Jag vägrar vänja mig

Jag blev så glad när Mitti Bromma kom i tisdags. På sista sidan står nämligen följande:

"Efterlysning!

Unga stockholmare mellan 16 och 19 år som varken går i skolan eller jobbar kan få individuellt stöd för att ta sig vidare. Det kan handla om vägledning mot studier, praktik, eller jobb.

Men för att våga ta första steget krävs det att någon bryr sig. Vem känner du som behöver hjälp att greppa möjligheterna?

Jobbtorgen ger unga stöd. Vi utgår från vars och ens önskemål, drömmar och förmåga. Hjälp någon att ta nästa steg, kontakta:
Jobbtorg Stockholm Vällingby, Vällingbyplan 7, 2 trp, kontaktperson, 08-508 356 58"

Man hänvisar också till www.stockholm.se/16-19

Det jag gillar är att man marknadsför jobbtorgen för just denna grupp. Om en ungdom hoppar av sina studier finns risken att han/hon känner motgång och vet säkerligen inte alls vad man ska göra med sitt år till nästa försök. Det man gör i annonsen är att väcka oss finns runtom den unge. Som behöver stöttning och en puff, någon som tror på honom eller henne och tänder gnistan i ögonen igen. Detta rimmar väldigt väl med Centerpartiets kampanj mot ungdomsarbetslöshet. www.etthållbartval.se
Svenskt Näringsliv skriver bra om att slopa turordningsreglerna.

Två besvikelser på en månad sporrar

I valet 2006 kryssade jag enligt följande:
Riksdag Solveig Ternström, plats 1
Landsting Regiana Hortin, plats 2
Kommun Helen Törnqvist, plats 7

Av tre kryss har två inom loppet av en månad svikit Centerpartiet starkt. Det är i slutspurten av mandatperioden och nästan i brinnande valrörelse. Det är klart att jag är besviken. Solveig Ternström gick emot sitt eget distrikt i energiöverenskommelsen och dansade därefter en dag med Mona Sahlin. För Ternström jobbade vi i Centerpartiet i Västerort hårt under 2006. Vi gav henne ett guldkort in i riksdagen. Det var inte för Sahlins kollektivism vi jobbade.

Regiana Hortin och jag kom med i Stockholmscentern samtidigt, 2004. Hon har suttit i distriktsstyrelsen och i landstingsfullmäktige för Stockholmscentern under mandatperioden. Hon har haft sin chans. Idag diskuterar hon vår valplan med Sveriges Radio P1. Det var ju synd att hon inte deltog i det distriktsstyrelsemöte där vi fattade beslut om planen. Eller att hon inte tog sig an uppgiften hon hade 2007-08 i att arbeta aktivt på Järvafältet för att få med fler medlemmar med annan etnisk bakgrund. Jag är den förste att beklaga att vi har få personer av annan etnisk bakgrund på våra listor, men vi måste välja de som jobbar bäst för Centerpartiet, inte kvotera in folk på grund av ursprung. Med vår politik för förorten kan vi på sikt nå personer i förorterna. Jag tror på Diliar, Hidayet och Nizar. Men det tar tid att förstå politikens former! Den tiden måste man ge sig själv.

Jag ångrar inte mina kryss, för de folkvalda har varit bra i flera sammanhang. Men slutsatserna av mina felkryss är många:

• Det är inte säkert att du är mest kompetent eller ideologiskt övertygad för att du är kvinna.
  
• Att ha liten föreningsvana är en brist i politiska sammanhang. Man kan kompensera det genom att skaffa sig en mentor, genom att vara säker på vad som förväntas och genom att jobba hårt. Du behöver dock stöd runt omkring dig i form av personer som du kan samarbeta med. Du måste vårda dina samarbeten.
  
• Det är lätt att skapa sitt eget utanförskap. Genom att ställa sig utanför. Genom att se sig själv som annorlunda. Genom att inte ta in information. Genom att utebli från möten och riksdagsgrupper.
• Att du tycker om en person som människa behöver inte betyda att han/hon kommer göra ett bra jobb som folkvald. Jag tycker verkligen om både Solveig och Regiana. Fortfarande. Jag önskar dem lycka till i det privata.
  

I kommande val har jag förmånen att själv stå på plats 10 på riksdagslistan och som nummer 2 på kommunlistan. Till riksdags- och kommunvalen kryssar jag mig själv. Till landstinget ska jag kryssa en man; Gustav Andersson. Nu är det full fart framåt med fokus på valvinst för de värderingar Centerpartiet står för.

Om gröna zoner i Dagens Industri

Idag har jag en debattartikel i Dagens Industri. Innehållet följer här:

På Centerpartiets stämma i våras antogs ett förslag för att minska utanförskapet i områden med hög arbetslöshet. Receptet är ökat entreprenörskap och nyföretagande. På tio orter i Sverige vill vi införa sk nystartszoner enligt ett fungerande koncept från Frankrike.

Socialdemokraterna anger att de har en särskild politik för utsatta bostadsområden där de satsar resurser och ger stöd. Men bara genom egenmakt och riktiga jobb kan individer bli starka.

