Punkt för kyrkofullmäktige

Ikväll var det mitt sista kyrkofullmäktige i Bromma församling. Det var med stort nöje jag såg i verksamhetsplanen och budgeten att man prioriterar rekrytering av en ungdomspräst och en ungdomspedagog, vilket jag också framförde. Jag fick också anledning att yrka bifall till kyrkorådets förslag om att genomföra en arbetssocial genomlysning av verksamheten. Det känns bra att lämna ett sammanhang medan det är kul och att jag bidragit på en lagom nivå. Christina Andersson som är centerkvinna har lett förhandlingarna för vår nomineringsgrupps räkning. Hon sköter jobbet som gruppledare med bravur.

Kyrka öppen för unga

En öppen kyrka är välkomnande och varm, även för barn och ungdomar. Som det ser ut idag är en alltför liten andel av våra kyrkvärdar under 25 år.

För att få fart på föryngringen av kyrkvärdar i församlingarna menar jag att det behövs en särskild satsning från kyrkomötet på barn och ungdomar som målgrupp.
Mentorskap är en beprövad metod som är användbar för nya och unga kyrkvärdar. Mentorprogram kan organiseras från stiften. Det kan också vara viktigt med utvecklingssamtal för de unga kyrkvärdarna då de till kyrkoherden i förtroende kan dryfta vilka präster, men också andra kyrkvärdar, som det är enkelt att tjänstgöra med, hur rutiner och former kan moderniseras och på vilka sätt de vill utvecklas. I sådana förtroliga, ömsesidigt öppna samtal är det också vara viktigt att kyrkoherden ger respons på kyrkvärdens arbete och uppträdande. Samtalet kan verka som en bro mellan äldre och yngre kyrkvärdar.

För att få ungdomar att känna att verksamheten är meningsfull och stimulerande är vip-utbildningar och erbjudande av nätverk i stiften goda metoder. Flera församlingar jobbar med kyrkvärdskap light då unga får medverka i gudstjänster och mässor. Det är en viktig introduktion då unga känner delaktighet och får påverka. Det kan också krävas utbildning av äldre kyrkvärdar så att de får en förståelse för att ungdomar inte tar uppdrag på livstid.

Man skulle kunna hävda att barn- och ungdomsarbete är en totalt lokal fråga som sköts av församlingarna. Men genom samverkan och strategier kan arbetet bli mer effektivt och målfokuserat.

En barn- och ungdomsstrategi bör upprättas. I den bör det finnas med en metodbank för hur unga kyrkvärdar rekryteras, utbildas och stimuleras till att fortsätta sina uppdrag. Unga kyrkvärdar kan vara förebilder för unga kyrkomedlemmar, som konfirmander och ungdomsledare. Det är viktigt för återväxten inom Svenska kyrkan, men också för att visa på att man är en öppen kyrka som är till för alla åldrar.

Kyrkan som fristad

Sanna Rayman skrev i SvD 090906 om hedersförtryck och den brist på kunskap som finns. Jag menar att kyrkan kan spela en viktig roll i arbetet med att ta emot hedersförföljda.

Jag vill ha en öppen kyrka som är välkomnande och varm. Den ska finnas till för dem som behöver den mest. Den ska ta emot förföljda och förtryckta med en öppen famn. Som en irländsk församling i somras gjorde med rumänska flyktingar då de blivit jagade av bybor. Jag vet att bland andra Sankta Clara församling i Stockholm city står öppen för hemlösa genom att erbjuda soppa, en bok och en dusch. Men Svenska Kyrkan kan så mycket mer.

Svenska Kyrkan kan bli en landsomfattande fristad för prostituerade, hedersförtryckta, hemlösa och våldsutsatta. I kristendomens hjärta finns något djupt humanitärt. Jesus hjälpte människor som var förföljda och utsatta och stod utanför samhällets ramar. Hans vänner var tulltjänstemän, prostituerade och rövare. På samma sätt måste Svenska Kyrkan idag öppna sig för dem som behöver en fristad eller en hjälpande hand.

