Jobbik vill registrera judar

TV4 rapporterade i morse att det ungerska högerextrema partiet Jobbik vill registrera judar, något som man har föreslagit parlamentet. Som reaktion mot detta demonstrerade tiotusentals ungrare, vilket är hoppfullt med tanke på att tron på demokratin i landet, enligt samma rapport, är låg.

Det är viktigt att vara på sin vakt för demokratin och människors lika värde i Sverige och Europa. När lågkonjunkturen sveper sina kalla vindar runtom oss är det tyvärr alltför lätt att hitta enkla lösningar och syndabockar på problem. Någon att rikta illvilja och missnöje mot, kan vara ett lätt grepp, men alltför farligt för mänskligheten. Vi har alla ett ansvar att höja ett varningens finger för fördomar mot grupper och folkslag, samt även för religionsfriheten.

Extremism inskränker friheter

Jag respekterar islam och känner många, många muslimska personer. Några är sekulära, andra är praktiserande. Precis som jag känner kristna personer som är religiösa i olika grad. Jag menar att alla religioner är lika mycket värda, precis som deras utövare och anser att religionsfrihet i alla länder är viktigt för människors trygghet och fria liv.

Men när någon individ i religionens namn försöker ge sig på andras friheter och yttrandefriheten är det att starkt överträda en gräns. Det påminner om religionskrigen i kristendomens namn på tusentalet. Det känns inte särskilt modernt, utan mer som berättelsen om Ivanhoe. Den misstänkta terrorplaneringen som stoppades i Danmark i veckan var en viktig insats av Säpo. Det hade kunnat gå riktigt illa. DN försvarar yttrandefriheten i dagens ledare.

Dådet tycks ha planerats av extremister som ville sätta sig över andras liv och friheter - och lagen på flera sätt. Oacceptabelt, precis som all typ av extremism som sätter de demokratiska principerna ur spel, krossar familjer och har planer om ett extremanpassat samhälle. Det är motsatsen till en demokrati där alla får växa.

Det talas om folkmord

Julen står för dörren. Trygghet. Gemenskap. Glädje. Men inte alla kan känna sig trygga. Situationen för kristna irakier är inte bra. Det talas om folkmord.

Kristna irakier befaras möta förföljelse, hot och död i hemland.
Migrationsverket har sammanställt ett antal frågor och svar om vad som gäller för inhibition efter överklagan av utvisningsbeslut till Europadomstolen. Varje ärende prövas individuellt.

Jag är inte kvinna att bedöma om det görs tillräckligt i frågan. Jag har säkert missat en massa information från kunniga och verksamma personer. Men om det är så att världen är åskådare utan att agera är det fel. Att bli dödad för sin religions eller sina åsikters skull är allt annat än rätt.

Uppdaterat: Jag ser att Migrationsverket får kritik och att regeringen har frågan uppe på sitt bord idag då man ska ta ett regleringsbrev där krav på kompetens i frågan betonas.

Grattis praktiserande muslimer i västra Stockholm!

De politiska partierna i Stadshuset (utom V) anvisar mark för moskébygge i Rinkeby. Detta skriver bla Ankersjö och Edholm på DN debatt idag. Bra! Muslimer i västra Stockholm har trängts i källarlokaler, på parkeringar och torg för att kunna utöva sin religion i grupp. Sverige är ett land med religionsfrihet. Så grattis alla praktiserande muslimer i västra Stockholm.

Skribenterna menar att moskén i form av en knutpunkt för föreningsliv också kommer att göra området tryggare, samt gynna Rinkeby tillväxtmässigt med tanke på att tillresande från övriga Stockholm stannar till för att handla eller äta. Det är ju mervärdet för staden i sig. Att man kommit fram till en gemensam markanvisning visar på att man inte vill göra politik av frågan, utan bara hålla sig till grundlagsstiftningen - för det är väl där det står att vi har religionsfrihet? Klokt.

Stoppa utvisning av kristna irakier

Stoppa utvisning av kristna irakier skriver Oscar Fredriksson, Pontus Löfstrand och jag idag på SvD:s insändarsida Synpunkt.

Religionsfrihet ingen självklarhet

Idag är det sjuttio år sedan andra världskriget inleddes. Nazisterna klampade in på polsk mark för att tillskansa sig större livsutrymme åt sin ledare. Andra världskriget kom att bli vår historias största svepskäl för etnisk rensning. Framför allt judar, men också homosexuella, funktionshindrade och svarta sattes i koncentrations- och arbetsläger. Målet var förintelse. En sådan händelse upprepas inte. Men ändå har etnisk rensning och religiös förföljelse pågått under flertalet krig: I ex-Jugoslavien, Rwanda och Kongo. Metoderna har varit olika, men alla haft samma mål. Det är just det att det är så svårt att se och genomskåda utifrån. Vittnena överlever liksom inte. Och när vittnen finns, flyr och talar är det så himla svårt att se sanningen i vitögat. Det onda, hemska vidriga av människors gärningar. Vi hör, men lyssnar inte. Vi ser, men förstår inte. Vi känner, men förtränger. Kanske är det precis så nu i situationen i Irak. Därifrån HBT-personer och kristna har flytt. Om homosexuellas situation rapporterar Human Rights Watch. Det pågår också en religiös rensning av kristna. Sverige har utvisat 3 800 enligt SR och 10 000 väntas bli utvisade.

