Kyrkan som fristad
Sanna Rayman skrev i SvD 090906 om hedersförtryck och den brist på kunskap som finns. Jag menar att kyrkan kan spela en viktig roll i arbetet med att ta emot hedersförföljda.
Jag vill ha en öppen kyrka som är välkomnande och varm. Den ska finnas till för dem som behöver den mest. Den ska ta emot förföljda och förtryckta med en öppen famn. Som en irländsk församling i somras gjorde med rumänska flyktingar då de blivit jagade av bybor. Jag vet att bland andra Sankta Clara församling i Stockholm city står öppen för hemlösa genom att erbjuda soppa, en bok och en dusch. Men Svenska Kyrkan kan så mycket mer.
Svenska Kyrkan kan bli en landsomfattande fristad för prostituerade, hedersförtryckta, hemlösa och våldsutsatta. I kristendomens hjärta finns något djupt humanitärt. Jesus hjälpte människor som var förföljda och utsatta och stod utanför samhällets ramar. Hans vänner var tulltjänstemän, prostituerade och rövare. På samma sätt måste Svenska Kyrkan idag öppna sig för dem som behöver en fristad eller en hjälpande hand.
Precis som Svenska Kyrkan i utlandet, SKUT, kan ta hand om dem som hamnar i knipa och behöver stöd kan Svenska Kyrkan i ännu högre utsträckning än idag bli en fristad. Kyrkan kan hjälpa våldsutsatta och förföljda kvinnor. Kyrkan arbetar med själavård och samtalsgrupper. Präster och diakoner stödjer. Men hjälpen kan ske på ett mer organiserat sätt än idag. Kyrkans landsomfattande närvaro ger gränslösa möjligheter.
Därför vill jag att Svenska Kyrkan, i samarbete med kommuner och frilligorganisationer med expertkunskap, ska skapa skyddade boenden. Under kyrkans beskydd ska alla som behöver stöd, oavsett religionstillhörighet, få hjälp. På olika håll i landet förekommer att familjer försöker hindra söner och döttrar från att göra sina egna val. Här kan kyrkan möta upp.
För att Svenska Kyrkan i hela Sverige ska bli en fristad krävs en öppenhet gentemot andra religioner och icke-medlemmar. Det kan krävas en flexibilitet i arbetsschema, en ny typ av bemötande och en prioritering i arbetsuppgifter. Men med öppenheten, mötena med de nya människorna och de nyförvärvade kunskaperna föds ett nytt engagemang och en större förståelse för att människor har olika förutsättningar och villkor. Och då kan kristendomen göra upp med sin fördömande ryggsäck.
Jag vill ha en öppen kyrka som är välkomnande och varm. Den ska finnas till för dem som behöver den mest. Den ska ta emot förföljda och förtryckta med en öppen famn. Som en irländsk församling i somras gjorde med rumänska flyktingar då de blivit jagade av bybor. Jag vet att bland andra Sankta Clara församling i Stockholm city står öppen för hemlösa genom att erbjuda soppa, en bok och en dusch. Men Svenska Kyrkan kan så mycket mer.
Svenska Kyrkan kan bli en landsomfattande fristad för prostituerade, hedersförtryckta, hemlösa och våldsutsatta. I kristendomens hjärta finns något djupt humanitärt. Jesus hjälpte människor som var förföljda och utsatta och stod utanför samhällets ramar. Hans vänner var tulltjänstemän, prostituerade och rövare. På samma sätt måste Svenska Kyrkan idag öppna sig för dem som behöver en fristad eller en hjälpande hand.
Precis som Svenska Kyrkan i utlandet, SKUT, kan ta hand om dem som hamnar i knipa och behöver stöd kan Svenska Kyrkan i ännu högre utsträckning än idag bli en fristad. Kyrkan kan hjälpa våldsutsatta och förföljda kvinnor. Kyrkan arbetar med själavård och samtalsgrupper. Präster och diakoner stödjer. Men hjälpen kan ske på ett mer organiserat sätt än idag. Kyrkans landsomfattande närvaro ger gränslösa möjligheter.
Därför vill jag att Svenska Kyrkan, i samarbete med kommuner och frilligorganisationer med expertkunskap, ska skapa skyddade boenden. Under kyrkans beskydd ska alla som behöver stöd, oavsett religionstillhörighet, få hjälp. På olika håll i landet förekommer att familjer försöker hindra söner och döttrar från att göra sina egna val. Här kan kyrkan möta upp.
För att Svenska Kyrkan i hela Sverige ska bli en fristad krävs en öppenhet gentemot andra religioner och icke-medlemmar. Det kan krävas en flexibilitet i arbetsschema, en ny typ av bemötande och en prioritering i arbetsuppgifter. Men med öppenheten, mötena med de nya människorna och de nyförvärvade kunskaperna föds ett nytt engagemang och en större förståelse för att människor har olika förutsättningar och villkor. Och då kan kristendomen göra upp med sin fördömande ryggsäck.
Etiketter: fristad, hedersvåld, kyrkovalet, svenska kyrkan
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 21:50
2 Comments:
Hemlöshet är en diagnos på en vidrig människosyn, inte på individer.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefinera vad hemlöshet egentligen betyder.
Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?
Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?
Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tack för ditt engagerade inlägg, Rolf. Det är många tänkvärda ord. Här ute i Centerpartiet i Västerort har vi arbetat lite med hemlöshet, men alltför lite. Jag tar till mig av vad du skriver och ska läsa ditt förslag flera gånger för att driva frågan vidare. Men det är viktigt att kyrkan är öppen även för personer som inte är söndagsklädd. Kyrkan ska vara öppen för alla, framför allt behövande och utsatta.
Skicka en kommentar
<< Hem