Reinfeldt är i gott sällskap

Häromdagen skrev Johannes Forsberg i Expressen att vår statsminister förtjänar all respekt för att han under sina år har stått upp för öppenhet och mångfald: Fredrik Reinfeldt förtjänar respekt

Jag instämmer i att Reinfeldt har stått upp för öppenheten, även om migrationsminister Billström inte har varit så tydlig förespråkare för mångfald som han nu tycks vara: Gör vägen till jobb enklare för utländska sjuksköterskor. Frågan om att validering alltför lång tid är något som bland annat vi i Arbetsmarknadsberedningen i Kommunförbundet Stockholms län har påpekat. Det är väl bättre sent än aldrig att man tar till sig kritik.

Men jag skulle vilja påstå att Reinfeldts öppenhet till stor del beror på att han är i synnerligen gott sällskap. Både Björklund och framför allt Lööf med starkt stöd av Centerpartiet i ryggen, talar ofta tydligt om öppenhet och möjligheten med migration och möten. Det spelar roll. När Reinfeldt vet att han får stöd av sina närmaste runt omkring sig kan han ta ställning och stå upp, vilket måste vara väldigt mycket svårare för Norges statsminister som ju har ett främlingsfientligt parti i koalition. Och hur det skulle gå med oppositionen i Sverige som regering är väldigt dunkelt då det största partiet vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Federley för öppenhet, integritet och djurskydd

Igår var jag och många med mig på Fredrick Federleys EU-valskickoff. Hans tre frågor är integritet, öppenhet och gemensamt djurskydd. Federley menar att just nu förs rädslans politik i Europa. Då behövs det en stark röst som kan säga ifrån när myndigheter vill lägga tassarna på din och min integritet och när romer jagas i såväl Europa som i Sverige. Federley är den rösten, läs nu senast i Aftonbladet: Jag vill se en ökad rörlighet i Europa

Jag gillar verkligen Federleys tal om tilliten mellan människor. När misstänkliggörandet tar överhanden är vi illa ute. Då har det sociala kapitalet runnit ut i sanden och vi har svårt att samarbeta i vardagen. Rörligheten är betydelsefull för fri företagsamhet.

Resonemanget om ett europagemensamt djurskydd är lätt att förstå. Om de svenska producenterna ska agera på samma marknad som övriga EU-länder behöver djurskyddet vara lika starkt i alla länders lagstiftningar.

Det var ett inspirerande tal och trevliga människor; både nya och gamla bekantskaper.

Diskussionen om idéprogrammet behövs

Åh, vad roligt att nyss se statistikräknaren idag. Den avsöljade att min blogg har visats 49 000 gånger, sedan jag började blogga våren 2008. Hur många gånger som jag själv har tittat på sidan förtäljer inte historien :) Totalt 1474 blogginlägg har det blivit än så länge och här kommer ännu ett.

Idag fick jag och många andra i centersverige ett brev från vår kära partiordförande Annie Lööf. Det handlade om idéprogrammet och Framtidsbygget. Hon skriver att diskussionen ska hållas levande kring det förslag som idéprogramsgruppen har skrivit fram till partistyrelsen. Partistyrelsen vill ha in synpunkter före 5 februari. Lööf skriver: "En levande idédiskussion gör oss starka, och ger stämmoombuden goda argument som vägledning när de i mars ska fatta beslut om vårt nya idéprogram." Mycket bra och tydligt av ordföranden i Sveriges mest öppna parti, en titel som för övrigt Socialdemokraterna försökt ta upp tävlan om.

Det slår mig att just diskussionen är så viktig. De värderingar som står i idéprogrammet ska vi leva med i tiotals år framöver. Värderingarna ska bära våra politiska idéer in i framtiden. Någon undrar över hur människor kan vara så främmande för att folk ska få avgöra hur många han/hon vill vara gift med. Men för den som aldrig har tänkt en sådan tanke - att det ska stå var och en fritt att få avgöra vilket liv han/hon vill leva - måste det ju diskuteras och vridas på många gånger. Den som har varit med i Centerstudenter eller CUF i flera år och har diskuterat och debatterat människors självbestämmande på varenda kurs ligger det inte långt borta att tänka att var och en kan ta ansvar för sina handlingar och livsval. Den debattvane kan tycka att valet är självklart, men den som inte har vänt och vridit på tankarna utifrån vad som är individens frihet måste ges chansen. Det är också därför som debatten fram till stämman i slutet av mars är såpass viktig. Diskussionen om innehållet i liggande förslag till idéprogram betyder inte att idéprogramgruppen har gjort ett dåligt arbete - tvärtom.