Precis som Svenska Kyrkan i utlandet, SKUT, kan ta hand om dem som hamnar i knipa och behöver stöd kan Svenska Kyrkan i ännu högre utsträckning än idag bli en fristad. Kyrkan kan hjälpa våldsutsatta och förföljda kvinnor. Kyrkan arbetar med själavård och samtalsgrupper. Präster och diakoner stödjer. Men hjälpen kan ske på ett mer organiserat sätt än idag. Kyrkans landsomfattande närvaro ger gränslösa möjligheter.

Därför vill jag att Svenska Kyrkan, i samarbete med kommuner och frilligorganisationer med expertkunskap, ska skapa skyddade boenden. Under kyrkans beskydd ska alla som behöver stöd, oavsett religionstillhörighet, få hjälp. På olika håll i landet förekommer att familjer försöker hindra söner och döttrar från att göra sina egna val. Här kan kyrkan möta upp.

För att Svenska Kyrkan i hela Sverige ska bli en fristad krävs en öppenhet gentemot andra religioner och icke-medlemmar. Det kan krävas en flexibilitet i arbetsschema, en ny typ av bemötande och en prioritering i arbetsuppgifter. Men med öppenheten, mötena med de nya människorna och de nyförvärvade kunskaperna föds ett nytt engagemang och en större förståelse för att människor har olika förutsättningar och villkor. Och då kan kristendomen göra upp med sin fördömande ryggsäck.

Kryssa en kandidat som vill avpolitisera

Jag befinner mig på Bondens marknad på Söder med ett glatt och brokigt kampanjgäng. Brokigt för att inte alla är med i Svenska kyrkan. Vädret är vackert och ungefär var femte person vill ha en folder. Lika många stannar upp för att prata som under EU-valet. Flera har nämnt Göran Skyttes kolumn i dagens SvD. Mitt svar är att man kan och bör rösta på mig för att jag inom kyrkomötet vill driva frågan om att avpolitisera kyrkan, samt internt i Centerpartiet med stöd från Stockholmscentern.

Avpolitisera kyrkan

Ikväll fick jag förmånen att träffa Elisabeth Sandlund som är chefredaktör på tidningen Dagen. Hon pratade hos Stureplancentern om hur Svenska kyrkan kan avpolitiseras. Något som jag själv skrev en debattartikel om i augusti. Jag menar att det finns många poänger med att avpolitisera kyrkan. För partiernas skull blir de mer öppna och inte uteslutande mot medlemmar som är ateister eller medlemmar i övriga samfund. Vi kan framförallt ägna oss åt det som vi just ska vara till för: Leda och samordna kommuner, landsting och riket. För kyrkans skull släpps det fritt en kraft, en tro på medlemmarna och också att det krävs ett arbete som innebär att man ännu mer synliggör vad man håller på med. Det blir de som vill vara aktiva i kyrkan som också tar ansvar för den. Jag tror att underifrånperspektivet och den totala frigörelsen från staten i och med att häva den lag som styr hur kyrkan ska organiseras kan ge Svenska kyrkan en vitaliserande nystart och en större tro till sig själv. Parallellt måste man tala om värderingar dvs vad man vill fylla verksamheten och innehållet med: Religionsdialog, kyrkan som fristad, öppenhetsstrategi för unga.

Elitkyrka vill vi inte ha

En komminister från Växjö menar att bara de som går i kyrkan ska få rösta i kyrkovalet. Det är väl ett intressant inlägg i debatten. Gustaf Björck menar att det är så det går till i föreningar där de som varit aktiva i verksamheten bör fatta beslut om den. Men ska vi då skapa ett A-lag och ett B-lag med närvarolistor som kyrkvärdarna har vid kyrkporten? Menar Björck att det då bara är de som nyttjar sjukvården som ska rösta i landstingsvalet nästa val? Men alla de som någon gång vill ha tillgång till vård måste också få säga sitt. Och alla de medlemmar som är troende och sympatiserar med kyrkans arbete, syfte och värdegrund och tycker att det är betydelsefullt med en öppen kyrka som finns där stark och stabil när det blåser i livet måste få lägga en röst. Om de vill. Allt annat är att fördumma dem. Nej, en elitkyrka är inte någon öppen folkkyrka. Min åsikt är att alla människor har lika värde och rättigheter. Också betalande medlemmar i en förening eller kyrkoskattbetalande församlingsmedlemmar. Det är bättre att avpolitisera kyrkan helt och hållet, menar jag. Det går jag till val på den 20 september.

