Riskkapitalbolagen förädlar verksamheters värde

Tove Lifvendahl skrev igår en mycket bra krönika om välfärd, kvalitet och företagande i SvD: Paradiset som aldrig fanns Hon menar att vi tränger bort minnen som inte bekräftar den bild vi vill ha av samhället. Hon tar också citat från den socialdemokratiske statsministern Erlander, med udden riktad mot dagens största valfrihetskritiker på vänsterflanken, vilket ju är roligt och pricken över i.

Om man vurmar för en svunnen tid och till exempel den statliga skolan ska vi minnas att förr i tiden när jag gick i skolan fanns varken valfrihet eller möjligheten att jämföra betyg mellan skolor. Eftersom betygsskalan var relativ var snittet detsamma på alla skolor. I och med det nya målrelaterade betygssystemet med G, VG och MVG och därefter det nuvarande med A-F har kunskapsnivåerna blivit möjliga att jämföra skolor emellan. Detta har inget med driftform att göra.

Lifvendahl menar att det inte är frågan om riskkapitalbolag ska kunna förvalta och förädla välfärdsverksamhet, utan om hur riskkapitalet ska vara med i bilden. I riskkapitalbolagens natur ligger att investera långsiktigt i välskötta affärsidéer och företag. Själva poängen med riskkapitalbolagen är att förädla ett värde som ju grundar sig i kvalitet och effektivitet. Med innovationer och god styrning kan verksamheters värde bli större och mer eftertraktansvärt.

Om vi kräver och förväntar oss att företagare ska ta risker för valfrihetens skulle måste det självklart vara möjligt att göra vinst, även om det sticker i ögonen på vänsteraktiva. Den politiker som just nu är tydligast med ett ställningstagande för vinster i välfärden i kombination med god kvalitet är Annie Lööf, som står upp för välfärdsföretagen. Detta är också en jämställdhetsfråga, för varför ska just kvinnors företag ha förbehåll?

Igår hade jag en enkel kickoff med några av de positiva, pålitliga och påhittiga personer som tackat ja till att stödja mig i min riksdagskampanj. Företagande och ett klart ställningstagande i denna politiska fråga var något som förenade oss. Jag behöver stöd på olika sätt i min kandidatur. Du är varmt välkommen med att presentera dina bidrag: helen.tornqvist@centerpartiet.se

Om välfärdsföretag, riskkapital och skatter i fullmäktige

Igår var det dags för kommunfullmäktige i Rådssalen igen. Stina Bengtsson, Christer Mellstrand och jag tjänstgjorde för Centerpartiets räkning. Christer höll ett anförande vad gäller att Krillans Krog längs med Drottningholmsvägen bebyggs med 170 lägenheter. Kristinebergs slottspark blir inlemmad och Kungsholmen förtätas. Bostadsrätterna blir ett gott tillskott till en hållbar, tät stad.

En motion från Vänsterpartiet föranledde mig till att hålla anförande och ta repliker kring riskkapitalbolag, kvalitet i välfärden och vinst för välfärdsföretag (det talade ordet gäller):

"Ann-Margrethe Livh vill ha in i stadens uppförandekod och i sina anvisningar för konkurrensutsättning att våra leverantörer inte får ha någon koppling till företag som är baserade i sk skatteparadis. I sann vänsterpartianda vill man hellre diskutera kapital än kvalitet.

Det vore olyckligt om Stockholm stad skulle införa andra regler än de nationella vad gäller avdrag för räntor osv. Regeringen såg ju över frågan i fjol i svallvågorna av den mediala debatten och lämnade i juni en remiss i frågan till lagrådet och vi såg i budget för 2013 att avdrag för räntesnurror stoppades. Man räknar med att 6 miljarder i skatteintäkter kommer in. Givetvis måste företagen i Stockholm ha samma villkor som företag i övriga Sverige. Dessutom skulle en sådan här klausul innebära ökad administration där staden skulle sitta och lusläsa bolagens bokslut för att kolla upp om klausulen följs. Det är orimligt. Jag vill hellre att stockholmarnas skattemedel går till välfärd istället för administration.

Det är allvarligt att Vänsterpartiet fortsätter att skada välfärden genom att svartmåla välfärdsföretagarna. Hela denna debatt ligger givetvis i linje med att Vänsterpartiet vill stoppa vinst i välfärden, trots att vinsterna efter bolagsskatt i genomsnitt ligger på 4 %. Det här är ju buffertar som krävs inför svårare tider. Det finns inte någon möjlighet att förlita sig till att kommunen eller landstinget kan täcka upp när man går back för att kundunderlaget minskar.

Det finns många sidor av Vänsterpartiets förslag. Ni vill inskränka äganderätten för företag. De ska inte kunna göra vad de vill för sina upparbetade kapital. Risken med att införa sådana här detaljerade förslag som inskränker äganderätten är att de som verkligen vill hitta kryphål gör det och kan gå runt bestämmelser på andra sätt.

När Vänsterpartiet vill förbjuda vinst vill ni också att de anställda i välfärden ska slösa med pengar. Om man nu håller på att gå med ett plusresultat – varför ska man då köpa in böcker eller blöjor eller kurser som det inte finns behov av? För det är ju vad konsekvensen av Vänsterpartiets förslag blir. Man får inte gå med vinst, men har genomfört en effektiv verksamhet och då måste man handla upp pengarna. Det är slöseri med skattebetalarnas pengar, hävdar jag.

