Migration som möjlighet

Idag presenterade Fredrick Federley en migrationspolitisk överenskommelse mellan Alliansen och Miljöpartiet. "Asylrätten värnas, arbetskraftsinvandring och rörlighet över gränserna underlättas och det europeiska och internationella samarbetet fördjupas." står det att läsa på regeringens hemsida. Dessutom: "Sverige ska ha en human asylpolitik och vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Samtidigt ska den som vill komma till Sverige för att arbeta kunna göra det". En fjärde migrationsdomstol införs för kortare handläggningstider. Ett oberoende migrationsforskningsinstitut inrättas.

Det är viktigt för Sveriges framtid att vi öppnar upp för arbetskraftsinvandring. Det är viktigt för öppenheten och friheten att Sveriges migrationspolitik är human. Det känns bra att vår regering har förändrat asylpolitiken såpass att man låter arbetslinjen gälla även nyanlända - och deras barn. Med höga förväntningar kan vi få människor att snabbt komma in i samhället för att bidra och leva sina drömmar. De människor som antingen har flytt från krig och förtryck eller tagit sig hit för att jobba är företagsamma. Dessa personer behöver vi i Sverige, utöver alla goda innovationer och fina insatser som redan finns.
DN, SvD, SVT

Bloggar gör också Magnus Andersson, Christian Ottosson, Johan Pettersson
Redigerat: Stockholmscentervännerna Abir Al-Sahlani och Gustav Andersson bloggar också.

Kyrkan som fristad

Sanna Rayman skrev i SvD 090906 om hedersförtryck och den brist på kunskap som finns. Jag menar att kyrkan kan spela en viktig roll i arbetet med att ta emot hedersförföljda.

Jag vill ha en öppen kyrka som är välkomnande och varm. Den ska finnas till för dem som behöver den mest. Den ska ta emot förföljda och förtryckta med en öppen famn. Som en irländsk församling i somras gjorde med rumänska flyktingar då de blivit jagade av bybor. Jag vet att bland andra Sankta Clara församling i Stockholm city står öppen för hemlösa genom att erbjuda soppa, en bok och en dusch. Men Svenska Kyrkan kan så mycket mer.

Svenska Kyrkan kan bli en landsomfattande fristad för prostituerade, hedersförtryckta, hemlösa och våldsutsatta. I kristendomens hjärta finns något djupt humanitärt. Jesus hjälpte människor som var förföljda och utsatta och stod utanför samhällets ramar. Hans vänner var tulltjänstemän, prostituerade och rövare. På samma sätt måste Svenska Kyrkan idag öppna sig för dem som behöver en fristad eller en hjälpande hand.

Precis som Svenska Kyrkan i utlandet, SKUT, kan ta hand om dem som hamnar i knipa och behöver stöd kan Svenska Kyrkan i ännu högre utsträckning än idag bli en fristad. Kyrkan kan hjälpa våldsutsatta och förföljda kvinnor. Kyrkan arbetar med själavård och samtalsgrupper. Präster och diakoner stödjer. Men hjälpen kan ske på ett mer organiserat sätt än idag. Kyrkans landsomfattande närvaro ger gränslösa möjligheter.

Därför vill jag att Svenska Kyrkan, i samarbete med kommuner och frilligorganisationer med expertkunskap, ska skapa skyddade boenden. Under kyrkans beskydd ska alla som behöver stöd, oavsett religionstillhörighet, få hjälp. På olika håll i landet förekommer att familjer försöker hindra söner och döttrar från att göra sina egna val. Här kan kyrkan möta upp.

För att Svenska Kyrkan i hela Sverige ska bli en fristad krävs en öppenhet gentemot andra religioner och icke-medlemmar. Det kan krävas en flexibilitet i arbetsschema, en ny typ av bemötande och en prioritering i arbetsuppgifter. Men med öppenheten, mötena med de nya människorna och de nyförvärvade kunskaperna föds ett nytt engagemang och en större förståelse för att människor har olika förutsättningar och villkor. Och då kan kristendomen göra upp med sin fördömande ryggsäck.

Kyrkan som fristad

I Danmark uppmärksammas just nu en kyrka där ett antal irakiska flyktingar som fått avslag på ansökan fått en fristad sedan mitten av maj. Dansk Folkeparti skriker högt om att polisen ska göra razzia för att få bort flyktingarna, medan övriga politiker avvaktar.

Kyrkan ska vara en fristad, menar jag. Frågan är dock om den är en fristad när det är trångt och människooväridgt. Men inte ska polisen göra en razzia. Kyrkan ska vara en fristad. Som klostret var för von Trapp. Där tvingade sig nazisterna in med ficklampor och pistoler. Familjen von Trapp lyckades gömma sig och flydde som politiska flyktingar över alperna. Jag menar att man kan tillsätta en förhandlare som kan få ut människorna ur den danska kyrkan, då det inte är någon framtid att ha ett alternativt samhälle i kyrkan. Just nu är fristaden som ett fängelse för dem. Demonstrationen måste ses som en stark protest mot Danmarks snåla flyktingpolitik och att flyktingarna faktiskt är rädda för att återvända till Kirkuk i Irak, som FN tydligen rekommenderar att man inte sänder folk tillbaka till då säkerheten brister.

Kyrkan som fristad

Jag vill ha en öppen kyrka. En kyrka som är till för utsatta och förföljda. Då är Svenska kyrkan i utlandet viktig. Framförallt för de unga som arbetar som au-pair. Antalet ansökningar har ökat under denna sommar jämfört med i fjol. Det är kanske första jobbet - dessutom långt hemifrån. Ibland blir det inte som man tänkt. Konflikter i familjen, brist på stöd eller avtalsbrott. Jag har fått mig berättat att då har unga kvinnor kunnat söka hjälp hos Svenska kyrkans lokala utlandsförsamling. En tjej fick under några dagar sova på en luftmadrass bredvid orgeln i några nätter tills hon fick en ny familj. Det är den visionen jag har av Svenska kyrkan. Att den är öppen. En fristad.