholm, en fantastisk mängd människor.

Jag hade inte möjlighet att delta i demonstrationen, men följde den via webb-TV och twittrade en del, precis som Nina Wahlin från Södertälje. Något av en besvikelse var det att flera vänsterorienterade organisationer som tex fackförbundet Kommunal höll tal om klyftor som ökat, istället för att enbart ta avstånd mot våld och andra odemokratiska metoder. När Sverige som mest behöver hålla ihop mot nazism och rasism, för gemenskap, demokrati och inkludering klingar det falskt att tala emot försäljning av allmännyttan i Botkyrka. Men ändå högaktar jag de borgerliga politiker som anslöt till demonstrationen för att ta avstånd mot främlingsfientlighet. Deras närvaro visar att antirasism inte är vänsterpolitik, utan något humant och tvärpolitiskt. Så all heder åt Fredrick Federley, Johan Hedin, Erik Ullenhag, Lotta Edholm, Kerstin Lundgren, Raymond Svensson och Tage Gripenstam mfl.

Frågan är nu bara vilka redskap som krävs för att kunna stoppa nazism. Skolan har redan ett tydligt uppdrag att fostra enligt den demokratiska värdegrunden. Skolan är viktig. Vi ska inte underskatta kunskapsuppdraget. Med kunskap får människan makt att förändra sitt liv och att försörja sig själv. Ju högre utbildning en individ har, desto mindre är risken att hon röstar på Sverigedemokraterna eller andra främlingsfientliga partier. Den som sviks av skolan riskerar att bli bitter och samhällsfrånvänd. Lärarnas tro och positiva förväntan på varje elev - oavsett om läraren blivit heilad eller spottad på - är grunden för studieframgång för varje elev. Lärarnas och rektorernas uppdrag är att ständigt ge nya chanser och att med kärlek ta sig an nya lektioner, där det alltid ska finnas plats för varje elev. Så jobbar de professionella lärarna dagligen.

Utanförskapet i de extrema grupperna är enligt Säkerhetspolisens förra rapport något gemensamt för fraktionerna. Gruppkänslan ger gemenskap, en hemvist, precis som vilken annan förening som helst. Föreningslivet i form av tex idrottsrörelsen och scouting kan ge en gemenskap som alternativ. Då behöver man vara öppen för nya medlemmar och välkomna dem.

Skolans makt är mycket mindre än föräldrarnas påverkan på sina barn. Föräldrarnas inverkan på sina barn och tonåringar är givetvis stor. Här ska inte lagen gå in och styra. Men skolan skulle kunna stävja en spridning av odemokratiska ståndpunkter genom att vara skyldig att informera föräldrar och elever om att det förekommer nazism på skolan. På så sätt kan föräldrarna vara vaksamma och även föra dialoger med barnen hemma. Ännu viktigare är att vi som föräldrar resonerar och diskuterar med våra barn, samt visar på fördelarna med mångfald och sammanhållning.

Tove Lifvendahl skriver om demonstrationen. Peter Wolodarski skrev inför demonstrationen om "Hotet mot demokratin".

Jag vill att varje dag ska vara en dag för människors lika värde, mångfald, inkludering och demokrati. När främlingsfientligheten visar sin bruna klädnad är det viktigt att du och jag står upp genom att bidra med motbilder, bidra med kunskap och om inte annat helt enkelt säga emot som en markering. Det behöver inte alltid betyda att man lämnar fikabordet i protest, men alldeles säkert är att dina nära och kära säkerligen lyssnar mer på dig vid julbordet än på mig eller någon annan politiker närhelst annars.

Vikten av ungdomars engagemang

Idag fick jag förmånen att tala för sextio elever hos Stockholms idrottsgymnasium. Rektor Klas Westholm hade bjudit in mig för att tala om ungdomars engagemang inför att förstaklassarna skulle debattera varandras motioner inom ramen för Ungdomsparlamentet. Det är ett kärt ämne och jag sade följande:

"Tack för att jag får komma hit och prata med er om ungdomars engagemang. Mitt budskap idag är att du ska engagera dig som ung, eftersom det ger dig mycket både nu och då du blir vuxen.

Jag heter Helen Törnqvist och har förmånen att vara ledamot i Stockholm stads kommunfullmäktige för Centerpartiet.

