Ikväll hade Stockholmscentern politikpub. Ett femtontal deltagare lyssnade till Abir Alsahlani och hennes erfarenheter från Irak och uppbyggnaden av demokratin, samt den senaste irakiska valrörelsen. Jag bär tre bilder med mig:
- Irakisk konst är otroligt mörk och svart, då landet präglats av krig, diktatur och torterade människor.
- Diktaturens människor var ganska hopplösa. Abirs kusin började spara pengar för att hans ofödde son skulle köpas fri från den militärtjänst Saddam Hussein skulle tvinga honom att göra om nitton år.
- Den sargade gamla kvinnan som tyckte det var hennes plikt att rösta.
Mot bakgrund av hennes anförande blir gårdagens artikel klarare. Kampen för frihet får dubbla bottnar. När du inte har de grundläggande fri- och rättigheterna som yttrandefrihet och rösträtt är det de du kämpar för. Samtidigt som du strävar efter ditt och familjens bästa och dess överlevnad. Ty det är inte någon slump att fotfolket i diktaturer ofta, ofta är fattiga utan materiella resurser. Och det är inte någon slump att diktaturer ofta, ofta saknar marknadsekonomi. I yttrandefriheten - där konst och annan kultur är en viktig del - är det dock lätt att ta den för given. Kvinnor i Sverige har inte ens haft rösträtt i hundra år och ändå tar vi den för given. Jag menar att höstens val handlar om frihet för individen versus fler rättigheter för staten. För mig är valet solklart då friare individer ger mer företagande och ett starkare samhälle.
Etiketter: Abir, demokrati, frihet, irak, val 2010
5 Comments:
Ett inlägg om Irak utan att USA nämns. Här är dock en länk om USA i Irak: http://www.democracynow.org/2010/4/8/exclusive_witnesses_describe_deadly_2007_us
En fråga: är parlamentsval på ockuperat område verkligen förenligt med folkrätten?
Och om "friheten" står på spel i Sveriges val i höst på samma sätt som "friheten" står på spel i Irak. Betyder det att centerpartiet i något läge välkomnar utländsk ockupation av Sverige?
Ett främmande lands militär invaderar. Det är ett anfallskrig. Varför är det osynligt här, varför är det oväsentligt här? Är folkrättens förbud mot aggression bortglömt?
Abir tyckte det var bra att USA kom och befriade landet.
Självklart välkomnar vi i Sverige inte utländsk ockupation då vi varken befinner oss under en diktatur eller i demokratisk kris.
Folkrättens förbud mot aggression är gott.
Abir tillhör inte motståndsrörelsen i Irak, det är uppenbart så. Jag tror att centerpartiet har en alltför sorglös inställning till detta faktum.
Så om Sverige råkar i demokratisk kris då inbjuder centerpartiet främmande makt att starta krig mot Sverige?
Vem bestämmer vilket land som ska invaderas? Vem bestämmer vilket land som ska kallas "diktatur". Det gör inte du och inte jag. Det gör den stat som har mest vapen. Och det är för att något stävja denna den starkes självtagna "rätt" att invadera som folkrätten förbjuder aggression. Detta är en fredsfråga. Det handlar också om självbestämmande. Traditionellt har centerpartiet varit den internationella rättens försvarare men det kanske är ändrat nu, det också.
Erik, tack för din kommentar. Självklart bjuder inte Centerpartiet in någon främmande makt att starta krig. Mvh /Helen
Det tror jag inte heller även om det lät så på dig.
Det viktiga här är dock att samtida liberaler vill riva ner den internationella rättsordningen till förmån för USA:s krig. Det är äventyrligt. Idag är det USA som kan bestämma vilka länder som ska bombas (det är inte säkert att det är de länder just Helen T tycker ska bombas). I morgon kan det vara Kina.
Laglighet är viktigt för liberaler inom Sverige men internationellt är det inte lika viktigt. Hur liberal du än är, Helen, tycker jag att det är onödigt att du ska vara laglös i internationell politik.
En fråga man borde ta reda på mera om är den om val på ockuperat territorium. Om folkrätten förbjuder sådana val då är de inte "demokratin" utan helt enkelt krigsförbrytelser.
Skicka en kommentar
<< Hem