Hallands Nyheter menar att programmet är ofärdigt och har glömt begreppet rättvisa, även om man berömmer resonemang kring miljö och frihet. Östersundsposten fångar hållbarheten som är ett perspektiv i alla politikområden. Norrköpings Tidningar rapporterar också. Göteborgsposten menar att programmet kräver knådning och bearbetning. Maria Ludvigsson skriver i SvD om hur Centerpartiets politik skulle kunna få glesbygden och dess befolkning att växa och utvecklas ytterligare.

Kristina Jonäng skriver intressant om hur Centerpartiet bör agera både brobyggare och bråkstake i Alliansen. Läs också Johan Norbergs fenomenala kolumn om fri invandring i Metro. Där får vi perspektiv och den ger mig insikten om hur mycket det finns att lära av historien.

Christian Ottosson och Kristina Östman bloggar.

Pride 2011

Jag har de tre senaste åren deltagit i Centerpartiets Pride-tält. Så även i år, då jag har stått två pass i tältet. Det är roligt att träffa väljare. Festivalen är viktig för öppenheten i samhället. I år då det är fri entré och stor tillgänglighet då parken ligger i Kungsträdgården är öppenhet även temat. Tyvärr blir det inte något tågande för mig i år, då jag har familjära ansvarstaganden.

Juholts rädsla för öppenhet

Igår var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Juholt höll sitt premiärtal. I sitt tal kritiserade Juholt, enligt DN, arbetskraftsinvandringen. Socialdemokraterna efterlyser hårdare kontroll, mer statlig styrning och är rädda för att lönerna ska dumpas. Rädsla för öppenhet, tolkar jag det som. Dessutom ställer Juholt grupper mot varandra. Inhemsk arbetskraft mot arbetskraftsinvandring, där den inhemska redan har ett försprång i form av kunnighet i språket. Signalerna som sänds till omvärlden är inte välkomnande. Istället borde Sverige säga: "Välkommen, vi behöver dig och dina idéer och din kompetens för att bygga vårt land." Som Maud Olofsson talade om nybyggarlandet häromdagen.

Istället för att ge människor förtroende att skriva avtal sinsemellan - arbetsgivare och arbetstagare - ska farbror staten, enligt Juholt, och även facken fortsatt in och peta över huvudet på individerna. En socialdemokratisk övertro på kollektivet alltså. Jag förespråkar en annan variant av avtalsskrivning där fackens makt inskränks. Läs min motion om avtalsskrivning till partistämman här.

Med löftet om den lagliga rätten till heltid tränger Juholt också ut deltidsarbetande sistanställda, då ju lagen om anställningsskydds turordningsregler gäller. Ska Juholt tvinga företagare att heltidsanställa eller nöjer han sig med offentlig sektor, vilket är illa nog? Istället för att arbetsplatsen får två kompetenser att dra nytta av sägs den sistanställda upp pga övertalighet, med Juholts förslag. Eller tänker han ge de två anställda rätten att vara kvar inom vilket område som helst, vilket sker då kommuner tex upphandlar verksamheter på entreprenad. Som om det är en rättighet att vara anställd kommunalt. Detta blir givetvis kostsamt för kommuner, på bekostnad av välfärden. En annan aspekt är att kvinnor som startar företag oftare än män arbetar deltid på ett jobb under tiden företaget byggs upp. Deltidssysselsättningarna har alltså flera vinster med sig.

Öppna dörrar ger öppna unga

På Utbildningsnämnden igår fick vi en dragning av hur lagrummet ser ut vad gäller politiska ungdomsförbundens besök på skolor, som även DN skrev om. Vi kom givetvis in på tumultet på en gymnasieskola i Stockholm. I Uppsala har rektorer beslutat att de politiska partierna bara ska få komma sista veckan före valet. Ungdomsförbunden protesterar. Även i Stockholm har det blivit svårare för ungdomsförbunden att överhuvudtaget få besöka skolor. En liten kraft som menar att inte alla är lika mycket värda gör att merparten utestängs.

