Utnyttjande är aldrig okej

Jag har väldigt svårt för dem som utnyttjar andra. Oavsett om det gäller ojämvikt i en relation eller i någon form av outtalad överenskommelse. Samtidigt måste det vara upp till var och en att ingå det avtal han eller hon vill. Men en utveckling där till exempel arbetsgivare låter arbetstagare oavlönat provarbeta är inte önskvärd av flera olika skäl.

Idag skriver DN:s ledarsida om att LO rapporterar om att en hel del ungdomar måste jobba gratis för att kvalificera sig till ett jobb: "Inga goda skäl för gratisjobb"

Jag hittar inte ursprungskällan, men enligt tidningen Arbetet handlar det om att tusen personer har ringt LO:s hjälptelefon under juni just i detta ärende, vilket är en fördubbling jämfört med samma månad förra året. Nu kan ju ökningen bero på olika saker. Det är inte helt otänkbart att LO kampanjar mer en sommar före ett val och därför upplyser unga om att hjälptelefonen finns och att detta är anledningen till att fler också hör av sig. Det är snarare högst troligt att LO vill se en dålig utveckling så att det spär på deras och sponsrande Socialdemokraternas mytbildning om en sämre arbetsmarknad där företagen utnyttjar sina anställda. Jag vet av egen erfarenhet att LO redan på 90-talet körde runt och besökte arbetsplatser för att torgföra sina åsikter, men också upplysa om rätten till anställningsavtal.

Oavsett LO:s intentioner är det inte önskvärt ens med en svag utveckling där anställda utnyttjas.  Detta inser seriösa arbetsgivare som vill ha ett gott rykte och vill kunna få tag på arbetskraft även när det blir större konkurrens om arbetstagarna. Avtalsformen provanställning finns och den är viktig för både arbetstagare och arbetsgivare, eftersom det är ett sätt att testa arbetsuppgifter och arbetsplats respektive den anställdes förmåga.

Självklart kan en praktikplats erbjudas utan ersättning. Det kan för praktikanten ge erfarenhet och meriter, men det är inte samma sak som att utnyttja människor som gratis arbetskraft för att sedan systematiskt göra sig av med dem. Det är också viktigt att den anställde har en försäkring ifall något skulle hända. För den som tar sitt första steg in på arbetsmarknaden måste det vara förnedrande och en starkt negativ upplevelse att få arbeta utan betalt. Som förälder vill man ju lära sina barn att man inte kan få något gratis. Men det gäller ju också från andra sidan: Arbetstagaren måste ju lära sig att hans/hennes insats har ett värde. Visst är det ofta ett givande och ett tagande på arbetsplatser enligt devisen att jag är juste och jobbar över och kan i gengäld få ledigt någon timma när det behövs. Alla yrken har inte den möjligheten och varje arbetsplats är unik. Jag hoppas verkligen inte att gratisarbetande är så utbrett som LO låter ge sken av. Ungdomars arbetsinsatser har ett värde och det ska de ha betalt för.

Reformerad arbetsrätt ger lägre trösklar

Regeringens reformarbete får viss kritik både från Företagarna och från LO, enligt en artikel i gårdagens SvD: Regeringen kritiseras för lågt reformtempo

Företag vittnar om att det behövs en uppluckrad arbetsrätt så att det blir tryggare att anställa. Det är en stor risk att anställa, både ekonomiskt och tidsmässigt. Centerpartiet vill se en reformerad arbetsrätt så det blir lägre trösklar till arbetsmarknaden för unga och nyanlända. Denna metod används redan i Danmark och kallas flexicurity. Eftersom det är lätt att anställa blir det också lätt att säga upp. Men det blir också lättare för arbetstagaren att få ett jobb eftersom rörligheten på arbetsmarknaden skulle öka.

LO, å sin sida, hävdar att regeringen går ifrån den svenska modellen med nya typer av anställningsformer. Men återigen är en mångfald av lösningar - och i detta fall anställningsformer - bra för att möta många olika behov.

Det är väl känt att Moderaterna kramar den svenska modellen med tillhörande turordningsregler. Med ett starkare Centerpartiet i riksdagen kan förutsättningarna att reformera arbetsrätten öka. Så lägg din röst på Centerpartiet och någon som eftersträvar bättre villkor för företagande och en förändrad arbetsrätt, tex Annie Lööf eller mig.

Utredning om uppsägningar chans till reform

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson skriver på Brännpunkt att Alliansen vill göra det lättare att sparka folk. Han skrev tillsammans med andra fackföreträdare i samma fråga i samband med att den sk uppsägningstvistutredningen presenterades: Risk för stora förändringar i LAS.

