Niqabdebatten har blivit DO-debatt

Carina Hägg (S) ansåg igår på SvD:s Brännpunkt att DO:s klartecken för niqab i skolan är ett sätt att negligera muslimska kvinnors kamp mot att bära slöja. Som om hon tar för givet att kvinnorna är förtryckta offer som inte väljer att bära slöja.

DN:s ledare saknar fler förtydliganden från DO. Man menar att rektorerna har lagstiftningen i ryggen, men måste bli stärkta i självständigheten att sätta ned foten.

Merit Wager skriver på Newsmill att DO borde läggas ned, vilket jag också anser. Men inte av samma anledning som SD gör dvs för att man egentligen vill ha en lagstiftning mot niqab i både klassrum och i gatumiljön.

Vi ska inte ta över den rasism som finns i Europa, utan arbeta för människors lika värde både uppifrån med en stark, tydlig lagstiftning och underifrån med ett starkt civilsamhälle som säger ifrån i vardagen och har rätt att anmäla arbetsgivare och kollegor som diskriminerar. Detta ska givetvis inte åläggas facken, utan vara en särskild lagstiftning som ligger i en domstol.

Arbetsgivare måste få upprätta klädkod

Jag är riktigt bekymrad över Diskrimineringsombudsmannens, DO beslut att det var diskriminering att upprätta klädkod på Västerorts vuxengymnasium kring att inte bära niqab. Dock väljer man att inte ta upp fallet i domstol, vilket gör att beslutet inte blir vägledande.

Det måste vara möjligt för arbetsgivare att upprätta vissa klädkoder på arbetsplatser och skolor. Inte för att exkludera, utan för att man vill uppnå ett visst resultat för de resurser man lägger ned - oavsett vuxpeng som i det här fallet eller om en företagare lägger pengar på löneutgifter.

Utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren har ett visst syfte som ska uppnås. I detta fall en undervisning som sker på lika villkor med god kommunikation, såväl verbal som paralingvistiskt sett. Uppgifterna ska kunna skötas på bästa sätt och utan särlagstiftning utifrån religion. Att religion står över andra behov ter sig märkligt i vårt annars så sekulariserade Sverige. Enligt DN-artikeln har inte heller den studerande kunnat sköta sin utbildning då hon inte genomfört sin praktik, vilket måste ses som en viktig del av utbildningen, hävdar jag.

Reaktionerna på DO:s beslut låter sig inte vänta. Folkpartiet vill genast hitta en lösning i att förbjuda heltäckande klädsel. Reinfeldt menar i en kommentar att en lärare måste kunna visa ansiktet för eleverna. LO vill att DO ska syssla mer med strukturella diskrimineringar, gärna med utgångspunkt i klassbegreppet. Centrum för rättvisa menar att DO har kört i diket.

Jag anser att DO, förutom att de har fel i sitt beslut, borde läggas ned. Låt Arbetsmiljödomstolen och Arbetsdomstolen ta över diskrimineringsfrågorna. Självklart ska alla människors lika värde respekteras. Därför är vi emot mobbning och trakasserier. Därför driver vi frågan om Lex Sara där medarbetare blir skyldiga att samma dag de upptäcker mobbning ta tag i den. Givetvis är vi för jämställdhet. Därför måste det vara möjligt att anmäla en arbetsgivare som diskriminerar kvinnor eller män pga kön. Givetvis är det bra med mångfald. Därför anställs den med rätt kompetens, erfarenhet och ambition. Låt diskrimineringsfrågorna uppgraderas till att ingå i den ordinarie arbetsrätten och arbetsmiljölagstiftningen, inte vara ett särskilt projekt vid sidan av, i form av DO.

Jag har svårt att se hur niqab skulle kunna vara en framgångsklädsel i den pedagogiska karriären. I förlängningen slår ju DO:s beslut tillbaka på sig själv. En barnskötare som kan möta varken medarbetare eller mammor och pappor på lika villkor i förskoleverksamheten skulle mycket väl kunna bli anmäld för diskriminering.