Att unga engagerar sig är viktigt för samhället i stort, men också betydelsefullt för den enskilda individen. Jag vill berätta för er vad mitt engagemang som ung har betytt för mig som vuxen.

När jag var ung i slutet av 80-talet och i början av 90-talet deltog jag i olika sportaktiviteter: Luftgevär, tennis, fotboll, jazzdans, volleyboll. Bakom alla dessa sporter stod en förening där människor med ideella krafter som tog på sig ledarskap och arrangerade verksamheten för att vi skulle få röra på oss, lära oss något nytt, uppleva gemenskap och utveckla sportintresset. Det var ideella ledare som ledde verksamheten, hyrde lokal, sökte bidrag, annonserade och organiserade.

Jag var också med i elevrådet och droginformatör. Nu började jag leda, ta ansvar, dela med mig av kunskap och arrangera verksamhet.

Men 1987 var det år då mitt föreningsengagemang kom att blomma ut på riktigt. Jag och mina kompisar startade en Vi Unga-förening. Vi arrangerade egna läger, spelade volleyboll, målade graffiti på papper, ordnade aktiviteter för barn, började spela teater. Alla de här aktiviteterna organiserade vi själva. Vi tog initiativ, samarbetade kring idéerna, tog ansvar och lärde oss hur man organiserar.

Det första rikslägret då hundratals ungdomar från hela landet möttes var vi otroligt engagerade. Min förening deltog i både volleyboll-riksmästerskapet och tävlade i teater. Dessutom var min kusin och jag ombud på riksstämman/riksårsmötet. Jag minns en omröstning. Det handlade om huruvida distrikten skulle få skicka en eller två personer på en speciell kurs. De andra från vårt distrikt tyckte det skulle vara två stycken, medan min kusin och jag tyckte att det räckte med en person. Voteringen blev med en rösts övervikt för det förslag som jag och min kusin röstade för. Vi hade inte sagt vad vi tyckte på mötet, men vi hade röstat och våra röster hade spelat roll.

Eftersom ViUnga var en förening hade man som medlem rätt att skriva olika förslag till årsmötet, sk motioner. Vi hade ett miljöengagemang i min förening och jag minns att min bror skrev en motion till distriktsstämman om att Vi Unga skulle bojkotta ICA för att ICA sålde PET-flaskor och de var inte lika miljövänliga som glasflaskor. Distriktsstämmans ombud gillade motionen och den bifölls. Det blev till och med ett referat i tidningen. ICA:s ledning såg det referatet och tog kontakt med mig som då var distriktsordförande. ICA ville komma och prata med oss och berätta mer om sin övriga miljöverksamhet. Vårt engagemang sträckte sig alltså utanför föreningen ut i samhället.

När jag sedan var förbundsordförande för Vi Unga använde jag mitt ledarskap åt att lyfta fram andra, som fick säga sin åsikt, framföra sin ståndpunkt och därmed växa.

Jag lärde mig väldigt mycket på att vara engagerad. Jag har med mig kunskaperna när jag idag driver mitt företag och när jag är aktiv politiskt. Om ekonomi, budgetar, vad man ska använda medlemsavgifterna till, om förenings- och mötesteknik, vanan att tala inför folk, önskan att få fler att engagera sig, att organisera, planera och arrangera, hur man kan påverka. Någon har sagt att föreningsengagemang är en bra demokratiskola och att engagemanget under ungdomsåren lade grunden för att kunna och vilja ta ledarroller och styrelseuppdrag som vuxen.

För någon kan ungdomsengagemanget innebära resor i landet och utomlands. De allra flesta som är engagerade i ungdomsåren vittnar om att man har fått lära känna nya personer, någon har hittat kärleken. För oss i Centerpartiet betyder ungdomsförbundet väldigt mycket i valrörelsen genom de debatter och diskussioner de deltar i med unga runtom på skolorna.

Enligt Ungdomsstyrelsen vill 39 % av unga påverka beslut i den kommun de bor. Det kan man göra genom att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, genom att besöka öppna möten - som jag till exempel arrangerar i Bromma - kontakta en politiker, gå med i en intresseförening, genom att opinionsbilda i sociala medier, genom att skriva förslag eller som idag, delta i Ungdomsparlamentet genom att diskutera förslag som kan förbättra Stockholm. Mina tips till er här idag är:

-          Säg vad du tycker. Förklara varför. Om du säger vad du tycker – även om någon annan redan har sagt det – kan du påverka fler att tycka som du. När klubban har fallit är det försent att påverka, så passa på medan det är möjligt att framföra sin åsikt.

