Positiv skolkultur och tydligt ledarskap mot mobbning

Att sju procent av våra elever runtom i Sverige upplever mobbning, dvs kontinuerliga kränkningar och utfrysningar är sju procent för mycket. Otrygghet och utanförskap gör att du inte kan lära dig optimalt. Alltför många metaprocesser äger rum i klassrummen där mobbaren sysslar med mobbning och den utsatte ägnar sig åt förträngningar eller att hantera situationen. Mobbning hotar människovärdet och berövar elever den kunskap som de ska erövra i skolan. Det är givetvis de vuxnas ansvar att förebygga och stoppa mobbning. Med den nya skollagen ska det rapporteras till rektor samma dag om mobbning skett. Även i stockholmsbudgeten betonas skolans ögonblickliga ansvar att stoppa mobbning, som skapar ärr för livet. Oavsett vilken typ av oskyldighet/skuld offret förknippas med.

Skolverket presenterade igår sin efterlängtade rapport om vilka antimobbningsprogram som är verkningsfulla. Inget program är helt lyckat. Ingen metod är allenarådande. Det måste finnas en plan mot mobbning och den ska vara lokalt anpassad. De framgångsrika faktorerna för låg mobbning dvs under "det normala" 7-8 % är:

• Hela-skolan-ansats där alla medarbetare jobbar i samma riktning.
• Förankrat arbetssätt med tydlig rollfördelning. Utbildad personal.
• Organisatorisk stabilitet. Förändringar skapar oro bland personal och elever. Den yttrar sig i form av vassa ord från de som klarar av förändringar minst.
• Elevers delaktighet ger dem handlingsutrymme, påverkar deras bild av skolan och bidrar till en positiv skolkultur.
  
• Positiv skolkultur.
  

"Ett positivt skolklimat utmärks av kreativitet, stimulans, lärande, kompetens, trygghet, hjälpsamhet, delaktighet, inflytande och ansvar." Dvs en skola där du får växa, med lärare som bekräftar eleverna och ser resurser i elevgruppen. Det "...är när insatser används medvetet, systematiskt och med bred medverkan som de har påvisbara effekter" menar Skolverket. Citat som säkerligen kan överföras till andra organisationer och arbetsplatser.

Återigen landar vi i att ledarskapet är viktigt. Rektor måste ge lärarna tid att sätta sig in i skolans likabehandlingsprogram och följa upp arbetet regelbundet. Dessutom är den lokala planen viktigare än ett pedagogiskt material kring mobbning, vilket inte ger effekt. Att ha särskilt schemalagda lektioner där relationer eller livskunskap ska behandlas kan snarare öka mobbning än förebygga den, vilket är en viktig slutsats för vad vi gör av lärarnas tid. Mobbning eller relationer är inte ett särskilt projekt, utan något som måste tas upp situationsbundet i konflikter osv.

Jag är också övertygad om att en strukturerad, spännande undervisning fokuserad på kunskap, arbete och resultat ger mindre mobbning än alltför stort fokus på relationer och mobbning som fenomen. När elever känner sig trygga med sin ledare som har positiva, höga förväntningar på dem, har uppgifter att göra och får rätt stöttning så att de lyckas skapas en positiv arbetsspiral då de lägger tiden på arbete, får stärkt självkänsla och inte behöver ägna sig åt annat.
Lotta Edholm bloggar också. Och intervjuas här.

Nätmobbning är skolans ansvar

Barn- och elevombudet skrev tillsammans med Lärarnas Riksförbund en artikel om nätmobbning före jul. Skolan har ett ansvar i frågan. I Stockholms stad ska arbetet mot mobbning intensifieras och nätmobbningen ska tas på stort allvar av skolorna. Det är viktigt att skapa en trygg skolmiljö för bästa möjliga inlärningsklimat så att eleverna kan tillägna sig de kunskaper som de har rättigheten till. Då måste skolorna och lärarna vara beredda på att förebygga och stoppa mobbning som förekommer i såväl korridorer, klassrum som på nätet om elever är inblandade.

Arbetsgivare måste få upprätta klädkod

Jag är riktigt bekymrad över Diskrimineringsombudsmannens, DO beslut att det var diskriminering att upprätta klädkod på Västerorts vuxengymnasium kring att inte bära niqab. Dock väljer man att inte ta upp fallet i domstol, vilket gör att beslutet inte blir vägledande.

Det måste vara möjligt för arbetsgivare att upprätta vissa klädkoder på arbetsplatser och skolor. Inte för att exkludera, utan för att man vill uppnå ett visst resultat för de resurser man lägger ned - oavsett vuxpeng som i det här fallet eller om en företagare lägger pengar på löneutgifter.

Utbildningsanordnaren eller arbetsgivaren har ett visst syfte som ska uppnås. I detta fall en undervisning som sker på lika villkor med god kommunikation, såväl verbal som paralingvistiskt sett. Uppgifterna ska kunna skötas på bästa sätt och utan särlagstiftning utifrån religion. Att religion står över andra behov ter sig märkligt i vårt annars så sekulariserade Sverige. Enligt DN-artikeln har inte heller den studerande kunnat sköta sin utbildning då hon inte genomfört sin praktik, vilket måste ses som en viktig del av utbildningen, hävdar jag.

