Juholts rädsla för öppenhet

Igår var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Juholt höll sitt premiärtal. I sitt tal kritiserade Juholt, enligt DN, arbetskraftsinvandringen. Socialdemokraterna efterlyser hårdare kontroll, mer statlig styrning och är rädda för att lönerna ska dumpas. Rädsla för öppenhet, tolkar jag det som. Dessutom ställer Juholt grupper mot varandra. Inhemsk arbetskraft mot arbetskraftsinvandring, där den inhemska redan har ett försprång i form av kunnighet i språket. Signalerna som sänds till omvärlden är inte välkomnande. Istället borde Sverige säga: "Välkommen, vi behöver dig och dina idéer och din kompetens för att bygga vårt land." Som Maud Olofsson talade om nybyggarlandet häromdagen.

Istället för att ge människor förtroende att skriva avtal sinsemellan - arbetsgivare och arbetstagare - ska farbror staten, enligt Juholt, och även facken fortsatt in och peta över huvudet på individerna. En socialdemokratisk övertro på kollektivet alltså. Jag förespråkar en annan variant av avtalsskrivning där fackens makt inskränks. Läs min motion om avtalsskrivning till partistämman här.

Med löftet om den lagliga rätten till heltid tränger Juholt också ut deltidsarbetande sistanställda, då ju lagen om anställningsskydds turordningsregler gäller. Ska Juholt tvinga företagare att heltidsanställa eller nöjer han sig med offentlig sektor, vilket är illa nog? Istället för att arbetsplatsen får två kompetenser att dra nytta av sägs den sistanställda upp pga övertalighet, med Juholts förslag. Eller tänker han ge de två anställda rätten att vara kvar inom vilket område som helst, vilket sker då kommuner tex upphandlar verksamheter på entreprenad. Som om det är en rättighet att vara anställd kommunalt. Detta blir givetvis kostsamt för kommuner, på bekostnad av välfärden. En annan aspekt är att kvinnor som startar företag oftare än män arbetar deltid på ett jobb under tiden företaget byggs upp. Deltidssysselsättningarna har alltså flera vinster med sig.

Olofsson utmanar Juholt

Maud Olofsson utmanar i Sydsvenskan idag Håkan Juholt i företagarpolitik. Bra Maud! Jag hoppas att Juholt antar utmaningen så att Olofsson får förklara ett och annat om hur företag fungerar för honom.

Idéer kan födas via kulturen

PJ Anders Linder skriver idag i sin söndagskrönika om att socialdemokraterna och den nye ledaren Juholt saknar politik. Metaforen är det socialdemokratiska huset som har blivit till ruiner där ledaren går runt och visslar så det ekar tomt mellan väggarna. Få konkreta politiska förslag. Ingen bestående samverkan med övriga oppositionspartier.

Vi behöver ett starkt oppositionsparti som vi kan målfokusera på. Jag ser att det är Juholts icke-tal om näringslivet, hans pillande i kommunala musikskolor, samt hans prat om driftsform i välfärdssektorn, istället för att tala om kvalitet. Det jag har snappat upp är också att han ska utrota barnfattigdomen, men utan att nämna några lösningar. Samtidigt slänger hans partisekreterare Jämtin upp testballonger om nya högtider.

Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Men Centerpartiet har gjort en gedigen eftervalsanalys. Den måste nu genomföras. Hälften av distrikten har bytt ledare, vilket kan ses som en del av förnyelsen. Maud Olofsson och partistyrelsen har också utlovat ett idéprogramarbete. Det är helt rätt. Delaktigheten som ett sådant arbete kan ge är viktig grogrund för växande och återväxt, samt nytt spirande engagemang. Utöver detta måste omvärldsbevakningen ske ständigt och inte enbart inför val. Problemet för socialdemokraterna är nog att deras verklighetsbeskrivning inte stämmer. Klassamhället finns inte. Brukssamhällen har blivit brukarsamhällen, där människor vill känna frihet i sin egen vardag.