-          Ställ frågor när du inte förstår vad någon menar. Det hjälper dig att förstå bättre och den andra att bli tydligare i sin argumentation.

-          Rösta så det känns bra i magen, så att du med stolthet kan se din mormor och dina barnbarn i ögonen.

-          Respektera varandra som personer, även om ni har olika ståndpunkter. Be motståndaren utveckla vad han/hon tycker. Tala emot när du inte håller med, men glöm inte att var och en har lika människovärde. Försök skilja på sak och person när ni debatterar.

Varmt lycka till så ses några av oss på Ungdomsparlamentet den 6 december. Tack.

Motioner till Stockholmscentern

Så har årets motioner till Stockholmscenterns stämma 24 mars lagts ut på motionsbloggen. Jag bidrar i år med tre stycken.

En motion handlar om att Centerpartiet ska föra en debatt som inte misstänkliggör riskkapitalister, utan ser den solidariska, generösa poängen i att personer med pengar vill investera i andras affärsidéer.

Den andra motionen handlar om att Stockholmscentern ska driva frågan att förenkla processen för förskoleföretagare att starta förskola i staden, men även att utreda vad som händer om inte staden håller vad den lovat gentemot en entreprenör. Fristående förskolor är av stor vikt för valfriheten i staden.

Den tredje motionen berör arbetet kring att förbättra luftkvaliteten i Stockholm, som ska bli spännande att diskutera. Jag ser framemot distriktsstyrelsens behandling av motionerna. Läs alla motioner här.

Åskådare är också delaktiga

Nyhetens behag i frihetsrevolutioner har lagt sig. Frihetskampen i Libyen överskuggas av katastrofen i Japan. Det är lätt att bli likgiltig av nyhetsflödet. Men Kadaffis våld och ord hårdnar. Att vara åskådare är att vara delaktig i processen, jämte förövare och offer.

Omvärlden måste göra det den kan för att visa att övervåldet inte är acceptabelt. Ett flygförbud är en stark markering. Samtal och förhandlingar i demokratins namn skulle kunna vara en annan. För människorna. För friheten. För samvetet.

Gustav Andersson och Johan Hedin har också bloggat.

Att ställa om

Det är ett imponerande arbete egyptierna på egen hand utfört. Diktatorn avgick. Deras fredliga protester ger svallvågor världen över. Inger hopp om civilsamhällets kraft.

Nu börjar det egentliga arbetet. Att bygga en demokrati. Att ställa om.

Kanske är landet som skörast nu. När de inte vet vem som ska leda eller vilka ledare som egentligen är goda eller onda. Viktigt är att inte folket lutar sig tillbaka, utan formerar, fortfarande står på tå för demokratin och visar viljeriktning. Det kommer inte bli enkelt och nu behövs stöd av EU.

Att ställa om från diktatur till demokrati innebär så många förändringar. Yttrandefrihet. Att bryta en korruption. Möjlighet att starta företag. Rätten att rösta. Och framför allt - ansvaret hos individen.

Demokrati gynnar ekonomisk utveckling

DN:s ledare refererar till afrobarometern som tydligen är en sammanställning av de afrikanska ländernas demokrati och fattigdom. Slutsatsen är att demokrati gynnar ekonomisk utveckling. Självklart gynnas företagande av näringsfrihet. Med yttrandefrihet kan man ifrågasätta och våga vara innovativ. Med möjligheten till självbestämmande och egenmakt kommer tron på den egna förmågan, viljan att bidra och kunskaper därom.

Det ser positivt ut i Afrika generellt. Men ett av de länder där ledningen greppat hårdare om utvecklingen är tyvärr Zimbabwe. Det fanns en demokratisk utveckling, ett underifrånarbete där demokratiarbete och lokal ekonomisk utveckling gick hand i hand. Ungdomar som tog mikrolån för att investera i burar till kycklinguppfödning eller att köpa yngel för att odla fisk eller bevattningssystem eller tegelstenstillverkning. De odlade och sålde det de hade odlat.