Medhåll från Kvarnberget

Debatten om niqab fortsätter på Newsmill. Jag och Danielsson omnämns i en artikel av Göran Johnson som har bloggen Fredman på Kvarnberget, där han håller med om att skolor och arbetsplatser bör få upprätta klädkoder - där inte niqab ingår.

Mp ser niqabbärarna som offer

Idag skriver jag på Newsmill om att Miljöpartiet ser niqabbärarna som offer. I Utbildningsnämnden har de sagt att det är okej att bära niqab i förskolan och barnskötarutbildningen. Det tycker inte FP, KD, M och C i Stockholm. Bloggar gör också Per Ankersjö, Staffan Danielsson

Niqab - påbud eller civil olydnad?

Idag har jag som centerpartist tillbringat några timmar med ett femtiotal muslimska kvinnor i södermalmsmoskén. Då jag deltog i Klöverdams seminarium "Kan man vara troende muslim och feminist" i tisdags blev jag och andra centerpartister inbjudna. Eftersom temat var niqab blev jag intresserad av att lyssna, men också bli lyssnad på för min ståndpunkt om att skolor och arbetsplatser måste kunna ange klädkoder för att alla deltagare och medarbetare ska känna trygghet och kunna föra en öppen diskussion samt för att inte klädseln ska hindra jämställdhet. Ordföranden för kvinnoföreningen, Berna Noor, återgav höstens debatt på ett mycket analytiskt och skickligt sätt. Dessutom höll hon i diskussionen på ett mycket proffsigt och kritiskt sätt. Självklart kom Danielssons och Petterssons motion upp.

Jag får höra motiven till att bära niqab. Att någon har hittat bevis i Koranen för att man ska bära niqab. En niqabbärare menar att det inte är några problem att bära niqab. Det är bara vi politiker som ser problemen. Man anpassar sig och kan jobba med muslimska barn, där man kan fälla upp niqaben. Att pappor ska vara med i utvecklingssamtal eller att det kan finnas manliga assistenter till elever existerar dock ej i niqabistens tanke. Moderatorn konstaterar att det kanske inte är något problem för niqabbäraren, men för just personerna runtomkring. Hon förklarar också att det tillhör svenska kulturen att man hälsar genom att ta i hand och genom att kunna se varandras ansiktsuttryck och ha ögonkontakt, framför allt på möten. "Vi måste kunna samskapa." Hon menar att det är rätt av Sverige att sätta upp en gräns.

Det finns olika tolkningar av Koranen angående niqab. Kvinnans klädsel nämns på ett ställe (några verser/suror) i Koranen och där står det att hon ska bära slöja, hijab, vilket nästan alla närvarande kvinnor gör dagligdags. Någon berättar för mig att enligt islam ska inget göras av tvång, utan bara med ens hjärta. Några menade att de gärna har niqab på sig och har valt det på senare år, men då väljer bort vissa yrken där man inte kan bära niqab. Niqab är alltså inte ett religiöst måste, utan ett kulturellt attribut.

Träffen avslutades med att alla fick hitta konkreta lösningar till hur fördomarna kring islam kan minska. Moderatorn var mycket noggrann med att var och en skulle se sitt ansvar i den uppgiften. Mitt tips var att ge sig in i debatten som starka kvinnor och att ge sin syn på denna och andra frågor. Jag hoppas på det - många goda debattörer fanns i den församlingen!

Jag gick hem stärkt i min åsikt om att skolor och arbetsplatser kan ha regler för vad man inte får ha på sig. Om syftet är att skapa en god kommunikation i gruppen eller med kunderna och ett gott samspel i samhället i övrigt.

Rädsla kan inte bygga politik

Staffan Danielsson och Lennart Pettersson (C) hävdar i SvD 091016 att de har rättighet att i ett öppet samhälle se människors ansiktsuttryck. Därför vill de förbjuda burka i offentliga miljöer.