Lex Märta kan ge jämställd kyrka

Lex Märta kan ge jämställd kyrka skriver jag idag på helagotland.se

Öppenhetsanekdot

Min morfar var kyrkvaktmästare. Han skötte kyrkogården, gravarna och kyrkan med noggrannhet och kärlek. Vi barnbarn strövade ofta runt på kyrkogården för att läsa på gravstenar, smyga på någon besökare eller försöka hitta på bus. En gång satt det en långhårig man på kyrktrappan. Hans cykel var parkerad på grusgången som morfar krattat tidigare i veckan. Ynglingen åt smörgås. Morfar höll hus någon annanstans just då och vi barnbarn kände att vi ville ingripa i detta som vi betraktade det övertramp. Det visade sig att killen var holländsk turist. Jag som var äldst fick föra vår talan på knagglig engelska. Han kunde inte sitta på kyrkans trappa och äta smörgås. Om vår morfar skulle sett det hade han blivit arg, förklarade jag. Holländaren kunde inte alls förstå detta då han menade att Guds hus är till för alla. Jag argumenterade för min sak och motade bort honom utanför kyrkogårdsmuren, där han inte alls hörde lönnarnas sus eller hade utsikt över den lilla sjön. Så här 25 år efter händelsen kan jag reflektera över incidenten. Mitt beteende mot turísten var inte öppet. De signaler jag sände ut om kyrkan gynnade inte öppenheten. Självklart hade det inte varit okej att sitta i en kyrkbänk och mumsa på smörgås, men den holländske turisten satt på kyrkans trappa en vanlig julionsdag. Kanske var det just den närheten till kyrkan han ville ha. Men jag hindrade honom. Denna barndomshändelse bär jag med mig i kyrkovalsrörelsen för att sträva efter en öppen kyrka. En öppen kyrka är varm, välkomnande och tydlig.

Säg adjö till partipolitiken

Säg adjö till partipolitiken är rubriken på Elisabeth Sandlunds ledare i senaste Dagen, där hon mot slutet skriver om min debattartikel om avpolitisering av Svenska kyrkan.

Maud Olofsson om kyrkan

Maud Olofsson blir intervjuad i Kyrkans tidning. Hon vill ha en öppen folkkyrka. Som vanligt talar hon med värme om Svenska kyrkan. Olofsson menar att skilsmässan mellan stat och kyrka gjorde att moderniseringen av kyrkan tog fart. Men visst kan vi väl mer, anser jag. En total avpolitisering innebär ju att Centerpartiet släpper taget om Svenska kyrkan. Och att man ser på Svenska kyrkan som vilken medlemsorganisation som helst.
Hedblom bloggar också.

Kyrkan som fristad

Jag vill ha en öppen kyrka. En kyrka som är till för utsatta och förföljda. Då är Svenska kyrkan i utlandet viktig. Framförallt för de unga som arbetar som au-pair. Antalet ansökningar har ökat under denna sommar jämfört med i fjol. Det är kanske första jobbet - dessutom långt hemifrån. Ibland blir det inte som man tänkt. Konflikter i familjen, brist på stöd eller avtalsbrott. Jag har fått mig berättat att då har unga kvinnor kunnat söka hjälp hos Svenska kyrkans lokala utlandsförsamling. En tjej fick under några dagar sova på en luftmadrass bredvid orgeln i några nätter tills hon fick en ny familj. Det är den visionen jag har av Svenska kyrkan. Att den är öppen. En fristad.

Befria kyrkan från staten

Pontus Löfstrand har i dagens SvD en lysande insändare publicerad på Synpunkt-sidan. Den handlar om att vi måste befria kyrkan från staten. Visst Pontus, jag håller med dig fullt ut om att vi vill ha en levande, avpolitiserad kyrka som är öppen för alla.