Med tanke på hur fattigt det var 1997 då jag var där för Vi Ungas räkning kan jag undra hur det ser ut idag. Att folk bor i hyddor där elektricitet och rinnande vatten saknas samt går i ärvda kläder är jag övertygad om. Det är bara att hoppas att de får lite lagom med nederbörd ibland så att majsen och övriga crops växer så att de kan göra sin sadza.

Jag hoppas att Sverige för samtal med Mugabe. För man har ju ändå ett ansvar på generell nivå efter alla år av bistånd, utbytessamarbeten mm, tycker jag. Han var ju på gång med demokrati. Men han är väl rädd för vad som händer sedan. Och har en stor apparat runt sig. Målet måste ju vara att föra respektfulla samtal med den gamle mannen, vilka kan leda till att bygga upp en demokrati. Tänk om man kunde hitta en variant där man köper ut mannen. Ja, ja, det är ju enkelt för mig som är kommunpolitiker utan kunskaper i internationell rätt att filosofera kring en fråga som jag har varken insyn eller befogenheter i.

Frihetslunch till Estlands ära

Idag fick jag äran att med make delta i lunch i Gyllene salen med anledning av statsbesöket av den estniske presidenten. Givetvis var det en fin tillställning med delikata rätter. Eftersom det är tjugo år sedan Estland med sin "sjungande revolution" erövrade sin självständighet var det en frihetslunch.

Jag fick förmånen att sitta bredvid bland andra två estniska entreprenörer som berättade om företagande, livsvilkor och utbildning i Estland. Plattskatt 21 %. Höga sociala avgifter för företagen, menade de. 35 %. Kan man väl tycka i Sverige också. När det gäller utbildning har man intagningsprov för eleverna i första klass. Då har barnen gått i en ettårig förskola först. Men vad gäller e-learning verkar man ligga långt framme. Esterna berättade också om självständigheten och yttrandefriheten. Hur världen öppnade sig för dem 1991.

Eftersom jag gjorde en semesterresa till Tallinn sommaren 1990 fick jag ur turistperspektiv ytligt uppleva kommunismen och förtrycket. Jag beskriver den i ett specialarbete jag gjorde under en eftergymnasial utbildning (arbetsmarknadsåtgärd) som jag deltog i 1992-93. Arbetet handlade just om "Estonia´s independence". Jag beskriver det kommunistiska systemets planekonomiska tänkande i shoppingerfarenheter:

"In one shop only socks were sold, and there had obviously been a lack of socks since the shop was overcrowded. All the products lay on shelves behind a counter where the shop assistants stood. Often with a bored attitude. If I wanted to buy something a shop assistant gave me a piece of paper with the price which I took and gave to a woman at a cash register. There I paid the price, got a receipt and went to the counter again. I gave the receipt to a third assistant who gave me the thing I had bought. It is evidently a good system against shoplifting, but I think it was a waste of time.

I was also surprised when I came to Tallinn´s largest department store. In the department for shoes it was actually possible to stroll with a basket and look around and try on shoes, although watched by assistants. But there were only six baskets and for this reason the queue meandered some metres away. In the beginning of the queue stood an assistant who kept the queue in order.

There were also so-called "currency shops" which only welcomed tourists with foreign currency. The shop offered imported spirits, cigarettes, chewing gums, Coke, electric mixers and such things that were very attractive to the Estonians. But they or their currency were not welcome. Of course they were allowed to go to the ordinary food shops, but there they had to stand and wait for their turn a long time. Women often needed two hours a day only to buy food! There was really a shortage of food and the state had had to introduce food rationing some years before. The rationing was laughable. 600 g coffee per person and year, for instance."

Och några reflektioner om monopolet som yttrade sig i form av attityd och bemötande och är viktiga minnen i värnandet av näringsfriheten:

"I saw that the shop assistants, the hotel staff and the waitresses did not care about the profits for the firm they worked for. They were slow and irritated and did not concentrate upon service. I think this was because the state owned everything and the employees had no influence on their situation. In one restaurant we were not let in with the reason that there "was no room". We saw through the windows that there was. When the doorman realized that I was a Swedish tourist there were suddenly lots of tables free."