Några veckor innan de la sin motion var jag med och stödde det beslut som Utbildningsnämnden i Stockholms stad fattade, nämligen att skolor ska få sätta upp regler kring vad man har på sig eller inte i undervisningen, då en studerande vid barnskötarutbildningen i en kommunal vuxenutbildning bar niqab i undervisningen. Det är rimligt att skolor, arbetsplatser och sjukhus får sätta upp policies för klädsel för att eleverna eller de anställda ska kunna uppfylla yrkets funktion och möta kunder och brukare på ett effektivt sätt, anser jag. Men inte ska vi lagstifta om vilken klädsel som är acceptabel på offentliga platser, dvs gator och torg.

I somras när Sarkozy förde fram samma förslag i Frankrike blev jag arg. Nu blev jag mest förvånad och lite olycklig. Danielsson och Pettersson är reko grabbar, men den här motionen är helt fel ur ideologisk synvinkel. Jag menar att Danielssons och Petterssons motion strider mot två viktiga principer som Centerpartiet står för. Dessutom bygger den på teoretisk rädsla.

Centerpartiets grundportal är att alla människor har lika värde och rättigheter. Det betyder att var och en av oss är lika mycket värd, är lika inför lagen och har möjligheten att själv bestämma över sitt liv och vad man har på sig eller inte, så länge man inte inkräktar på någon annans frihet. I ett tolerant samhälle är vi toleranta mot varandra. Men Danielsson och Pettersson menar att de har rättighet att se sina medresenärers ansikten, rättighet att se fotgängares leende och rättigheten att ordentligt höra vad andra butikskunder säger. Visst är det trevligt att småprata på tunnelbanan, få ett leende av sina grannar eller byta några ord på Konsum. Jag ser det som vardagsbonus. Men inte är det en rättighet. Motionärerna menar således att burka-plaggen och andra maskeringar inkräktar på deras frihet, vilket är helt absurt, enligt min åsikt.

För det andra har Centerpartiet en stark tro på människans vilja och förmåga att ta ansvar, för sig själv och andra. Dessa kvinnor i burka är inte några offer. Det är kvinnor som oss andra, med en vilja att växa och få förverkliga sina drömmar. Säkerligen beror burkabärandet på tradition. Men kvinnorna har möjlighet – om de vill – att när som helst ta av den, på samma sätt som min far skulle kunna kasta sin keps eller farmor sin basker, menar jag. Självklart krävs det mod av burkabärarna och kanske inte är konfliktfritt i ett socialt sammanhang. Det är liksom inte som att ändra åsikt i smyg, att kasta av sig burkan. Det blir så synligt! Men att lagstifta bort burkan är lika fundamentalistiskt som det är åt andra hållet där man måste bära den. Eller måste odla skägg. Och vad skulle vi göra med maskeringsförbudet när vintervinden viner och du vill skyla ditt ansikte med halsduken eller den sena nattimman då du vill dra jackhuvan över huvudet på tunnelbanan för att slumra? Böter för det?

Vilken rädsla hyser då Stefan och Lennart? För det kan inte vara något annat som denna motion är sprungen ur. Hur många gånger har de blivit hotade av burkaklädda kvinnor? Hur ofta möter de en niqabklädd kvinna som spänner ögonen i dem så att de tappar andan? Hur ofta har de på tåget upp till Stockholm gjort bort sig genom att inte höra vad den rånarluveklädde medpassageraren som vill prata politik mumlar om? Det är viktigare frågor att bygga ett Sverige på företagande och mångfald genom att hejda ungdomsarbetslösheten och skrota LAS, att bekämpa islamofobin, att avreglera Sverige och att börja se ungdomar som individer. Men det är klart, det krävs mer jobb än en liten lag. Själv försöker jag i politiken utgå från Centerpartiets människosyn, inhämtad fakta och egna erfarenheter och eget engagemang, inte från teoretisk rädsla. Så kommer i alla fall jag arbeta om jag någon gång vinner förtroendet att sitta i Sveriges riksdag.