En utredning ligger alltså till grund för Thorwaldssons debattartikel. Utredningen presenterades i slutet av september och syftar till att kostnaderna ska bli lägre för företag som säger upp personal, men också att tvister snabbare ska lösas. Förslagen kan göra det enklare för företagare att driva just företag och att anställa, som alltid är ett stort risktagande. Att anställa innebär för företagaren att ta en risk såväl tidsmässigt som ekonomiskt. Det måste bli enklare att anställa så att fler jobb kan skapas i växande företag. Företagarna är dock kritiska till utredningen då man anser att förslagen är för milda och inte gör det lättare att anställa. Det är inte varje dag som en utredning om förändrad arbetsrätt ligger på politikernas bord. Något måste komma ut av denna utredning, menar jag. Reformerna som förändrat arbetsmarknadspolitiken och gynnat en rörlighet på arbetsmarknaden har ju inte direkt duggat tätt.

LO-basen efterlyser insatser mot arbetslöshet. Han har redan glömt sänkningen av restaurangmomsen, att bolagsskatten sänks 2013 och avdrag för RUT som är jobbskapande. Men det kanske är förslag som inte räknas i hans värld. Istället vill han värna en falsk trygghet för alla de som klamrar sig fast vid sin plats i turordningslistan. Han menar också att det Sverige behöver i denna lågkonjunktur är tryggare anställningar, som enligt honom är detsamma som krångliga uppsägningsregler, gärna där arbetsgivare går till en domstol för att göra upp med arbetstagaren, under tiden lönen fortsätter att betalas ut.

Samtidigt som LO vill behålla de orimligt tuffa reglerna för uppsägningar vill de ha höga löneökningar inför kommande avtalsrörelse, bla en höjd lägstalön, vilket Svenskt Näringsliv inte vill se, då man givetvis menar att det är orealistiskt.

Maria Ludvigsson kritiserar Thorwaldsson för att vilja värna lagstiftning istället för att vidmakthålla den svenska modellen som går ut på att parterna i mångt och mycket gör upp om reglerna och avtalen. Hon menar att det viktigaste händer utan politisk inblandning.

Vad säger då förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet vad gäller företagande och arbetsrätt?

För det första värnar programmet äganderätten i följande mening:  "Äganderätten är också central i ett samhälle där människor kan förverkliga sig själva och sina drömmar." Att äga ett företag innebär att man fritt får förfoga över sina resurser, där ju löneutbetalningar är stora utgifter. Det är företagsägarens ansvar att avgöra vilka kompetenser som krävs för att ta steget igenom en finanskris eller upp till nästa nivå. Att äganderätten gäller just företagande i en fri ekonomi stryks under i denna mening från sida 9: "Centerpartiet värnar frihet och äganderätt och anser att människor måste få hantera sina resurser och tillgångar så som de själva önskar. Fri handel och fritt företagande är därför grundläggande för det samhälle vi eftersträvar."

När det kommer till skrivningar om just arbetsrätten står följande att läsa: "Centerpartiet eftersträvar en modell där spelreglerna för arbetsmarknaden fastställs av arbetsmarknadens parter i stället för genom lagstiftning. Detta skapar en mer flexibel och långsiktigt hållbar arbetsmarknad. Det innebär också att delar av den lagstiftning som omgärdar arbetsmarknaden behöver avvecklas."

 

Nog är det kloka och hoppfulla skrivningar, men det man glömmer är att man här riskerar att låta småföretagaren falla in under de kolossala parternas generella överenskommelser. När det gäller arbetsmarknadens parter finns en risk att facket sätter in sitt veto för att värna just anställningstrygghet och andra faktorer som stoppar en ack så välbehövlig rörlighet på arbetsmarknaden. Men om äganderätten ändå står över kollektivavtal kan detta lösas för småföretagaren, som har små marginaler och särskilt i en känslig konjunktur.

Offentliga marknaden - vinst i välfärden

Idag var jag åhörare på ett seminarium som Dagens Samhälle arrangerade. Temat var vinster i välfärden och den offentliga marknaden. Redan förra året gjorde tidningen en sammanställning om välfärdsföretag. Idag presenterades den nya rapporten som visar hur kommunernas upphandlade varor och tjänster ser ut. Den offentliga marknaden värderas till 860 miljarder kronor. De största bolagen utifrån omsättningen är enligt följande: Skanska, NCC, PEAB, Carema, Praktikertjänst, Nobina Sverige, Attendo samt Atea.

De branscher som är störst är i fallande ordning: Bygg (90 miljarder kr), IT (47 miljarder kr), skola & barnomsorg (38), fastigheter (38), läkemedel (33), kollektivtrafik (31), omsorg (31), sjukvård (22) och energi (20). Det största företaget är dock staten själv. 183 000 personer arbetar i de statligt ägda bolagen. Vinsten före skatt uppgick till 51 miljarder för 2011.

Man skriver i rapporten: "Den offentliga sektorn och det privata näringslivet är intimt sammanflätade. Näringslivet genererar skatter som finansierar det offentliga. Kommuner, landsting och stat köper i sin tur varor och tjänster för enorma belopp av företagen. Denna arena är vad Dagens Samhälle valt att kalla den offentliga marknaden."