Enligt skollagen är det rektor som är ansvarig för att fatta beslut om partier ska få komma innanför skolans väggar. Det finns en säkerhetsaspekt då rektor kanske måste tacka nej till vissa partier då säkerheten för eleverna befaras. Men å andra sidan kan partier som nekas att bli behandlade likvärdigt JO-anmäla rektor, vilket har föranlett att rektorer i allt större utsträckning tackar nej till bokbord.

Lotta Edholm släppte ordet fritt. Nämnden var enig om att en skola ska vara öppen för politiska partier året runt, men att beslutet ligger hos rektor. Det måste vara upp till rektor på varje enskild skola att besluta om en säkerhetsrisk föreligger då han/hon släpper in ett parti.

Att tacka nej till ett bokbord med ett politiskt ungdomsförbund är ju att tacka nej till demokratin. Att synliggöra engagemang, föreningsliv och stommen i den svenska demokratin - de politiska partierna - är A och O för att bygga en framtida demokrati. Det står också i läroplanen att "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser."

Demokrati kan inte tillämpas en gång vart fjärde år. Våra elever är klokare än vi vuxna ofta tror. Självklart ska inte partier komma till skolor för att bråka eller uppvigla. Men att synliggöra åsikterna, få stå till svars för dem är att avdramatisera dem och att få eleverna att kritiskt ífrågasätta. Det kan också ge upphov till en demokratisk motrörelse.

Peter Andersson bloggar också.

Öppenhet ger insikter

Idag när jag åt lunch under kampanjen på Centralen mötte jag en man som jag kom att språka med. Han hette Lennart och var från Umeå. När jag berättat om min kampanj sa han att han är aktiv inom en frikyrka, där han ibland predikar. Att söndagens text passar ihop med klimatarbete var givet för honom. Han frågade vad jag tycker om könsneutrala äktenskap. Mitt svar blev givetvis att beslutet är ett kliv framåt för människors lika värde och rättigheter, men att jag skulle vilja att präster fick ansöka om en vigselbehörighet som skulle innebära att de fick viga såväl samkönade som olikkönade par. Lennart berättade att han för sin del gärna kan tänka sig att viga homosexuella. För han hade bott i ett område i någon stad i USA där många HBT-personer bor. Och det är inget fel på dem. Nej, precis. Tänk om fler vore så insiktsfulla och öppna som Lennart, som ser människan för den hon är och inte för hennes yttre. Att kärleken är större än könet. (Jag fick Lennarts tillstånd att blogga om vårt möte, samt att publicera bilden.)

Niqab försvårar öppen kommunikation

Dilsa Demirbag-Sten skriver på dagens DN debatt om ärendet som var uppe i Utbildningsnämnden i förra veckan. Nämligen en kvinna som går på ett vuxengymnasium i staden och har anmält till DO att hon inte får bära niqab, dvs slöja där enbart ögonen syns. Som ersättare i Utbildningsnämnden har jag inte formellt rösträtt, men som gruppledare har jag varit med och uttalat stöd för förvaltningens tjänsteutlåtande. Så här resonerar jag:
Vi vill inte sätta dit någon. Skolorna måste få ha rättighet att sätta upp rimliga regler kring klädsel. Varför man inte kan bära rånarluva, mask eller niqab i en barnskötarutbildning beror på tre anledningar:
- Pedagogiken i klassrummet bygger på att alla kan se varandra under en dialog. Därför vill man att möbleringen ska vara hästsko-form så att en bra diskussion uppstår där man ser varandras ansiktsuttryck, känslor och kan ge varandra stöd i diskussioner.
- Säkerheten på skolan bygger på att man kan identifiera vem som går på skolan. Alla som går och arbetar på skolan bör känna sig trygga med att man känner igen varandra.
- Arbetet med barn kräver att man har ett synligt ansikte, för anknytningens skull, för språkutvecklingens skull och för att lära barn social kompetens i form av leenden, ansiktsuttryck osv. Det handlar också om kontakten med mammor, pappor och kollegor.

