Det talas om folkmord

Julen står för dörren. Trygghet. Gemenskap. Glädje. Men inte alla kan känna sig trygga. Situationen för kristna irakier är inte bra. Det talas om folkmord.

Kristna irakier befaras möta förföljelse, hot och död i hemland.
Migrationsverket har sammanställt ett antal frågor och svar om vad som gäller för inhibition efter överklagan av utvisningsbeslut till Europadomstolen. Varje ärende prövas individuellt.

Jag är inte kvinna att bedöma om det görs tillräckligt i frågan. Jag har säkert missat en massa information från kunniga och verksamma personer. Men om det är så att världen är åskådare utan att agera är det fel. Att bli dödad för sin religions eller sina åsikters skull är allt annat än rätt.

Uppdaterat: Jag ser att Migrationsverket får kritik och att regeringen har frågan uppe på sitt bord idag då man ska ta ett regleringsbrev där krav på kompetens i frågan betonas.

Fria individer versus fler rättigheter för staten

Ikväll hade Stockholmscentern politikpub. Ett femtontal deltagare lyssnade till Abir Alsahlani och hennes erfarenheter från Irak och uppbyggnaden av demokratin, samt den senaste irakiska valrörelsen. Jag bär tre bilder med mig:

• Irakisk konst är otroligt mörk och svart, då landet präglats av krig, diktatur och torterade människor.
• Diktaturens människor var ganska hopplösa. Abirs kusin började spara pengar för att hans ofödde son skulle köpas fri från den militärtjänst Saddam Hussein skulle tvinga honom att göra om nitton år.
• Den sargade gamla kvinnan som tyckte det var hennes plikt att rösta.

Mot bakgrund av hennes anförande blir gårdagens artikel klarare. Kampen för frihet får dubbla bottnar. När du inte har de grundläggande fri- och rättigheterna som yttrandefrihet och rösträtt är det de du kämpar för. Samtidigt som du strävar efter ditt och familjens bästa och dess överlevnad. Ty det är inte någon slump att fotfolket i diktaturer ofta, ofta är fattiga utan materiella resurser. Och det är inte någon slump att diktaturer ofta, ofta saknar marknadsekonomi. I yttrandefriheten - där konst och annan kultur är en viktig del - är det dock lätt att ta den för given. Kvinnor i Sverige har inte ens haft rösträtt i hundra år och ändå tar vi den för given. Jag menar att höstens val handlar om frihet för individen versus fler rättigheter för staten. För mig är valet solklart då friare individer ger mer företagande och ett starkare samhälle.

Religiös förföljelse kan ge asyl

I december beslutade Migrationsverket att ändra riktlinjerna för uppehållstillstånd så att det ska bli lättare för bland annat irakier som är förföljda pga religiös tillhörighet att få asyl. Skönt, för något sådant vill man ju inte ha på sitt samvete.

Programmet Existens uppmärksammade frågan strax innan. Fredriksson, Löfstrand och jag skrev att vi ville stoppa utvisningen av kristna irakier på Synpunkt i SvD 23 september, där vi tog upp exempel från historien då grupper systematiskt förföljts. Ärkebiskopen mfl skrev om det på Newsmill i augusti.

En kristdemokrat motionerade om frågan till riksdagen redan 2005. En annan 2007.
Media: KT, LT, 8 sidor Bloggar gör Kaela, Sjöberg, Assyria News

Stoppa utvisning av kristna irakier

Stoppa utvisning av kristna irakier skriver Oscar Fredriksson, Pontus Löfstrand och jag idag på SvD:s insändarsida Synpunkt.

Religionsfrihet ingen självklarhet

Idag är det sjuttio år sedan andra världskriget inleddes. Nazisterna klampade in på polsk mark för att tillskansa sig större livsutrymme åt sin ledare. Andra världskriget kom att bli vår historias största svepskäl för etnisk rensning. Framför allt judar, men också homosexuella, funktionshindrade och svarta sattes i koncentrations- och arbetsläger. Målet var förintelse. En sådan händelse upprepas inte. Men ändå har etnisk rensning och religiös förföljelse pågått under flertalet krig: I ex-Jugoslavien, Rwanda och Kongo. Metoderna har varit olika, men alla haft samma mål. Det är just det att det är så svårt att se och genomskåda utifrån. Vittnena överlever liksom inte. Och när vittnen finns, flyr och talar är det så himla svårt att se sanningen i vitögat. Det onda, hemska vidriga av människors gärningar. Vi hör, men lyssnar inte. Vi ser, men förstår inte. Vi känner, men förtränger. Kanske är det precis så nu i situationen i Irak. Därifrån HBT-personer och kristna har flytt. Om homosexuellas situation rapporterar Human Rights Watch. Det pågår också en religiös rensning av kristna. Sverige har utvisat 3 800 enligt SR och 10 000 väntas bli utvisade.

Så vad kan Sverige göra? Vi skulle kunna lyfta frågan i internationella sammanhang, i EU:s Mellanösternkommitté och framför allt bestämma sig för att lyssna till, förstå och sluta förtränga det som de asylsökande säger och vill ha uppehållstillstånd för. Ta ställning för religionsfriheten.

Men kanske är det så att vi är rädda för och ovana vid att stå upp för det som synes gynna oss själva, i detta fall en kristen minoritet. Denna kristna minoritet som förföljdes i Turkiet 1915, ett MR-brott som ännu inte erkänts av alla. Men visst måste vi lyfta blicken och se att människovärdet är vår gemensamma nämnare och står över allt vad etnicitet, sexuell läggning och religion heter. Är det något vi kan göra måste vi göra det. Om vi nu ska vara ett föregångarland.