Men jag tycker det låter allvarligt att ha blivit utfrusen!! Vi behöver ett öppet, varmt Sverige.

Vem blir lycklig av burkaförbud?

Jag vill ha ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald. Ett Sverige som värnar människors lika värde och rättigheter. Ett Sverige där religionen inte spelar någon roll. Ett Sverige där du blir respekterad för den du är och det du gör - oavsett bakgrund. Ett Sverige med frihet där du får välja vad du har på dig, säga vad du vill och hur du lever ditt liv; om det inte kränker andra eller inkräktar på andra individers frihet.

Vid några tillfällen i mitt liv har jag försökt dölja mitt ansikte med en sjal. Det är när mina ansiktseksem varit som mest infekterade, innan jag har uppsökt läkare och fått antibiotika. Jag minns också åttiotalets karga vintrar då jag virade in näsa och mun i halsduken när jag promenerade kilometern mot skoltaxin. Nyligen fick jag ett ord för detta: Niqab.

Med ödmjukhet för att jag inte alls känner till hur man skriver riksdagsmotioner (som jag dock hoppas kunna få möjlighet att göra efter valet nästa år) måste jag säga att Staffan Danielssons och Lennart Petterssons motion om gränsdragning för burka och niqab är förvirrande.

Beslutsförslaget lyder att: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda och återkomma med förslag om tydliga gränser för användningen av burka eller nikaber i Sverige."

Detta förslag rimmar väl med debatten och med aktuell problematik. Särskilt efter det beslut som fattades i Utbildningsnämnden i Stockholm häromsistens då fallet om förbud av niqab var föremål för yttrande till diskrimineringsombudsmannen. Dilsa Demirbag-Steen skrev några dagar därefter på DN debatt om arbetsgivarnas möjlighet att upprätta klädkoder på arbetsplatser. Bra och pragmatiskt uppfångande av läget, Stefan och Lennart, menar jag.

Men motionens brödtext är förvirrande och värderingslös. Danielsson och Pettersson menar att det är bekymmersamt med burka och niqab och tar exemplet att helkroppsbeslöjade personer i en demonstration skulle vara maskerade. Hur ofta har Lennart och Stefan deltagit i eller varit åskådare till demonstrationer där niqab-klädda deltagit? På vilket sätt är det bekymmersamt att människor bär niqab? Vilken rätt har jag som medborgare att kräva att min medpassagerare på tunnelbanan tittar på mig eller ler mot mig vid möte i rulltrappan? Hur många gånger har jag inte önskat 100 % integritet på tunnelbanan efter ett möte i slutet av vardagen...

Jag håller dock med motionärerna igen när de skriver: "att tänka sig ett öppet samhälle där alltfler människor döljer ansiktet för varandra i t ex offentliga miljöer samt på sina arbeten och i skolor känns inte som en framtidsväg". Men för vem är det inte en framtidsväg? För samhället eller för personen ifråga? Om de tänker efter är det nog för individen som de menar. Och då ska inte samhället peta i individens val.

Sedan kommer förbudsförslaget: "Vi menar att en gräns rimligen går vid att vilja eller åläggas att dölja sitt ansikte i t ex offentliga miljöer och på sitt arbete." Då ska vi börja peta i hur människor ser ut när de går på Brommaplan eller runt Lillsjön eller på tunnelbanan eller på biblioteket.

På vilket sätt har demokrati med ansiktet att göra?undrar jag. Nu står det inte i motionen att de anser det vara en demokratisk rättighet att se någons ögon, mun och näsa, som någon centerpartist tolkat motionen som. Men vad är ett öppet samhälle? Att äldre erbjuder yngre sin plats, att tunnelbanepassageraren småpratar om min handdator, att någon sitter och gråter och får göra det ifred? I min mening är ett öppet samhälle ett samhälle där medborgarna respekterar olika åsikter, klädsel, olika sminkning och stil utan att andra lägger sig i.