Staten ska inte bestämma klädsel eller förbjuda burqa på gator och torg. Men en skola eller en arbetsplats måste få sätta upp klädkoder. Inte för att utesluta någon, utan för att man vill uppnå ett visst syfte dvs för funktionens skull. Det här handlar inte heller om islam eller om kvinnans val eller inte. Det här handlar om en kulturell kontext där vi i ett öppet och fritt samhälle vill se varandras ansikten på lika villkor. Det är en rättighet för såväl kvinnan som hennes samtalspartners.
Lotta bloggar också. Några SSU:are vill att niqab ska tillåtas. Miljöpartisten Per Olsson lade ett yttrande om att niqab ska tillåtas.

En öppen kyrka

Jag vill ha en öppen kyrka. Till en öppen kyrka är alla välkomna. I en öppen kyrka är medlemmarna ärliga och vänliga och sätter artigt gränser mot varandra. Om någon tar för många bullar och kakor vid kyrkkaffet säger kyrkvärdarna vänligt men bestämt ifrån, istället för att irritera sig och prata illa bakom ryggen. Om barn brister i respekt mot altaret eller stillheten i kyrkan tar medlemmarna ansvar för att kommunicera normbrotten, istället för att förfasas. En öppen kyrka är som vilket civilsamhälle som helst där människor ser sig som en del av något större och tar ansvar i ord och handlingar för att påverka helheten i den riktning man själv önskar. Mot öppenhet och trygghet. Då kan vi få en varm kyrka. Ett varmt samhälle.

Ett öppet förhållningssätt kan lösa vardagskonflikter

Idag skulle jag åka buss. Det var många som skulle på, men bussen var nästan tom när den kom. Det var alltså inte någon särskild trängsel, utom till barnvagnsplatsen. Två damer med rullatorer kom på bussen och tog onödigt mycket plats då ett sällskap med två barnvagnar skulle rulla på. Enligt busschauffören fick inte den ena vagnen stå så nära dörren. Mamman fällde ihop ena vagnen. Damerna vägrade flytta på rullatorerna och menade att satt de redan där så skulle de inte flytta sig. Busschauffören överlät konflikten på passagerarna och jag var med och försökte medla. Men busschauffören deklarerade till slut att mamman (som stått före i busskön) var tvungen att gå av bussen. Hon blev chockad och svarade inte. Då fick hon frågan om hon förstod vad han sa. Damerna underblåste och sa: "Gå av bussen" När mamman försökte lösa saken med utrymmet stannade busschauffören bussen för att markera att han inte kör vidare förrän kvinnan gick av. "Men jag var först på!" sa mamman. "Ska jag vänta en timma?" Svaret blir från en rullatorburen kvinna: "Bussen går en gång i halvtimman." Till slut gick mamman med vagnar, mormor och tre barn av. De gav upp. Jag reste mig också: "Jag lämnar bussen i protest." sa jag. Den slöjbeklädda mamman var arg: "Rasister" skrek hon. "Det är bara för att de är svenskar." "Nej, det är det inte!" protesterade jag. Jag var arg så jag grät lite när jag tog rulltrappan ner till tunnelbanan. Så nu har sonen nya kalsonger köpta i Västermalmsgallerian istället för i Vällingby. Det spelar inte mig någon roll. Men mamman - vilka åsikter för hon vidare till sina barn? Att det är himla svårt att lära gamla sittande hundar att sitta vackert. Och busschauffören? Menade han att man ska visa äldre respekt och låta dem gå före eller saknar han utbildning i kommunikation och samspel? Och tanterna. Fick de en gnutta dåligt samvete - en tankeställare - eller tyckte de att det bara var väldigt skönt att få lite bättre med plats? "Sin" plats som de faktiskt trängt sig till. På bekostnad av andra. Om damerna ändå hade haft en gnutta öppet förhållningssätt eller tillmötesgående hade inte avslutet känts så drastiskt, även om det kanske hade slutat så i alla fall.

När religion stänger ute

I Sverige firade homosexuella med anhöriga och vänner Pride. I Israel sörjer HBT-världen de personer som fick skörda offer när en gayklubb bombades, troligen av en religiös fundamentalist. Och då borde även religionens ledare sörja. Och stå upp för det goda människovärdet. Religionen ska vara något tryggt och kärleksgenomsyrande, inte något slaviskt eller hämmande eller bibelbokstavligt. Jag märker i nätdebatten att det finns ett behov av en öppen kyrka som står upp för människors lika värde och rättigheter - även i Sverige. Svenska kyrkan deltog i Pride. Angelicas blogginlägg innehöll tankar som jag känner igen mig i.