Modellen med nystartszoner har testats i Storbritannien, Frankrike, Italien och USA i sk enterprise zones eller empowerment zones och innebär att företag som startar inom zonen får halverad arbetsgivaravgift. Jag skulle se en ytterligare poäng i att rikta nystartszonen mot gröna företag. Det betyder att företag som arbetar med såväl klimattjänster som inom gröna näringar skulle kunna få en halverad arbetsgivaravgift om de placerade sitt företag på en av de tio orterna, som enligt en uträkning är Rosengård i Malmö, Tensta utanför Stockholm, Skäggetorp i Linköping, Angered i Göteborg, men också platser i tex Örebro, Eskilstuna och Trollhättan. Det innebär att dessa tio orter skulle bli paradis för gröna företag, med halverad arbetsgivaravgift under till en början fem år. Att starta ett grönt företag i en nystartszon skulle alltså bli mer förmånligt än att förlägga det till Fritsla eller Falun.

Företagande gör att människor förverkligar sina drömmar. Det skapar sysselsättning åt företagaren och ibland åt andra. Tanken är att företagen ska anställa en viss procent av de boende i utanförskapsområdet. Individer som får möjlighet att jobba med det de vill upplever större lycka och frihet. Att prioritera de gröna företagen skulle gynna en utveckling av klimattjänster och teknikutveckling, men också grönsakshandel, ekologisk odling, import av miljövänligt och ekologiskt livsmedel, trädgårdsmästeri osv. Kluster för gröna företag skulle uppstå på sina håll i Sverige. I utbildningar på orten ska man också satsa på kvalitet, ledarskap och entreprenörskap.

Företagandet ger en levande ort. Även om inte alla företagare själva skulle komma från just utanförskapsområdena så skulle de bidra till en starkt positiv effekt, i form av självstyrka. En ort med företagskluster skulle även på sikt dra till sig fler restauranter, caféer, frisersalonger och butiker. Det händer något på orten. Det blir liv och rörelse. Tryggheten ökar. Delaktigheten gör att stoltheten för orten växer. Då känner människor att deras ställe är en plats att räkna med, att tala om, att stå upp för på ett positivt sätt.

Nystartszoner är ett sätt att subventionera en viss typ av företag, vilket skulle leda till en snedvriden konkurrens Det är alltså orättvist för de som precis startat på annat håll. Men Sverige har en potential i utveckling av klimattjänster. Och vi behöver ett entreprenöriellt lyft nu när ekonomin går uppåt.

Människor vill växa och känna mening, att de är behövda. Med ett jobb växer självkänslan, en tro på sig själv och sin förmåga, men även på framtiden. Denna tro och livsglädje kan föras över till våra barn, som vinner en tro på framtiden och sig själva, vilket i sin tur leder till förbättrade resultat i skolan. Bara med hjälp av entreprenörskap och riktiga jobb som ger egenmakt till individerna - aldrig med bidrag - kan vi få våra utanförskapsorter att resa sig – få empowerment – av egen kraft.

Helen Törnqvist
Vice ordförande
Centerpartiet i Stockholms stad
Nominerad till riksdag och stadsfullmäktige

Inkludera extremisterna

Bra initiativ av regeringen, att lägga pengar på att följa upp extremisterna, dvs människor i utanförskap. Jag ser framemot slutsatserna, så att dessa människor kan inkluderas. All tid fram till dess och varje ungdom som förloras till de extrema är en förlust för svenska samhället. Jag har bloggat om detta tidigare: När öppenheten minskar friheten, Hatbrott.
Härligt att du läser min blogg, Nyamko ;)

När öppenheten minskar friheten

Gårdagens lugna och partiöverskridande demonstration mot nazismen visar på civilkurage. Att antalet högerextrema demonstranter blir allt färre känns skönt. Färre känner alltså utanförskap, färre känner hat, fler har lärt känna personer med annan etnisk bakgrund och fler har insett att ett engagemang i en högerextrem rörelse kan vara nära förknippat med våld och annan kriminalitet. Kristina Alvendal från länspolisstyrelsen menar att man till nästa år ska ge tillstånd till två stillastående demonstrationer med flera kilometers avstånd. Bra idé. Folks frihet inskränks då de måste stanna inne pga ev upplopp. Politikerna i Salem gör och vill göra mer för sina medborgares trygghets- och frihetskänsla. Det är ett stort problem att de vänsterextrema ser varje chans till muck och trummar ihop folk från hela Norden för att slåss, skrika och kasta sten mot polisen. Sjävklart ska inte demonstrationsrätten i ett öppet samhälle inskränkas. Men vad säger egentligen anhöriga till den mördade killen? Det var ju, liksom tyvärr så många andra, en fruktansvärd händelse som ynglingen med familj utsattes för. Tycker familjen att minnet av deras son har antagit rimliga proportioner? Hur känns det att årligen bli påmind om det hemska avslut ens son fick här i livet - istället för att i stillhet få minnas det fina och minnesvärda? Vilken integritet hos familjen kränks inte årligen i dessa snaskdemonstrationer vars syften står helt mot varandra? Borde inte de anhöriga ha någon talan i detta? Men det kanske de har. En komplex fråga: När öppenheten drar upp gränser för friheten, då måste väl ändå friheten gå först. Men när din frihet inskränker någon annans frihet har vi tagit ett steg för mycket. Har någon fört dialogen med demonstrationsarrangörerna? Eller så öppna kanske vi inte är.