Frihet är inte någon accessoar
En härlig helg är till ända. Idag har jag jobbat med företaget, men under gårdagen fick jag mycket gjort som strykning, åka till återvinningscentralen mm. Sonen och jag bevistade Grimsta naturreservat. Det var imponerande koll hundägarna hade på sina hundar på fältet som är en enorm fri hundrastgård - Stockholms stads största? Hundarna verkade också vara vana vid att lyda order och inte som när hundar får gå lösa här i kvarteren.
Hur som helst har jag läst Håkan Juholts sk installationstal. De mest frekventa värdeorden är enligt mitt överslagsomdöme 'frihet' och 'solidaritet'. Men friheten ska tydligen bestämmas av staten, liksom solidariteten. Det är inte frihet! Juholt slänger sig med begreppet frihet som det vore en nyköpt accessoar.
Juholt verkar mest vurma för historien som han understryker med citat från diverse socialdemokratiska ledare. Jag har klippt ur några citat, som givetvis är lösryckta ur sina sammanhang. Jag reflekterar över dem rapsodiskt nedan.
"Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad."
I sitt sammanhang ställer han planekonomi mot marknadsekonomi. Jag föredrar i alla fall att bli betraktad som människa med mina val på marknaden, före att staten bestämmer vad jag ska tycka, välja eller handla. På något annat sätt kan jag inte tolka 'medborgarskapet'.
"Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med Fskattesedel. Så kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal."
Juholt har inte alls förstått poängen med företag. Enda gången han nämner företagande i sitt tal är det på detta sätt. Därmed förringar han alla de människor som brinner för en idé och kämpar för sin försörjning i företagsform. Företagande är inte något som man klämkäckt rekommenderar, utan något som spirar och gror i individens innersta. Som ska vårdas och få blomma ut. Men Juholt skriver smått föraktfullt som om företagsamhet - den yttersta spetsen av individens drivkraft - är ett sätt att kringgå arbetsrätt och kollektivavtal. Juholt tycks ju i alla fall ha förstått att arbetsrätt och kollektivavtal ibland är krångligt och något som man helst vill vara utan i vissa fall, men inte kan, eftersom det finns lagstiftning kring detta.
"Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt modernt samhälle. Politiken ska kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen, som sträcker sig hela vägen från barnbidrag till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel!"
Självklart är barnfattigdomen oacceptabel och ovärdig. Men märk perspektivet - ovanifrånperspektivet. Juholt nämner inte ett ord om att utbildning är vägen ur fattigdom.
"Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta ner den ojämlikhet som finns i vårt land; mellan stadsdelar, mellan bostadsområden, mellan människor."
Hur då? Med fördelningspolitik som gör människor passiva? Tell me more. Det är inte okej!
"Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga, bara ägas."
Eh? Juholts "vi" syftar på den offentliga sektorn. Men "vi" i egenskapen politiker är inte främst representanter för politikens egen skull, menar jag, utan för det förtroende som vi fått från väljarna, brukarna. De vill inte vara ägda. Politiken tjänar ju brukarna och nog måste de få möjlighet att äga så mycket som bara är möjligt. Ägande skapar delaktighet. Ägande ger ansvar. Och brukarna äger redan offentlig sektor. Politikerna förvaltar den. Och förnyar den, tänker jag i alla fall.
"...den moderna idén att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara en medborgerlig rättighet."
Se där ja. Relaterat till mäster Palm som står staty hemma i min hembygd. Staten ska alltså bestämma vad som är en medborgerlig rättighet. Och då kan jag berätta för herr Juholt att samhället ska sätta så få gränser för individen som möjligt. Så länge inte individens frihet inskränks av någon annans friheter. Och där tar lagen vid. För när individen är fri kan han/hon växa och utvecklas. Ofta tillsammans med andra, men även på egen hand. För det är inte så att vi har haft för många som är duktiga i vårt avlånga land, utan problemet har varit att man inte har fått vara duktig, just på grund av det tankearv vi har från Mäster Palm mfl som står staty i fd brukssamhällen.
DN, SvD
Hur som helst har jag läst Håkan Juholts sk installationstal. De mest frekventa värdeorden är enligt mitt överslagsomdöme 'frihet' och 'solidaritet'. Men friheten ska tydligen bestämmas av staten, liksom solidariteten. Det är inte frihet! Juholt slänger sig med begreppet frihet som det vore en nyköpt accessoar.
Juholt verkar mest vurma för historien som han understryker med citat från diverse socialdemokratiska ledare. Jag har klippt ur några citat, som givetvis är lösryckta ur sina sammanhang. Jag reflekterar över dem rapsodiskt nedan.
"Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: - människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad."
I sitt sammanhang ställer han planekonomi mot marknadsekonomi. Jag föredrar i alla fall att bli betraktad som människa med mina val på marknaden, före att staten bestämmer vad jag ska tycka, välja eller handla. På något annat sätt kan jag inte tolka 'medborgarskapet'.