Staffan Danielsson och LennartPetterssonär tyvärr för snabba med att leverera ett svar i denna fråga. Centerpartisterna reagerar med ryggmärgen. Muharrem, Johan, Stina, Per, Magnus, Abir, Peter, Erika, Anders vill absolut inte lagstifta mot varken burka eller niqab i offentliga miljöer.

Stefan håller med om att burka inte hör hemma i Sverige, men ogillar lagstiftning.

Den ende centerpartist som verkar gilla motionens intention är Stefan Lundkvist. Han menar att Expressens läsare som röstat på att förbjuda burka är "svenska folket". Det stämmer inte! Rasister och främlingsfientliga har mobiliserats att rösta på denna fråga eftersom det är en symbolfråga för de främlingsfientliga partierna. Burkan är så tydligt en extrem symbol för islam, som Sverigedemokrater och Danske Folkeparti starkt motverkar. Lundkvist är också den som menar att inte Sverigedemokraterna är rasistiska och att det är svårt att ta ställning för att Centerpartiet inte ska regera med de nämnda. Det får tala för honom, men jag kan tipsa honom att läsa Sverigedemokraternas principprogram, Anna-Lena Lodenius bok "Ta debatten med Sverigedemokraterna" och Lena Sundströms nypublicerade bok "Världens lyckligaste folk" om främlingsfientlighet i Danmark. Sedan kan vi prata om vad som är främlingsfientligt eller inte. Vem som blir lycklig av burkaförbud. På vilket sätt skulle det öka Danielssons, Petterssons och Lundkvists livskvalitet?

I fortsättningen menar jag att det är värdefullt om vi beskriver det Sverige vi vill ha och önskar att se. Hur ska vi få den mångfald vi önskar se? Hur kan entreprenörskap och mångfald blomstra? Inte det vi inte vill ha. För då är det bara Sverigedemokraterna med sin negativa kraft som får styra agendan. Och de enda som vinner något på det är just - SD.

Niqab försvårar öppen kommunikation

Dilsa Demirbag-Sten skriver på dagens DN debatt om ärendet som var uppe i Utbildningsnämnden i förra veckan. Nämligen en kvinna som går på ett vuxengymnasium i staden och har anmält till DO att hon inte får bära niqab, dvs slöja där enbart ögonen syns. Som ersättare i Utbildningsnämnden har jag inte formellt rösträtt, men som gruppledare har jag varit med och uttalat stöd för förvaltningens tjänsteutlåtande. Så här resonerar jag:
Vi vill inte sätta dit någon. Skolorna måste få ha rättighet att sätta upp rimliga regler kring klädsel. Varför man inte kan bära rånarluva, mask eller niqab i en barnskötarutbildning beror på tre anledningar:
- Pedagogiken i klassrummet bygger på att alla kan se varandra under en dialog. Därför vill man att möbleringen ska vara hästsko-form så att en bra diskussion uppstår där man ser varandras ansiktsuttryck, känslor och kan ge varandra stöd i diskussioner.
- Säkerheten på skolan bygger på att man kan identifiera vem som går på skolan. Alla som går och arbetar på skolan bör känna sig trygga med att man känner igen varandra.
- Arbetet med barn kräver att man har ett synligt ansikte, för anknytningens skull, för språkutvecklingens skull och för att lära barn social kompetens i form av leenden, ansiktsuttryck osv. Det handlar också om kontakten med mammor, pappor och kollegor.

Staten ska inte bestämma klädsel eller förbjuda burqa på gator och torg. Men en skola eller en arbetsplats måste få sätta upp klädkoder. Inte för att utesluta någon, utan för att man vill uppnå ett visst syfte dvs för funktionens skull. Det här handlar inte heller om islam eller om kvinnans val eller inte. Det här handlar om en kulturell kontext där vi i ett öppet och fritt samhälle vill se varandras ansikten på lika villkor. Det är en rättighet för såväl kvinnan som hennes samtalspartners.
Lotta bloggar också. Några SSU:are vill att niqab ska tillåtas. Miljöpartisten Per Olsson lade ett yttrande om att niqab ska tillåtas.