Positiv skolkultur och tydligt ledarskap mot mobbning

Att sju procent av våra elever runtom i Sverige upplever mobbning, dvs kontinuerliga kränkningar och utfrysningar är sju procent för mycket. Otrygghet och utanförskap gör att du inte kan lära dig optimalt. Alltför många metaprocesser äger rum i klassrummen där mobbaren sysslar med mobbning och den utsatte ägnar sig åt förträngningar eller att hantera situationen. Mobbning hotar människovärdet och berövar elever den kunskap som de ska erövra i skolan. Det är givetvis de vuxnas ansvar att förebygga och stoppa mobbning. Med den nya skollagen ska det rapporteras till rektor samma dag om mobbning skett. Även i stockholmsbudgeten betonas skolans ögonblickliga ansvar att stoppa mobbning, som skapar ärr för livet. Oavsett vilken typ av oskyldighet/skuld offret förknippas med.

Skolverket presenterade igår sin efterlängtade rapport om vilka antimobbningsprogram som är verkningsfulla. Inget program är helt lyckat. Ingen metod är allenarådande. Det måste finnas en plan mot mobbning och den ska vara lokalt anpassad. De framgångsrika faktorerna för låg mobbning dvs under "det normala" 7-8 % är:

• Hela-skolan-ansats där alla medarbetare jobbar i samma riktning.
• Förankrat arbetssätt med tydlig rollfördelning. Utbildad personal.
• Organisatorisk stabilitet. Förändringar skapar oro bland personal och elever. Den yttrar sig i form av vassa ord från de som klarar av förändringar minst.
• Elevers delaktighet ger dem handlingsutrymme, påverkar deras bild av skolan och bidrar till en positiv skolkultur.
  
• Positiv skolkultur.
  

"Ett positivt skolklimat utmärks av kreativitet, stimulans, lärande, kompetens, trygghet, hjälpsamhet, delaktighet, inflytande och ansvar." Dvs en skola där du får växa, med lärare som bekräftar eleverna och ser resurser i elevgruppen. Det "...är när insatser används medvetet, systematiskt och med bred medverkan som de har påvisbara effekter" menar Skolverket. Citat som säkerligen kan överföras till andra organisationer och arbetsplatser.

Återigen landar vi i att ledarskapet är viktigt. Rektor måste ge lärarna tid att sätta sig in i skolans likabehandlingsprogram och följa upp arbetet regelbundet. Dessutom är den lokala planen viktigare än ett pedagogiskt material kring mobbning, vilket inte ger effekt. Att ha särskilt schemalagda lektioner där relationer eller livskunskap ska behandlas kan snarare öka mobbning än förebygga den, vilket är en viktig slutsats för vad vi gör av lärarnas tid. Mobbning eller relationer är inte ett särskilt projekt, utan något som måste tas upp situationsbundet i konflikter osv.

Jag är också övertygad om att en strukturerad, spännande undervisning fokuserad på kunskap, arbete och resultat ger mindre mobbning än alltför stort fokus på relationer och mobbning som fenomen. När elever känner sig trygga med sin ledare som har positiva, höga förväntningar på dem, har uppgifter att göra och får rätt stöttning så att de lyckas skapas en positiv arbetsspiral då de lägger tiden på arbete, får stärkt självkänsla och inte behöver ägna sig åt annat.
Lotta Edholm bloggar också. Och intervjuas här.