"Eller så uppmanas man klämkäckt att starta eget företag – kanske diska på någon krog, men inte som anställd utan som egen företagare med Fskattesedel. Så kringgås både arbetsrätt och kollektivavtal."
Juholt har inte alls förstått poängen med företag. Enda gången han nämner företagande i sitt tal är det på detta sätt. Därmed förringar han alla de människor som brinner för en idé och kämpar för sin försörjning i företagsform. Företagande är inte något som man klämkäckt rekommenderar, utan något som spirar och gror i individens innersta. Som ska vårdas och få blomma ut. Men Juholt skriver smått föraktfullt som om företagsamhet - den yttersta spetsen av individens drivkraft - är ett sätt att kringgå arbetsrätt och kollektivavtal. Juholt tycks ju i alla fall ha förstått att arbetsrätt och kollektivavtal ibland är krångligt och något som man helst vill vara utan i vissa fall, men inte kan, eftersom det finns lagstiftning kring detta.
"Barnfattigdomen är oacceptabel och ovärdig vårt modernt samhälle. Politiken ska kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen, som sträcker sig hela vägen från barnbidrag till fler människor i arbete. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel!"
Självklart är barnfattigdomen oacceptabel och ovärdig. Men märk perspektivet - ovanifrånperspektivet. Juholt nämner inte ett ord om att utbildning är vägen ur fattigdom.
"Segregationen ska bekämpas. Vi ska ägna större energi och kreativitet åt att bryta ner den ojämlikhet som finns i vårt land; mellan stadsdelar, mellan bostadsområden, mellan människor."
Hur då? Med fördelningspolitik som gör människor passiva? Tell me more. Det är inte okej!
"Inte för att det är ekonomiskt försvarbart, utan för att somliga ser det som ideologiskt rätt. Vi ska inte längre äga, bara ägas."
Eh? Juholts "vi" syftar på den offentliga sektorn. Men "vi" i egenskapen politiker är inte främst representanter för politikens egen skull, menar jag, utan för det förtroende som vi fått från väljarna, brukarna. De vill inte vara ägda. Politiken tjänar ju brukarna och nog måste de få möjlighet att äga så mycket som bara är möjligt. Ägande skapar delaktighet. Ägande ger ansvar. Och brukarna äger redan offentlig sektor. Politikerna förvaltar den. Och förnyar den, tänker jag i alla fall.
"...den moderna idén att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft. Samhället ska sätta gränser för vad som ska vara en medborgerlig rättighet."
Se där ja. Relaterat till mäster Palm som står staty hemma i min hembygd. Staten ska alltså bestämma vad som är en medborgerlig rättighet. Och då kan jag berätta för herr Juholt att samhället ska sätta så få gränser för individen som möjligt. Så länge inte individens frihet inskränks av någon annans friheter. Och där tar lagen vid. För när individen är fri kan han/hon växa och utvecklas. Ofta tillsammans med andra, men även på egen hand. För det är inte så att vi har haft för många som är duktiga i vårt avlånga land, utan problemet har varit att man inte har fått vara duktig, just på grund av det tankearv vi har från Mäster Palm mfl som står staty i fd brukssamhällen.
DN, SvD
Etiketter: frihet, företagande, håkan juholt, individ, socialdemokraterna
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 21:35
1 Comments:
Hej igen, Helen. Visst gillar jag att du anser att uppfattningen om människan såsom medborgare bara är en vänsteråsikt eller nästan rena kommunismen. Det är inte alltid som en borgerlig bloggare talar så väl om vänstern :)
Tyvärr kan jag inte hålla med dig (även om jag tror mig förstå hur din argumentkedja ser ut). Medborgare är större än kund. På samma sätt är medborgare större än exempelvis väljare. Det vet man också till höger nämligen. Och det är en borgerlig tanke ända sedan franska revolutionen och "Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter" från 1789.
Den konservative Rolf K Nilsson (m) skriver i bloggen Tradition & Fason (han är inte vänster på något enda sätt). Tillåt mig göra ett längre citat från http://traditionochfason.wordpress.com/2011/03/27/hakan-juholt-en-begriplig-man-pa-vansterkanten-eller%e2%80%a6/
"Några rader i kulturavsnittet fäste jag mig extra mycket vid: ´Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet – människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.´ Just det här citatet om medborgaren ställer jag mig som konservativ helt bakom. Vi är alla medborgare i samhället, vi är inte reducerade till kunder. I såväl stat och kommun har vi fått leva med ofoget att myndigheter har börjar betrakta oss medborgare som kunder och försöker få oss att tro at det är något positivt, något mer än vår tidigare status. Jag vägrar att bli reducerad till kund. Som kund har jag att välja om jag ska köpa eller om jag ska avstå. Som medborgare har jag en rätt att kräva mina medborgerliga rättigheter. Det betyder att stat och kommun har skyldigheter mot mig precis som jag har skyldigheter mot stat och kommun, mot samhället där jag lever."
Skicka en kommentar
<< Hem