Riskkapitalbolagen förädlar verksamheters värde

Tove Lifvendahl skrev igår en mycket bra krönika om välfärd, kvalitet och företagande i SvD: Paradiset som aldrig fanns Hon menar att vi tränger bort minnen som inte bekräftar den bild vi vill ha av samhället. Hon tar också citat från den socialdemokratiske statsministern Erlander, med udden riktad mot dagens största valfrihetskritiker på vänsterflanken, vilket ju är roligt och pricken över i.

Om man vurmar för en svunnen tid och till exempel den statliga skolan ska vi minnas att förr i tiden när jag gick i skolan fanns varken valfrihet eller möjligheten att jämföra betyg mellan skolor. Eftersom betygsskalan var relativ var snittet detsamma på alla skolor. I och med det nya målrelaterade betygssystemet med G, VG och MVG och därefter det nuvarande med A-F har kunskapsnivåerna blivit möjliga att jämföra skolor emellan. Detta har inget med driftform att göra.

Lifvendahl menar att det inte är frågan om riskkapitalbolag ska kunna förvalta och förädla välfärdsverksamhet, utan om hur riskkapitalet ska vara med i bilden. I riskkapitalbolagens natur ligger att investera långsiktigt i välskötta affärsidéer och företag. Själva poängen med riskkapitalbolagen är att förädla ett värde som ju grundar sig i kvalitet och effektivitet. Med innovationer och god styrning kan verksamheters värde bli större och mer eftertraktansvärt.

Om vi kräver och förväntar oss att företagare ska ta risker för valfrihetens skulle måste det självklart vara möjligt att göra vinst, även om det sticker i ögonen på vänsteraktiva. Den politiker som just nu är tydligast med ett ställningstagande för vinster i välfärden i kombination med god kvalitet är Annie Lööf, som står upp för välfärdsföretagen. Detta är också en jämställdhetsfråga, för varför ska just kvinnors företag ha förbehåll?

Igår hade jag en enkel kickoff med några av de positiva, pålitliga och påhittiga personer som tackat ja till att stödja mig i min riksdagskampanj. Företagande och ett klart ställningstagande i denna politiska fråga var något som förenade oss. Jag behöver stöd på olika sätt i min kandidatur. Du är varmt välkommen med att presentera dina bidrag: helen.tornqvist@centerpartiet.se

Bra förhandling av Lööf om långsiktigt ägande i välfärden

Idag initierade regeringen en utredning om varaktigt ägande inom friskolebranschen. Finansmarknadsminister Peter Norman skriver om tilläggsutredningen på DN debatt: Långsiktighet för friskolor utreds

Målet är att utforma ett regelverk där kunnighet och engagemang hos aktörerna fokuseras. "Utbildning, sjukvård och omsorg ska bedrivas ansvarsfullt, effektivt och långsiktigt." skriver Norman. Utgångspunkten för utredningen är att inte någon ägarform ska uteslutas. Däremot ska utredningen bedöma om motsvarande kriterier skulle kunna gälla andra välfärdsformer som sjukvård och omsorg.

Funderingar som jag får är om förslagen om långsiktighet kan sätta käppar i hjulen för kvinnor i medelåldern som på toppen i sin karriär väljer att starta välfärdsbolag. Eller om det skrämmer den som är idéspruta och uppstartare - istället för förvaltare. Eller om det kommer att gälla företag som mitt. Jag vill inte viga hela mitt liv åt en sak, utan är villig att pröva på nytt när tillfällen ges. Vågar man hoppa av en tjänst för att starta ett eget företag inom välfärden om man inte vet om vingarna bär? Det är väl frågor som utredningen kommer att besvara i november.

Detta är i alla fall en väldigt bra förhandling av Centerpartiet och Annie Lööf. Det är en viktig signal om att inte någon ägarform ska försvinna/slopas. Det är också en viktig signal till dem som ska välja skola inför hösten: Förutsättningarna för din skola finns kvar, åtminstone om Alliansen får förnyat förtroende. Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan tänkas hitta på - och eventuellt med stöd av Vänsterpartiet - är svårt att veta, men jag har inte hört något annat än att Jonas Sjöstedt står kvar vid sin ståndpunkt om riskkapitalbolag och vinster i välfärden.

Men LO har idag föreslagit att begränsa etableringsfriheten så att det är upp till kommunens politiker att lägga in sitt veto mot etableringar, dvs sätta sig över din och min rätt att rösta med fötterna. En politisk pekpinne mot marknadsekonomin. Man vill också ha kriterier för kvalitet, trots en Skolinspektion som bedömer skolor enligt 150 punkter och trots Socialstyrelsens alla riktlinjer. Här - däremot - är det lokal viktigt, som tex Stockholm stads Jämför Service, där man sätter upp kvalitetsmått som brukarna kan jämföra med varandra. LO vill också, givetvis, ha tvång på kollektivavtal, vilket inskränker rätten att förfoga över sina resurser för företagaren med få anställda.