Så vad kan Sverige göra? Vi skulle kunna lyfta frågan i internationella sammanhang, i EU:s Mellanösternkommitté och framför allt bestämma sig för att lyssna till, förstå och sluta förtränga det som de asylsökande säger och vill ha uppehållstillstånd för. Ta ställning för religionsfriheten.

Men kanske är det så att vi är rädda för och ovana vid att stå upp för det som synes gynna oss själva, i detta fall en kristen minoritet. Denna kristna minoritet som förföljdes i Turkiet 1915, ett MR-brott som ännu inte erkänts av alla. Men visst måste vi lyfta blicken och se att människovärdet är vår gemensamma nämnare och står över allt vad etnicitet, sexuell läggning och religion heter. Är det något vi kan göra måste vi göra det. Om vi nu ska vara ett föregångarland.

Yttrandefrihet, men med respekt

Publicisterna Dilsa Demirbag-Sten och Arne Ruth försvarar i SvD måndag 6 april yttrandefriheten. Den skulle inskränkas av FN:s människorättsråds resolution om att religionskritik ska kriminaliseras. Självklart har de rätt. Om det skulle vara brottsligt att kritisera religion och religiösa traditioner skulle inte Sverige vara vad det är idag. Jag skulle inte ha kunnat ingå en relation före äktenskapet. Jag skulle varken kunna handla mat eller klippa mig på Långfredagen. Mina homosexuella vänner hade jagats eller fängslats. Det är så lätt att religiösa auktoriteter gör teologiska tolkningar av traditioner. Och att människor finner sig i seder och bruk. Som att det är okej att stena en ogift kvinna till döds för att hon blir med barn eller visar sitt hår. Att det är acceptabelt att anse att kvinnliga präster inte är riktiga präster. Att minoritetsreligioner ses som någon form av kritik mot majoritetsreligionen och därför är olagliga. Eller att homosexuell kärlek inte är äkta kärlek och därför inte kan knytas i äktenskapsband. För att det alltid har varit så eller för att ingen annan har tänkt på något annat sätt. Eller för att ingen någonsin har vågat protestera eller kritisera. I liberala öron låter det otänkbart. Däremot menar jag att var och en ska visa hänsyn till andras religioner. Genom att beklaga att Muhammed-karikatyrer upprört istället för att hylla dem. Genom att framföra kritik på ett nyanserat sätt med respekt för oliktänkande. Genom att förklara sin egen grundvärdering där alla människor har lika rätt och värde, men med respekt för att metoderna för hur vi styr samhället eller praktiserar religioner är olika. Men ömsesidig respekt och hänsyn kan vi aldrig lagstifta om. Det är något som ligger i det dialogiska mötets natur. Nu måste såväl sekulära krafter, som Svenska Kyrkan stå upp för den globala yttrandefriheten. Bloggat: Dick Erixon, Stefan Tornberg

I väntan på mångfald

Idag har sonen och jag varit på adventsgudstjänst i Ängbykyrkan som var full av folk! Ett intensivt, trevligt, barntillvänt program. Är det detta som är det västerländska kulturarvet? Jag gillar psalmerna. Och det var lite drag i sången, men jag insåg att jag kan dem såpass bra bara för att vi firade första advent med skolan när jag var liten. Utom två Jehovas-barn som satt kvar på skolan. Hur utanför kände sig inte de? I lågstadiet hade vi kristendomskunskap! Helt sjukt att alla skulle ha det som ämne och måla teckningar om Gud och lyssna till sagor ur Barnens bibel. Jag minns inget mer än att kristendomsfröken påpekade att jag ritade slarvigt för att molnen var blåa - de är ju vita. Känns verkligen som resursslöseri, när vi hade kunnat ha mer matematik till exempel, eller att fröken hade läst högt för oss. Om personer med olika religioner. Då vi fått besök av olika religionsutövare. Kanske fick lära oss heliga sånger från varje religion. Hade fått uppläst den viktigaste bönen eller trosbekännelsen och på så sätt insett att alla är mer lika än olika. Det hade jag haft mer nytta av idag. För övrigt är jag kluven till religiösa friskolor, men det är en annan diskussion.