Vänsterpartiet sprider också ett antal myter med sådana här motioner: Skatt betalas visst i Sverige av välfärdsföretagen. En anställd genererar inkomstskatt till den kommun där han/hon bor. Företaget betalar arbetsgivaravgifter/sociala avgifter till staten. Samt moms på varor och tjänster till staten.

Konkurrensen inom välfärden är positiv då den gör att metoder förfinas, bemötandet förbättras och även tillgängligheten ökar."

Jag har tidigare skrivit om vinster i välfärden på Newsmill och i DN. Jag skrev i fjol dessutom en motion om riskkapital, vilken bifölls och som jag uppfattar har besvarats i och med att man såg över räntesnurrorna och sänkte bolagsskatten.

Det är väldigt allvarligt när företag och företagande misstänkliggörs. Det skapar sämre förutsättningar för kommande generationer att starta och driva företag, då det påverkar människor i vardagen. Debatten handlar om en liten del av vad privata utförare inom vård, skola och omsorg tar ut vinst i. Medan bygg- och IT-företag får förfoga fritt över sina pengar - som också förvärvas genom effektiva byggnationer och upphandlingar - ifrågasätts en bransch där 80 % av både vd/driftledare och de som jobbar på golvet är kvinnor. Åtta ledande välfärdsföretagare sade igår ifrån i frågan på SVT debatt genom att bilda en Grupp 8.

Input i Almedalen

Jag är i Almedalen för att delta som åhörare i seminarier och att nätverka, men givetvis lyssna till partiledarnas tal och att njuta av Visby.

Idag har jag fått input i kommunpolitiken via seminarier arrangerade av Trygghetsrådet, Innovationsrådet och Rädda Barnen. Rädda Barnen hade nätmobbning i fokus där bla nya BEO deltog. Nätmobbning är lika vanligt som vanlig mobbning och skolan har ett ansvar att agera vid minsta signal om mobbning. Det förebyggande arbetet är givetvis viktigt där lärare och elever måste samverka kring likabehandlingsplanen.

Jag lyssnade också till ett seminarium arrangerat av Svenska Riskkaptialföreningen, om fördomar och kunskap kring riskkapitalism.

Det är lärorikt och givande, solen skiner och ikväll ska vår statsminister tala. Jag har förstått att han ska fokusera ungdomsarbetslöshet och det är bra att Centerpartiet har drivit på i dessa frågor så länge så att åtgärder nu kan börja sättasa in.

Riskkapital i välfärden

Idag deltar jag i ett seminarium om riskkapital i välfärden. Arrangör är SNS. Per Strömberg som forskar i frågan har redogjort för den lilla forskning som finns i ämnet. Han menar att riskkapital är något långsiktigt. När en riskkapitalist tar över en verksamhet försöker man öka verksamheten genom att få fler som väljer verksamheten. Därmed ökar man också personaltätheten, enligt forskaren.

Det pratas tack och lov mycket om kvalitet. Konkurrensen gör att bemötandet i grunden blir bättre. Nationella kvalitetsmått efterfrågas. Inspektioner är viktiga, men också uppföljningarna av kvaliteten i äldreomsorgen eller vad det nu är för verksamhet som bedrivs på kommunens uppdrag. Att diskutera skattefinansierad välfärd är att resonera kring marknadsekonomi. Tron på individens val är stort i tex skolvalet. Men samtidigt måste kvalitetskriterierna följas upp av den som beställer verksamheten.

Att vara riskkapitalist är något generöst. Att investera egna intjänade pengar på någon annans affärsidé är en solidarisk insats. Dessutom riskerar man att de politiska regelverken förändras.

Jag har pratat med flera spännande personer i pausen. Det är viktigt att politiken står upp för att det är möjligt att göra vinst i välfärdsföretag. En annan aspekt är att det är av betydelse att pedagogiskt förklara vad riskkapitalister gör och deras funktion. Samtidigt måste fokuset ligga på kvalitetsdiskussionen och uppföljningen av den. Mitt inlägg angående hur incitament kan komma anställda till del fick jag också en del synpunkter på. Jag återkommer i frågan.

Motioner till Stockholmscentern

Så har årets motioner till Stockholmscenterns stämma 24 mars lagts ut på motionsbloggen. Jag bidrar i år med tre stycken.

En motion handlar om att Centerpartiet ska föra en debatt som inte misstänkliggör riskkapitalister, utan ser den solidariska, generösa poängen i att personer med pengar vill investera i andras affärsidéer.

Den andra motionen handlar om att Stockholmscentern ska driva frågan att förenkla processen för förskoleföretagare att starta förskola i staden, men även att utreda vad som händer om inte staden håller vad den lovat gentemot en entreprenör. Fristående förskolor är av stor vikt för valfriheten i staden.

Den tredje motionen berör arbetet kring att förbättra luftkvaliteten i Stockholm, som ska bli spännande att diskutera. Jag ser framemot distriktsstyrelsens behandling av motionerna. Läs alla motioner här.