Wallström vill minska öppenheten i EU

Under Almedalsveckan var jag på ett seminarium som hölls av Journalistförbundet. De var riktigt bekymrade över utvecklingen av öppenheten och insynen i EU. Margot Wallström tänker nämligen avsluta sitt kommissionärskap med att inskränka den avsevärt. I ett förslag vill hon förlänga handläggningstiden för att ta del av uppgifter och handlingar. Förslaget hon lagt ska inte heller omfatta domstolar eller räntepolitik. Enligt Journalistförbundet blir det oklart vad som egentligen är en handling. Tydligen ska medlemsländer få vetorätt över inlämnade handlingar. Dessutom kräver man att den som överklagar i vissa fall måste ha ett rättsligt biträde, vilket skulle bli oerhört kostsamt. Jag är inte journalist, men tänker att eftersom det finns en del kritik kring EU:s byråkrati och otillgänglighet ska man väl inte krångla till det för dem som har som uppgift att och vill granska kolossen. Nämligen journalisterna.Tydligen är det ganska snabb deadline på att anta förslaget, så en ev kritikerstorm bör komma nu. På seminariet uttalade en anonym deltagare kritik mot förslaget och menade att det var viktigt att bilda allianser mot förslaget. När jag tittade närmare såg jag att det till 99 % var fd S-ministern Britta Leijon. Så om det nu var du Britta: Upp till bevis! Enligt föredragshållaren fanns det goda förutsättningar för ministerrådet och även regeringen att lyssna.

Centerpartiet är öppenhetspartiet

Idag på KSL:s utbildningsberedning togs frågan om en interkommunal prislista upp. Och återigen blev jag påmind om att stockholmsungdomarna inte ingår i det samverkansavtal som övriga kommuner slutit. Dvs att N- och S-programmen inte släpper in elever från andra kommuner, utom i mån av plats, då de duger. Det är ett sätt att stänga gränserna. Ett sätt att se sig själv som god nog. Att se på eleverna från andra kommuner som andra gradens personer. Men att inte ingå i avtalet är också att missunna sina egna medborgare valfrihet till andra kommuner. För "i mån av plats" gäller ju även åt andra hållet. Centerpartiet är för öppenhet och valfrihet. Därför la jag ett yttrande i beredningen om att Stockholm ska ingå i samverkansavtalet.

Lena Ek - tydlig liberal integritetsvän

Lena Ek skriver idag på Newsmill: Dags för Piratpartiet att bekänna färg. Det är en riktigt bra artikel som är värd att läsa. Ek har hela tiden varit tydlig med att värna den personliga integriteten. Hon röstade för integriteten i telekom-frågan. Lena har förstått den här frågan. I artikeln problematiserar Ek förslaget om en urholkad patenträtt, som faktiskt motgår äganderätten, som är en annan liberal princip. Ek synliggör också ovissheten i att piraterna inte har angett vilken partigrupp man ska ansluta sig till om man kommer in i parlamentet: Den liberala eller den gröna, som uppenbarligen röstar med kommunisterna i vissa frågor. Lite skillnad, kanske. Om man röstar på Centerpartiet är man säker på att få både en handlingskraftig miljöpolitik, men också värnande av mänskliga rättigheter såsom den personliga integriteten samt ett medvetet freds- och säkerhetsarbete. Visst kan mitt resonemang låta lite som att man ska satsa på en säker häst. Men det är också en stark, uthållig, varmblodshäst. Och framförallt vet man vilket mål den springer mot: Det liberala.

Abir integritetscertifierad

Jag såg att Abir hade blivit integritetscertifierad av CenterUppropet. Det är bra med ett gäng inom rörelsen som sätter integriteten högt på agendan och egentligen bara sysslar med den. Bra med kunskapssammanställning om FRA och ACTA också.

Mycket bra, Marie

Mycket bra, Marie. Människor är resurser. Siffran på antalet jobb är inte konstant. Genom arbetskraftsinvandring i Sverige och EU kan antalet jobb bli fler. När företagsamma människor kommer blir idéerna fler och resultatet bättre. Öppenhet minskar fiendskap, protektionism och byråkrati och föder fred, framtidstro och företagsamhet.