En idé jag fick häromdagen var att Centerpartiet och Socialdemokraterna faktiskt skulle kunna samarbeta under idéturnén. Just eftersom Socialdemokraterna är en önskvärd opposition. I revy- eller kabaréform skulle man kunna framföra kupletter och sketcher som är samhällskritiska och kanske självironiska, varefter idéarbetet äger rum under fikapausen i form av åsiktstorg och drömfångare, åtminstone för Centerpartiets del. Varför vi skulle samverka? För att få en bred publik som inte behöver känna sig stämplad som varken centersympatisör eller sosse, men som ändå är samhällsintresserad och kan tänka sig att bidra under nya former. Skratt är en ganska bra temperaturmätare på hur rätt man hamnar i samhällsanalysen. Detta skulle absolut inte ses som någon form av politisk samverkan istället för Alliansen. Tvärtom. I fyrklövern krävs också någon form av viljeinriktning inför 2014. Startskottet gick väl igår tack vare Magnus Andersson mfl. Partiledarna tar säkert någon form av initiativ efter omvalet.

Ambition för välfärden kräver ansvar för jobbtillväxt

Maud Olofsson ger idag i DN socialdemokraternas nya radarpar, Juholt och Waidelich, ett tydligt svar på tal vad gäller den ekonomiska politiken. Härligt Maud!

S-männen konstaterar att socialdemokraterna måste vinna väljare genom att värna jobben, men kommer aldrig till något resonemang kring hur dessa ska komma fram. Olofsson och Centerpartiet har däremot en klar och tydlig bild av hur jobben kan skapas, nämligen genom att fler individer känner en möjlighet att starta och driva företag. Många reformer har genomförts under de fyra åren Centerpartiet har regerat Näringsdepartementet. Därför kunde vi för 2010 se toppnoteringar vad gäller antalet nystartade företag. Det handlar inte om starta-eget-bidrag, utan om god rådgivning, en tro på sin idé, en möjlighet att det lönar sig och en enkelhet i att starta tex att startsumman för aktiebolag sänkts från 100 000 kr till 50 000 kr.

(Socialförsäkringssystemet har också förändrats till fördel för företagare, även om jag själv inte förstått det och undrar om ansvarig myndighet heller har gjort det. Här måste jag förkovra mig.)

Bara med fler i arbete kan vi utveckla kvaliteten i välfärden. Bara med fler i arbete kan vi få en god äldrevård för våra föräldrar, en skola i världsklass för våra barn och en förskola för framtidens forskare för våra barnbarn. Centerpartiet har stora ambitioner för välfärden. Med ambitionerna kommer ansvar för ekonomin och att se lösningar kring de nya jobben. De finns i företagen, Juholt. Och de måste få gå med vinst - oavsett bransch.

Per Ankersjö och Mikael Andersson bloggar också.

Frihet är inte någon accessoar

En härlig helg är till ända. Idag har jag jobbat med företaget, men under gårdagen fick jag mycket gjort som strykning, åka till återvinningscentralen mm. Sonen och jag bevistade Grimsta naturreservat. Det var imponerande koll hundägarna hade på sina hundar på fältet som är en enorm fri hundrastgård - Stockholms stads största? Hundarna verkade också vara vana vid att lyda order och inte som när hundar får gå lösa här i kvarteren.

Hur som helst har jag läst Håkan Juholts sk installationstal. De mest frekventa värdeorden är enligt mitt överslagsomdöme 'frihet' och 'solidaritet'. Men friheten ska tydligen bestämmas av staten, liksom solidariteten. Det är inte frihet! Juholt slänger sig med begreppet frihet som det vore en nyköpt accessoar.

Juholt verkar mest vurma för historien som han understryker med citat från diverse socialdemokratiska ledare. Jag har klippt ur några citat, som givetvis är lösryckta ur sina sammanhang. Jag reflekterar över dem rapsodiskt nedan.

"Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad."
I sitt sammanhang ställer han planekonomi mot marknadsekonomi. Jag föredrar i alla fall att bli betraktad som människa med mina val på marknaden, före att staten bestämmer vad jag ska tycka, välja eller handla. På något annat sätt kan jag inte tolka 'medborgarskapet'.

"Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med Fskattesedel. Så kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal."
Juholt har inte alls förstått poängen med företag. Enda gången han nämner företagande i sitt tal är det på detta sätt. Därmed förringar han alla de människor som brinner för en idé och kämpar för sin försörjning i företagsform. Företagande är inte något som man klämkäckt rekommenderar, utan något som spirar och gror i individens innersta. Som ska vårdas och få blomma ut. Men Juholt skriver smått föraktfullt som om företagsamhet - den yttersta spetsen av individens drivkraft - är ett sätt att kringgå arbetsrätt och kollektivavtal. Juholt tycks ju i alla fall ha förstått att arbetsrätt och kollektivavtal ibland är krångligt och något som man helst vill vara utan i vissa fall, men inte kan, eftersom det finns lagstiftning kring detta.

"Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt modernt samhälle. Politiken ska kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen, som sträcker sig hela vägen från barnbidrag till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel!"
Självklart är barnfattigdomen oacceptabel och ovärdig. Men märk perspektivet - ovanifrånperspektivet. Juholt nämner inte ett ord om att utbildning är vägen ur fattigdom.

"Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta ner den ojämlikhet som finns i vårt land; mellan stadsdelar, mellan bostadsområden, mellan människor."
Hur då? Med fördelningspolitik som gör människor passiva? Tell me more. Det är inte okej!

"Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga, bara ägas."
Eh? Juholts "vi" syftar på den offentliga sektorn. Men "vi" i egenskapen politiker är inte främst representanter för politikens egen skull, menar jag, utan för det förtroende som vi fått från väljarna, brukarna. De vill inte vara ägda. Politiken tjänar ju brukarna och nog måste de få möjlighet att äga så mycket som bara är möjligt. Ägande skapar delaktighet. Ägande ger ansvar. Och brukarna äger redan offentlig sektor. Politikerna förvaltar den. Och förnyar den, tänker jag i alla fall.

"...den moderna idén att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara en medborgerlig rättighet."
Se där ja. Relaterat till mäster Palm som står staty hemma i min hembygd. Staten ska alltså bestämma vad som är en medborgerlig rättighet. Och då kan jag berätta för herr Juholt att samhället ska sätta så få gränser för individen som möjligt. Så länge inte individens frihet inskränks av någon annans friheter. Och där tar lagen vid. För när individen är fri kan han/hon växa och utvecklas. Ofta tillsammans med andra, men även på egen hand. För det är inte så att vi har haft för många som är duktiga i vårt avlånga land, utan problemet har varit att man inte har fått vara duktig, just på grund av det tankearv vi har från Mäster Palm mfl som står staty i fd brukssamhällen.
DN, SvD

Juholt blir bra opposition

Socialdemokraterna har valt en ny partiledare. Håkan Juholt. Bra och befriande. Det finns en möjlighet att återigen få en stark, stabil opposition, som man vet var man har. Som är möjlig för Maud mfl att på ett tydligt sätt möta och vinna över.

Självklart vill jag att Alliansen ska få förnyat förtroende 2014. Målet måste vara gott samarbete och majoritet i riksdagen. Arbetet börjar nu. Idag, faktiskt, i Västra Götaland.

Det är tydligt att Socialdemokraterna väljer att dra åt vänster. I Stockholm markerade man häromsistens i ekonomiutskottet, som är ett utskott till kommunstyrelsen, att man inte tycker att staden speciellt ska rekommendera stadsdelarna att uppmuntra enskilda förskolor att starta på nya ställen. Märkligt. Man markerar än en gång under denna vår mot privat drivna verksamheter. För mig är det självklart att ju mer av vår gemensamma välfärd - som betalas av gemensamma skattemedel - som ägs av andra än stat, kommun eller landsting, desto starkare blir ansvarstagandet och därmed samhället. Men kvalitetskraven, avtalsskrivande och -uppföljning, inspektionen och tillsynen ska ske av det gemensamma. Det är det diskussionen framöver måste handla om. Kvaliteten och kvalitetskontroller i såväl kommunal som privat driven välfärdsverksamhet. Med visionen om ett 100 % privat ägande och utförande. Det om något måste väl vara solidariskt och ge mångfald.

Annie Johansson och Magnus Andersson bloggar också.