Jag tänker på hur folk fortfarande kämpar för demokrati i närheten av oss i Belarus-Vitryssland. Hur viktigt det är att de sanktioner som är möjliga att genomföra verkligen vidtas.

Carl Bildt skrev en tänkvärd artikel om den baltiska kampen i GP i söndags.

Tryckfriheten inskränks i Ungern

Sanna Rayman skriver idag om att Ungern får en ny lag om en ny myndighet som ska granska medierna. Hon har goda källor och förklarar varför det är oroande att den för staten censurmöjliggörande lagen införs i EU:s ordförandeland. Det hon inte nämner, men som alla vet, är att Ungern för närvarande leds av Fidesz, ett höger-mitten-parti. Det främlingsfientliga partiet Jobbik är stort och har nazismliknande intentioner. Oavsett om det är ett socialistiskt, liberalt eller nazistiskt parti vid makten inskränks demokratin och tryckfriheten. Allvarligt.

Sanna skriver: "Den nya lagen ger en nyinstiftad myndighet uppgiften att granska medierna och avgöra huruvida deras innehåll är politiskt balanserat eller ej. Om inte kan det bli böter – rejäla sådana. Samma gäller om man publicerar innehåll som, ”kränker den allmänna moralen” (Ekot 28/12)."

Tänk själv vad som i mina ögon "kränker den allmänna moralen" och vad någon annan anser kränker moralen. Luddigt, frihetsinskränkande. Kanske är det i all välmening menat mot det främlingsfientliga partiet, men om de inte får yttra sig kommer säkerligen deras åsikter att fortsätta bubbla under ytan. Bättre är att skärpa lagar om hatbrott.

Ungdomsparlamentet sammanträdde

Idag fick jag förmånen att delta i egenskap av politiker i Stockholm stads Ungdomsparlament. Det är ett projekt som drivs av Stockholms stad och går ut på att deltagande skolor skriver individuella motioner som därefter tas upp i plenidebatt. Idag var det sista steget.

Ett antal ungdomar hade utskottsvis skrivit motioner som vi fick diskutera och bemöta. Emilia Hagberg (MP) och jag diskuterade Östersjön och havsmiljön utifrån våra olika partiers förhållningssätt till miljön. Avslutningsvis hölls en allmänpolitisk debatt. Linda Nordlund (FP) och jag representerade Alliansen, medan (S) hade tre representanter och (MP) en. Det var roligt att besvara ungdomarnas frågor och bemöta s-angreppen. Men framför allt var det kul att få möta unga som är så demokratiengagerade. Energigivande!

Typiskt svenskt

Folkbildningsförbundet har startat en kampanj som vill ge oss goda ögat. Kampanjen heter "Typiskt svenskt" och syftar till att skriva under om att alla människor har lika värde. Och så är det ju. Det är lätt att skriva under på. Och visst är det typiskt svenskt.

Min kollega Hanna och jag har många gånger konstaterat att våra elever gärna drar slutsatser i diskussioner och boksamtal om att alla människor är lika mycket värda. Trots att inte ens ämnet eller boken berör temat. Det är något våra elever får med sig i värdegrundsarbetet. Sedan gäller det att vi alla försöker leva efter devisen - det är lite svårare, men värt ett reellt försök!

Fria individer versus fler rättigheter för staten

Ikväll hade Stockholmscentern politikpub. Ett femtontal deltagare lyssnade till Abir Alsahlani och hennes erfarenheter från Irak och uppbyggnaden av demokratin, samt den senaste irakiska valrörelsen. Jag bär tre bilder med mig:

• Irakisk konst är otroligt mörk och svart, då landet präglats av krig, diktatur och torterade människor.
• Diktaturens människor var ganska hopplösa. Abirs kusin började spara pengar för att hans ofödde son skulle köpas fri från den militärtjänst Saddam Hussein skulle tvinga honom att göra om nitton år.
• Den sargade gamla kvinnan som tyckte det var hennes plikt att rösta.