Vikten av insatser för anhörigvårdare

I söndags hade Centerpartiets Brommanätverk möte inför det stadsdelsnämndsmöte som äger rum imorgon. Det är verkligen värdefullt för mig att ha medlemmar att bolla med.

Den digra verksamhetsplanen för Bromma stadsdelsnämnd har mål gentemot brukarna och de äldre, men inte gentemot hur nöjda de anhöriga är med de insatser som staden erbjuder. En medlem ställde då en fråga om hur anhörigstödet ser ut, vilket föranledde mig att ställa frågan vidare till chefen för äldreomsorgen, som gav mig följande svar som är ett axplock ur de insatser som görs för att stötta anhörigvårdare:

• Förvaltningen mäter nöjdheten hos anhöriga och ser att det finns en förbättringspotential.
• Anhörigombud som kan stötta anhöriga ska utses.
• När avlösare kommer hem till den äldre för att avlösa den anhöriga skickar man de mest kompetenta.
• Det finns också ett behov av träffpunkter för de anhöriga. Där de kan mötas, dela erfarenheter och kanske förkovra sig.
• Staden har ett anhörigstöd för demenssjuka som förvaltningen hoppas kunna ta del av.

Jag tänker ofta på den fantastiska insats som min farmor gjorde då hon vårdade min farfar i hemmet. Relationen dem emellan blev givetvis en helt annan än den var när farfar var frisk. Oron hos min farfar då min farmor begav sig till affären eller dylikt var stor. Att släppa in en främmande person i hemmet för avlösning kräver ett förtroendebyggande. Vikten av att kunna komma utanför hemmets väggar för att andas lite frihet - för att uträtta ärenden och få tid för sig själv - är stor.

Offentliga marknaden - vinst i välfärden

Idag var jag åhörare på ett seminarium som Dagens Samhälle arrangerade. Temat var vinster i välfärden och den offentliga marknaden. Redan förra året gjorde tidningen en sammanställning om välfärdsföretag. Idag presenterades den nya rapporten som visar hur kommunernas upphandlade varor och tjänster ser ut. Den offentliga marknaden värderas till 860 miljarder kronor. De största bolagen utifrån omsättningen är enligt följande: Skanska, NCC, PEAB, Carema, Praktikertjänst, Nobina Sverige, Attendo samt Atea.

De branscher som är störst är i fallande ordning: Bygg (90 miljarder kr), IT (47 miljarder kr), skola & barnomsorg (38), fastigheter (38), läkemedel (33), kollektivtrafik (31), omsorg (31), sjukvård (22) och energi (20). Det största företaget är dock staten själv. 183 000 personer arbetar i de statligt ägda bolagen. Vinsten före skatt uppgick till 51 miljarder för 2011.

Man skriver i rapporten: "Den offentliga sektorn och det privata näringslivet är intimt sammanflätade. Näringslivet genererar skatter som finansierar det offentliga. Kommuner, landsting och stat köper i sin tur varor och tjänster för enorma belopp av företagen. Denna arena är vad Dagens Samhälle valt att kalla den offentliga marknaden."

Presentationen efterföljdes av en paneldiskussion där företrädare för LO, Famna, Praktikertjänst och Carema deltog. LO-representanten var konsekvent emot vinst. Ett resonemang jag har väldigt svårt att förstå. Troligen buffrar man pengar inom LO också för att spara till tex valår för att stärka upp det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Och man gör väl inte några onödiga kampanjer i slutet av året just för att man inte får gå med vinst för medlemmarna? Det skulle ju snarare vara oansvarigt, menar jag.

Famna förklarade hur man inom föreningar måste gå med överskott varje år. Däremot kommer ju överskottet verksamheten automatiskt till del, något som den oftast gör i välfärdsföretag också. Enligt Dagens Samhälles rapport delades enligt årsredovisningarna inga vinster ut till ägarna av företag inom vård-skola-omsorg under 2011. Hela rörelseresultatet uppgick till 5-6 %, som ligger 4 % under näringslivet i övrigt. Man måste ju göra överskott vissa år för att kunna göra investeringar andra år. Carema menade att man står inför fastighetsrenoveringar av alla sina äldreboenden, något som kräver miljardtals kronor och som man alltså måste ha pengar till. Självklart kommer en sådan renovering den boende till del med högre standard. Givetvis måste företaget kunna gå med plus för framtida utmaningar.

Alldeles för sällan talas det om kommunal konkurs, dvs när inte kommunal verksamhet håller budget och kommunen måste skjuta till medel. Alldeles för sällan pratas det om att även kvalitetsbrister förekommer i kommunal regi. Uppföljningen av kvalitet och även ekonomi ska givetvis vara lika tuffa oavsett utförare.