Möte med fd papperslös

Idag träffade landstingsråd Gustav Andersson och jag en representant för "Fackligt center för papperslösa", Yacine Asmani. Jag har fått konakt med honom tack vare Oscar Fredriksson. Jag tog initiativet till ett möte för någon månad sedan. I samband med att det blev känt att partistyrelsen föreslår partistämman att papperslösa ska få rätt till sjukvård tyckte Yacine att det var läge för att ses. Gustav har ju varit engagerad i frågan sedan Stina Bengtsson lade motionen 2008. Han har informerat sig om hur man jobbar i Region Skåne och varit med om att upprätta rutiner för enheterna i Stockholm läns landsting. Den viktigaste tanken från mötet är att det måste vara möjligt att ansöka om uppehållstillstånd och arbetstillstånd från Sverige, vilket inte går nu. Det känns klockrent. Men mycket finns att fundera över och bena ut.

Öppen motionsdebatt för förnyelse

Efter förra årets vårstämma fick Stockholmcenterns distriktsstyrelse i uppdrag att förnya stämmoformerna. En grupp tillsattes. Den bestod av Finn E, Stureplanscentern, Sebastian F, Södermalmscentern och Simon P från CUF, samt mig som ordförande. Vi kom fram till en hel del tankar, varav distriktsstyrelsen anammade att inkomna motioner skulle läggas ut på webben för öppen diskussion. Såväl medlemmar som icke-medlemmar kan läsa motionerna och kommentera dem. Distriktsstyrelsens ledamöter tar intryck av debatten. Det finns också möjlighet för motionärer att dra tillbaka sin motion efter avslutad debatt. Möjligheter till jämkning finns också på ett annat sätt än tidigare. Nu återstår debatten och resten av förnyelsen för att bli ett ännu mer spännande parti med bästa opinionsbildningen. Följande personer har också bloggat om www.stockholmsmotioner.se : Per, Johan, Oscar

Alla människors lika rätt och värde

Centerpartiets mest grundläggande värdering är att alla människor har lika rätt och värde. Den principen måste genomsyra lagstiftning, regler och normer i Sverige. Dagens motion om könsneutrala äktenskap var ett historiskt steg närmare att var och en ska kunna växa som människa och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. När alla homosexuella känner en större frihet och öppenhet, en likvärdig sådan, blir också Sverige från min horisont friare och öppnare. Härligt! Då måste nästa steg bli att kyrkomötet beslutar att ingen präst ska kunna vägra att viga två samkönade.
Följande personer har bloggat om detta: Fredrick, Johan, Annie, Krister, Magnus, Hanna, Camilla

När öppenheten minskar friheten

Gårdagens lugna och partiöverskridande demonstration mot nazismen visar på civilkurage. Att antalet högerextrema demonstranter blir allt färre känns skönt. Färre känner alltså utanförskap, färre känner hat, fler har lärt känna personer med annan etnisk bakgrund och fler har insett att ett engagemang i en högerextrem rörelse kan vara nära förknippat med våld och annan kriminalitet. Kristina Alvendal från länspolisstyrelsen menar att man till nästa år ska ge tillstånd till två stillastående demonstrationer med flera kilometers avstånd. Bra idé. Folks frihet inskränks då de måste stanna inne pga ev upplopp. Politikerna i Salem gör och vill göra mer för sina medborgares trygghets- och frihetskänsla. Det är ett stort problem att de vänsterextrema ser varje chans till muck och trummar ihop folk från hela Norden för att slåss, skrika och kasta sten mot polisen. Sjävklart ska inte demonstrationsrätten i ett öppet samhälle inskränkas. Men vad säger egentligen anhöriga till den mördade killen? Det var ju, liksom tyvärr så många andra, en fruktansvärd händelse som ynglingen med familj utsattes för. Tycker familjen att minnet av deras son har antagit rimliga proportioner? Hur känns det att årligen bli påmind om det hemska avslut ens son fick här i livet - istället för att i stillhet få minnas det fina och minnesvärda? Vilken integritet hos familjen kränks inte årligen i dessa snaskdemonstrationer vars syften står helt mot varandra? Borde inte de anhöriga ha någon talan i detta? Men det kanske de har. En komplex fråga: När öppenheten drar upp gränser för friheten, då måste väl ändå friheten gå först. Men när din frihet inskränker någon annans frihet har vi tagit ett steg för mycket. Har någon fört dialogen med demonstrationsarrangörerna? Eller så öppna kanske vi inte är.