Reaktionerna på DO:s beslut låter sig inte vänta. Folkpartiet vill genast hitta en lösning i att förbjuda heltäckande klädsel. Reinfeldt menar i en kommentar att en lärare måste kunna visa ansiktet för eleverna. LO vill att DO ska syssla mer med strukturella diskrimineringar, gärna med utgångspunkt i klassbegreppet. Centrum för rättvisa menar att DO har kört i diket.

Jag anser att DO, förutom att de har fel i sitt beslut, borde läggas ned. Låt Arbetsmiljödomstolen och Arbetsdomstolen ta över diskrimineringsfrågorna. Självklart ska alla människors lika värde respekteras. Därför är vi emot mobbning och trakasserier. Därför driver vi frågan om Lex Sara där medarbetare blir skyldiga att samma dag de upptäcker mobbning ta tag i den. Givetvis är vi för jämställdhet. Därför måste det vara möjligt att anmäla en arbetsgivare som diskriminerar kvinnor eller män pga kön. Givetvis är det bra med mångfald. Därför anställs den med rätt kompetens, erfarenhet och ambition. Låt diskrimineringsfrågorna uppgraderas till att ingå i den ordinarie arbetsrätten och arbetsmiljölagstiftningen, inte vara ett särskilt projekt vid sidan av, i form av DO.

Jag har svårt att se hur niqab skulle kunna vara en framgångsklädsel i den pedagogiska karriären. I förlängningen slår ju DO:s beslut tillbaka på sig själv. En barnskötare som kan möta varken medarbetare eller mammor och pappor på lika villkor i förskoleverksamheten skulle mycket väl kunna bli anmäld för diskriminering.

Krafttag mot mobbning

Allians för Stockholms budget innehåller många godbitar och viktiga skrivningar. När det gäller skolan står det bland annat att läsa om krafttag mot kränkande behandling i skolan:

"Mobbning är ett av de värsta uttrycken för bristande respekt för andra människor. Arbetet mot mobbning ska baseras på dokumenterat effektiva metoder. Extra uppmärksamhet ska ägnas åt att upptäcka och motverka nätmobbning. När lärare eller annan personal upptäcker mobbning ska rektor alltid informeras snarast. Som sista åtgärd ska mobbande elever, även mot föräldrarnas vilja, kunna flyttas från skolan."

Att lärare blir skyldiga att agera direkt då de upptäcker mobbning är viktigt och något som Centerpartiet har kämpat för länge. De vuxna måste visa vägen. Många lärare förebygger, stävjar och stoppar mobbning i undervisningen och verksamheten på ett mycket föredömligt sätt. Sedan finns det skolor som saknar likabehandlingsplaner, som är viktiga att följa om något skulle hända. Det är lagvidrigt och måste givetvis upprättas överallt. I de fall vuxna upptäcker mobbning är det viktigt att agera snabbt och på rätt sätt. Därför måste arbetssätten vara evidensbaserade. Skolverket har regeringens uppdrag att snart presentera en ytterligare utvärdering/kartläggning av alla de metoder som finns.

Utbildningsförvaltningens elevhälsorapport för 2009-10 drar en slutsats utifrån att på "skolor där rektor lyckas länka samman struktur och kultur, i relation till både de sociala och kunskapsmässiga målen, som är framgångsrika. Det är också i dessa skolor som mobbningen är lägst och betygen högst." (s. 19) Dessa rektorer lyckas också arbeta förebyggande mot mobbning.

I Skolinspektörernas årsrapport för 2009-10 citeras Stadsledningskontorets brukarundersökning där man ser att bara 82 % av andraklassarna, 88 % av femteklassarna och 83 % av åttondeklassarna känner sig trygga i skolan. Målet måste vara 100 %. När man känner sig trygg har man möjlighet att lära sig.

Några andra bloggar också om mobbning.

Centerpartiet höjer skolprofilen

Centerpartiet höjer profilen i skolfrågorna. Vi vill stärka elevernas rättigheter. Det handlar om att elever har rätt till sina kunskaper och att nå sina mål. Då måste de få utvärdera sina lärare, få överklaga sina betyg och lärarnas behörighet ska kunna dras in, menar Sofia Larsen och Anders Flanking.

Dessutom ska Lex Sarah och Lex Maria införas. Den första om mobbning eller kränkningar förekommer. Den andra om det finns problem med att nå målen eller andra missförhållanden. Det är viktiga förslag som kommer att ge resultat i verkligheten. För barn och ungdomar som far illa.

Artikeln går att läsa i GP.

Mobbning ger mardrömsminnen

Dagens DN rapporterar om mobbning. Det skär i hjärtat då jag tänker på alla de barn som med rädsla eller ångest promenerar till skolan, som är deras arbetsplats. Deras start på livet är inte värdig. Det är bra att man anmäler mobbning. Målet måste vara att ha en trygg arbetsplats där alla blir respekterade och känner någon form av gemenskap. Det krävs ledarskap.

Med ett starkare centerparti kan vi förverkliga Lex Sara, som betyder att lärare blir skyldiga att anmäla mobbning eller missförhållanden i undervisning eller socialtjänstsamarbete samma dag. Det är katastrof att skolor står utan likabehandlingsplaner, inte förebygger mobbning eller tar tag i sådana problem. För de barn som blir utsatta är konsekvenserna stora. De bär med sig minnen av utanförskap, svek och dålig självkänsla hela livet. Det blir som ett raster som livet tolkas utifrån.

Anders Flanking skrev igår bra i Expressen om att skadeståndet måste höjas till mobboffren.

Mattias Grängzell bloggar också.