Presentationen efterföljdes av en paneldiskussion där företrädare för LO, Famna, Praktikertjänst och Carema deltog. LO-representanten var konsekvent emot vinst. Ett resonemang jag har väldigt svårt att förstå. Troligen buffrar man pengar inom LO också för att spara till tex valår för att stärka upp det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Och man gör väl inte några onödiga kampanjer i slutet av året just för att man inte får gå med vinst för medlemmarna? Det skulle ju snarare vara oansvarigt, menar jag.

Famna förklarade hur man inom föreningar måste gå med överskott varje år. Däremot kommer ju överskottet verksamheten automatiskt till del, något som den oftast gör i välfärdsföretag också. Enligt Dagens Samhälles rapport delades enligt årsredovisningarna inga vinster ut till ägarna av företag inom vård-skola-omsorg under 2011. Hela rörelseresultatet uppgick till 5-6 %, som ligger 4 % under näringslivet i övrigt. Man måste ju göra överskott vissa år för att kunna göra investeringar andra år. Carema menade att man står inför fastighetsrenoveringar av alla sina äldreboenden, något som kräver miljardtals kronor och som man alltså måste ha pengar till. Självklart kommer en sådan renovering den boende till del med högre standard. Givetvis måste företaget kunna gå med plus för framtida utmaningar.

Alldeles för sällan talas det om kommunal konkurs, dvs när inte kommunal verksamhet håller budget och kommunen måste skjuta till medel. Alldeles för sällan pratas det om att även kvalitetsbrister förekommer i kommunal regi. Uppföljningen av kvalitet och även ekonomi ska givetvis vara lika tuffa oavsett utförare.

Facket är företagarfientligt

Kravmaskinen är igång. LO kräver 2,6 % löneökning för alla rätt över. Dessutom kräver de rätten till heltid, att man inte går runt LAS med hjälp av bemanningsföretag samt en förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställning. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson menar att det kan vara förödande för småföretagarnas framtidstro. Småföretagarna som står för tillväxten just nu. Även Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv är djupt oroad. Han menar att det är motsatsen till vad företag, medarbetare och arbetslösa behöver under finanskrisen 2010.

Det är så klassiskt. LO ska rädda sig själva som fackförbund. Vanjas sista strid. Går ut med trumpeter och basuner och piskar upp den där förstamaj-kampkänslan som får många fackombud att känna sig meningsfulla och hoppfulla. "Nu jävlar ska vi ge dem". [Dem är arbetsgivaren.] Återigen småpampsfenomenet där man ser den stora onda träpatronen som en girig fiende, som trampar och spottar på arbetaren. Den felaktiga bilden av företagaren. Visst ser jag framför mig stora industrier. Men där har man ju lokalt tex på Scania i Södertälje jobbat fram lösningar för att färre ska få gå, dvs fyradagarsveckor med 90 % lön eller liknande. Men Elektrikerförbundet måste ju ha otroligt många småfirmor med bara några stycken anställda. Ska nu dessa småföretagare ställas mot väggen och pressa upp löner som gör att de tvingas säga upp en person för att ha råd med lönehöjningen? Det kan bli konsekvensen om man driver förhandlingen till sin spets. Alltså får företagsägaren välja att säga upp en person eller dra in lönen till sig själv. Och ännu värre: Ska nu receptionisten på elfirman säga att hon kräver att jobba heltid så att man måste säga upp en elektriker 25 % och därför kan ta färre uppdrag. De är ju inte lite fräcka, facket. Eller så har de helt enkelt inte koll på verkligheten.

Fackföreningensrörelsen var av stor betydelse för åtta-timmars-dagen och drägliga villkor. Men när man motverkar sitt eget syfte dvs solidariteten att få fler i arbete är måttet rågat.

Rapporten nedanför avtalsnyheten på LO:s hemsida handlar om hur man måste jobba för att öka medlemstalet. Ett sätt är att nå personer som arbetar med tidsbegränsade jobb. En av de prioriterade grupperna i avtalsrörelsen. Det är klart att har man tappat 200 000 medlemmar på några år och bara under 2008 64 000 medlemmar måste man snacka medlemsvärvning. Men genom att försvåra anställningar generellt är ju en märklig, men inte oväntad taktik.

På riksdagsnivå vill jag se att LAS tas bort för att göra rörligheten på arbetsmarknaden större. Det ska bli lättare att anställa, inte besvärligare. På lokal nivå skulle jag vilja se en dialog där man sätter sig runt ett bord och tittar på företagets finanser och ser över vad som är möjligt. Många anställda skulle må bra av att se vad en sjukdag kostar företaget och många företagare skulle må bra av att motivera lönehöjningars nivå. Och framförallt är det bara genom samarbetsvilja, framtidstro och god konkurrenskraft som företagarna kan växa oss ur den här krisen.