Avpolitiseringsartikel i Dagen

Svenska kyrkan måste avpolitiseras

När religion stänger ute

I Sverige firade homosexuella med anhöriga och vänner Pride. I Israel sörjer HBT-världen de personer som fick skörda offer när en gayklubb bombades, troligen av en religiös fundamentalist. Och då borde även religionens ledare sörja. Och stå upp för det goda människovärdet. Religionen ska vara något tryggt och kärleksgenomsyrande, inte något slaviskt eller hämmande eller bibelbokstavligt. Jag märker i nätdebatten att det finns ett behov av en öppen kyrka som står upp för människors lika värde och rättigheter - även i Sverige. Svenska kyrkan deltog i Pride. Angelicas blogginlägg innehöll tankar som jag känner igen mig i.

Kommentar om Världen idag

Mitt inlägg i debatten om könsneutrala äktenskap har kritiserats av ledarsidan i kristna "Världen idag". Jag besvarar kritiken direkt i en kommentar på deras blogg. Självklart vill jag att kyrkan ser en frihetstid an!

På plats i Pride Park

Idag bevistade jag och Ann-Sofie Persson Pride Park för att diskutera kyrkovalspolitik med väljare. Fredrick Federley var där. Vi fick också sällskap av Karin Ernlund, som är ordförande för Centerstudenter och sedermera Gustav Andersson.

Det är alltid roligt att möta potentiella väljare. De allra flesta var inte medvetna om att det är kyrkoval om 1,5 månad. Alla var inte medlemmar i Svenska kyrkan, men min approach var "Ska du rösta i kyrkovalet?". Ungefär hälften svarade ja och man fick sig en liten chat. Folk var mer avslappnade och mottagliga än ute på stan, såklart. Sedan var det många som sa att de vill ha en mer öppen kyrka, för att känna sig riktigt välkomna. Ett antal undrade vad politiken har att göra i kyrkan. Jag menar att detta är det sista kyrkovalet, så jag ska köra så det ryker och motionera om att kyrkan helt ska frigöra sig från staten. Många tog mitt personvalsblad och sa sig tycka att det var bra saker jag kämpar för. Själv lärde jag mig en del om transpersoners villkor och våndor, mötte en gammal universitetslärare, en fd elev, en centerbloggare, en fd Vi Unga-it och många, många par som stolt sa "vi tar en broschyr - för vi hör ihop!"

Imorgon är det Pride-parad. Jag hoppas att många centerpartister med vänner och familjer deltar i tåget med samling i Humlegården kl 12.30. Det är ändå årets största manifestation för alla människors lika värde och rättigheter. Och vi gör det oavsett sexuell läggning, för våra vänner, anhöriga och människovärdet självt.

Artikel om religionsdialog i Aftonbladet

Redigerat:
Kyrkorna kan ge plats åt muslimer

Kärlek större än könstillhörighet

Debatten kring könsneutrala äktenskap går på högvarv. Idag menar Sverker Tronêt i SvD att Svenska kyrkans identitet hotas. Och nog blir identiteten förändrad. Men identiteten är ju något ytligare än kärleken. Det vet väl alla de som trott att de varit heterosexuella, men blivit dödligt kära i någon av samma kön. Säkerligen våndats, svettats och grunnat. Över just identiteten. Vill inte förknippa sig med något som inte är normen och av vissa betraktas som avvikande. Men i många, många fall har kärleken vunnit över identitetskrisen och personen har kommit ut ur garderoben - som homosexuell istället för heterosexuell. Visst är det den identitetskris som pågår just nu i Svenska Kyrkan runtomkring i Sverige. Kyrkostyrelsen har kommit längre. Jag vill gå ännu längre. Jag menar att vigselbehörigheten ska präster ansöka om. Med mitt förslag till vigselrätt kommer prästen kunna viga såväl hetero- som homosexuella par. Det betyder att dagens väjningsrätt försvinner, som jag med den nya ordningen betraktar som diskriminerande. Jag ser inte detta som tvång, utan som en möjlighet och en morot. I församlingar där inte någon präst skulle ansöka om en sådan behörighet menar jag att man får köpa tjänst från en grannförsamling eller att paren får vigas i en annan kyrka. Det är rena praktikaliteter. Men det viktiga är att vi ser på Guds kärlek som större än könstillhörigheten.