Mot bakgrund av hennes anförande blir gårdagens artikel klarare. Kampen för frihet får dubbla bottnar. När du inte har de grundläggande fri- och rättigheterna som yttrandefrihet och rösträtt är det de du kämpar för. Samtidigt som du strävar efter ditt och familjens bästa och dess överlevnad. Ty det är inte någon slump att fotfolket i diktaturer ofta, ofta är fattiga utan materiella resurser. Och det är inte någon slump att diktaturer ofta, ofta saknar marknadsekonomi. I yttrandefriheten - där konst och annan kultur är en viktig del - är det dock lätt att ta den för given. Kvinnor i Sverige har inte ens haft rösträtt i hundra år och ändå tar vi den för given. Jag menar att höstens val handlar om frihet för individen versus fler rättigheter för staten. För mig är valet solklart då friare individer ger mer företagande och ett starkare samhälle.

Öppna dörrar ger öppna unga

På Utbildningsnämnden igår fick vi en dragning av hur lagrummet ser ut vad gäller politiska ungdomsförbundens besök på skolor, som även DN skrev om. Vi kom givetvis in på tumultet på en gymnasieskola i Stockholm. I Uppsala har rektorer beslutat att de politiska partierna bara ska få komma sista veckan före valet. Ungdomsförbunden protesterar. Även i Stockholm har det blivit svårare för ungdomsförbunden att överhuvudtaget få besöka skolor. En liten kraft som menar att inte alla är lika mycket värda gör att merparten utestängs.

Enligt skollagen är det rektor som är ansvarig för att fatta beslut om partier ska få komma innanför skolans väggar. Det finns en säkerhetsaspekt då rektor kanske måste tacka nej till vissa partier då säkerheten för eleverna befaras. Men å andra sidan kan partier som nekas att bli behandlade likvärdigt JO-anmäla rektor, vilket har föranlett att rektorer i allt större utsträckning tackar nej till bokbord.

Lotta Edholm släppte ordet fritt. Nämnden var enig om att en skola ska vara öppen för politiska partier året runt, men att beslutet ligger hos rektor. Det måste vara upp till rektor på varje enskild skola att besluta om en säkerhetsrisk föreligger då han/hon släpper in ett parti.

Att tacka nej till ett bokbord med ett politiskt ungdomsförbund är ju att tacka nej till demokratin. Att synliggöra engagemang, föreningsliv och stommen i den svenska demokratin - de politiska partierna - är A och O för att bygga en framtida demokrati. Det står också i läroplanen att "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser."

Demokrati kan inte tillämpas en gång vart fjärde år. Våra elever är klokare än vi vuxna ofta tror. Självklart ska inte partier komma till skolor för att bråka eller uppvigla. Men att synliggöra åsikterna, få stå till svars för dem är att avdramatisera dem och att få eleverna att kritiskt ífrågasätta. Det kan också ge upphov till en demokratisk motrörelse.

Peter Andersson bloggar också.

Svensk diplomati stärkt

I dagens Newsmill-debatt skriver jag om att fallet Östberg kan ingjuta hopp och mod i den svenska diplomatin. Vi måste tro på demokratin och mänskligheten och vid problem finna alla till buds möjligheter att skapa dialog. Även med en eritreansk diktator. Så tack för kritiken, Ingerö och resonemanget, Mymlan.

Bildt bryr sig om Isaak

Carl Bildt ska träffa chefredaktörerna med anledning av uppropet om att frige Dawit Isaak. Bra. 54 000 hade skrivit under igår. Bra. Afrikas horn är uppe på agendan. I SvD (som jag tyvärr inte fick imorse) jämförs beskrivs att yttrande- och pressfriheten är lika dålig som Nordkorea - de sämsta på demokratiskalan. Nu måste Sverige och EU utöva det globala ledarskapet. Genom att inte betala ut pengar. Genom att föra en dialog. Genom att förhandla. Vi sänder alla en tanke till Isaaks familj. Målet borde vara att Isaak kommer hem till Sverige under 2009. Intressant: Dawit Isaak, yttrandefrihet, demokrati

Inkludera extremisterna

Bra initiativ av regeringen, att lägga pengar på att följa upp extremisterna, dvs människor i utanförskap. Jag ser framemot slutsatserna, så att dessa människor kan inkluderas. All tid fram till dess och varje ungdom som förloras till de extrema är en förlust för svenska samhället. Jag har bloggat om detta tidigare: När öppenheten minskar friheten, Hatbrott.
Härligt att du läser min blogg, Nyamko ;)