Tronêt menar att med könsneutrala äktenskap blir det inte till för släktets fortplantning. Men han kanske missat att lesbiska kan inseminera och bögar adoptera. Det finns så många barn i världen som är i behov av mat på bordet och kärleksfulla föräldrar. För föräldrakärleken är större än könstillhörigheten.

Tronêt ser det som ett problem att den ryska ortodoxa kyrkan har sagt upp gemenskapen med Svenska kyrkan pga partnerskapsvälsignelserna. Och det är väl det man är rädd för, när ens barn berättar att de är homosexuella. Att bli avvisad av släkten eller pestsmittad bland vänner. Men då ska vi älska vår nästa såsom oss själva och gentemot ryska ortodoxa kyrkan är det bara att vända andra kinden till. Så vi ska stå upp för alla människors lika värde och rättigheter - i alla väder. Många är kritiska till mitt förslag. Frimodig kyrka tycks ha tagit bort sitt kritiska inlägg. Några är positiva till mitt förslag: jj:n, guero, elkers, centralt, per, knutsson
Kyrkpressen uppfattar jag som neutral.
Gå med i min Facebook-grupp om du vill ha en öppen kyrka.

Slopa väjningsplikten

Mitt förslag om att präster inom Svenska Kyrkan ska få ansöka om rätten att viga publiceras idag på svd.se Det skulle innebära att den sk väjningsplikten försvinner, då en präst kan avstå från att viga samkönade, men fortsätta med att viga olikkönade. Med vigselrätten skulle en präst få möjlighet att viga såväl samkönade som olikkönade par. Präster som enligt tron inte kan viga samkönade skulle dock ha möjlighet att tjänstgöra i övriga uppgifter. Jag skrev om detta här på bloggen igår.

Låt präster ansöka om vigselrätt

Nomineringsgruppen Frimodig kyrka vill att kyrkostyrelsen ska dra tillbaka sin skrivelse om könsneutrala äktenskap. Man menar att Svenska kyrkan alltmer kommer att isoleras i förhållande till andra kyrkor. Detta med anledning av ett brev från Church of England. Jag menar istället att Svenska Kyrkan isolerar sig från samhället om man inte ansöker om vigselrätt för såväl samkönade som olikkönade. Bibeln tolkas hela tiden utifrån den samhällstid vi befinner oss i. Det var otänkbart med en kvinna som präst, det var otänkbart att viga personer som tidigare varit gifta, det var otänkbart att arbeta mer än nödvändigt på en söndag. Alla dessa fenomen är idag självklara saker, för de allra flesta. Samhället förändras och det måste även kyrkan göra. Jag anser att präster inom Svenska Kyrkan borde få ansöka om vigselrätt. Med den befogenheten ska det komma en rättighet att viga såväl samkönade som olikkönade.

Jag vill nämligen ha en kyrka som markerar alla människors lika värde och rättigheter. Jag vill inte ha en kyrka som säger att någons kärlek är mer värd än en annans. För mig ska kyrkan bejaka kärleken och det goda. En kyrka ska vara öppen. En öppen kyrka är öppen för alla sina medlemmar - de som den finns till för. Viktigt för kyrkan är också att arbeta med religionsdialog och ekumenik, men för den skull måste de olika kyrkorna och samfunden vara öppna gentemot varandra och varandras ställningstaganden. Däremot kan man försöka påverka andra samfund. Jag hoppas kyrkostyrelsen har is i magen nu, med anledning av några ex-ärkebiskopars stöd till auktoritetens brev, utan istället funderar över om man borde gå steget längre: Att präster ska få ansöka om vigselrätt och med den ska man kunna viga såväl sam- som olikkönade par.